Lång, intensiv och produktiv dag

BRYSSEL: Sent slut på en lång, intensiv och i grunden produktiv dag med de olika mötena här.

På mötet med EU:s utrikesministrar kom diskussionen att domineras av utmaningarna i Syrien och med Iran.

Utvecklingen i Syrien är lika alarmerande som den är allvarlig. Den fortsatta repressionen från regimen håller nu på att leda till också ett väpnat motstånd, och risken för sprickor längs sekteristiska linjer är betydande.

Detta understryker betydelsen av starka åtgärder för att snabbt få en förändring till stånd.

Alldeles självklart uttalade vi starkt stöd för de åtgärder som nu vidtas av Arabförbundet. Det kommer att mötas på utrikesministernivå igen i Rabat på onsdag, och också det mötet kommer att bli betydelsefullt.

Nu ökar trycket på FN:s säkerhetsråd att vara tydigare. Tystnad från dem blir för varje dygn allt märkligare.

I diskussionen om Iran underströk jag vikten av att stå bakom rapporten från IAEA:s generaldirektör – vare sig mer eller mindre.

På sina håll i den vidare debatten har man velat öppna för militära angrepp på Iran, men stödet för sådana är ytterligt tunnt i vår krets, och det är bra.

Enligt min mening är krig inte en option som är acceptabel.

Vi hade en bra och konstruktiv diskussion, där t o m mitt mer utförliga inlägg på denna blogg kom att refereras till i positiva ordalag i debatten.

Nyansskillnader i bedömningarna finns förvisso – och osäkerheten finns ju också i formuleringarna i IAEA-rapporten – men det var betydelsefullt att vi i slutsatserna är tydliga med att det är diplomatiska framsteg som behövs.

Kvällens middagsdiskussion – med Polen och Sverige som värdar – kom att handla om den fortsatta utvidgningspolitiken.

I den var det inte att ta fel på den harm som de länder som kommit in i unionen under de senaste två decennierna känner över påståenden i debatten att de nuvarande problemen i unionen bl a beror på att de kommit in.

Hade det gått lika bra för de som var med från början eller kom in tidigare som för de som kommit in under de senaste två decennierna kunde vi ställa in krismötena och koncentrera oss på någonting annat.

Men historien har inte tagit slut, och det är av avgörande betydelse att vi bibehåller momentum också i utvidgningspolitiken.

Flera varnade för konsekvenserna inte minst på Balkan om så inte sker. Då är det inte längre en fråga om att inte gå framåt – då är risken akut för att vi glider bakåt och utför igen.

Och i lite annat avseende gäller självfallet samma sak Turkiet vad gäller dess viktiga reformprocess.

Vi brukar säga till dessa länder att de måste skynda på sina reformer och hoppa på tåget, för annars är det en risk att de blir kvar på stationen.

Men detta förutsätter ju att tåget faktiskt kommer att gå.

Nu finns det en misstanke om att tidtabellen håller på att ändras, att det finns de som vill sabotera rälsen eller att loket helt enkelt inte fungerar längre.

Och varför skall de då skynda på?

Det är en farlig utveckling som kan få farliga konsekvenser. Våra diskussioner i dessa frågor i början av december kommer att bli mycket viktiga.

Utanför våra sammanträdesrum är fokus ofta på annat.

I Rom konsulterar Mario Monti med de olika partierna om sammansättningen av en ny regering. Ett visst politiskt inslag i denna vore onekligen en betydande styrka, och jag kan bara hoppas att han lyckas i den ambitionen.

Och i Athen börjar den nya regeringen där att söka en tydligare förankring i parlamentet. Vikten av det är uppenbar.

Tidigt i morgon bitti bär det tillbaka till Stockholm.

På programmet där står bl a möte med Turkiets biträdande premiärminister Ali Babacan som är i Stockholm i andra sammanhang.

Det blir en bra uppföljning av en del andra diskussioner vi haft här i dag.

13 kommentarer till Lång, intensiv och produktiv dag

  1. florimond77 skriver:

    TACK!

  2. nolies skriver:

    ”I diskussionen om Iran underströk jag vikten av att stå bakom rapporten från IAEA:s generaldirektör – vare sig mer eller mindre.”

    Du menar den här mannen:
    http://www.guardian.co.uk/world/us-embassy-cables-documents/230076?CMP=twt_gu

  3. mkpictor skriver:

    Carl skriver:
    ”På sina håll i den vidare debatten har man velat öppna för militära angrepp på Iran, men stödet för sådana är ytterligt tunnt i vår krets, och det är bra.

    Enligt min mening är krig inte en option som är acceptabel.

    Vi hade en bra och konstruktiv diskussion, där t o m mitt mer utförliga inlägg på denna blogg kom att refereras till i positiva ordalag i debatten
    .
    Nyansskillnader i bedömningarna finns förvisso – och osäkerheten finns ju också i formuleringarna i IAEA-rapporten – men det var betydelsefullt att vi i slutsatserna är tydliga med att det är diplomatiska framsteg som behövs.”

    Det är tragikomiskt att notera hur djupt verklighetsfrämmande Carl Bildt förhåller sig till att diktaturen Iran med galningen Ahmeninajad i spetsen håller på att skaffa sig atombomber med avsikt att släppa dem på dess fiende – det vill
    säga säga på Israel.
    Bildt anser att det är ”diplomatiska framsteg som behövs”.
    Ja vem hade inte önskat sig något sådant, men nu är det inte ens en option på agendan. Är vår utrikesminister den ende som är okunnig om att det är en tidsfråga när en nukleär bomk hamnar på antingen Jerusalem eller Teheran?
    Om valet står mellan dessa två hoppas jag för min del att bomben hamnar på Teheran.
    Iran står för aggresitiviteten mellan dessa länder.

    Carl Bildt låter som om han befinner sig på något sorts privat marängkalas utan kontakt med verkligheten. Vi har rätt att till större inlevelse och stringens från landets utrikesminister. Börjar Bildt falla för åldersstrecket,
    eller saggar han ihop av andra skäl?

  4. un2here skriver:

    #mkpictor #dramaqueen #fail

  5. florimond77 skriver:

    Det finns vissa likheter mellan Ahmedinejad och Obama. Båda har mer eller mindre skäggiga fundamentalister bakom sig av olika sort.
    Det gäller att inte släppa loss dem.

  6. utrat skriver:

    Om Israel ska behålla sitt kärnvapenmonopol i området med omvärldens godkännande så krävs en klokare ledare än Netanjahu

  7. Per Fredö skriver:

    FN, USA, EU och olika länder har länge ifrågasatt om Iran ska skaffa sig kärnkraftverk, som regimen menat, eller att det var fråga om kärnvapen.
    Det är nu konstaterat att det gällde kärnvapen.
    Det lär inte räcka med diplomatiska kontakter. Den läxan har inte minst Obama fått lära sig vad gäller regimen i Iran.
    Carl tror måhända att hans kontakt med Irans utrikesminister ska fungera som en bricka i spelet.

    Nej, det vapen som nu gäller är ekonomiska sanktioner. Dessutom kan man följa exemplet vad gäller Syrien, som nu utsätts för ett starkt politisk tryck.
    Det innebär att al-Sadh inte bara ska mörda sin egen befolkning utan avgå, som Jordaniens kung har krävt.
    Men, ännu ett krig, om än begränsat, ska inte få förekomma.
    Så lär det inte helller bli.
    Det saknas tillräckligt stöd för det inom den israeliska regeringen och från befolkningens sida.

  8. Per Fredö skriver:

    det var försås att SLUTA mörda sin egen befolkning
    Ursäkta felskrivningen som kom i hastigheten.

  9. metusalem skriver:

    Sedan mkpictor skrev ett tämligen förvirrat inlägg mitt i natten har jag gärna hoppat när jag sett hans signatur. Men när han konstaterar att Carl Bildt börjar ”sagga ihop”, möjligen av åldersskäl. Ja, då konstaterar man att den som saggat ihop är ju naturligtvis mkpictor. Troligen är detta medfött?

    En alert och kunnig person som CB skall givetvis inte behöva tåla alltför nedsättande omdömen av kommentatorer som har någon besynnerlig uppfattning om att ha skådat ljuset. CB har förutom att väl företräda Sverige i utrikes affärer även en utomordentlig talang för att informera tex. på denna blogg. Det tackar vi för.

  10. florimond77 skriver:

    Utrat, Israel har aldrig haft någon bra ledare men den här är nog den absolut sämsta tänkbara. Alldeles oerhört många av jordens befolkning och ledare önskar inget annat än att karln avgick. Sagt eller i tysto. Det är alldeles uppenbart att den här har satt sig för att bli den som i blind dårskap tror sig kunna fullborda den etniska resningen och bygga ett Storisrael på riunerna av den egna raserade demokratin.

  11. bildterberg skriver:

    ”Iran står för aggresitiviteten mellan dessa länder.”

    Byt ut Iran mot israel så stämmer påståendet betydligt bättre.

  12. Intressant kommentar angående utvidgningspolitikens vikt för EU. Bra att den inställningen kommer upp i debatten. En liten artikel från Financial Times skriven av en svensk diplomat härom veckan som stödjer denna inställning:

    http://www.ft.com/cms/s/0/a86893d0-064c-11e1-8a16-00144feabdc0.html#axzz1dzypkvCG

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 365 andra följare

%d bloggers like this: