http://www.svd.se/kultur/understrecket/imperiedrom-ger-luft-at-rysk-nykonservatism_6660726.svd

Tack för intressant svar med observationer på plats.

Spanaren har vid många tillfällen påpekat att 1054 års
gräns i stort ligger kvar än idag – är det inte så?

Borde kanske inte trötta en av utvecklingen i vårt närområde,
som varit bestämmande för vårt lands säkerhetspolitik
i sekler, ointresserad läsekrets med mer skriverier i frågan……

Historien tog ju slut 1989/1991 och den eviga freden
i vår del av världen tog sin början……

(Uppdaterad version av inlägget)

Tack för intressant svar med observationer på plats.

Spanaren har vid många tillfällen påpekat att 1054 års
gräns i stort ligger kvar än idag – är det inte så?

Skall inte trötta en av utvecklingen i vårt närområde
som varit bestämmande för vårt lands säkerhetspolitik
i sekler med mera skriverier i frågan……

Det får vi aldrig veta enär Ryssland drabbades av den andra
geopolitiska katastrofen under 1900-talet – Sovjets upplösning.

Under Jeltsin var Ryssland ej längre en militär stormakt
med sveket mot Serbien vid USA/NATOs angreppskrig som
lågvattenmärke.
USA/NATO/EU framträngde österut ända in i ryska kärnområden
som Ukraina till dess Putin satte ner foten i Georgien.
Nu rullar bollen åt andra hållet som kan anas i bif. länk.

Under Putin har Ryssland återtagit sin ställning som den
dominerande militärmakten i Europa och upprustningen
fortsätter i accelererande takt inom alla vapenslag vilket
noterats i vårt närområde – undantaget vårt ”Dårarnas Paradis”
för att citera en känd svensk säkerhetspolitisk expert.

I Ukraina överväger nu tydligen statsledningen huruvida
landet skall vända sig mot Moskva och den nya Euro-Asiatiska
Unionen eller Bryssel och EU. Till jul vet vi kanske hur det blir…

Alltmedan vår utrikesminister fraterniserar en rysk oligark med
tydligen tveksamma förbindelser i Donetsk…..

http://www.kyivpost.com/news/nation/detail/117526/

Länkar till RIA/Novosti och president Medvedevs
linjetal i engelsk översättning.

Är det något som är oklart i vad den ryske presidenten
har att meddela omvärlden?

http://www.en.rian.ru/video/20111123/168972967.html

Vilka dessa är och vad som utgör den ryska intressesfären
beslutar Kreml oavsett vad Carl Bildt och andra tycker och
tänker om detta.

Vad har Sverige att vinna på utrikesministerns pågående
inblandning i Ukrainas inre angelägenheter och stödet till
Saakasjvilij i Tblisi?

Polen kanske drömmer sig tillbaka till polsk/ryska ryska kriget
och den då dragna gränsen när Lemberg (Lviv) var polskt
medan Sverige inte haft några intressen där sedan Karl den Tolftes
och Mazepas dagar – eller….?

Medvedevs tal kan hämtas i engelsk översättning på en video
på RIA/Novostis hemsida en.rian.ru

Bloggen Cornupia har ett intressant inlägg idag medan nyheten
får en liten notis i SvD.

Utrikesministern är som vanligt upptagen med viktigare saker
än vårt lands säkerhetspolitiska läge som aldrig avhandlas här -
VARFÖR??

http://cornucopia.cornubot.se/2011/11/ryskt-vapenskrammel-och-syrien.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia%3F%29

Svaret borde istället finnas hos de ”Nya moderaterna”, eftersom stats-, finans-, försvars- och utrikesministern, som alla bär denna partifärg, på något sätt påverkar utformningen av vårt insatsförsvar och nedrustningen av vårt tidigare försvar. (Nedrustningen, som har pågått under de senaste två decennierna, är även de andra riksdagspartierna utom Sverigedemokraterna ansvariga för. Det får man inte heller glömma.)

Försvaret har kostat någon/några procent av BNP under Kalla kriget och efter murens fall. Skillnaden är att då hade vi ett respektingivande försvar som var fast förankrat hos svenskarna, främst via värnplikten, samt övat i krishantering med och integrerat i det civila samhället. Vi kunde mobilisera i storleksordningen 800000 man i det dåtida försvaret.

Nu är det tänkt att vi ska få en organisation på 50000 man inklusive 22000 hemvärnsmän, vars främsta syfte är att kunna sättas in litet varstans i världen, företrädesvis under befäl av Nato. Vi ska uppenbarligen i egenskap av Natomedlem bli en global militär aktör, för att därmed kunna infria en våt dröm hos vissa globaliseringsförespråkare.

Med dessa nya uppgifter som våra rörliga stridskrafter ska ha, krävs det kontraktsanställda soldater. Dessa kan man, till skillnad från värnpliktiga, beordra att, med risk för att deras liv offras, gå ut och kriga i allsköns globala konflikter. Därav skrotandet av värnplikten 2010.

Efter den kraftiga nedrustningen är territorialförsvaret obefintligt. Nedrustningen ter sig som en djävulsk plan. Härmed antas att argumentet för att söka Natomedlemskap, och därigenom få beskydd, bli tyngre?

Om nu Sverige gick med i Nato, vad händer då med Finland? Och vad händer med hotbilden i Baltikum och Östersjön? Många viktiga frågor som pockar på svar!

Ursäkta, att jag är tråkig och ånyo tar upp kärnfrågan för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken – skyddet av Sverige.

Med risk för att bli beskylld för att intressera mig för saker som givetvis inte är så nära som Östersjön. Vår Medelhavsgranne Egypten tycks tyvärr vara tilbaka på ruta 1 i det som benämnts Arabiska våren.

Jag såg själv militären som en temporärt stabiliserande faktor, men dessvärre är det nu tydligt läge för att generalerna fortsatt vill ha denna stabiliserande roll. Att skapa demokrati utan en plantskola med många år på nacken är tydligen svårt.

Om det är som det brukar sägas, att svensk utrikespolitik är en enmansshow, så har jag anledning att vara mycket orolig för svenskt vidkommande.

Jag antar att det blir säkerhetspolitiskt kärvare för Sverige om ”höken” Bildt får oreflekterat fortsätta sin europeiska expansionspolitik österut både militärt (Nato) och ekonomiskt (EU). Någon nämnvärd styrkeuppbackning från hemmaplan kan han inte räkna med i dessa expansionsplaner, för det svenska försvaret befinner sig i ett ömkligt tillstånd. Den nya insatsorganisationen IO-14 har både personella och materiella underskott. Det rörliga markförsvaret är nu obefintligt (med t.ex. två luftvärnsbataljoner), medan sjö- och flygstridskrafterna är något bättre rustade.

ÖB räknar att IO-14 blir fullt intagen 2019. Se gärna utförlig artikel i ”Jane’s Defence Weekly” om det svenska försvaret. http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/95/54/c1c0d763.pdf

VARFÖR får VI inget veta om den stora rysk/vitryska militärmanövern ”Union Shield” där kärnvapeninsats mot
Polen ingick i övningsscenariot eller ”Zapad” (Insats Väst)
som Lars Erik Bergqvist skriver om ovan eller ”Ladoga” i
ryska Karelen (Murmansk-Leningrad området)?

Har svenska folket något att vinna på en konfrontation
med den återuppståndna ”Stormakt Röd” genom inblandning
i den ryska intressesfärens inre angelägenheter bla i Ukraina?
Polen har historiskt ett geopolitiskt intresse i området.
Har vårt land haft något intresse där efter Karl den Tolftes dagar?

När skall vi medborgare i vårt eget ”Dårarnas Paradis” vakna och
inse att himlen INTE var evigt blå – det var bara en bubbla som våra
politiker och media blåst upp över oss……

Ställer samma frågor som Lars Erik Bergqvist och länkar till
en artikel som enligt undertecknads mening borde vara en kraftig
ringklocka – men inte det finns ju viktigare problem för vår
utrikes/”försvars”ledning – alla ”långtbortistan” inkl. Egypten.

http://www.washingtonpost.com/world/europe/russias-military-chief-potential-conflicts-near-russian-borders-may-grow-into-nuclear-war/2011/11/17/gIQAWQTJUN_story.html?wprss=rss_world

Men hur vore det med att ta itu med den största militära anfallsövningen i Europa sedan 1979-80.
Nämligen Ryssland enorma anfallsövning ”Operation Västerut”

Där skrämda militära attacheer från hela västvärlden fick se helt nya militära anfallssystem i luftlandsättningsoperativa enheter.

Detta med bakgrund av att Rysslands försvarsminister i Juni 2006 på frågan från svenske SvTV-journalisten Hasse Svens, om huruvida Ryssland inte har övergivit den gamla militära offensiva doktrinen, fick till mullrande och kraftigt sammanbitenhet svar att; ”Den gamla doktrinen ligger fast”.

Skrämmande.
Hasse Svens sensationella reportage i Rapport sändes i 19.30 och uppmärksammades av västvärldens alla militärattachéer som satte kaffet i halsen, men efter ett samtal från en person med anlnytning till Rosenbad till SvTV så lyftes detta inslag bort till häpna militärattachéers förvåning. (Jag har nämligen talat med tre olika västliga MA som påpekat detta under stor förvåning, vid ambassadstillställning hemma hos en västlig ambassadör)

Varför ”mörkas” det inför svenska folket och vem ligger bakom detta egentligen ? I Somras var det även en Mig 29 som flög över Gotland. Efter kom en JAS Gripen båda med full EBK i SydVästlig riktning. Samma dag hände liknande över Södertörn.
Redan förre ÖB konfirmerade att svensk militär har uppmärksammat 114 % fler gränskränkningar i snabbt stigande antal och art.

Men svenska folket är invaggad i tron om att vi lever i en bubbla.
Varför informeras inte svenska folket ?

Och hur är det med de olika operativa utländska insatserna på Gotland som utförts av främmande makt under 2011 ?