STOCKHOLM: I Europa kommer den kommande veckan med all säkerhet att domineras av nya diskussioner kring de finansiella utmaningarna i ett antal länder.
Att några länder fått sina kreditbetyg sänkta kan knappast ha kommit som en avgörande överraskning, och tjänar kanske till att fokusera på nödvändigheten att ta sig av de grundläggande tillväxt- och konkurrenskraftsproblemen.
Min måndag kommer att domineras av besök av Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja och ett offentligt samtal med honom om våra långsiktiga relationer med utgångspunkt från den bok av Krister Wahlbäck som jag ju skrivit om redan tidigare.
Det kommer att handla om de långa linjerna i våra respektive länders säkerhetspolitik och hur vi det sammanhanget ser på samspelet mellan våra bägge länder.
Och den diskussionen kan självfallet inte frikopplas från diskussionen om utvecklingen i den vidare region som vi är en del av. Ser vi bakåt handlar det ju i mycet hög grad om förhållandet till Ryssland och dess politik.
Men i morgon kväll flyger jag så till Budapest för en dag där till minne av Raoul Wallenberg och hans insatser.
Innan jag tillsammans med bl a min ungerske kollega Janos Martonyi på tisdag eftermiddag inviger den officiella utställningen kommer jag att hålla ett anförande på Central European University, åka runt i staden till de olika platser där Raoul Wallenberg var verksam under de kritiska och viktiga veckorna innan han bortfördes av sovjetiska styrkor, ha arbetslunch med utrikesminister Martonyi och träffa premiärminister Urban.
Efter besök också hos president Schmitt blir det så på kvällen galamiddag i det ståtliga ungerska parlamentet nere vid Donau-stranden.
Tidigt onsdag morgon bär det så av till Zagreb för att under dagen träffa och stämma av med den nytillträdda kroatiska regeringen.
Utrikesminister Vesna Pusic är en gammal vän från många diskussioner under åren, liksom också vice premiärminister Neven Mimica.
Men jag träffar också president Ivo Josipovic och nya premiärministern Zoran Milanovic.
På kvällen återvänder jag så till Stockholm för att bl a kunna vara med på regeringssammanträdet på torsdag förmiddag. Jag var ju i Litauen förra torsdagen.
Och då blir det säkert diskussioner inför det att Fredrik Reinfeldt på kvällen åker till Berlin för arbetsmiddag med förbundskansler Angela Merkel.
Men väl hemma igen kommer mycket också att handla om förberedelserna för årets första möte med EU:s utrikesministrar i Bryssel kommande måndag – ett möte som f ö enligt praxis också Vesna Pusic kommer att delta i.
Innan dess kommer det dock att ha varit folkomröstning om EU-medlemsskapet i Kroatien – och dessutom vad som sannolikt blir den första omgången av valet av ny president i Finland.
Jag hoppas att du ser mötet med EU:s utrikesministrar som ett bra tillfälle att ta upp de svenska journalisterna Johans och Martins situation i Etiopien.
På undertegnede virker det som om en liten, men meget aktiv og hardarbeidende gruppe svensker mener at Carl Bildt må rette all sin utenrikspolitisk fokus mot disse to fengslete journalistene i Etiopia. ja de to som var stupide nok til å menge seg med en terroristsstemplet organisasjon og få deres hjelp til å ta seg ulovlig inn i Etiopia?
Å finne løsninger som kan bidra til snarlig løslatelse og hjemsendelse av personer som har fått dom i utlandet, er vel en sak for underordnede byråkrater i UD.
Det kan umulig klasses som viktig nok til å behandles av en utenriksminister?
Det finländska presidentvalet står för dörren. Samlingspartiets kandidat ledar enligt opinionsmätningarna, men allt tyder på en andra valomgång.
Presidenten hat närmast konstitutionell makt, vilket långt från innebär att han eller hon saknar politiskt inflytande.
Vad som kanske är mest intressant är att Findland alltmer orienterad sig både i ett nordiskt och EU-irikitat militärt samarbete
Finland har liksom Sverige en insatsstyrka. Den finska har en relativt hög maximal nivå, men samtidigt finns det ett budgetmässigt tak, klokt nog.
Presidenten är märkligt nog ÖB och fattar beslut om när en insatsstyrkan får sättas in. Detta beslut kräver dock godkännande av statsrådet och av riksdagen.
Varje operation sker också i nära samverkan med Sverige.
Finland har också deltagit i Libanon. Vem kunde tänka sig det när det gäller ett land, som alltid prioriterat, fruktat,
sin grymma grannstat.
Jag skriver detta närmast för att det inte är så känt att Finland nu för en mer utåtriktad politik. Den är dock närmast inriktad på att lösa konflikter i samarbete med EU.
Jag skulle tro att Carl i hög grad för sina samtal om detta, vilket säkert också medför en bredare kompetens.
Det verkar som en rad på massmedia-och västerflanken glömt bort eller avsitlg förringar att Carl gjort betydlsefulla insatser att lösa konflikten på Balkan.
Också i det fallet kom en finländare, som hans något senare efterträdare.
[...] http://carlbildt.wordpress.com/2012/01/15/besok-fran-finland-och-besok-till-ungern-och-kroatien/ [...]
http://uphere.ir/
Jon Reina,
Var det inte tur att Wallenberg gjorde en hel del som kan ”umulig klasses som viktig nok til å behandles av en” ambassadtjänsteman…?
Det finländska presidentvalet står för dörren. Samlingspartiets kandidat ledar enligt opinionsmätningarna, men allt tyder på en andra valomgång.