Besök från Kosovo

30 september 2012

STOCKHOLM: Sent lördag eftermiddag kom jag hem från veckan i New York, och nu randas här en ny vecka med nya uppgifter.

I morgon bitti åker Fredrik Reinfeldt till Paris för överläggningar med president Hollande, och samtidigt tar jag här i Stockholm mot Kosovos premiärminister Hashim Thaci på det första besök han avlagt här.

Vi känner varandra tämligen väl sedan mer än ett decennium tillbaka, och jag tror dessutom faktiskt att han anlände till Stockholm från New York tidigare än vad jag gjorde. De hoppade över att åka hem till Pristina och kopplade av en helg här i stället.

Det blir lunch och överläggningar i morgon, med fokus på utvecklingen i Kosovo och landets successiva steg mot integration i EU.

Och på tisdag träffar han också – som sig bör – Fredrik Reinfeldt.

I morgon har vi också besök av Storbritanniens Europa-minister Lidington som först och främst träffar Birgitta Olsson, men som också har samtal med mig i olika frågor.

Även fortsatt blir det en vecka med både besök och resor.

På tisdag är det Makedoniens utrikesminister Poposki som kommer på besök för överläggningar, och på onsdag bär det så för min del av till Budapest för den stora cyber-konferensen där. Det är en uppföljning på den konferens som hölls i London förra året – nästa år är det tänkt att Korea skall stå värd.

Och när jag talar där på torsdag förmiddag är det självfallet åter friheten på nätet som kommer att stå i centrum.

Därifrån fortsätter jag sedan till Paris för först jubileum för International Herald Tribune, där jag är inbjuden att delta i diskussionerna, och sedan under fredagen olika andra överläggningar.


The connected nations

29 september 2012

NEW YORK: Efter Korea och Saudiarabien, och före Förenade Arabemiraten, kunde jag så hålla mitt anförande i generalförsamlingens allmänna debatt i kväll.

Texten finns tillgänglig genom länkar på Twitter här till höger för de som är intresserade.

Jag talade om vår allt mer sammanflätade värld – hur vi nu är en värld av ”the connected nations”.

Och det gav mig anledning att tala om såväl Syrien som nätfriheten och de klimatutmaningar vi just nu ser i Arktis.

Men självfallet fanns år betoning av mänskliga rättigheter prominent med.

Ett anförande som detta kan inte innehålla allt. Här fanns t ex ingenting om vår syn på den palestinska frågan.

Men eftersom den i allt väsentligt är känd valde jag att koncentrera mig på andra frågor där det kunde finnas anledning att föra politik i FN:s medlemsstater framåt.

Och det tror jag var uppskattat – liksom att jag i motsats till åtskilliga andra höll mig inom de tidsbegränsningar som gäller för dessa anföranden.

Därmed avslutades denna vecka i New York och med FN.

När jag skriver detta sitter jag på flygplatsen i Newark och väntar på att planet skall gå.

Någon gång i morgon eftermiddag borde jag vara tillbaka i fäderneslandet och dess huvudstad.

Det var ett tag sedan sist.


Anförande i FN – och sedan hem

28 september 2012

NEW YORK: Min vecka här i världsstaden och med världsorganisationen lider nu mot sitt slut.

Efter det att jag talat på Sveriges vägnar i generalförsamlingen tidigt i kväll – om några timmar – blir det bil direkt ut till Newark och flygplan genom natten över Atlanten tillbaka till Europa.

Till dagens alla uppgifter har hört små ceremonier där vi etablerar diplomatiska förbindelser med såväl Kiribati som Nauru.

Därmed har vi dessa dagar uppnått att vi nu har diplomatiska förbindelser med alla FN:s 193 medlemsstater.

Att göra facit efter en vecka som denna är inte alldeles enkelt.

Tragedin i Syrien fortsätter och fördjupas, och diskussionen i säkerhetsrådet i onsdags visade ju dessvärre att dess splittring och därmed handlingsförlamning består.

När jag i dag talade med generalsekreterare Ban Ki-moon var det någonting som också han var påtagligt plågad av.

Och till den bekymmersamma bilden hör självfallet också det totala stillaståendet när det gäller utvecklingen mellan Israel och Palestina.

Här riskerar vi också att hå mot en mycket bekymmersam utveckling.

Till den positiva bilden hör dock utvecklingen i Burma, vars president nu talade i generalförsamlingen och fick ett mycket varmt mottagande.

Dagarna här i New York utnyttjar vi alla till den stordrifts diplomati som ligger i mängden av både bilaterala och andra möten.

Jag vet inte hur många sådana jag har haft, men de har inneburit många värdefulla möjligheter till samtal och kontakter.

Från svensk utgångspunkt skall självfallet noteras att Gunilla Carlsson ju var här tidigare i veckan i samband inte minst med sitt arbete i den grupp som skall formulera nya utvecklingsmöjligheter för tiden efter 2015.

Och i dag är också miljöminister Lena Ek här för överläggningar i olika frågor som rör det internationella miljösamarbetet.

Vi har ju ett starkt och tydligt svenskt engagemang för samarbetet i FN.

Lite vid sidan av har jag under veckan också förökat följa diskussionerna inför USA:s viktiga avgörande den 6 november.

Nästa vecka kommer den första av de viktiga TV-duellerna mellan president Obama och utmanaren guvernör Romney, och dess utfall kommer nog att bestämma åtskilligt av valrörelsens fortsättning.

Diskussionen om ekonomin, som med all sannolikhet är den avgörande frågan, har efter attacken i Benghazi blandats upp med slagväxlingar också kring vissa utrikespolitiska problem.

Men hur de utfallit är inte alldeles lätt att avgöra.

Och det sannolika är väl att TV-debatterna för valrörelsen tillbaka till sin huvudfåra.

Utgången den 6 november blir alldeles självklart av betydelse också för oss.

En seger för president Obama innebär även den betydande förändringar i det team som har ansvaret för USA:s roll i världen, men en seger för guvernör Romney innebär självfallet en betydligt längre tid innan politik och personer kommit ordentligt på plats.

Inte minst utvecklingen i Mellersta Östern, inklusive relationerna till Iran, tror jag kräver aktiv amerikansk närvaro tämligen omedelbart efter valet.

Och från europeisk sida är detta partnerskap självfallet av mycket stor betydelse.


Fredag med anförande

28 september 2012

NEW YORK: En vecka här är med alla rimliga mått mätt en lång tid, men med denna fredag går min vecka till sitt slut, och under natten hoppas jag kunna återvända hem till Sverige.

Innan dess hoppas jag dock att hinna med att på Sveriges vägnar tala i generalförsamlingens allmänna debatt.

Efter det att först statschefer och därefter regeringschefer här sagt sitt är det nu dags för utrikesministrar att komma till tals.

Men innan dess är det en lång serie av bilaterala samtal som skall klaras av.

Och Finland bjuder dessutom på lunch tillsammans med utrikesministrar från de olika karibiska staterna.

Under dagen hoppas jag också kunna diskutera lite mer om en fråga som dessvärre nämns påtagligt sällan här, nämligen utvecklingen i Afghanistan och de utmaningar vi kommer att ställas inför där.

I den amerikanska debatten är detta ett närmast bortglömt ämne, men det innebär ju inte att verkligheten försvinner. Den finns kvar, och den är långt ifrån okomplicerad.

Torsdagen här kom annars att präglas av den palestinska anförandet av president Abu Mazen och det israeliska ditot av premiärminister Netanyahu.

Utvecklingen under de senaste åren vad det gäller deras relation, och möjligheten till en fredsprocess, har dessvärre varit långt ifrån positiv.

För två år sedan stod president Obama i talarstolen och sade att vi om ett år skulle kunna välkomna ett självständigt Palestina som ny medlem i FN.

Så blev det, milt talat, inte.

Allt körde fast. Den israeliska motoffensiven inte minst i den amerikanska kongressen lyckades.

Och för ett år sedan var det en debatt här kännetecknad av dramatisk besvikelse.

I år var det mer av uppgiven besvikelse framför allt på palestinsk sida, medan premiärminister5 Netantanyahu ritade teckningar av bomber som lämnade de sakkunniga starkt förvirrade om vad han egentligen menade när det gäller Iran och dess nukleära program.

Trenderna är inte positiva, och bryts de inte genom en annorlunda politisk utveckling är vi på väg mot någonting som kan komma att bli utomordentligt besvärligt.


Medling och bilaterala möten

27 september 2012

NEW YORK: Denna torsdag blir knappast så mycket lugnare än vad veckan hitintills har varit.

Tidig start med en frukost som organiseras av Finland och Turkiet för att diskutera vad vi kan göra för att stödja möjligheten till medling i olika konflikter.

Det är ett initiativ dessa två länder drivit sedan ett par år tillbaka, och som vi alldeles självklart är angelägna att ge vårt stöd.

Vårt förslag om ett European Institute of Peace handlar ju till betydande delar om samma sak.

Därefter leder jag ett ministermöte om arbetet med att få fördraget om totalt förbud mot kärnvapenprov – det s k CTBT-fördraget – att träda i kraft.

Det skulle jag egentligen gjort tillsammans med min mexikanske kollega Espinosa, men eftersom det blir regeringsskifte där efter presidentvalet får jag göra det själv.

Frågan är viktig.

Den genererar knappast några rubriker, men det handlar om ett mödosamt arbete att försöka övertyga det ena landet efter det andra att ratificera.

Att Indonesien nu gjort det är viktigt. Avgörande är att förmå USA att också göra det.

Resten av min dag kommer – med undantag för en lunch med generalförsamlingens ordförande Vuk Jeremic – att upptas av en lång rad av bilaterala möten.

På min lista just nu står Nigeria, Mongoliet, Etiopien, Korea, Palestina och Indonesien. Och till den listan skall läggas företrädare för olika internationella organisationer som det är viktigt att tala med.

Och sedan blir det en lite mer privat middag med några europeiska och amerikanska företrädare för att mer informellt diskutera gemensamma frågeställningar.

Mitt i allt detta är det självfallet viktigt att hålla kontakt med Stockholm – flödet av ärendet upphör inte – och att hålla i alla fall ett halvt öga på världen utanför New York.

En sådan finns ju faktiskt.

På TV-kanalerna här rapporterar man t ex om den politiska utvecklingen i Ohio…


Viktigast kanske Sahel

26 september 2012

NEW YORK: Mötena har fortsatt att avlösa varandra i snabb följd här under dagen.

Viktigast var kanske högnivåmötet om situationen i Sahel.

Det kom, inte minst genom ett starkt inlägg av Frankrikes president Hollande, att peka vägen mot en resolution i säkerhetsrådet för att ge mandat för en militär styrka från ECOWAS-länderna för att hjälpa till att återställa Malis territoriella integritet.

Den uppgiften är inte nödvändigtvis enkel, och är bara en del av de insatser som behövs för utveckling och stabilitet i det vidare området.

Men mötet i dag var ett viktigt steg mot ett starkare internationellt engagemang – kanske t o m det enstaka viktigaste steget i olika frågor under denna vecka.

Men därefter har det varit möte mer mina nordiska kollegor, gemensam lunch med dem och de centralamerikanska utrikesministrarna, viktigt möte i säkerhetsrådet om läget i Mellersta Östern och sedan högnivåmötet om den nya fasen i utvecklingen i Somalia.

Vad som återstår av dagen är mottagning för att inviga EU-delegationens nya lokaler här.


Ännu en hektisk dag

26 september 2012

NEW YORK: Ytterligare en milt sagt hektisk och fullmatad dag har så gått till ända.

Till höjdpunkterna bortom de vanliga hörde mottagningen och återinvigningen av det magnifika svenska residenset på 600 Park Avenue.

Där bor nu vår ambassadör till FN, men dess representativa delar kommer också att utnyttjas av vår ambassadör i Washington och vår utomordentligt duktige konsul här i New York.

Här kommer vi att visa Sveriges flagg i världsstaden New York med ny kraft.

Annars var det politik för hela slanten under dagen. Syrien, Mellersta Östern, Iran och så självfallet öppnandet av generaldebatten med starkt anförande inte minst av president Obama.

Och framåt kvällen sedvanlig transatlantisk middag under värdskap av Hillary Clinton.

Här blev den allt mer trängda situationen för demokrati och frihet i viktiga delar av det östliga Europa det kanske viktigaste av diskussionsämnen.

Och det var självfallet alldeles utomordentligt. Jag hade anledning att tala om såväl Vitryssland som Ukraina.

Onsdagen börjar tidigt med stort arrangemang om nätfrihet på International Peace Institute med bl a ITU:s generalsekreterare Hamadoun Touré och undertecknad.

Det är en del av det viktiga och högprofilerade arbete vi driver med dessa allt viktigare frågor.

Om det denna dag var EU-möten blir det i morgon sedvanliga nordiska möten för koordinering i olika frågor.

Inte minst handlar det om insatser för Finlands kandidatur till säkerhetsrådet. Omröstningen kommer ju i slutet av denna månad.

Men för mig blir det också viktiga möten om såväl Somalia som Sahel, och därtill hoppas jag kunna närvara vid säkerhetsrådets diskussion om situationen i Syrien.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 480 andra följare