Och nu iväg till Bryssel igen

STOCKHOLM: Denna onsdag börjar med möte i EU-nämnden i riksdagen, men rätt snart därefter sätter jag mig på ett flygplan i riktning Bryssel för en serie av sammanträden och möten där under de närmaste dagarna.

I sedvanlig ordning kommer vi att diskutera ytterligare sanktioner mot Iran.

Tanken är att dessa skall leda till att Iran ändrar sin position i den nukleära frågan och snabbt rätar ut de frågetecken om möjliga militära dimensioner av sitt program som ju åter upprepades i den senaste rapporten från IAEA.

Sanktioner i olika former har införts i olika omgångar sedan 2006, och hitintills är det svårt att se att de haft den effekt som eftersträvats.

I själva verket var de ju när man då gick till FN:s säkerhetsråd och begärde sanktion som Iran på allvar inledde sitt urananrikningsprogram, och det har ju sedan dess successivt byggts ut.

Om ytterligare förstärkta sanktioner nu kan få den eftersträvade effekten förblir en öppen fråga.

Oavsett de olika bedömningar som kan finnas i den frågan är det viktigt är att hålla den diplomatiska vägen öppen. Det är ju bara längs den som en lösning steg för steg successivt kan åstadkommas.

Och Sverige har tillhört de nationer som tydligast har hävdat att denna inte får överges eller marginaliseras. Det skall vi fortsätta att göra.

Om förutsättningarna för den just nu är speciellt gynnsamma är en annan fråga.

Obama-administrationen förefaller snarast att ha begränsat sitt eget politiska manöverutrymme i frågan inför kommande års val, och i Iran förefaller de interna maktstriderna nu att bi allt hårdare.

Men att förutsättningarna är besvärliga får inte bli en ursäkt för att ge upp ansträngningarna. Det gäller ständigt att söka nya vägar som skulle kunna leda framåt.

Och ger man upp de diplomatiska ansträngningarna finns det ju en risk för att man öppnar för vägar som mycket väl kan leda till att den iranska ledningen tar det faktiska beslutet att på allvar skaffa sig kärnvapen.

Förutsättningarna för att i en sådan situation stoppa dem torde dessvärre vara mycket begränsade.

Att temperaturen stiger i dessa frågor visar ju gårdagens oacceptabla övergrepp på den brittiska ambassaden i Teheran. Vi har markerat skarpt mot detta.

Men utöver denna fråga kommer vi alldeles säkert också att diskutera situationen i norra Kosovo och dialogen mellan Belgrad och Pristina.

Gårdagens sammanstötningar mellan KFOR-trupper i militanta serber i norra Kosovo visar på nytt hur spänt läget är. Om detta fortsätter fruktar jag att det bara är en tidsfråga innan någonting inträffar som gör läget än värre.

Att president Tadic uppmanat till lugn och att ta bort de olika vögspärrarna är självfallet viktigt och bra, men verkligheten är ju att hans makt och möjligheter i norra Kosovo är mycket begränsade.

Och då måste vi diskutera de olika vägar som kan finnas för att på sikt få en rimligare lösning. Den nuvarande farliga delningen av Kosovo måste steg för steg övervinnas – liksom de nuvarande hindren för samarbete mellan Kosovo och Serbien.

Jag ser ingen annan väg framåt i dessa avseenden än genom processer inom ramen för ett ömsesidigt EU-närmande.

När jag anländer till Bryssel från EU-nämnden blir min första anhalt att tillsammans med Radek Sikorski diskutera inför ett möte med EU:s olika ambassadörer från olika delar av världen.

Och det kommer sannolikt att handla om de förväntningar vi har på EU:s nya gemensamma utrikestjänst.

På kvällen blir det så middag med utrikes- och försvarsministrarna i EU – även om jag dessutom har en annan middag som jag också hade tänkt att försöka närvara på.

Sedan återstår att se om våra gemensamma förehavanden i Bryssel tilldrar sig något större intresse.

Det förhåller sig så att EU:s finansministrar sammanträder samtidigt.

Och trots dramatiken i omvärlden är det nog till dem som det verkliga intresset kommer att koncentreras.

15 kommentarer till Och nu iväg till Bryssel igen

  1. sydsvenskeurope skriver:

    Om 9 december beslutet blir negativt för Serbien riskerar EU ett bakslag och efterföljande svekdebatt i Belgrad. Opinionsmätningar visar nu ett vikande stöd bland serberna för ett EU-medlemsskap. Hela den serbiska politiska eliten har satsat hårt på EU och en normalisering för Serbien. Spänningarna i Kosovo och eventuellt ”strul”om kandidatstatus kan i kombination leda till häftig debatt som kan komma att påverka hela regionen.

  2. Rulle skriver:

    Ser i tidningarna att president Barack Obama söker efter en ny tjänst. Auktionsutropare vore väl ett lämpligt jobb?

  3. Rulle skriver:

    Under senaste veckan avfyrades minst 3 GRAD raketer från Gaza mot städer i Israel. Även 5 raketer avfyrades från Libanon fast bara 3 tog sig in över Israel. Israel har besvarat beskjutningarna med målsökande missiler mot de ställen där avfyrningarna utgick ifrån.
    Denna krigsförklaring mot ett fredligt land har så vitt jag kunnat se bara rapporterats av en svensk blaska.
    Inte heller har vår annars välunderrättade utrikesminister fördömt attackerna på denna blogg. Däremot är dubbla middagsbjudningar med EU uppenbarligen viktigare att rapportera om. Ja, världen styra av så mycken dårskap att hälften vore nog.

  4. Kachina skriver:

    ”Och då måste vi diskutera de olika vägar som kan finnas för att på sikt få en rimligare lösning. Den nuvarande farliga delningen av Kosovo måste steg för steg övervinnas ,….”

    Den här gången måste vi ställa upp bakom serberna i Norra Kosovo.

    ”Sedan återstår att se om våra gemensamma förehavanden i Bryssel tilldrar sig något större intresse.”

    Finansministrarnas förehavanden torde nog tilldra sig största intresse. Tyvärr Rulle, I/P-frågan har passerat bäst före datum med råge. Nu gäller vår egen överlevnad. EU och USA är på väg att krackelera. Euron och Dollarn riskerar att hamna bland infationsvalutor som tyska marken på 30-talet.

    För mig, som sett Europa som enad nation i femtio år, är detta en stor tragedi. Skyll inte på Grekland, Italien, Portugal,…..utan anklaga de som skulle bygga ”huset”, men inte visste hur det går till. Ingen Federation, ingen skattesocial union, inget lokalt självstyre under federala lagar,……lämnade öppet för kapitalismens reptiler, oligarkerna, som fått för sig att en nation och dess naturtillgångar är deras privata egendom.

    En federation, en skatteunion, är enda lösningen. Den lösningen är långt borta för få tycks förstå konsekvenserna av EU:s och eurons fall.

    Be för Europa, även om ni inte tror, för motsatsen innebär ett oerhört lidande.

  5. Kachina skriver:

    Nationalstatens död är en del av den sociala utvecklingen, men EU skulle aldrig ha startats av så svaga ledare, de som både krystade och höll emot, samtidigt.

  6. kris08 skriver:

    Ska man bygga ett enda hus och kommer det att bli ett fängelse!
    Frihandel, samarbete och rimlig standardisering kan behållas, men det bisarra bidragssystemet och valutamanipulerandet har varit fullständigt förödande!

  7. Kachina skriver:

    Thatchers hus är ett fängelse. Vi lever inte längre i en Demokrati, utan i en Oligarki. Privata intressen har tagit över samhällsintressen och ser dem som sin privata egendom. Detta betyder inte att man skall försvåra privat verksamhet, men privatpersoner får aldrig ta över samhällets intressen.

    EU behöver inte bli ett fängelse, om vi ger akt på ovanstående stycke. Staten måste stå för utgivandet av ny valuta. Det måste finnas balans i storleken mellan det statliga och det privata. Detta regleras genom blandekonomi. Nationers/Unioners fundament, samhällets grundstenar, får aldrig lämnas över i privat ägo.

    Nu ser det ut som om nationalstaterna skall raseras genom inre oroligheter istället för att ersättas av en Union. För mig, som en stark förespråkare för ett enat Europa, är detta en oerhörd besvikelse.

    Jag hade hoppats att mina barn och barnbarn skulle känna sig lika hemmastadda i Italiens vingårdar, Frankrikes kultur, Tysklands medeltida slott, Englands mångkulturella samhälle,……som här i Norrland.

    Istället ruvar mörka moln vid horisonten. Det här sönderfallet kan sluta hur illa som helst, där granne ställs mot granne, broder ställs mot broder, barn mot sina föräldrar. Ibland funderar jag på om dessa ”business as usual” fattar hur illa det är. Era dataskärmar speglar inte framtiden, som ni tycks tro, utan exakt den här sekunden.

  8. [...] Carl Bildt & Ekonomisten. // ← Ingen enkel [...]

  9. Kachina skriver:

    Världsbankerna samarbetar. Mycket glädjande. Det ger oss en tillfällig respit, men det är inte lösningen. Det ger oss bara tid att bygga nytt, och tack för det.

    Kommunismen (1989) och Kapitalismen (2009) ligger i samma grav och vi håller nu igång pengaflödet genom att spela Monopol och skriva skuldsedlar (byggda av luft) mellan varandra.

    Gott så, men vi måste använda respiten till att bygga ett nytt globalt finansiellt system, där endast nationer/unioner har rätt att trycka mer valuta utifrån den reella tillväxten.

  10. Jeff Rosén skriver:

    Själv skulle jag gärna se en förtydling av ”Och ger man upp de diplomatiska ansträngningarna finns det ju en risk för att man öppnar för vägar som mycket väl kan leda till att den iranska ledningen tar det faktiska beslutet att på allvar skaffa sig kärnvapen.”. Det är det väl ganska oklart hur långt Iran kommit i sitt kärnvapenprogram om vi ska vara ärliga?

    Förövrigt är jag högst tacksam över att just du Bildt sitter på posten som utrikesminister i dessa tider.

    Jeff

  11. Visionären skriver:

    Jag håller med Jeff i detta.

    Hur kan Carl Bildt t.ex. vara säker på att den iranska ledningen inte redan har tagit det faktiska beslutet att på allvar skaffa kärnvapen.

    Jag vill veta mer om detta.

    V

  12. un2here skriver:

    Iceland recognises Palestinian state

    Posted by un2here on November 30, 2011

    Iceland has become the first western european country to recognise Palestine as an independent state.

    The Icelandic parliament said in a statement on its website that it had passed a motion with 38 of 63 votes in favour of a resolution to recognse Palestine “as an independent and sovereign state” based on borders predating the six-day war of 1967.

    [Associated Press]

  13. Per Fredö skriver:

    Vad gäller Iran använder man religionen, väl dokumenterad, för att föra en ansvarslös politik.
    Det skulle inte förvåna om vi närmaste åren får se militärparader med de nya ballistiska missilerna även i Iran.
    Detta som ännu ett bevis på Irans aggressiva politik, som nu ytterligare har skärpts.
    Den diplomati Carl ser som lösningen ligger nog tyvärr fjärran.
    Det visar nu senast att Storbritannien har brutit de diplomatiska kontakterna med Iran och faktiskt också Norge.
    Det går inte heller gärna att i praktiken ge ökad politiskt utrymme, även utöver det Iran har i Mellersta Östern, med mer geopolitisk inriktning.
    Det förefaller inte bara vara fråga om stöd till terrorgrupper, som vill beröva Israel dess nationella självständighet, utan Iran har andra partner som Libanon och Syrien.
    Det är också mot den bakgrunden viktigt att försvaga, helst störta, dessa båda regimer.
    Och i bakgrunden finns Arabförbundet. Vad gäller Egyptens framtida säkerhets-och utrikespolitik förefaller den oklar.
    Israel behöver stöd av sin gamla partner.
    Det borde ligga i västmakternas intresse att understödja en sådan utveckling.

  14. albertveli skriver:

    Jag håller med första kommentaren från sydsvenskeurope. Om Serbien inte får kandidatstatus 9 december kommer deras president Tadic få det hett om öronen. Han har satsat allt och lite till på EU, harmoniserat deras regelverk med EU, lämnat in alla krigsförbrytare till Haag osv. Han har till och med i praktiken gett upp Kosovo. Blir det ändå ingen kandidatstatus är han så att säga rökt.

    I norra Kosovo är situationen komplex. Serberna där har inte stöd från Belgrad och är helt isolerade. Efter att Tadic uppmanade dem att ta bort barrikaderna har de helt brutit med Belgrad och i stället byggt tre nya barrikader. Jag vet inte hur det här ska sluta men situationen är verkligen oroande.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 364 andra följare

%d bloggers like this: