Framgång fär nätfrihet i Genève

29 februari 2012

STOCKHOLM: Det blev en alldeles utomordentligt bra dag vid FN:s Human Rights Council i Gernève i dag.

Jag höll Sveriges nationella anförande i dessa frågor, men än viktigare var självfallet den s k expertpanel om nätfrihet som vi lyckats att göra till ett officiellt inslag i rådets överläggningar och arbete.

Avsikten var ju att på allvar föra in nätfriheten i rådets arbete, och att på allvar börja ett arbete med att inom FN:s ram bygga ett bättre skydd för nätfriheten.

Min utgångspunkt i diskussionen var att de friheter vi har ”offline” måste vi självfallet också ha ”online”, och att detta blir allt viktigare allt eftersom världen går ”online” i allt högre utsträckning i fråga efter fråga.

Den kubanska delegationen valde att konstra redan från början. Och markerade tydligt att man var höggradigt missnöjd med hela tillställningen.

Och konstigt var inte det. Cuba tillhör länderna med allra mest begränsad och allra mest kontrollerad tillgång till nätet.

Men slående under de tre timmar när olika länder efter våra inledande inlägg hade möjlighet att redovisa sin inställning var det starka stödet för vår ansats.

Ett anförande som framfördes av Kina med stöd av ett 15-tal andra länder markerade dock en påtagligt avvikande inställning. Här var det kraven på kontroll av nätet som dominerade och som inte fick urholkas.

Intresset var så stort att den avsatta tiden alls inte räckte till. Det var mer än tiotalet länder som dessvärre inte fick möjlighet att komma till tals.

Men det svenska initiativet berömdes av åtskilliga länder, och det är uppenbart att det finns ett starkt och växande intresse för vår agenda när det gäller nätfriheten.

Därmed inte sagt att de vidare stegen med nödvändighet kommer att bli enkla.

Det finns all anledning att tro att de länder som företrädare ett annat synsätt nu kommer att förstärka sitt samarbete för att bromsa och begränsa diskussionen om nätfriheten.

Och det kan ju inte uteslutas att det finns länder som talar vackert men som vill behålla möjligheten att agera på ett betydligt mindre vackert sätt.

Men vi – och de länder vi har ett nära samarbete med i dessa frågor – kommer alldeles självklart att fortsätta våra ansträngningar.

Arbetet för friheten på nätet är den nya frontlinjen i kampen för frihet i världen.


Inför nätfrihetens dag

28 februari 2012

GENEVE: Även denna dag blev fylld av mer spänning än planerat när vi skulle lotsa frågan om Serbiens kandidatstatus fram till beslut.

Efter gårdagens diskussioner borde den saken ha klarats av på en timme eller två – alla ville säga något – men nu kom det i stället att dra ut under större delen av dagen innan vi kunde ge det gröna ljus som skall konfirmeras på EU-toppmötet i slutet av veckan.

I slutändan var det Rumänien som krånglade med frågor som inte hade med saken att göra och där man dessutom i allt väsentligt var ute i ogjort väder.

Jag tror knappast att man förbättrade sitt anseende i unionen med dagens underligheter.

Mitt i det hels hann jag dock med att smita ut ur byggnaden för en kopp kaffe med president Tadic och lite diskussioner om regionen i stort och uppgifter framöver.

Det serbiska parlamentsvalet i början av maj blir viktigt för fortsättningen i åtskilliga frågor.

Mitt under slutskedet av detta drama kom besked från Minsk att Lukasjenko bett EU:s och Polens ambassadörer att lämna landet.

Genom att vi var samlade gick det att rätt snabbt dra ihop vad som behövdes för att fatta beslutet att samtliga EU-ambassader nu hemkallas från Minsk för konsultationer.

Och dessutom – och viktigare – kommer vi ju nu att ha anledning att intensifiera arbetet på nya s k restriktiva åtgärder.

Med betydande försening kunde jag sedan ge mig iväg hit till Genève och direkt till middag med bl a ICRC-chefen Kellenberg och UNHCR-chefen Guterres.

Och då var det åter Syrien som var i centrum för våra diskussioner.

I morgon är det så nätfrihetens stora dag på FN:s råd för mänskliga rättigheter här.

Det är första gången vi lyckats att sätta den frågan så tydligt på agendan i ett viktigt internationellt fora som detta.

Spännande blir det alldeles säkert.


Serbien och Syrien

28 februari 2012

BRYSSEL: Morgon här i det europeiska samarbetets metropol.

Vid det s k sllmänna rådet är det Serbien och dess kandidatlandstatus som skall avgöras, men därefter tar Birgitta Ohlsson över när det gäller förberedelserna för EU-toppmötet senare i veckan.

Det är då de europeiska tillväxtfrågorna skall stå i fokus. Hög tid för det.

I Genève blir det i dag en specialsession om situationen i Syrien, och där kommer vi att framträda med ett gemensamt nordiskt anförande.

Själv kommer jag dit först mot kvällen, men hoppas då kunna träffa bl a Kofi Annan för att diskutera de fortsatta insatserna med Syrien.


Lång dag i Bryssel

27 februari 2012

BRYSSEL: I sedvanlig blev det en lång och intensiv dag här efter det att det rasande tidiga morgonplanet från Stockholm hade landat.

Omedelbart var det telefonsamtal om möjligheterna att föra frågan om åtgärder mot personer närstående Vitrysslands diktator Lukasjenko vidare.

Och den frågan kom inte minst Polen och vi att fortsätta att driva under dagens diskussioner.

Vi hade alla andra med oss med undantag av ett medlemsland som ansåg att just denne oligark just nu inte skulle bli föremål för våra åtgärder.

De argument som anfördes för denna ståndpunkt var inte riktigt trovärdiga. De reella argumenten var sannolikt av annan karaktär.

Efter en betydande diskussion blev resultatet att vi sköt på frågan i dess helhet – men med en tydlig beslutsamhet att den kommer att återkomma inom en nära framtid.

Annars var det Syrien och Serbien som var i fokus under dagen.

I den förra frågan skärptes nu våra sanktioner ytterligare.

Och samtidigt underströks vårt stöd till Kofi Annan och hans uppdrag. Ett förödande inbördeskrig måste undvikas – om det fortfarande är möjligt.

Det blev också en kort diskussion om vikten av fortsatt diplomatisk närvaro i Damaskus. Säkerhetsskäl kan i ett visst läge leda till en annan slutsats, men nu behöver vi våra ögon och öron i den syriska verkligheten.

Vad gäller Serbien kommer den verkliga diskussionen om kandidatlandsstatus i morgon, och jag hoppas verkligen att den leder till ett positivt resultat.

Något mera besvärligt kan det bli att få vissa av de länder som inte erkänt Kosovo att acceptera att vi nu går vidare med relationerna också med det landet. De steg som nu tas ligger dock helt och hållet inom kommissionens kompetens.

Efter rådsmötet hade jag sedvanlig pressträff och fick då också kommentera Wikileaks senaste avslöjanden om min längd, mitt minne och mina möjliga mentala färdigheter.

Åtminstone en kvällstidning föreföll genuint chockerad över dessa avslöjanden.

Från en annan tidning nåddes jag av rykten om att Wikileaks i morgon kan komma att avslöja att jag under lång tid varit medlem i moderaterna.

Vi får väl ta den smällen när den kommer…

Dagen avslutades med informell middag med bl a Catherine Ashton.

Och i morgon är det så möte med det s k allmänna rådet tillsammans med Birgitta Ohlsson.

Därefter bär det vidare till Genève för de olika samtalen där.


Inför Serbien, Syrien och nätfriheten

26 februari 2012

STOCKHOLM: Efter veckan med Somalia och Syria – frågor som sannerligen inte kommer att försvinna – är det nu en dag hemma innan det bär iväg igen under den kommande veckan.

Och den är osedvanligt laddad med viktiga frågor.

Situationen i Syrien står alldeles självklart på dagordningen när EU:s utrikesministrar träffas i Bryssel i morgon för vårt sedvanliga månadsmöte.

Det blir beslut om nya sanktioner, stöd till slutsatserna från Tunis liksom utnämningen av Kofi Annan men också diskussion om de olika vägarna framåt.

Att vi strävar efter en snar och smidig politisk övergång i Damaskus är knappast kontroversiellt. Det är det som är kärnan i Arabförbundets plan, och vi strävar efter att agera på ett sådant sätt att förutsättningarna för att den skall lyckas maximeras.

Men att det finns risker för att den inte gör det är ju samtidigt uppenbart.

Då finns risker för att landet glider in i ett storskaligt sekteristiskt inbördeskrig med omfattande regionala konsekvenser från Beirut till Basra och Bahrain.

Det är lätt att ett sådant inbördeskrig kommer att betraktas med sekteristiska glasögon runt om i regionen, och att olika aktörer kommer att agera med utgångspunkt i just det perspektivet.

Om till detta scenario också skulle läggas t ex en väpnad israelisk attack på Iran är det tyvärr inte svårt att föreställa sig att det finns risker för omfattande regionala mardrömsscenarios på ett sätt vi inte sett på mycket länge.

Och dessvärre skulle jag kunna lägga också andra faktorer till detta resonemang.

Jag vill hoppas att det skall vara möjligt att förhindra att regionen hamnar i denna situation, men jag tror att det är klokt att vi är medvetna om allvaret i den situation som vi nu kan vara på väg in i.

Och att denna skulle få omfattande konsekvenser också för oss behöver väl inte närmare påpekas.

Kofi Annans roll kommer att bli alldeles avgörande för att försöka att förhindra denna utveckling och i stället vrida den i positiv riktning.

Vi talades vid i dag, och om han inte måste ge sig av till New York innan dess hoppas vi kunna fortsätta de samtalen i Genève på tisdag kväll. Det är viktigt att vi ger honom allt det stöd vi förmår.

Men i Bryssel såväl i morgon som vid mötet med det s k allmänna rådet på tisdag kommer det åter att vara Balkan som dominerar.

Uppgörelsen mellan Belgrad och Pristina borde nu bereda vägen såväl för att ge Serbien s k kandidatlandstatus inför kommande förhandlingar om medlemskap som för kommissionen att inleda arbete som kan leda fram till ett s k SAA-avtal för Kosovo.

Det är viktigt att alla regionens stater, var och en efter sina förutsättningar, har möjlighet att ta steg framåt på den europeiska integrationsvägen.

I marginal till de olika mötena i Bryssel hoppas jag kunna träffa såväl Serbiens president Boris Tadic som Kosovos utrikesminister Enver Hoxhaj för diskussion om kommande steg. Då måste inte minst situationen i norra Kosovo vara i fokus.

Från Bryssel åker jag tisdag eftermiddag till Genève för högnivådiskussionerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Även här kommer självfallet Syrien att vara i fokus, men minst lika mycket hoppas jag att nätfrihetsfrågorna kommer att vara det.

Vi har tagit initiativ till och fått gehör för att genomföra en s k paneldiskussion på detta tema inom ramen för rådets diskussioner. Alla har inte varit alldeles förtjusta i detta, men nu kommer det i alla fall att ske, och därmed förs dessa frågor nu på allvar och mer formellt in i FN-diskussionerna om medborgerliga fri- och rättigheter.

Att Sverige har en tätposition när det gäller nätfrihetsfrågorna kommer åter att bli tydligt under diskussionerna i Genève.

Men tisdagkvällen och onsdagen där kommer också att ägnas andra frågor innan jag får återvända hem till regeringssammanträde här på torsdag förmiddag.

Därefter står diskussioner i Istanbul på det preliminära programmet, men oskrivet är bäst i tider som är så viktiga som dessa.


Framgång i Tunis

24 februari 2012

TUNIS: Med de förväntningar som fanns måste mötet här i Tunis om Syrien betraktas som en framång.

Det handlade ju om att politiskt öka trycket på regimen i Damaskus.

Om det kommer att ge det avsedda resultatet eller inte återstår att se. Det skulle inte förvåna mig om vi får avvakta Kofi Annans mer bestämda inträde på scenen innan det finns en möjlighet att bedöma den saken.

Vängruppen kommer nu att fortsätta att arbeta, med ett nytt möte i Istanbul kring mitten av nästa månad för att bedöma utvecklingen då.

Arla i morgon bitti börjar jag så flyga hemåt för att åtminstone i morgon kväll kunna vara hemma i Stockholm igen.

Redan på måndag morgon är det ju avfärd igen – då för möte med EU:s utrikesministrar i Bryssel.

Också då kommer utvecklingen i Syrien att stå högt upp på agendan.


Vännerna till Syriens folk

24 februari 2012

TUNIS: Solen lyser vackert över staden denna dag när ett 60-tal delegationer från olika delar av världen inleder arbetet med vängruppen för Syriens folk.

Allt är förvisso inte klart vad gäller hur denna s k vängrupp skall komma att fungera framöver. 

Dess tillkomst kan ju delvis ses som en reaktion på misslyckandet i FN:s säkerhetsråd, och det är symptomatiskt att såväl Ryssland som Kina sagt nej till inbjudningarna att komma hit.

Det omedelbara syftet är självfallet att öka trycket på regimen i Damaskus och att öka stödet för främst Arabförbundets politiska ansträngningar.

Men därtill kommer självfallet att bilda en ram för diskussioner om vad som kan göras utöver detta.

Just nu står ju också den humanitära situationen i fokus. Bombardemanget i Homs är bara en del av det som Syrien nu upplever, och som leder till ett allt mer utbrett och allvarligt lidande.

Diskussionerna här inleddes på eftermiddagen med offentliga anföranden av Tunisiens president, Qatars premiär- och utrikesminister och Turkiets utrikesminister.

Viktigt var anförandet av ordföranden i det Syriska Nationella Rådet, vars appell till alla delar av det syriska samhället var tydlig och betydelsefullt.

Han talade om alawiternas rättigheter i ett nytt Syrien, och hoppades att en möjlighet också skulle skapas för de många kristna som genom decennierna tvingats lämna Syrien att återvända till och hjälpa till och bygga upp sitt land igen.

Det budskapet var särskilt viktigt mot bakgrund av de uppenbara risker för sekteristiska motsättningar vi ser i dagens allvarliga situation.

Just nu på eftermiddagen, innan jag kort tvingas lämna för ett möte med Tunisiens president, följer det ena anförandet efter det andra.

Frankrike, Saudiarabien, USA, Storbritannien, Egypten, EU:s Catherine Ashton och andra. Orden är starka och tydliga. Alla fördömer den kriminella regimen i Damaskus.

Från de åtta nordiska och baltiska länderna kommer vi att komma med ett starkt och enat gemensamt budskap enligt de linjer som det ju råder enighet om inte minst inom EU.

I detta ligger också vår beredskap att finansiellt och på andra sätt hjälpa till att minska det mänskliga lidandet.

Politiskt ligger fokus här entydigt på stödet till Arabförbundets fredsplan. 

Denna förutsätter att president Assad lämnar och vicepresidenten tar över och ansvarar för den demokratiska övergångsprocessen.

Efter mitt möte med presidenten kommer jag att återvända till kvällens överläggningar och middag.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 427 andra följare