VID MEDELHAVET: Kofi Annans besked i dag att han inte står till förfogande för en förlängning efter det att hans mandat går ut i slutet av denna månad är självfallet djupt beklagligt.
Samtidigt finns det tyvärr en betydande logik i det som sker.
Med ett säkerhetsråd som splittrats är möjligheterna att bringa de olika parterna i den syriska konflikten samman i realiteten mycket små.
Det är, och jag har skrivit om det tidigare här, den alldeles entydiga lärdomen från andra liknande konflikter och andra motsvarande fredsförsök.
Med ett splittrat säkerhetsråd riskerar man en situation där de olika parterna förlitar sig på stödet av en viss del av rådet och inte ser någon anledning alls att kompromissa.
Inledningsvis hade Kofi Annans ansträngningar viss framgång med att dämpa våldet, men när detta inte kunde följas av en politisk process eskalerade våldet igen.
Som ett nytt försök samlade han vad som kom att kallas Syria Action Group och lyckades uppnå enighet kring ett uttalande om en övergångsregering.
Men det var när olika tolkningar av detta dokument ledde till nya motsättningar i säkerhetsrådet, och detta i sin tur ledde fram till ett ryskt-kinesiskt veto mot den amerikansk-europeiska resolution som situationen började att närma sig det omöjliga-
Och Kofi Annan har tydligen gjort bedömningen att det i detta läge så gott som helt saknas förutsättningar för en politisk process.
Så är det säkert just nu, men samtidigt vore det fundamentalt fel av det internationella samfundet att ge upp ansträngningarna.
Om en utdragen, blodig, sekteristisk och regional konflikt skall kunna undvikas måste det till någon form av politiskt arrangemang.
Och ett sådant krävs också för att en övergång till en ny regim inte skall sluta i ett allmänt och utdraget kaos. Någonting har vi i alla fall lärt oss.
Ljustecknen i situationen just nu är inte många.
Möjligen skulle man kunna hoppas att de allvarsord Kofi Annan nu riktat till alla – till säkerhetsrådets medlemmar, till regionens länder, till de olika parterna i Syrien självt – leder till en ny insikt om att en politisk process är nödvändig.
Om den sedan är möjlig – ja, det är dessvärre en betydligt mycket svårare fråga.
Publicerat av carlbildt 
