Islamabad och Lahore

ISLAMABAD: Inte många minuter lediga denna dag heller, även om jag hann med ett snabbt besök på en bokhandel här som är den bästa jag vet i denna del av världen.

Men vi landade tidigt på morgonen i vårsolen på flygplatsen utanför Rawalpindi, och for direkt till överläggningar, presskonferens och angenäm lunch med utrikesminister Khar.

Och de spann över vida fält.

Såväl i överläggningarna med henne som senare med president Zardari och olika ledare för oppositionen fanns det en tydlig uppskattning av vår vilja att ge Pakistans demokratiska utveckling vårt stöd. Det noterades att jag, tydligen i motsats till åtskilliga andra, inte hade bett om några möten med landets militära ledning.

Valet 2008 innebar en demokratisk övergång efter en lång period av militärt styre, och när den mandatperioden snart går till ända och ett nytt demokratiskt val äger rum är det faktiskt fösta gången under landets 64 år som detta blir möjligt.

Samtidigt är de olika utmaningar landet står för enorma. Med ca 190 miljoner människor är man redan i dag ett mycket stort land, men med nuvarande befolkningsökning kommer den siffran att fördubblas inom några decennier.

Alla upprepades budskapet att det inte var bistånd man var intresserad av utan i stället bättre villkor för sin handel.

Och att EU på den punkten är berett att gå Pakistan till mötes röner stor uppskattning. Vi anser att EU i det avseendet både kan och bör gå längre.

Alldeles självklart kom åtskilligt av samtalen i dag också att handla om situationen i Afghanistan. Och till santalsämnrna hörde också den viktiga relationen till Indien. I bägge dessa avseenden finns det skäl att hoppas på en politisk utveckling.

I morgon bitti åker vi vidare till provinsen Punjabs huvudstad Lahore.

Där kommer jag bl att träffa provinsens Chief Minister Shabaz Sharif, tala på universitet och träffa en rad andra företrädare för samhällslivet i debatt landets sörklassigt största provins.

3 kommentarer till Islamabad och Lahore

  1. Jon Reina skriver:

    Hva skal Sverige importere fra et land der 20 prosent av BNP stammer fra jordbruket som engasjrer over 40 prosent av den arbeidsföre delen av befolkningen.?

    I et misskjøtt land der tekstilindustrien har feilet og ikke klarer av den internasjonale knkurransen fra sine store naboland, grunnet galloperende inflasjon og null inisiament fra myndighetenes side.

    I et misskjøtt land der eneste relativt store eksportartikkel er rubehandlet bomull…

    I et misskjøtt land og middelaldresk som har skremt alle utenlandske investorer fra seg.

    Nei, foruten uhjelp er det nok bare gode ord en høyteknologisk industrinasjon som Sverige kan bidra med, for pakistansk eksport

  2. Per Fredö skriver:

    Svensk handelspolitik bygger självfallet på att fri konkurrens ska råda, att den ska ha global inriktning, vara verksam i alla länder och främja vår ekonomi
    Vi har ett betydande handelsöverskott med Pakistan och det är riktigt att importen därifrån mest beror på kläder och textilier.
    Samtidigt har ett av våra största företag, Hennes&Mauritz, sin produktion bl a där.
    Vi drar så att säga nytta av det liksom när Ikea har sin tillverkning i låglöneländer.
    Företag som dessa har ju också bra arbetsplatser och hunsar inte med arbetskraften så som i övrigt är kutym.
    Nu är inte Pakistan en diktatur, men vi samverkar med EU om en handlingsplan för att stärka demokratin och bygga upp en civil förvaltning.
    Det rör sig dessutom om kopplingen till både Afghanistan och Indien, nåt viktigt naturligtvis för att bidra till en mer fredliga relationer.
    Och vad som komma kan i Afganistan.
    Det går inte att vända nåt land ryggen och bara gå in med en biståndspolitik, vilken dessvärre ofta misslyckas.
    Jag vet inte hur Norge ser på detta, men Jon vet säkert.
    Det skulle vara intressant att få en jämförelse, samtidigt som våra länders exportberoende skilje sig avsevärt.

  3. andelar skriver:

    Jag åkte till Lahore 2007 för ett av våra stora svenska industriföretag i telekomsektorn, och när man minst anar det, träffade min numera fru, då stark kvinna inom human rights and gender i Pakistan, Saba Wallace. Hon var då också Gender Officer på LUMS, om du ska dit. Vi har sedermera bott i ytterligare fyra länder och har två sanslöst söta barn, med stora mörka ögon och blont hår. Vi träffades på Village Restaurant, en favorit i världen. Finns underskattade handelsmöjligheter med Pakistan.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 1 046 other followers

%d bloggers like this: