Varmt och vackert i Sofia

SOFIA: Förr var det åtskilliga utrikesministrar som rusade till varje diskussion om utmaningar på Balkan, men tiderna har förändrats och på planet från Wien och hit var det ”bara” Kroatiens Vesna Pusic och jag.

Senare kommer dock också Slovakiens Miroslav Lajcak.

Men i grunden är detta ett hälsosamt tecken.

Vid slutet av eftermiddagens session här på Sofia Forum sade jag att risken i denna region inte längre är en explosion utan snarare stagnation.

Det är illa nog, men en väsentlig skillnad från den tid då våld och krig var både realitet och risk i denna del av vårt Europa.

Men botemedlet mot stagnation är integration, och större delen av eftermiddagen ägnades åt den europeiska integrationens nödvändighet men också svårigheter på Balkan.

Jag pekade på att en av anledningarna till att denna kanske gått långsammare än vad många hoppades på är art reformprocesserna i regionen gått långsammare än vad vi hade önskat.

Och till detta skall läggas att med Lissabon-fördraget har den europeiska integrationen tagit ytterligare ett steg framåt.

Hastigheten har varit lägre samtidigt som vägen har blivit längre.

Men det viktiga är att vi inte förlorar momentum. Målet är tydligt, och viktigt är att varje land efter förutsättningar hela tiden upplever att man tar steg på vägen mot målet.

Och så tycker jag trots allt att det nu är.

Det kommer att ta åtta år för Kroatien från det att man började förhandla om medlemskap till dess att man verkligen stiger in i gemenskapen, och det finns ingen anledning att tro att processen kan bli väsentligt kortare för något av de andra länderna.

Men alla tar de ständigt steg framåt.

Just nu handlar mycket – också i korridorerna här – om vad som kommer att hända med Serbien. Och den saken kommer att bli mer komplicerad.

Viktigt är emellertid – och det predikade jag också i dag – att man fokuserar på de ekonomiska och sociala utmaningarna.

Någon hävdade att antalet arbetslösa under året ökat med 400 000 personer i Serbien. Och alldeles oavsett om den siffran är rätt eller fel visar den djupet i den ekonomiska utmaningen i regionen i dess helhet.

Trevlig middag blev det med Bulgariens president Rosen Plevneliev som med sin bakgrund i näringslivet hade en påtagligt praktisk och verklighetsnära syn på de problem hans land och regionen har att brottas med.

Och i morgon fortsätter såväl diskussionerna som de bilaterala samtalen.

Oro för Europa

STOCKHOLM: Arbetsdag i Stockholm som avslutades med sen arbetsmiddag kring de olika utmaningar vi står inför i EU-samarbetet inte minst inför toppmötet mot slutet av månaden.

I det lite längre perspektivet och i det sammanhanget oroas jag starkt av den debattartikel som min f d kollega och vän David Owen – f d brittisk utrikesminister – publicerat i The Times i dag.

Han säger att en folkomröstning om Storbritannien och EU är närmast oundviklig senast 2016, och lägger upp argumentationen så att det verkar som om han själv förordar en satellitlösning med lite av Norge som mönster.

Jag har mycket svårt att föreställa mig att Storbritannien frivilligt skulle begränsa sina europeiska och globala möjligheter på det sättet, men jag tvingas konstatera att den brittiska debatten just nu driver mot en folkomröstning som mycket väl kan ge det resultatet.

Och ”driver” är nog dessvärre rätt uttryck. Det är svårt att – bortsett från de närmast rabiata EU-motståndarna – se något tydligt ledarskap i dessa frågor i den brittiska debatten just nu.

Från Berlin kommer samtidigt nya signaler om att man vill driva samarbetet inte minst när det gäller de finansiella frågorna vidare. Förbundskansler Merkel har i intervjuer sänt ut nya signaler.

För det kan det förvisso finnas skäl, men samtidigt är det viktigt att vi hamnar sakligt rätt i dessa frågor. Att materien måste tänkas igenom noggrant är en läxa vi alla lärt oss.

Vårt intresse är ett politiskt starkt Europa, en fördjupad och breddad inre marknad och en stark och trovärdig euro.

Allt detta ligger i vårt grundläggande nationella intresse, och från den utgångspunkten måste vi formulera vår politik.

Dagen har också upptagits av utvecklingen i Syrien.

Vid extramötet med FN:s generalförsamling i dag hade såväl Ban Ki-Moon som Kofi Annan påtagligt starka ord för att beskriva allvaret i situationen.

Det öppna inbördeskriget ligger nu skrämmande nära.

Därefter har säkerhetsrådet haft slutna överläggningar i frågan, och utgången av dessa kommer självfallet att bli av största betydelse. Avgörande är att bibehålla en enighet i det internationella samfundets agerande.

Tidigt i morgon bitti bär det av i riktning Bulgarien där jag under eftermiddagen och morgondagen deltar i diskussionerna på Sofia Forum förutom olika bilaterala samtal.

Hann hem till Skansen

STOCKHOLM: Det var en lång flygning hem från Cotonou, men jag hann i alla fall vara med om firandet av nationaldagen på Skansen. Och trots ett litet stänk var det solen som dominerade.

Nu väntar arbetsdag i Stockholm i morgon.

Och den inleds i sedvanlig ordning med regeringssammanträde och allmän beredning.

I kväll träffas i Istanbul några utrikesministrar – bland dem Rysslands Sergey Lavrov och USA:s Hillary Clinton – för att se om man gemensamt kan finna nya vägar att ge kraft åt Kofi Annans ansträngningar i Syrien.

Jag tror att detta i dag är den enda realistiskt möjliga vägen framåt. Och det är viktigt att stödet för sexpunktsplanen är så brett som möjligt.

Om den kommer att lyckas eller inte är en annan sak, men vi har en skyldighet att tillsammans göra det yttersta för att den skall göra det.

Hinner jag hem i tid?

COTONOU: Andra dagens diskussioner här med fredsfrågor i fokus kom mycket riktigt att till stor del handla om situationen i Mali och hur den kan hanteras.

Benin innehar bu ordförandeskapet i Afrikanska Unionen, och det går inte att ta miste på engagemanget i denna fråga. Det handlar om principer, men det handlar också om att man riskerar att bli direkt berörd.

Det handlar ju om den dubbla utmaningen att återställa demokratiskt styret huvudstaden Bamako och att återställa landets territoriella integritet.

Misslyckas detta är riskerna betydande. Jag ser att den franske försvarsministern i en dramatisk formulering talat om risken för ”ett Afghanistan i Sahara.”

För vår del är det viktigt att nu ge ett tydligt stöd till de ansträngningar som görs av de västafrikanska staterna i ECOWAS att tvinga fram en lösning.

Tydligt är att man ser återställandes av ett legitimt styre i Bamako som en förutsättning för att kunna återställa också den territoriella integriteten. Och det är den linje också EU stöder.

Därmed inte sagt att det kommer att bli enkelt, och riskerna för att den utveckling vi nu sett i norra Mali skall sprida sig i denna region av kärv öken skall inte underskattas.

Terrorgrupperingarna är väl finansierade genom kidnappningar och har nu fått tillskott av både vapen och välutbildade soldater från sönderfallet i Libyen.

Men våra diskussioner handlade också om vikten av att stävja det sjöröveri som ju också ökar i farvattnen utanför denna kust. 

Smugglings- och associerad verksamhet är sannerligen ingen nyhet här, men nu har denna organiserade kriminalitet också börjat att bege sig ut till havs.

Och detta kan bara mötas med en förstärkt regional samverkan. 

Som under tidigare möten i Helsingör, Dakar, och Örenäs blev det givande informella diskussioner. Och nästa år kommer Finland att stå värd.

Tidigt i morgon bitti börjar så den långa hemfärden.

Vi får se om jag hinner hem till firandet av Svenska Flaggans Dag på Skansen.

Infrastruktur för Afrikas utveckling

COTONOU: Jag hann i alla fall hit i tid för att vara med om eftermiddagens diskussioner om betydelsen av utvecklingen av Afrikas infrastruktur.

Kontinenten har ju visat goda tillväxtsiffror under det senaste decenniet, men det har snarast gjort att de begränsningar som ligger i bristande infrastruktur har blivit än tydligare.

Den infrastruktur som nu utvecklas snabbast är telekommunikationerna. Afrika är världens snabbast växlade marknad för mobil telefoni.

Men tillgången på internet har intill nyligen varit påfallande begränsad och dyr. Ett antal nya fiberkablar längs Afrikas såväl östliga som västliga kust har nu börjat att skapa en bättre situation.

På andra områden går utvecklingen trögare.

Hamnen här i Cotonou betjänar t ex till stor del också det stora grannlandet Nigeria eftersom situationen i dess hamnar, främst Lagos, är än mer komplicerad.

Men bristen på bra hamnkapacitet är, med få undantag, påtaglig på denna snabbt växande kontinent. Kostnaden för att hantera en container är dessutom en bra bit högre än i större delen av världen i övrigt.

Det kommer att behövas stora investeringar på dessa områden, liksom energisektorn under kommande år. Det tals om ett behov kring 90 miljarder dollar årligen.

De investeringarna kommer bara att komma om det finns ett investeringsklimat som uppfattas som både stabilt och rimligt. Och trots de framsteg som nu sker finns det åtskilligt att önska i detta avseende med de effekter som detta ju får.

Detta tillhörde eftermiddagens samtalsämne innan det var dags att besöka ett jordbruksutvecklingsprojekt vid staden Porto Nouvo en bit härifrån.

I morgon fortsätter så våra diskussioner med freds- och säkerhetsfrågorna i centrum. 

Med all sannolikhet kommer den diskussionen att domineras av problematiken i Mali just nu. 

Att den oroar är lika naturligt som nödvändigt. 

På väg till Cotonou i Benin

PALMA DE MALLORCA: Mycket tidigt i dag på morgonen lyfte jag från Stockholm, och mellanlandar nu här på Mallorca väg till Cotonou i Benin och det årliga mötet mellan afrikanska och nordiska utrikesministrar.

Förra året möttes vi ju på Örenäs utanför Landskrona, och de diskussionerna kom att domineras av olika perspektiv inte minst inom Afrika på den då akuta krisen i Libyen. 

Nu står såväl den ekonomiska utvecklingen som de mer politiska utmaningarna i Afrika på dagordningen för våra diskussioner. 

Jag skulle våga gissningen att den allt djupare krisen i Mali och den vidare Sahel-regionen kommer att vara en viktig fråga. Och på sätt kan ju den ses som en fortsättning på krisen i Libyen.

Men bortsett från diskussionerna i dag och i morgon skall det självfallet bli intressant att se mer av detta  västafrikanska land.

I dag är det en demokrati, men Benin har ju en mångfasetterad historia såväl av marxistiskt dårskap under några senare decennier som tragiskt centrum för omänsklig slavhandel under tidigare århundraden.

Att jag anländer lite försenad till diskussionerna i Benin har självfallet sin grund i gårdagens besök av Hillary Clinton.

Hon landade på lördagskvällen i halvstorm och den kallaste juni-dag vi upplevt på 86 år, men vi kompenserade detta mer än väl med värmen i relationen.

Våra diskussioner spände över många områden, och speglade väl den nära dialog vi och EU i stort har över Atlanten. 

Och på ett antal olika områden är vårt samarbete också betydligt mera operativt.

Syrien var av lätt insedda skäl en viktig fråga, och vi var påtagligt eniga om att försöka ge ny kraft åt Kofi Annans sexpunktsplan bl a genom ett nära samarbete med Ryssland.

Den saken står ju också i centrum när EU träffar Ryssland i St Petersburg i dag.

Om detta kommer att lyckas eller ej återstår att se, och det finns förvisso de som är skeptiska, men i den situation som råder förefaller alla alternativ att vara värre.

I går kväll satt vi ner till en både informell, trevlig och sen middag på restaurang med halländska rötter. Och jag är övertygad om att våra gäster lämnade vårt land imponerade över vad det moderna svenska köket kan åstadkomma.

Så man får nog konstatera att detta det första rent bilaterala besöket av en amerikansk utrikesminister på 36 år gjorde en redan bra relation ändå bättre.

Efter dagen och morgondagen i Cotonou var det tänkt att av jag skulle fortsätta till Nigeria, men det besöket har nu skjutits upp och i stället återvänder jag under onsdagen till Stockholm.

Med lite tur borde jag hinna vara med och fira Svenska Flaggans Dag på Skansen på kvällen.

Sedan blir det en dag i Stockholm innan jag på fredag beger mig till Sofia i Bulgarien för två dagar av diskussioner där det kommer att vara Europas problem och möjligheter på Balkan som kommer att stå i fokus.

Än bättre och än närmare

STOCKHOLM: Mer eller mindre – oftast mindre – formella överläggningarna med Hillary Clinton är nu över, men snart fortsätter vi med en än mer informell middag ute på stan här i Stockholm.

En och annan lös tråd fån dagens diskussioner finns fortfarande kvar.

Självfallet fortsatte vi de diskussioner om det arktiska samarbetet och dess utmaningar som inleddes under hennes dag i Tromsö i Norge, men därtill lades ett lika självklart som viktigt perspektiv på Östersjö-regionens olika möjligheter och utmaningar.

Med nödvändighet blev det också samtal om situationen i Syrien och den vidare regionen såväl under båtturen fram och tillbaka till Vaxholm som under överläggningarna med Fredrik Reinfeldt senare på eftermiddagen.

Och våra perspektiv var i allt väsentligt desamma, jag underströk vikten av att försöka bygga och bevara en internationell enighet, och Hillary Clinton talade mer explicit om Rysslands betydelse i detta sammanhang.

Vi måste göra allt vi kan för att försöka att få till stånd en politisk lösning. Situationen är redan alltför militariserad och lidandet redan alltför stort.

Naturligt talade vi också en del om Iran där vi ju arbetat tillsammans när det gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna, och där vi kunde konstatera samsyn om de nukleära förhandlingarna och om hur de borde kunna föras framåt.

Också det är ju en fråga där vi haft en intensiv dialog under de senaste åren. 

Och föga förvånande ägnade vi tid också åt situationen på Balkan och de för oss bägge viktiga relationerna med Turkiet.

Det Östliga Partnerskapet är ett annat gemensamt intresse, och vi är bägge djupt oroade över utvecklingen i Ukraina samtidigt som vi vill hålla dess dörr till Europa öppen. 

Att valet i höst blir fritt och rättvist kommer sannolikt att bli avgörande för landets omedelbara politiska framtid.

Med Kronprinsessan och Lena Ek hade vi ett mycket bra möte om klimatarbetet, där vi i vissa viktiga avseenden har möjlighet att arbeta nära tillsammans.

Men nu blir det snart middag, fortsatta samtal och avslutande summeringar.

Tidigt tidigt i morgon bitti lyfter jag i riktning Benin i Västafrika, och lite senare lyfter Hillary Clinton i riktning Armenien i södra Kaukasus.

En redan nära och bra relation har blivit än närmare och än bättre. 

Inte dåligt för en söndag.

Varm relation i kallt väder

STOCKHOLM: Vädret fortsätter att vara eländigt, men vi får kompensera detta med värmen i relationen under Hillary Clintons besök här under dagen.

Snart bär det av med båt ut genom Stockholm i riktning mot Vaxholm, och väl framme där plockar vi upp försvarsminister Karin Enström för diskussioner under båtfärdens fortsättning när vi styr tillbaka in mot huvudstaden.

Och där lägger vi an för att möta miljöminister Lena Ek på Fotografiska Museet och diskussionen där om våra gemensamma insatser mot klimatförändringarna.

Därifrån blir det direkt till Rosenbad för mötet och diskussionerna med Fredrik Reinfeldt och möte med media därefter.

Sedan åker Hillary Clinton till amerikanska residenset för olika möten där, och vi ses igen för en informell middag på restaurang ute på staden.

Söndag. Lite mindre formellt. Men en nära och viktig relation.

Vädret lämnar en del övrigt att önska…

STOCKHOLM: Det blev hemkomst från Istanbul efter midnatt i går kväll, och här sitter jag nu i ett väder som i uselhet närmast trotsar beskrivning. Det är sex grader och ihållande regn…

I kväll landar USA:s Hillary Clinton i Stockholm, men det är först i morgon som det egentliga programmet börjar.

Och även det bär lite prägel av att det ju faktiskt är söndag. Även om jag hade hoppats att Sverige i början av juni skulle ha visat sig från en lite bätte sida än vad som ser ut att bli fallet.

Vi får se om regnet upphör – något hopp om sol förefaller knappast att finnas.

Naturligt är att våra samtal kommer att handla åtskilligt om situationen i denna del av världen i olika avseenden.

I Tromsö i norra Norge i dag talar min kollega Jonas Störe åtskilligt om de olika problemställningarna i Arktis, och här i Stockholm i morgon kommer jag att tala åtskilligt om Östersjö-området och norra Europa i vid bemärkelse.

Men utöver detta kommer samtalet självfallet att handla om de större utmaningar som nu står på den europeiska och amerikanska agendan.

I Singapore talade USA:s försvarsminister Leon Panetta i går om att 60% av USA:s marina stridskrafter under kommande år kommer att finnas i Stilla Havs-regionen och Indiska Oceanen. Den omtalade ”pivot to Asia” omsättas nu i konkret politik.

Utmaningarna i vår del av världen handlar numera dock inte främst om militära frågeställningar. Men det hindrar inte att det finns frågeställningar och utmaningar där den politiska länken över Atlanten fortsatt kommer att vara av mycket stor betydelse.

Och inte minst i det perspektivet är USA:s utrikesministers besök här av stor betydelse.

När vi talades vid i Chicago sade hon att hon såg fram emot att komma till länder där det mer handlade om möjligheterna än om problemen.

Det besöket – där ju också Fredrik Reinfeldt, Lena Ek och Karin Enström finns med – kommer att ta morgondagen och dess kväll i anspråk.

Men sedan kommer jag tidigt måndag morgon att lyfta i riktning Benin i Västafrika redan innan Hillary Clinton lyfter i riktning Yerevan i Armenien.

Och det blir för min del inledningen till tre dagar med samtal först i Benin och sedan i Abuja och Lagos i Nigeria.

Mest Somalia men också Syrien

ISTANBUL: Efter en lång dag av överläggningar med Somalia i fokus väntar jag nu på det sena planet hem till Stockholm.

Förhoppningsvis kommer det att lyckas att till augusti få överenskommelse om ny författning och nytt parlament för det sedan decennier svårt söndrade landet.

Konferensen här hade till syfte att ge stöd tilldelning processen.

Men några garantier finns inte. Ordningen är ju att olika s k äldre skall utse de nya parlamentsledamöterna. Lite ovanligt, men det är också en ovanlig situation.

Mötet här gav tillfälle till också en rad andra samtal bl a med Turkiets Ahmet Davutoglu och Storbritanniens William Hague om läget med Syrien.

Och innan det nu bär hemåt hanns det med både ett besök på favoritbokhandeln Homer och kort besök på mottagningen för vårt jubilerande och framgångsrika institut här i Istanbul.