Statsbyggandets utmaningar

STOCKHOLM: Denna tisdag blir det bara ett par timmar i Stockholm innan jag flyger till London för ett par dagar i den brittiska huvudstaden.

Det handlar främst om den stora Somalia-konferens som inleds med middag i morgon kväll, men innan dess skall jag inte minst hinna med olika samtal och aktiviteter relaterade till Arktis och det internationella samarbetet där.

Under gårdagen hade vi besök av EU:s nyutnämnda s k särskilde representant vad gäller Afrikas Horn Alex Rondos för diskussion om olika frågor inför London-konferensen.

Men utmaningarna i regionen begränsar sig ju dessvärre inte till försöken att efter mer än två decennier återuppträtta någon typ av fungerande somalisk statsbildning.

Under dagen var det dessutom en hel del samtal relaterade till den runda i dialogen mellan Belgrad och Pristina som planeras äga rum i dag.

Jag hade bl a ett längre telefonsamtal med Kosovos premiärminister Hashim Thaci för att diskutera den möjlighet till starkare samarbete mellan Kosovo och EU som en uppgörelse idag skulle innebära.

Att handlande behöver det är ställt utom all tvekan.

Men självfallet handlar det också om möjligheten att ge Serbien s k kandidatlandsstatus vid möte med det s k allmänna ministerrådet – där utvidgningsfrågor ligger – i Bryssel på tisdag nästa vecka.

Vi har sänt mycket tydliga signaler också till Belgrad om de förväntningar vi har på dem i olika frågor, och det mesta tyder för dagen på att man lyssnat på dessa.

Afrikas horn, Balkan och Syrien – jag åker ju från London direkt till den stora konferensen i ämnet i Tunis – mycket handlar om att ur trasiga eller sammanfallande stater skapa förutsättningarna för en successivt bättre utveckling.

Svårigheterna i sådana ansträngningar är ofta massiva, och framgång kan bara åstadkommas i ett tidsperspektiv som är förhållandevis långt.

I Somalia har det internationella samfundet misslyckats i två decennier, medan vi i Syrien bara står i början av en utveckling som förr eller senare måste leda fram till någonting bättre.

I Balkan går det framåt – men knappast utan vår hjälp och våra insatser.

2 kommentarer till Statsbyggandets utmaningar

  1. Vehab Musliu skriver:

    Om det blir mer orättvisor för Kosova, och mer förmåner för en kriminell stat som serbien kommer missnöjet en dag att explodera från befolkningen i Kosova. Jag förstår inte varför ville man ha en kriminell stat som serbien in i EU om den staten inte erkänt sina kriminella handlingar, skapar destabilitet och artificiella konflikter och ville bygga barrikader för att hindra Kosovas utveckling.

  2. Carl Bildt, vi behöver stötta den representativa demokratin med direktdemokrati såsom i Schweitz, med röstning över internet med elektroniskt ID.
    Den rena representativa demokratin har nått vägs ände.

    Folket ska vara mer involverade att bygga staten, se Tunisien där folket är med och skriver konstitutionen.

    Folkmajoriteten behöver kunna stoppa politiska beslut i realtid.

    Vill ni, upplysta elit, släppa lite av makten till oss, eller än ni nöjda med att fortsätta försmå folkmajoriteten på verklig makt realiserat med datorteknikens möjligheter?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 463 andra följare

%d bloggare gillar detta: