Frustrationen vi känner

STOCKHOLM: Lördag med också en rad mediaframträdande i allt väsentligt om situationen i Syrien och vad vi kan göra.

Lördagsmorgon på TV4, nya nyhetskanalen på TV4 och P4 i Sveriges Radio.

Att det finns en frustration över att vi – i synnerhet efter det dubbla vetot i FN:s säkerhetsråd – inte kan åstadkomma snabbare resultat i Syrien är självklart. Jag delar den frustrationen.

Politikens uppgift är att försöka att finna en väg framåt också i denna situation.

Arabförbundets agerande är avgörande. Och när FN:s generalförsamling möts i New York på måndag finns det en möjlighet att ta upp situationen där och ge det stöd till Arabförbundets fredsansträngningar som vi hade velat att säkerhetsrådet skulle ge.

Och vi kommer dessutom med all sannolikhet att få se ett inkallande av en större internationell konferens om situationen i Syrien under de allra närmaste veckorna. Kanske kommer den omedelbart efter det internationella mötet om Somalia i London mot slutet av månaden.

Under tiden fortsätter våldet i Syrien med oförminskad styrka.

Det är situationen i och kring Homs som nu är fokus för våldet från främst regimens sida.

Samtidigt tyder attentatet i Aleppo på att det finns terrorgrupper som vill utnyttja situationen för ändamål som inte har med strävan efter demokrati att göra.

Och det understryker än starkare hur viktigt det är att få en snabb politisk lösning på situationen.

Bakom skrivbordet

STOCKHOLM: Arbetsdag bakom skrivbordet med utsikten över en vintrig och vacker huvudstad.

Utvecklingen i Syrien blir allt mer allvarlig med fokus just nu på situationen i och kring Homs.

Rapporter talar om ett ökat våld från regimens sida, och hitintills har enligt FN mer än 6000 personer förlorat livet i stridigheterna.

Nu handlar det om hur vi på olika sätt kan öka trycket på regimen, och kring detta pågår nu samtal mellan EU, USA, Arabförbundet och Turkiet.

Bilden kommer förhoppningsvis att bli lite klarare under de närmaste dygnen.

Mitt i allt detta satt vi ner och diskuterade hur UD på olika sätt kan bli bättre på nätet och på olika sociala media.

Mycket har skett – vi ligger hästlängder före regeringskansliet i övrigt – men utvecklingen är snabb och det öppnas ständigt nya möjligheter.

Hur kan vi tydligare lyfta fram de uttalanden vi ju nu gör som EU och som ju är vår gemensamma utrikespolitik?

Skall vi ha separata twitterkonton för t ex våra olika reserekommendationer så att de snabbt når de som är intresserade?

Bör vi utnyttja YouTube och andra möjligheter till video mer än vad vi har gjort hitintills?

Det tillhör de olika frågor vi nu kommer att arbeta vidare med. UD skall alldeles ligga i framkanten med utvecklingen också av sin digitala diplomati.

I New Delhi är det i dag toppmöte mellan EU och Indien med fokus på det ekonomiska samarbetet men också med nödvändigheten av en närmare politisk dialog i olika frågor.

EU är ju Indiens viktigaste handelspartner, och Indien är EU:s åttonde största handelspartner.

Och vi har självfallet ett mycket stort gemensamt intresse av politisk stabilitet och samarbete i den vidare region som Indien ju är en vital del av.

Tillbaka i Stockholm

STOCKHOLM: Det blev direkt från Arlanda till Rosenbad för regeringssammanträde och diskussioner när jag landade från Chicago.

Till det vi diskuterade hörde vår nominering av Mona Sahlin som ny generaldirektör för International Labour Organisation ILO i Geneve.

ILO är en viktig organisation, och vi tror att det är viktigt att den har en chef som har också en bred politisk erfarenhet. Och ingen kan påstå annat än att Mona Sahlin har det – inklusive av arbetsmarknads- och näringsfrågor.

På eftermiddagen kom Norges Jonas Gahr Störe – som var i Stockholm i andra angelägenheter – förbi för en timme av mera avspända samtal i olika ärendet. Det var mycket bra eftersom det faktiskt var ett tag sedan vi hade möjlighet att sitta ner tillsammans.

Inte minst är det olika frågeställningar med anknytning till de nordligare områdena som vi har anledning att talas vid om.

Lite av diskussion ser jag att det blivit på sina håll om ambassader i Damaskus.

Att USA drog tillbaka sin ambassad var beroende på oro för dess säkerhet.

För min del hoppas jag att vi har möjligheten att ha ambassaden kvar. Den är ovärderlig för information, för kontakter som inte kan tas på annat sätt och för möjligheten att hjälpa också enskilda människor.

Vi får genom den en information som vi aldrig annars skulle kunna få. Och vi får inte glömma de konsulära skyldigheter vi har.

Jag vet att de allra flesta av mina kollegor resonerar på samma sätt.

Andra kommer

WASHINGTON: Lite molnigare denna morgon innan det är dags för mig att sakta börja styra hemåt igen.

Men det har varit ett bra besök inte minst när det gällt att medverka till fördjupade relationer till kongressen. Inte sällan är det någonting vi försummar.

När jag lämnar är det samtidigt andra européer som anländer hit för olika samtal.

Italiens premiärminister Mario Monti är en besökare man även här kommer att lyssna mycket noga på. Italiens reformer är reformer av avgörande betydelde för Europa i dess helhet.

Och anländer hit gör också Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu.

Då kommer inte minst utvecklingen i Syrien och relationerna till Iran att stå i centrum för diskussionerna.

Det är ju där våra kanske svåraste utrikespolitiska utmaningar just nu ligger.

13% av USA:s senat

WASHINGTON: Det var högt i tak och trevlig stämning när 13% av USA:s senat samlades till middag på det svenska residenset på Nebraska Avenue i kväll.

Och det blev diskussioner både om hur Sverige klarat sin ekonomi så bra som om de utmaningar USA står inför.

Dagen innebar också olika samtal i olika ärenden tillbaka över Atlanten.

I motsats till USA ser vi inga omedelbara säkerhetsskäl att dra tillbaka vår ambassad i Damaskus.

Vi samråder nära med övriga EU-länder och med Norden, men bedömningen hitintills är att vi gör bäst nytta genom att fortsatta vara där.

Det handlar om viktiga kontakter, och det handlar om att kunna hjälpa enskilda medborgare.

Hur länge detta kommer att gå vet vi inter, men det vore fel att inte försöka.

Men snart är det dags att återvända hem.

Det blir några timmar av olika möten här i Washington innan det mitt på dagen blir dags att via olika flygningar försöka tråckla sig hem till Stockholm under natten.

Torsdag morgon har vi i sedvanlig ordning regeringssammanträde i Stockholm, och då hade jag tänkt att vara där.

Att skjuta problem på framtiden

WASHINGTON: Kontakter med den amerikanska kongressen är viktiga inte minst ett valår som detta.

Efter att ha suttit 45 minuter med representanthusets mäktige talman Boehner är jag nu på väg till middag med ett antal senatorer.

Och dit kommer senatorer från New Hampshire, Wyoming, Missouri, North Carolina, Georgia, Indiana, Maine, Delaware, Illinois, South Carolina, Nebraska och Idaho.

Sammanlagt 13 senatorer – två från en av delstaterna – visar ett betydande intresse för att spendera en kväll med att diskutera gemensamma politiska utmaningar på bägge sidor av Atlanten.

Och självfallet skall det bli intressant att höra framträdande både demokrater och republikaner från olika delar av landet beskriva den politiska och ekonomiska situationen i USA just nu.

Påfallande i mina samtal hitintills uppe på ”the Hill” har ju varit hur man skjuter de svåra budgetproblem som USA ju har framföre sig.

Skuldsituationen i USA är ju värre än i Euro-zonen.

Träffar man inte en överenskommelse om åtgärder kommer en automatisk mekanism omedelbart efter presidentvalet att med brutal osthyvel sköra ner de offentliga utgifterna.

Ingen anser detta acceptabelt – men det är inte lätt att hitta någon som nu är beredd att stå upp och föreslå de åtgärder som kommer att krävas.

Samtal både på IMF i går och Världsbanken i dag gav bilden av att oron för den europeiska utvecklingen – det var ju inte länge sedan det här var populärt att tala om ett omedelbart Ragnarök – i viss utsträckning minskat.

Rejäla saneringsprogram i Rom och Madrid har gjort ett visst intryck.

Men här i USA återstår mycket av det avgörande arbetet.

Detr blir en intressant middag i kväll.

Nätfrihet och kongressen

WASHINGTON: Dag ett av överläggningar här är nu avslutade.

Och det skedde med en ordentlig genomgång över en middag av de olika aspekterna på politiken i fråga om Iran.

Grundad såväl på den som på andra samtal under dagen är det rimnligt att säga att det finns ett påtagligt intresse för att aktivera förhandlingsansträngningarna, men samtidigt en tydlig insikt om de olika hinder som finns också på den vägen.

Intresset för ett nytt krig i regionen är dock mycket begränsat.

Till dagens samtalsämnen hörde självfallet också situationen i Syrien.

Att det kommer att krävas ett starkare agerande av såväl EU som USA är uppenbart, liksom att det är viktigt att vi agerar tillsamma med såväl Arabförbundet som Turkiet.

Tisdagen här kommer att domineras dels av nätfrihet och dels av olika kontakter med kongressen.

Vi arbetar ju nära tillsamma när det gäller de olika nätfrihetsfrågorna, och nu handlare det om hur vi skall gå vidare med dem.

Sedan bär det av till kongressen för möte bl a med talmannen Boehner som ju inte minst i dagens situation har en mycket betydelsefull ställning i det samlade amerikanska politiska systemet.

Och på kvällen blir det middag med inte mindre än åtta senatorer – huvudsakligen från det inflytelserika utrikesutskottet – för diskussion om hur vi på de olika sidorna av Atlanten ser på de närmaste årens utmaningar.

Anlänt mitt i Super Bowl

WASHINGTON: Via Montreal i Canada har jag så kommit fram till en amerikansk huvudstad där allt denna kväll domineras av den s k Superbowl.

För den icke initierade gränsar det till lätt hysteri.

Världen i övrigt skulle sannolikt kunna gå under utan att det skulle noteras en kväll som denna.

Men i morgon måndag börjar mitt program med olika samtal.

Morgondagens större begivenhet är självfallet arrangemanget med SIPRI på House of Sweden på eftermiddagen, där Zbigniew Brzezinski, jag och kring 150 andra som anmält sig skall diskutera gemensamma utmaningar under de kommande decennierna.

Men innan dess skall jag bl a hinna med att träffa vice utrikesministern William Burns – Hillary Clinton är ju fortfarande kvar i Europa – och äta lunch med de som arbetar med olika framtidsprognoser för den amerikanska regeringen.

Och i morgon kväll blir det så middag med Iran som tema med det bästa av det som finns i denna stad när det gäller kunskap på denna punkt.

Finns det någon utrikespolitisk fråga som finns med i den amerikanska politiska debatten just nu så är det väl frågan om Iran – ett land man har ett traumatiskt förhållande till ända sedan shahen kastades ur sadeln 1979.

Men av politiska frågor i övrigt är det självklart ekonomin som dominerar.

Medan republikanerna arbetar sig genom primärvalen fram mot nomineringen av sin kandidat inför presidentvalet den 4 november försöker president Obama nu hamra in ett budskap om att det nu börjar gå bättre för den amerikanska ekonomin.

Och hur väljarna fram mot valdagen upplever ekonomin kan mycket väl komma att bli avgörande.

Och nu mot Washington

MÜNCHEN: Åtskilligt av förmiddagens debatter här kom att domineras av svallvågorna efter gårdagens misslyckande om Syrien i FN:s säkerhetsråd.

Frågetecknen kring Rysslands och Kinas agerande var många.

Men svaren på frågorna om vad som kommer att hända nu var inte lika frekventa.

Att det som skedde i går kortsiktigt spelar repressionens krafter i händerna är nog dessvärre ofrånkomligt.

Konferensens sista session kom att handla om nätsäkerhetsfrågor – med mig i sedvanlig ordning poängterande att nätfrihetsfrågorna måste diskuteras och behandlas i samma sammanhang.

Det blev en fascinerande diskussion om de faror som ligger i spekulationer kring olika former av cyberkrig.

F d chefen för USA:s både NSA och CIA William Hyden såg användandet av Stuxnet-viruset mot Iran som ett Rubicon som hade passerats.

Och varnade för de omfattande konsekvenser som kan följa om det accepteras att stater kan använda ”vapen” som dessa för att anonymt förstöra strategisk infrastruktur i andra länder.

Mot slutet av diskussionen började formas en konsensus om att vi måste arbete för att göra konflikt med cybervapen lika oacceptabelt som krig med biologiska vapnen. Parallellerna är i vissa avseenden tydliga.

Men nu lämnar jag ett soligt och vackert München och flyger först till Montreal i Kanada och därifrån till Washington i USA.

I morgon är det dags för att öppna SIPRI:s officiella närvaro i den amerikanska huvudstaden.

Misslyckande i München

MÜNCHEN: Gårdagens olika diskussioner här blev så intensiva att det inte blev någon tid över för denna blogg. Beklagar.

Under ett antal timmar – vid sidan av konferensens offentliga diskussioner – handlade det om att få Rysslands utrikesminister Lavrov med på den resolution om utvecklingen i Syrien som förbereddes i FN:s säkerhetsråd.

Och ett tag var inte bara jag relativt optimistisk om att det skulle vara möjligt att överbrygga de resterande svårigheterna.

Men till slut gick det inte. De ändringar Ryssland ville ha skulle ha vattnat ur på ett alltför avgörande sätt.

Och därmed gick vi mot den votering i säkerhetsrådet som slutade med 13 röster för resolutionen och veton från Ryssland och Kina.

Att detta var beklagligt är bara förnamnet.

Risken är – i alla fall kortsiktigt – att detta spelar repressionens krafter i Damaskus i händerna. Och tydligt är att det försvagar Arabförbundets ansträngningarna att få en snart och fredlig lösning på situationen.

Nu åker Sergej Lavrov till Damaskus. Vi får se vad det kommer att innebära. Allt talar för att man är på väg rakt in i en vägg.

Men under tiden fortsatta konferensens andra diskussioner.

Italiens premiärminister Mario Monti delog i samtalen om konsekvenser av den ekonomiska krisen.

Hans vilja att driva igenom också svåra strukturreformer i Italien imponerar. Kanske lägger han grunden till något av en ny italiensk renässans – i alla fall i ekonomiskt avseende.

På kvällen bjöd så fristaten Bayern på middag i anrika Kaisersaal med dess prakt från början av 1600-talet.

Och vi kunde höra Hernry Kissinger på sitt alldeles egna sätt berätta om samtal med Konrad Adenauer i samband med att USA-senatorn Joe Lieberman ärades med en utmärkelse.

Nu väntar diskussioner här om utvecklingen i Mellersta Östern liksom om nätsäkerhetens och nätfrihetens olika utmaningar.

Och sedan bär det för min del vidare till Washington.

Syrien i akut fokus

MÜNCHEN: Efter gårdagens olika diskussioner här är det nu mer och mer situationen i Syrien som står fokus för de informella diskussionerna här.

Kombinationen av massakern i Homs och sammanträdet med FN:s säkerhetsråd i New York senare i dag har gjort frågan än mer akut.

På plats här finns såväl USA:s Hillary Clinton som Rysslands Sergej Lavrov, och det kommer nu att göras ytterligare försök att nå fram till en resolution som kan leda till ett faktiskt beslut avsäkerhetsrådet senare i dag.

Ett misslyckande skulle riskera att spela den brutala diktaturen i Damaskus i händerna.

Och underminera Arabförbunders ansträngningar att få en fredlig lösning och övergång.

Det måste självfallet undvikas. Och samtalen här i München kommer att bli avgörande.

På förmiddagen framträdde förutom utrikesminister Clinton också USA:s försvarsminister Leon Panetta med det gemensamma budskapet om den transatlantiska relationens centrala betydelse för USA.

Värt att notera var hur Hillary Clinton speciellt nämnde Sverige, Japan och Australien som viktiga partners i olika frågor.

Början på diskussionerna

MÜNCHEN: Den stora årliga säkerhetskonferensen har nu tagit sin början här.

Det vimlas och minglas, pratas och diskuteras så det står härliga till i hörn och korridorer på anrika hotellet Bayerischer Hof.

Traditionellt var detta en konferens centrerad kring Nato och dominerad av försvarsministrar. Ett lätt härnadståg anlände alltid från Washington för att tala om för européerna vad som faktiskt gällde.

Det var järnridåns dagar.

Men dagens värld ser tack och lov annorlunda ut, och konferensen har successivt fått en bredare agenda och ett bredare deltagande.

Kärnan förblir dock transatlantisk.

Här finns nu såväl USA:s utrikesminister Hillary Clinton som dess försvarsminister Leon Panetta.

Kanske finns i detta ett försök att sända signalen om den transatlantiska länkens fortsatta betydelse i en tid när mycket av både uppmärksamhet och resurser ju skiftas till Asien.

Två av de tre armébrigader som USA fortfarande haft baserade i Tyskland flyttas nu tillbaka till USA.

Kvar i Europa blir en här i södra Tyskland och en i norra Italien.

Och det är samtidigt ett tidens tecken att Tysklands Angela Merkel inte är här i år eftersom hon i stället åkt till Kina.

Ämnen för diskussion under de kommande dagarna saknas i alla fall inte.

I effermiddag står först Tysklands roll i Europa och därefter energipolitikens olika utmaningar på agendan innan Münchens borgmästare Christian Ude i kväll bjuder på traditionell mottagning.

Och för mig brukar den mottagningen dessutom vara en välkommen möjlighet att träffa vår duktige honorärkonsul här för att diskutera förbindelserna mellan Sverige och denna viktiga del av Tyskland.

Till München och Washington

STOCKHOLM: Efter en nyttig arbetsdag här hemma förbereder jag mig nu för en vecka borta från huvudstaden.

Regeringsdiskussionerna i dag på förmiddagen kom naturligt nog att domineras av det besked regeringen fått om Astra Zeneca:s beslut att avskeda 1200 personer inom sin forskning i Södertälje.

Den biomedicinska forskningen är viktig för Sverige, och nu blir det Lars Leijonborg som får uppdraget att se på vad vi kan göra för att den kompetents som alla dessa personer har kommer till utnyttjande.

I morgon fredag beger jag mig till München för den årliga stora säkerhetskonferensen där – lite av ett säkerhetspolitikens Davos, om det uttrycket tillåts.

Och där har jag i morgon eftermiddag att leda en diskussion om olika energipolitiska utmaningar med bl a Arzerbaijans president Aliev och Ukrainas dito Yanukovich.

Men under de kommande dagarna blir det diskussioner också med USA:s Hillary Clinton och EU:s Catherine Ashton i olika frågor.

Och min polske kollega Radek Sikorski tillhör också deltagarna i München.

Rysslands Sergej Lavrov deltar inte i år, men det ryska deltagandet i övrigt är ändå betydande.

När konferensen avslutas efter lunch på söndag sätter jag mig på olika plan som sent på den kvällen kommer att ta mig till Washington.

Det ursprungliga skälet till den resan är att vara med när tankesmedjan SIPRI från Stockholm – som nyligen korats till en av de allra bästa i världen på dessa frågor – etablerar en närvaro i den amerikanska huvudstaden.

Och det sker genom ett arrangemang på House of Sweden på måndag eftermiddag där Zbigniew Brzezinski – utan tvekan en av det amerikanska samhällets allra skarpaste tänkare på dessa frågor – och jag resonerar om de olika utmaningar som USA och Europa står inför.

Han har ju nyligen dessutom kommit ut med en bok i dessa frågor som varit föremål för åtskillig uppmärksamhet.

Men självfallet kommer jag att utnyttja dagarna i Washington också för samtal i en rad andra frågor.

Nätfriheten, utvecklingen i Iran och olika strategiska framtidsbedömningar tillhör de övriga frågor som står på dagordningen.

Och denna gång tänkte jag dessutom försöka att träffa olika nyckelpersoner i den amerikanska kongressen.

Det är som bekant valår i USA, och därmed extra intressant att höra hur tongångarna går i olika frågor.

Först torsdag morgon nästa vecka är jag tillbaka i Sverige.

Torsdag i Stockholm

STOCKHOLM: Torsdag med regeringssammanträde och allt vad som därtill hör.

Vid sidan av den formella listan med formella ärenden finns det alltid frågor där det är viktigt att stämma av mer informellt i regeringskretsen.

I går rapporterade Fredrik Reinfeldt till riksdagen om EU-toppmötet och stabilitetspakten, och i går kväll kom också Cecilia Malmström förbi Stockholm för mer informella diskussioner om den europeiska utvecklingen från kommissionens horisont.

Vi följer nu noga konsultationerna i FN:s säkerhetsråd i New York om Syrien.

Det ryska hotet om ett veto har nu lett till en situation med intensiva diskussioner om möjligheten att finna en väg framåt.

När Arabförbundet ber om stöd för sin fredsplan kan inte FN bara säga nej.