BELGRAD: Intensivt dygn som började i Kosovos huvudstad Pristina, fortsatte i norra Mitrovica med alla dess problem och avslutades med en serie av mycket intensiva samtal i Belgrad.
Och dessemellan en vacker bilresa ett antal timmar genom centrala delar av ett höstvackert och angenämt Balkan.
Mitt under den resan stannade jag på en bensinstation någonstans mitt i Serbien och hade pressträff per telefon om de propositioner om våra fortsatta bidrag till ISAF i Afghanistan och KFOR i Kosovo som regeringen fattat beslut om under dagen.
Den faktiska delningen av Kosovo har tyvärr fördjupats sedan slutet av juli, och det blev plågsamt uppenbart under mitt besök i den delade staden Mitrovica.
Det var nu några år sedan jag var där senast, men då var det möjligt att både gå och köra över bron över floden Ibar mellan stadens bägge delar. Att trafiken inte var så omfattande, och att det var tydligt att det var två olika samhällen på de olika sidorna, är en annan sak.
Nu var spärren över bron massiv på den serbiska sidan. Meterhögt med betong och grus. Barrikader, flaggor och vakter. Spänd stämning.
Jag kom in i norra Mitrovica en bakväg, satt ner någon timma med olika frivilligorganisationer för att höra deras berättelser och promenerade sedan tillsammans med EU-representanten i Kosovo Gentilini längs huvudgatan sakta ner mot den barrikaderade bron.
Spänt var det förvisso.
Det kommer att ta tid att övervinna delningen av Kosovo. Men att det på ett eller annat sätt måste sker är jag lika övertygad om som om att det finns alltför många som vet alltför lite om situationen.
På förmiddagen tvingades amerikanska trupper använda tårgas i Kosovos allra nordligaste delar när man försökte stänga en nyöppnad väg in till Serbien.
Det lyckades man alldeles säkert med – men lika säkert är att det rätt snart öppnas en annan väg.
Misstron mellan de bägge sidorna är massiv – och i sin förlängning farlig.
De tiotusentals serber som bor i Mitrovica fruktar att kosovoalbanerna kommer att på ett eller annat sätt fördriva dem. Och dessa senare fruktar att kosovoserberna kommer att bryta sig loss och för evigt splittra Kosovo.
Och den ömsesidiga fruktans spiral har fått ny kraft sedan slutet av juli.
Väl framme i Belgrad handlade mina samtal till mycket stor del om detta. Och om möjligheterna att driva framåt dialogen mellan Pristina och Belgrad i ett antal frågor.
Problemen är betydande, men jag ser ändå konturerna av möjliga lösningar.
Middag med president Boris Tadic är alltid trevligt, och våra samtal spänner sig normalt över vida områden. Han är en statsman som betytt mycket för sitt land och för denna del av Europa.
Det fanns åtskilliga konstruktiva idéer i vårt samtal.
Men konversationen bröts med nyheterna om skottlossning i Mitrovica och personer som också med livshotande skador förts till sjukhuset.
Detaljer vet vi ännu inte med säkerhet.
Men ett är säkert: att sätta känslor i svall i dessa regioner innebär alltid betydande faror. Och händelser som denna har den effekten.
Tidigt torsdag morgon flyger jag tillbaka till Stockholm.
Men behovet av känslodämpande och konfliktlösande insatser i denna del av Europa är dessvärre mycket påtagligt.
Vi gör vad vi kan.
Mycket bra av Dig! Jag delar absolut uppfattningen att kunskapen här hemma är ringa om händelserna på Balkan, för övrigt ej endast Kosovo. Är det månne en ny Balkantrötthet i vår del av Europa som infunnit sig? När händelserna 1991 eskalerade var alla överraskade och tagna på sängen. Detta på grund av dålig informations- och analysförmåga. Jag anser att svensk media borde rapportera mer ingående och framför allt med litet mer djup om händelserna i denna vår del av Europa. Här bidrar din blogg oerhört till kunskapsspridning. Det är endast genom kunskap och förståelse för konflikters bakgrund och historia som framtidens lösningar går att finna. Att svenskar åker som turister till Adriatiska havet är ju känt men hur många svenskar har rört sig i övriga delar av ex-Jugoslavien? Inte så många kanske…
Vi har en mängd invandrare som är väldigt intresserade av Balkan. Fast de håller säkert kontakt via egna kanaler.
20 år -en ny generation och konflikterna fortsätter.
Du gör ett bra jobb, och är effektiv av dig.. Fortsätt så :)
Att resonera i termer av ”förtroende” och ”rädsla” och inte av ”politiska strategier” inom en rättslig ram,
betyder helt enkelt att förneka dessa folks mänsklighet.
Vi är trötta på dessa oansvariga rasister, som vägrar att använda för utländska nationer en vanlig politisk analys av det slag som har gjort det möjligt för dem att bli institutionella parasiter på bekostnad av sina egna skattebetalare.
Serberna, vars stat hade försvunnit mer än 340 år i det ottomanska imperiet, vet inte var sina gränser finns,
och vi har –äntligen– använt våld två gånger för att hjälpa dem att förstå. Det är det som fungerar.
Jo, vi kan ju börja ändra gränser i Europa efter förutsättningar som är hundratals år gamla! Tyskland kan få tillbaka Ostpreussen och Schlesien, Ungern halva Slovakien, Polen halva Ukraina…
Det går ju inte att föra en konstruktiv diskussion 2011 om gamla gränser med mera skall diskuteras! Kosovo är en provins i före detta Jugoslavien (sedermera Serbien) som själva utropat sin självständighet. Ett antal EU- länder har ej erkänt denna och serberna finns kvar i framför allt de norra delarna. Nu handlar det snarare om att hitta acceptabla, hållbara lösningar för såväl Belgrad som Pristina. Exakt hur dessa kommer att se ut vet väl knappast någon idag. Men att kontinuerligt lägga all skuld för utvecklingen på Balkan på serberna är knappast trovärdigt längre.
Om du visste något om det forna Jugoslavien, skulle du veta:
- Att den moderna serbiska staten – född 1817 – aldrig utövade suverän kontroll över Kosovo.
- Att gränserna som serberna försökte förända genom anfallskrig och utrotning på bekostnad av staterna Kroatien och Bosnien-Hercegovina, liksom Kosovo, går tillbaka till 1945.
- Att serberna kan inte ens erbjuda kosovarerna någonting som motsvarar den status de hade enligt 1974 års konstitution, när de var under jugoslaviska kontroll: de kan erbjuda ingen garanti för en sådan status, som de brutit mot mars 1989, även om den var en juridisk förutsättning för att hålla samman den jugoslaviska federationen.
Lösningen är att övertyga serberna i norden att deras försök till att stjäla från Kosovo områdena de har etniskt rensat kommer att misslyckas, och en nödvändig förutsättning för det är att arrestera, och döda om det behövs, de som bryter mot lagen där.
Tack så mycket Claude! Du visar vad ni EGENTLIGEN vill göra. Att mörda och etniskt rensa Norra Kosovo från serber. Och du är inte ensam. Jag har förstått att din uppfattning delas av en majoritet av albanerna i Kosovo. När väl det tröga internationella samfundet inser att din åsikt är representativ kommer de att vända sig mot er. Du hjälper dem att förstå.Tack igen.