Hedrande för Sverige

31 januari 2012

STOCKHOLM: I går publicerade tankesmedjan European Council on Foreign Relations sin numera årliga utvärdering av utrikespolitik i Europa.

Huvudomdömet blev – föga förvånande – att den ekonomiska krisen lett till en försvagning också av EU:s också utrikespolitiska möjligheter.

Jag skrev ju en del om den saken i min betraktelse på DN Debatt på nyårsafton.

Men intressant är att man detta år också gör ett försök att värdera hur olika länder inom EU står sig när det gäller utrikespolitiken.

Och med alla de reservationer som måste vidhängas försök till värderingar som denna utfaller det hedrande inte minst för Sverige.

Faktum är att vi är ett av de två länder som pekas ut som speciellt framgångsrika i det utrikespolitiska arbetet.

We identified Sweden as a “leader” on 11 components of European foreign policy – more times than Italy and Spain combined.”

This suggests that Sweden – the 14th largest member state in terms of population and the eighth in terms of GDP – punches considerably above its weight.

Och speciellt värt att notera är att det andra land som lyfts fram är Polen, som vi ju etablerat ett allt närmare samarbete med i olika också utrikespolitiska frågor.

Poland also emerged as a “leader” on eight components of European foreign policy…Like Sweden, it was also in part a consequence of the activism of its prime minister and foreign minister.

Sverige är knappast en stormakt, och vår utrikesförvaltningen kan knappast i kvantitativa termer mäta sig ned vad de klassiska europeiska s k stormakterna men också andra EU-länder håller sig med.

Att vi ändå ses som en ledande aktör på så många och så viktiga områden är ett resultat av vår strävan att ofta ligga på framkant i olika frågor, att inte vika undan när vi har en ståndpunkt vi tror på och den professionalism som ju utmärker vår utrikesförvaltningen.

Nu har ett nytt år börjat med nya utrikespolitiska utmaningar.

Och ECFR:s bedömning – som publicerades i en rad europeiska huvudstäder i går – visar de förväntningar som finns också på oss när det gäller att forma en starkare och skarpare europeisk politik.


Väntan på New York

31 januari 2012

AMSTERDAM: Ett kort stopp för att byta plan här på Schipol på väg hem från dagen med samtal i Madrid.

Jag var den första utrikesminister från ett annat EU-land som kom på besök till den nya regeringen, och utrikesminister José Manuel García-Margallo sade att jag dessutom var den förste som hörde av mig per telefon efter det att han tillträtt.

Nu hade vi möjlighet att över en lunch i Palacio la Viana i centrala Madrid gå igenom en rad olika aktuella utrikespolitiska frågor.

Och kunde konstatera en mycket betydande samsyn mellan våra bägge regeringar.

Vi träffas igen resan mot slutet av denna vecka.

När jag om några timmar landar i Stockholm hoppas jag kunna ta del av diskussionerna om Syrien vid mötet med FN:s säkerhetsråd i New York idag.

Från EU-länderna deltar såväl Storbritanniens William Hague som Frankrikes Alain Juppé i mötet, och från USA kommer Hillary Clinton.

Rapporteringen talar om att utkastet till resolution med stöd för Arabförbundet redan har stöd av 10 av rådets 15 medlemsstater, och därmed kan den antas under förutsättning att inte Ryssland eller Kina lägger in ett veto.

Jag måste medge att jag har svårt att se att Ryssland till slut skulle stå fast vid ett veto med de konsekvenser för landets anseende som ju detta skulle ha.

Men osvuret är nog bäst.


Morgon i Madrid

31 januari 2012

MADRID: Strålande sol och ljumt och behagligt väder möter mig denna morgon innan det är dags att börja dagen med morgonmöte på vår ambassad.

Och sedan följer mötena slag i slag innan det är dags att återvända till Stockholm.

Den nya regeringen under Mariano Rajoy har att kämpa med betydande ekonomiska utmaningar.

Ungdomsarbetslösheten är chockerande hög, och budgetsituationen är därtill mycket allvarlig. Ett åtagande att minska det senare ner till 4,4% av BNP mot årets slut är mycket krävande.

Och få delar inte åsikten att det behövs betydande reformer på den spanska arbetsmarknaden – ungdomsarbetslösheten bär vittne om den saken.

Säkert kommer vi under dagen att disakutera också gårdagens toppmöte i Bryssel och dess resultat, och säkert kommer det att noteras med tillfredsställelse att också Sverige nu kommer med i den nya finanspakten.

Även om den inte innebär några nya åtaganden för oss ses säkert vårt medlemskap som ett uttryck för en mer grundläggande europeisk solidaritet.

Traditionellt finns det mycket som förenar ansatsen i svensk och spansk utrikespolitik, och det har knappast förändrats med regeringsskiftet här.

En mindre romantiserande inställning till regimen på Cuba innebär i stället att vi i denna fråga närmar oss varandra.

Men dagens diskussioner kommer sannolikt att fokuseras det på europeiska närområdet och vårt ansvar där.

Senare under dagen möts ju FN:s säkerhetsråd i New York för att diskutera Syrien och den allt allvarligare situationen där.

Arabförbundet, EU och USA är nu i allt väsentligt enade i frågan. Det förefaller märkligt om Ryssland trots detta skulle insistera på det veto som msn ju hotat med.

Söder och öster om Medelhavet är utmaningarna många.

Men också i den östliga riktningen har vi anledning att utveckla vår politik.

Och kanske hinner jag också säga någonting om arbetet i Arktiska Rådet.

Latinamerika ligger av lätt insedda skäl Spanien nära.


Positivt från Bryssel

30 januari 2012

MADRID: Så har jag anlänt till den spanska huvudstaden mitt uppe på den kastilianska högplatån efter den rätt långa flygningen från Stockholm.

Och från Bryssel når mig informationen om att det ser ut som att de krav vi haft på finanspakten nu kan gå igenom slutgiltigt.

I så fall kommer vi ju att få en möjlighet till insyn och framtida inflytande som är viktig.

Nu väntar närmast middag här – alltid lite sent – med bl a Javier Solana för att mer informellt diskutera olika europeiska utmaningar.

Imorgon är det så dags för mer officiella överläggningar – delvis i skuggan av toppmötet i Bryssel – innan jag sedan tråcklar mig hem til Stockholm igen.


Och i morgon till Madrid

29 januari 2012

STOCKHOLM: Hemma igen efter årets möte med World Economic Forum i Davos.

Möten som detta har inte minst sitt värde genom möjligheten att träffa också andra än de man möter i den mer formella diplomatin.

Och med mer än hundra regeringsföreträdare från olika delar av världen närvarande – liksom företrädare för näringsliv, frivilligorganisationer och FN-systemets olika delar – bjöd dessa dagar i Davos på betydelsefulla möjligheter.

Men nu är det den kommande veckan som är i fokus.

Morgondagens EU-toppmöte i Bryssel där ju Fredrik Reinfeldt för de svenska färgerna skall egentligen ägnas tillväxtfrågorna, men sannolikheten är väl betydande för att det i stället blir slutförhandlingarna av finanspakten som kommer att dominera inte minst i media.

Och viktigt är att vi också ges möjlighet att vara med.

Det handlar om insyn, men långsiktigt också om inflytande.

Medan detta fortfarande pågår beger jag mig i morgon till Madrid för samtal där under tisdagen med den nya regeringen och främst utrikesminister José Manuel García-Margallo.

Vi talades vid omedelbart efter regeringsskiftet och träffades i Bryssel i förra veckan, men nu får vi en möjlighet att mer utförligt gå igenom den europeiska utrikespolitiska agendan.

Och centralt i de diskussionerna kommer självfallet utvecklingen i Nordafrika och Mellersta Östern att vara.

Vi har nu all anledning att hoppas på att det skall vara möjligt att få ett tydligt ställningstagande från FN:s säkerhetsråd om utvecklingen i Syrien.

Med den position som Arabförbundet nu intagit borde det knappast vara möjligt för Ryssland och andra att fortsätta att blockera.

Hemkommen från Madrid kommer vi i veckan bl a att ha besök av EU:s nya representant för Afrikas horn Alex Rondos för fortsatta diskussioner som förberedelse för konferensen i London senare i februari.

Och på fredag ger jag mig så iväg på den stora årliga säkerhetskonferensen i München, för att på söndagen fortsätta därifrån direkt till Washington.

Men innan dess hinner det säkert att hända mycket annat också.


Europa i fokus

28 januari 2012

DAVOS: Här går det ena mötet och diskussionen i den andra – intensiteten finns det inte anledning attt klaga på.

Och i går hann jag – ovanligt nog – inte ens med att sköta min närvaro här på bloggen.

Åtskilliga av diskussionerna handlar självfallet om situationen i Europa. Om den globala osäkerheten tidigare var fokuserad på situationen i USA, är det nu mot Europa som de oroliga blickarna riktas.

Måndagens EU-toppmöte blir viktigt, och beskedet om enigheten i Sverige har alldeles självklart mottagits positivt.

Vi vill ju inte vara en marginalstat i det europeiska samarbetet.

Men annars finns det faktiskt en viss känsla av att den europeiska krisen har passerat sin mest besvärliga fas.

En och annan från Asien och USA går runt och säger att vi européer låter alldeles för pessimistiska om våra möjligheter.

Detta sagt utan att på något sätt underskatta de utmaningar vi står inför. Och många både formella och informella diskussioner har handlat om just detta.

Det europeiska samarbetet behöver en vitamininjektion. För sin egen skull – för den betydelse det har för världen i övrigt.

I går stod också Ukraina i fokus här med en lunchdiskussion med bl a president Yanukovich.

Och jag var mycket tydlig med att det associeringsavtal mellan EU och Ukraina som nu förhandlats fram de facto sattsa i fängelse genom den senaste politiska utvecklingen i landet.

Jag sade offentligt vad vi sagt privat till den ukrainska ledningen under de senaste månaderna.

Men sedan kom det för min del också att handla mycket om nätets allt större betydelse i den snabba utveckling vi nu är inne i och, på kvällen, utvecklingen i arabvärlden ett år efter det att vi på allvar började att se den arabiska våren.

Nu har lördagen inletts, och jag är strax på väg till kongresscentrat för nya diskussioner och samtal.


Europa, Somalia och WFP i Davos

26 januari 2012

DAVOS: Direkt efter ankomstr till Davos i sol och töväder – men mängder med snö – rakt in i de olika debatterna och diskussionerna här.

Och för min del handlade de först och främst om den europeiska framtiden.

Publiciteten runt om i världen om de olika kriserna under de senaste åren i Europa har lett till att världen i övrigt nästan avskrivit oss.

Men jag är – inte bara mot den bakgrunden – övertygad om att Europa har förutsättningar för att överraska positivt under de kommande åren.

Att det kommer att krävas politiskt ledarskap för det är en självklarhet.

Men sedan har det handlat om krisen i Somalia med ett bra informellt möte med olika internationella aktörer som leddes av Gunilla Carlsson.

Och kvällen tillbringades i World Food Programs tält här i Davos där normalt många från FN och de olika humanitära organisationerna samlas för att diskutera de olika utmaningar inom deras område vi står inför.

Gästen framför andra på middagen var ärkebiskop Desmond Tutu från Sydafrika som med sedvanlig blandning av gripande känsla och befriande humor talade om sitt Afrika, dess bakgrund och framtid.

Och där även jag hade möjlighet att framföra vår uppskattning för de insatser som WFP gjort och gör runt om i världen.

Det dör ett barn av hunger var sjätte sekund – och med två miljarder ytterligare människor i världen fram till 2050 måste vi kunna producera och distribuera 70% mer livsmedel än vad vi gör i dag.

Men nu är det slut för i dag.

Det blir tidig start i morgon bitti.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 434 andra följare