Reflektioner vid årsskiftet

31 december 2011

SYDLIGARE NEJDER: Årets sista dag, och på det sätt jag brukat göra under de senaste året publicerar jag några reflektioner om utrikespolitikens utmaningar på DN Debatt.

Länk till artikeln finns via Twitter här till höger.

För ett år sedan efterlyste jag en starkare europeisk röst för att vi bättre skulle kunna möta de växande globala utmaningarna. Efter mycken möda och stort besvär hade vi ju lyckats att få den gemensamma europeiska utrikestjänsten att börja fungera.

Året som gått har utmärkts av växande utmaningar och försvagade möjligheter.

De växande utmaningarna ser vi ju inte minst i det europeiska närområdet åt söder, sydväst och öster.

Förra året skrev jag om utmaningarna i hela området mellan Nilen och Indus och de har sannerligen inte blivit mindre sedan dess.

Orsaken till de försvagade möjligheterna står i allt väsentligt att finna i den ekonomiska krisen i delar av Euro-området och den delvis förlamande inverkan denna haft på EU-arbetet och bilden i världen av EU:s möjligheter.

Men viktigt är att vi är klara över vad som är våra intressen:

Att Sverige har ett fundamentalt säkerhetspolitiskt intresse av en allt starkare europeisk integration är numera knappast kontroversiellt.

Ett samverkans Europa innebär förvisso sina utmaningar – det finns alltid någonting att klaga på i Bryssel! – men att ett söndringens Europa skulle riskera att föra oss tillbaka till faror från förr inses nog av de flesta.

Men i det utvecklingsskede där så gott som varje del av vårt samhälle är allt mer beroende av globaliseringens olika flöden av varor, tjänster och information har vi ett minst lika tydligt intresse av ett Europa vars röst räknas och hörs i världen i stort.

Att vi har ett direkt ekonomiskt intresse av att krisen i eurozonen övervinns är en sak, men minst lika viktigt är vårt politiska intresse av att den försvagning av Europas möjligheter till inflytande som denna innburit kan övervinnas.

Ett Europa som försvagas och förlorar i inflytande innebär en farligare framtid för oss alla.

Av detta följer alldeles självklart att en av utrikespolitikens huvuduppgifter under det kommande året kommer att vara att fortsätta att vara konstruktiva européer, inte minst eftersom det är den linjen som skapar de bästa förutsättningarna för att såväl tillgodose våra nationella intressen som att främja de värderingar som är också våra.

Och med också dessa reflektioner i bagaget går även vi strax in i det nya året.


Inte stilla

30 december 2011

SOLIGARE NEJDER: Det gamla årets näst sista dag.

Den arabiska vårens, den europeiska krisens och den japanska tragedins år.

Och året när vi under dess sista dagen tog farväl först av en av den europeiska frigörelsens hjältar och kort därefter av en av våra dagars största tyranner.

Om allt detta kommer det säkert att publiceras åtskilligt under morgondagen – och därefter är det dags att på allvar blicka framåt.

Men trots att det är mellandagar finns det åtskilligt att göra.

Samtal med mina utrikesministerkollegor i Ankara, Rom och Tel Aviv liksom med medarbetare och andra som i dessa dagar är utspridda över globen. Kontakt med Catherine Ashton i aktuellt ärende.

Och en hel del i övrigt också, om sanningen skall fram.

Världen står aldrig stilla.


Positivt från Sarajevo

29 december 2011

SOLIGARE NEJDER: Äntligen så har då Bosniens olika politiska ledare kunnat samla sig till en överenskommelse om en ny regering.

Valet var tidigt förra hösten, och förhandlingarna sedan dess har varit komplicerade.

Dock skall i rättvisans namn konstateras att det gick snabbare att bilda regering efter valet i Bosnien än efter valet i Belgien.

Nu har man kommit överens om fördelning av de olika ministerposterna och en del andra positioner, och det som återstår är de konkreta namnen.

Typiskt är att man anger vilket ministerium eller vilken myndighet som skall tillfalla vilken nationalitet. I vårt land hade vi satt partibeteckningar på detta.

Viktigt är att man också nått överenskommelse om en del andra kontroversiella frågor, inklusiva den om den nödvändiga folkräkningen.

Den senaste folkräkningen ägde rum 1991, och sedan dess har landet upplevt krig, etniska rensningar, flyktingvågor och successivt återvändande.

Det är inte förvånande att frågan om folkomröstning och hur den skall utnyttjas och användas är politiskt mycket laddad i landet.

Om man lyckats nå så långt i olika överenskommelser att man skulle bli redo att lämna in en ansökan om medlemsskap i EU vet jag i skrivande stund inte.

Sannolikt återstår fortfarande en del.

Men EU-frågan kommer att bli allt viktigare för Bosnien i samband med att Kroatien träder in som medlem sommaren 2013 – under förutsättning att folkomröstningen i slutet av januari godkänner den saken.

Då blir Bosnien grannland till EU, och den långa gränsen till Kroatien förändrar karaktär på ett sätt som jag inte är övertygad om att man fullt ut insett konsekvenserna av.

Detta visar hur viktigt det är att regionen i dess helhet rör sig framåt mot medlemskap i EU. Att det kommer att ta sin tid är mindre viktigt än att man faktiskt är på väg.

Och det är när regionen i dess helhet vunnit detta medlemskap som den slutgiltigt har lagt den uppslitande söndringen och de brutala krigen bakom sig.

För få länder skulle det betyda så mycket som för just Bosnien.

Det är inom ramen för den samlade regionens europeiska integration som Bosnien säkrar sin territoriella integritet, politiska framtid och ekonomiska möjlighet.

Låt oss hoppas att dagens positiva besked från Sarajevo är ett steg på vägen mot det målet.


Riskabelt mummel

28 december 2011

SOLIGARE NEJDER: En mycket betydande del av min samlade tid tillbringar jag långt borta från min arbetsplats på olika utrikes orter, men alldeles självklart innebär detta inte att min verksamhet eller mina kontakter upphör.

Vi lever trots allt i en värld av moderna kommunikationer.

Jag säger detta mot bakgrund av att det verkar finnas de som förefaller att vilja framställa det på det sättet.

Men de utgår nog från en äldre tid.

Till dagens samtal hörde ett med vår ambassadör i Addis Abeba Jens Odlander för bl a tacka honom och hans medarbetare för de insatser de gjort och gör i fallet med de två svenska journalisterna.

Med visst avstånd följde jag i media dagens ceremonier i Pyongyang, och har förstått att de kommer att fortsätta i morgon.

Tydligen var det påtagligt kallt i kylan – hur den saken nu skall tolkas. Nordkoreanska media har ju hävdat att till och med naturen deltar i den omätliga sorgen.

Också via media följer jag en del av den tidvis upphetsade debatten i USA om relationerna med Iran och den nukleära frågan.

Och mummel i den om militära åtgärder spiller nu över i retorik från Irans sida om att försöka att stänga Hormuz-sundet om det blir en militär konfrontation.

Huruvida de kan klara av det eller inte är en separat fråga, men diskussionen visar i alla fall att en militär konflikt snabbt skulle riskera att spridas med oberäkneliga konsekvenser.

Just en tvist om Hormuz-sundet är kanske inte det som världsekonomin behöver mest just nu.

Till bilden hör självfallet också en situation i Irak som är tydligt oroande. Och som inte heller skulle kunna frikopplas från en upptrappad konfrontation.

Det är också av dessa skäl viktigt att den diplomatiska vägen inte bara är öppen utan också är aktiv.

Och det är det som EU arbetar för och som ju bl a vi var med om att IAEA:s styrelse tydligt skulle uttala sig för.

Catherine Ashton emotser ett svar från Teheran på hennes förslag om nya samtal i ärendet, och det är viktigt att man i Teheran också samlar sig till ett sådant.

Ingen har ett intresse av en upptrappad konfrontation.


Fortsatta samtal och kontakter

27 december 2011

SOLIGARE NEJDER: Mitt i det som i alla fall kalendariskt är vår vinter får msn ta sig ganska långt bort för att fullt ut kunna njuta sol och värma under några dagar.

Och det är det vi nu gjort.

Men ledig i mer genuin bemärkelse är man som utrikesminister aldrig. Det är viktigt att kommunikationerna fungerar fullt ut.

Och i dag har samtalen och kontakterna inte minst om de två fängslade svenskarna i Etiopien fortsatt.

Vi gjorde ju klart vår inställning genom statsminister Fredrik Reinfeldts officiella uttalande och mina kommentarer i anslutning till detta den 27 december.

Det var tydlig diplomati.

Och det gäller självfallet fullt ut fortfarande.

Och i dag var det viktigt med uttalandet av EU:s Catherine Ashton.

Vi ville att det skulle komma i dag, och det gjorde det också.

I Syrien är det fortsatt situationen kring staden Homs som är i fokus.

Media rapporterar att Arabförbundets observatörer anlänt dit i dag och mötts av omfattande demonstrationer mot regimen.

Deras närvaro förefaller att ha gett utvecklingen i landet en ny dynamik, och den stora frågan är nu hur regimen kommer att reagera på denna.


Sista dagen på ett tag

26 december 2011

STOCKHOLM: I dag var sista dagen i huvudstaden innan det i morgon blir avfärd med familjen för sedan länge planerad tid tillsammans lite längre bort.

Men arbetet följer alldeles självklart med.

I denna det globala informationssamhällets tid är möjligheterna till kommunikation och kontakter alldeles utmärkta.

Denna dag har jag lagt handen vid några betraktelser såväl om det gångna som det kommande året.

Årsskiften ger ju – på goda grunder – ofta anledning till sådana betraktelser.

Och dessutom har jag koordinerat en del såväl nationellt som internationellt vad gäller de två svenskarna i Etiopien.

I morgon meddelas ju den formella domen, och den vinner sedan laga kraft en bit in i januari. Då kommer de två att mer formellt avgöra hur de vill föra sin del av ärendet vidare.

Men också andra frågor har trängt sig på.

I Pyongyang förbereds nu begravningshögtidligheter för Den Store Ledaren.

Vi har fulla diplomatiska förbindelser med regimen – alldeles oaktat vad vi anser om den – och det är naturligt att vi deltar på plats om så skulle bli aktuellt.

Och vi har ju ett tydligt intresse av en fredlig utveckling på den koreanska halvön.

Från Syrien blir nyheterna allt mer alarmerande.

Det är i och kring staden Homs som konfrontationen nu förefaller att stå som starkast. Rapporter talar om mer än tjugo dödade bara i dag.

Arabförbundets observatörer kommer nu att anlända, och det är av yttersta vikt att de verkligen får det tillträde till landets olika delar som behövs.

Om detta sedan räcker för att vända utvecklingen till det bättre återstår att se.


God Jul!

23 december 2011

STOCKHOLM: Det blev ett värdigt och väldigt farväl till Vaclav Havel i den mäktiga katedralen i Prag i dag.

Världen var där.

Och landet i övrigt stod still under avskedsmässan. En del fanns på Prags gator, men de flesta följde via TV.

President Vaclav Klaus – som knappast stod Havel nära – lyckades i sitt tal fånga allt det viktiga som Havel lämnar kvar när han nu lämnat oss.

Och utrikesminister Karel Schwarzenberg – som stod honom desto närmare – talade om alla dem runt om i det som en gång var Tjeckoslovakien som inspirerats av hans idéer och hans öde.

På vägen hem till Stockholm fick jag sällskap med Frantisek Janouch, som ju som nära vän till Havel spelade en avgörande roll för att föra ut Charta 77 till Europa och världen i övrigt.

Det fanns åtskilligt att tala om.

Men nu får juletiden trots allt börja sänka sig över även mina timmar.

Det har varit en hektisk vecka, och de utmaningar vi har är som bekant betydande.

Men just nu vill jag önska alla läsare av denna blogg en God Jul!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 424 andra följare