CHICAGO: Det är svårt att tänka sig större kontraster än mellan den karga arktiska verkligheten tidigare i dag uppe på Baffin Island och den ekonomiska metropol som vi efter många timmars flygningar nu anlänt till.
Att flyga de tre timmarna från Iqaluit till Ottawa är att byta värld i ett och samma land.
De karga, närmast oändliga snöklädda vidderna. Sedan Hudson-sundets ismassor. En bit därefter ser man att det börjar komma träd. Många sådana. Sakta efter några timmar ger snön vika, och sedan glider man in i det sommarlandskap som väntade i Ottawa.
På förmiddagen gjorde i dag gjorde vi en kort utflykt på den meterdjupa isen på Frobisher Bay.
Och stötte på personer med lite annan inriktning på din verksamhet.
En pigg kvinna som friskt meddelade att till Nordpolen och tillbaka skulle vi räkna med ca 55 dagar. Hon hade självklart varit där på skidor, liksom för övrigt på Sydpolen.
Och hon kunde dessutom ge en del praktiska råd om hur man klarar av den fara som isbjörnar inte sällan utgör i trakter som dessa.
Innan dess hade vi suttit ner någon timma mer olika företrädare för olika inuit-organisationer och lyssnat på deras berättelser.
Det handlar i grunden om kulturer som möts.
En kultur av fiskare och jägare som levt och lever i ett av världens klimatmässigt mest krävande område. Där jakt på fisk, säl och val är förutsättningen för allt.
Och en modern kultur som långsamt tränger sig på med andra värderingar, med rättsväsende, utbildningskrav, hälsovård och helt annorlunda matvanor.
Och i det mötet uppstår många frågor som sällan har alldeles självklara svar.
Gång på gång får jag frågor om förbud mot sälprodukter i Europa, och gång på gång försöker jag förklara att handel mer inuiternas sälprodukter är tillåten.
För dem finns inte deras samhälle utan det som jakten på säl ger. Och att det finns gott om säl råder det knappast någon tvekan om.
Men nu har jag via långa flygningar via Ottawa och Washington äntligen kommit fram till Chicago, och börjat ställa om till en ny verklighet mer nya problemställningar.
Här känns verkligheten uppe i Arktis lika avlägsen som denna verklighet gjorde ute på isen i Frobisher Bay tidigare i dag.
Frågan om förändring (kulturer som möts) är ständigt aktuell. Mer nu än tidigare, för de finns bara en Civilisation. De fanns fler förr. Tänk att tro att den tid man lever i är alltid; tänk att tro att den plats man är på är överallt. Omedvetenheten i ett nötskal.
Gör något åt de svenska journalister som verkligen kämpar för att ta reda på sanningen istället för att res runt i ett, just nu, för oss, obetydligt land. Hjälp dem som letar efter en sanning som sedan kan resultera i en fri vardag för annars förtryta människor. Du kan ju börja med Isaak Dwait som fått vänta ytterst länge för ditt stöd, sedan kan du ju ta Martin Schibbye och Johan Persson, eller är du för rädd att de smutsiga saker du håller på med i Etiopien skall komma ut? Man kan ju inte tro annat när du beter dig som du gör.
Jag är nyfiken på vad den där kvinnan hade för tips ifall man möter en isbjörn. Inuiternas säljakt är inte samma sak sak som giriga norrmäns ihjälklubbande av sälungar.
Kontrasterna är det som ger mening åt livet.
Mrs G http://ifalldayswereholidays.com
Selv svensker burde vite at Norge brukte hakapik (en trebit utstyrt med stålpigg) for å drepe selunger – fordi dette er den mest skånsomme måten å avlive sel på siden de dør momentant. I tillegg skremmer denne avlivningsmetode heller ikke opp andre seler i nærheten, slik geværskudd lett gjør….
Det har altså ingenting med dyreplageri eller blodlyst å gjøre, bare omtanke for dyrenes vel…
Selv dere svensker som har bidratt til at EU nå nylig har lagt ned forbud mot import av selprodukter. Dere burde vite at de store bestandene av sel og andre sjøpattedyr konsumerer enorme mengder fisk. Det er derfor nødvendig at nedfangsten av sel og andre sjøpattedyr fortsetter – og gjerne intensiveres for å holde bestandene nede.
Om dette ikke skjer vil nemlig mange av våre rike fiskebestander i Nordsjøen, Nord-Atlaneren og Nordishavet – snart være en saga blott..
Selv en svenske forstår vel at den stammen av elger og rådyr som finnes i svenske skoger må avskytes (høstes) for at ikke stammene skal bli for store. Og de fleste av dere forstår også at rovdyrstammene deres må holdes nede på et ansvarlig nivå – om deres skal ha mulighet til å la jegere høste av viltet i skogene deres
Hvorfor har dere da så vanskelig med å forstå at samme sak gjelder i havene…
Vet egentlig noen svenske at en fullvoksen spermhval veier mellom 45 og 57 metriske tonn. Den lever oftest i flokker fra 5-6 til 20-30 dyr, Og den spiser nesten 1/3 del av sin egen vekt – hver bidige dag….
Håper det nå finnes noen svensker som har forstått hvor viktig det er å høste av naturens overskudd….
Härlig ironi Jon Reina, sälar och valar hotar att utrota världshavens fiskbestånd, så som de nästan lyckades innan människan på 1900-talet äntligen stoppade dem. Jag skrattade en god stund !
Sjöpattedjur var nytt för mig och även det skänkte glädje !
Jag önskar dig en go jakt på de onda djuren Jon !
Leo Occam kan bare fortsette å le han. Jeg antar han er en av de mange urbaniserte storstadsmenneskene som virkelig tror kjøttet i kjøledisken på ICA og Konsum – startet sitt livsløp akkurat der?…
Men mer vettuge mennesker (svensker) vet nok at så ikke er tilfellet…
Om Leo dermot oppsøker en høyskole eller universitet og taler med noen som har forsket i svensk 16, 17 og 1800-talls historie, så får han vite hvor mange (les få) elger som fantes i landet da vargstammene var som størt. – Og jeg tror nok Leo blir mer enn overrasket når han får høre hvor få de var…
Nå er det er akkurat samme sak i de store verdenshavene våre. Er det for mange jegere om samme fangsten, så er det uingåelig at bestndene desimeres.
Leo bør også huske at ingen nasjon, selv ikke hval- g selfangstnasjoner, ønsker å utrydde hval og sel – men faktisk bare høste av overskuddet. Det er nemlig like lite i fangsmennenes interesse, som fiskernes – å møte hva som på fagspråket kalles for ”dødt hav”…
Og det er dette som vil skje med fisken i havene våre – om hval og selstammene får lov å formere seg fritt…