Och nu iväg till Bryssel igen

30 november 2011

STOCKHOLM: Denna onsdag börjar med möte i EU-nämnden i riksdagen, men rätt snart därefter sätter jag mig på ett flygplan i riktning Bryssel för en serie av sammanträden och möten där under de närmaste dagarna.

I sedvanlig ordning kommer vi att diskutera ytterligare sanktioner mot Iran.

Tanken är att dessa skall leda till att Iran ändrar sin position i den nukleära frågan och snabbt rätar ut de frågetecken om möjliga militära dimensioner av sitt program som ju åter upprepades i den senaste rapporten från IAEA.

Sanktioner i olika former har införts i olika omgångar sedan 2006, och hitintills är det svårt att se att de haft den effekt som eftersträvats.

I själva verket var de ju när man då gick till FN:s säkerhetsråd och begärde sanktion som Iran på allvar inledde sitt urananrikningsprogram, och det har ju sedan dess successivt byggts ut.

Om ytterligare förstärkta sanktioner nu kan få den eftersträvade effekten förblir en öppen fråga.

Oavsett de olika bedömningar som kan finnas i den frågan är det viktigt är att hålla den diplomatiska vägen öppen. Det är ju bara längs den som en lösning steg för steg successivt kan åstadkommas.

Och Sverige har tillhört de nationer som tydligast har hävdat att denna inte får överges eller marginaliseras. Det skall vi fortsätta att göra.

Om förutsättningarna för den just nu är speciellt gynnsamma är en annan fråga.

Obama-administrationen förefaller snarast att ha begränsat sitt eget politiska manöverutrymme i frågan inför kommande års val, och i Iran förefaller de interna maktstriderna nu att bi allt hårdare.

Men att förutsättningarna är besvärliga får inte bli en ursäkt för att ge upp ansträngningarna. Det gäller ständigt att söka nya vägar som skulle kunna leda framåt.

Och ger man upp de diplomatiska ansträngningarna finns det ju en risk för att man öppnar för vägar som mycket väl kan leda till att den iranska ledningen tar det faktiska beslutet att på allvar skaffa sig kärnvapen.

Förutsättningarna för att i en sådan situation stoppa dem torde dessvärre vara mycket begränsade.

Att temperaturen stiger i dessa frågor visar ju gårdagens oacceptabla övergrepp på den brittiska ambassaden i Teheran. Vi har markerat skarpt mot detta.

Men utöver denna fråga kommer vi alldeles säkert också att diskutera situationen i norra Kosovo och dialogen mellan Belgrad och Pristina.

Gårdagens sammanstötningar mellan KFOR-trupper i militanta serber i norra Kosovo visar på nytt hur spänt läget är. Om detta fortsätter fruktar jag att det bara är en tidsfråga innan någonting inträffar som gör läget än värre.

Att president Tadic uppmanat till lugn och att ta bort de olika vögspärrarna är självfallet viktigt och bra, men verkligheten är ju att hans makt och möjligheter i norra Kosovo är mycket begränsade.

Och då måste vi diskutera de olika vägar som kan finnas för att på sikt få en rimligare lösning. Den nuvarande farliga delningen av Kosovo måste steg för steg övervinnas – liksom de nuvarande hindren för samarbete mellan Kosovo och Serbien.

Jag ser ingen annan väg framåt i dessa avseenden än genom processer inom ramen för ett ömsesidigt EU-närmande.

När jag anländer till Bryssel från EU-nämnden blir min första anhalt att tillsammans med Radek Sikorski diskutera inför ett möte med EU:s olika ambassadörer från olika delar av världen.

Och det kommer sannolikt att handla om de förväntningar vi har på EU:s nya gemensamma utrikestjänst.

På kvällen blir det så middag med utrikes- och försvarsministrarna i EU – även om jag dessutom har en annan middag som jag också hade tänkt att försöka närvara på.

Sedan återstår att se om våra gemensamma förehavanden i Bryssel tilldrar sig något större intresse.

Det förhåller sig så att EU:s finansministrar sammanträder samtidigt.

Och trots dramatiken i omvärlden är det nog till dem som det verkliga intresset kommer att koncentreras.


Dag för EU-briefing

29 november 2011

STOCKHOLM: Arbetsdag hemma som inleds med att jag under värdskap av Polens Ambassad träffar EU-ländernas ambassadörer för diskussion av olika aktuella frågor.

Och sådana finns det åtskilliga.

Inte minst kommer jag att understryka den vikt Sverige fäster vid utvidgningspolitiken.

Vi vill ha ett öppet Europa. Endast ett sådant Europa kan ge de bidrag till kontinentens stabilitet och säkerhet som kommer att krävas.

Inte minst gäller det på Balkan. Där ligger historiens muller fortfarande farligt nära ytan.

Efter utrikesministermötet i Bryssel på torsdag kommer vi ju att ha en intensiv serie av möten under den följande veckan.

Utvidgningspolitiken kommer att vara viktig vid dessa, men också Afghanistan, det vidare europeiska säkerhetssamarbetet och självfallet de olika frågor som har att göra med den akuta krisen i vissa av EU-länderna och de konsekvenser som denna har.

Från Egypten talar rapporterna från gårdagen om köer utanför vallokalerna, vilket tyder på ett starkt och positivt intresse för den nu inledda valprocessen.

Det är viktigt att den fullt ut respekteras av alla. Vad landet nu behöver är en säkrad och stabil övergång till fullt demokratiskt styre.


Konstruktivt i Riga

28 november 2011

STOCKHOLM: Det gick snabbt och smidigt att hoppa fram och tillbaks över Östersjön till Riga för olika samtal under dagen.

Riga ligger ju faktiskt närmare Stockholm än vad betydande delar av Sverige gör.

Och när jag kom fram vid lunchtid såg jag att den stora färjan från Stockholm just hade lagt till alldeles i närheten av presidentborgen inne i det som en gång var det dåvarande svenska väldets största stad.

Nu blev det en dag av samtal med premiärminister Dombrovskis, utrikesminister Rinkēvičs och försvarsminister Pabriks.

Tillväxten i den lettiska ekonomin kommer i år att ligga kring 4-5%, vilket måste anses imponerande.

Och jag hade all anledning att gratulera till de framgångar man haft med saneringsprogrammet under de senaste åren.

Våra diskussioner handlade om Östersjö-samarbetet, det Östliga Partnerskapet och inte minst raden av olika aktuella frågor inom EU-samarbetet.

Det var uppenbart att vi tänker i mycket likartade banor inför inte minst det viktiga mötet med Europeiska Rådet den 9 december.

Även om detta varit året när vi högtidlighållit att det är 20 år sedan de tre baltiska staterna åter etablerade sig som självständiga stater är ju vårt samarbete inriktat på framtiden.

Och detta var mitt andra arbetsbesök i Riga i år – första gången var jag där tillsammans också med Fredrik Reinfeldt.


Lettland och Burma

28 november 2011

STOCKHOLM: Medan jag senare i dag åker till Riga är Gunilla Carlsson på väg till Burma för både politiska och humanitära samtal.

Resan har förberetts en längre tid, och under den tiden har det ju blivit uppenbart att också andra nationer öppnar upp för mer av dialog med det slutna landet.

Jag talade med Indonesiens utrikesminister efter hans besök, och senare denna vecka kommer ju också USA:s Hillary Clinton att besöka landet.

Att det skett en viss uppluckring innebär inte att det inte är en lång väg att gå.

Men de kontakter som nu sker har till syfte att uppmuntra till ytterligare steg, och att försöka vrida spärrar mot de olika intressen som sannolikt vill vrida denna begränsade utveckling bakåt.

I dag inleds så parlamentsvalet i Egypten i ett mycket komplicerat förfarande, och alldeles självklart kommer vi att följa utvecklingen mycket nära.

Denna vecka är också slutspurten i valrörelserna i såväl Ryssland som Kroatien inför deras respektive val kommande helg.

Den ryska valrörelsen har sina bestämda begränsningar.

Jag ser att Anatoly Chubais offentligt sagt att för en reforminriktad person som honom är detta det första val där det inte finns något parti som det går att rösta på – den delen av oppositionen har helt enkelt förhindrats att delta i valet.

Det regerande maktpartiet Enade Ryssland kommer på ett eller annat sätt att vinna valet. Men när verklig konkurrens eliminerats ligger den verkliga utmaningen i den politiska likgiltighet inför valet som det finns tecken på att denna teknik lett till.

I Kroatien är det verklig valrörelse och verkligt val.

Den regerande koalitionen under HDZ utmanas av en möjlig koalition under det socialdemokratiska partiets ledning. Att HDZ-regeringen fört landet fram till det fördrag om anslutning till EU som kommer att undertecknas den 9 december är uppenbart, men mot denna framgång ställs den ekonomiskt besvärliga situation som det upplevs att landet befinner sig i.

Och oavsett utgången av detta val kommer Kroatien sedan att gå till folkomröstning om EU-medlemsskapet en liten bit in på det nya året.


Mildare advent inför ny vecka

27 november 2011

STOCKHOLM: Traditionell första advent hemma med kyrka, julmarknader och möten med gamla vänner. Det inhandlades en hel del som man i grunden inte behöver alls.

För ett år sedan föll de vita snöflingorna ymnigt över staden denna dag.

Nu är det milt, men med stormar som drar in över Skåne och västkusten.

Om detta skall länkas till det klimatmöte som snart börjar nere i Durban skall jag låta vara osagt, men annorlunda är det i alla fall.

Och snart börjar en ny arbetsvecka.

Den inleder jag i morgon genom att åka till Riga för möte och arbetslunch med min nya lettiske kollega Edgars Rinkēvičs.

Lettland är ett viktigt grannland för Sverige.

Att man i allt väsentligt med framgång, men med betydande uppoffringar, gick igenom de senaste årens ekonomiska kris är värt att notera när vi nu diskuterar problemen i mer sydliga länder.

Sverige erbjöd sig ju tillsammans med andra nordiska länder att ställa upp med särskilda lån. Dessa löften hade nog sin betydelse, men i slutändan blev det faktiskt så att man klarade sig utan dessa lån.

Efter valet i höstas har nu en ny regering bildats under premiärminister Valdis Dombrovskis, och självfallet passar jag på att besöka också honom för samtal.

Mina samtal i Riga kommer säkert att handla om EU-samarbetet just nu, om det Östliga Partnerskapet och om andra gemensamma utmaningar.

Tisdagen hoppas jag så kunna tillbringa hemma, men på onsdag bär det så av till Bryssel igen.

Där är det på kvällen middag med EU:s utrikes- och försvarsministrar inför de mer formella diskussioner vi skall ha i kretsen av utrikesministrar om den gemensamma säkerhetspolitiken på torsdagen.

Annars kommer med all säkerhet utrikesministermötet – som för en gång skull hamnat på en torsdag – att domineras av frågor kring Nordafrika, Mellersta Östern och Iran.

Jag hoppas att Arabförbundets generalsekreterare Nabil al-Araby har möjlighet att komma. Koordinering av poltik inte minst vad gäller Syrien är mycket viktigt.

Och i anslutning till detta blir det också åtskilliga andra möten – Balkan finns alltid där – och jag kommer inte tillbaka till Stockholm förrän under fredagen.


Mali och intervjuer

26 november 2011

STOCKHOLM: Det blev en lördag av olika intervjuer som i sedvanlig ordning kom att handla om det mesta.

Men djupt bekymmersam var självfallet informationen om kidnappningen i Timbuktu i norra Mali i går.

En väpnad grupp kidnappade fyra européer, och en av dessa – en tysk medborgare – sköt man omedelbart ihjäl när han gjorde visst motstånd. Av de tre som kidnappades visade sig en vara svensk medborgare.

Dagen innan hade två franska medborgare kidnappats ca 200 km längre söderut under liknande former.

Detta är nu först och främst en fråga för polisen, men självfallet kommer vi på UD att göra vad vi kan i denna situation.

Vi har tydligt och klart varnat för resor till detta område mot bakgrund av det ökande antalet kidnappningar. Åtminstone delar av dessa har den regionala delen av Al Qaeda tagit på sig ansvaret för.

Det förefaller i och med detta vara nio européer som på ett eller annat sätt sitter kidnappade i denna region. De flesta av dem är franska medborgare.

I TV4 intervjuades jag grundligt om utvecklingen i olika delar arabvärlden just nu. Ett av allt att döma väl genomfört val i Marocko, en osäker situation i Egypten och en våldsregim i Syrien som nu tydligt vägrar också Arabförbundets krav på observatörer.

I Ekots lördagsintervju var det lite mer blandat kompott.

Viktigt om avvägningen mellan det ideala och det faktiskt möjliga när det gäller rustningskontroll och om Palestina och vår inställning till deras just nu mindre ideala diplomatiska strategi.

Jag hade anledning att beklaga att förhandlingarna om konkreta begränsningar av klustervapen nu havererat eftersom det finns de som ser allt som inte innebär allt som oacceptabelt.

Jag underströk att det bästa aldrig får bli det godas fiende, och att realistisk rustningskontroll handlar om att kunna ta det ena steget efter det andra. Vi är i grunden mot alla kärnvapen, men vi stödjer i alla fall uppgörelser som innebär endast vissa begränsningar av dem.

Och det hade självfallet varit bra om vi på samma sätt hade kunnat få vissa begränsningar hos de makter som faktiskt har dessa vapen.

Lite mer esoteriskt blev det när det skulle exerceras vad jag skrev om regeringsskiftet i Italien 2001.

Väl hemkommen hittade jag mina veckobrev från den tiden och finner att det jag skrev var en ganska bra och balanserad analys av läget.

Det markerades distans till delar av det som personen Berlusconi representerade, men sades samtidigt att det regeringsprogram som lades fram väl återspeglade de reformer som landet behövde.

Att detta sedan inte fullt ut kom att genomföras är en annan sak. Och egentligen var det synd att intervjuaren uppenbarligen inte hade tillgång till mina veckobrev i dess helhet, utan bara något brottstycke.

Men så är det ju ofta i den politiska polemiken. Och att den återspeglas också i intervjuer är inte onaturligt.


USA och Europa

25 november 2011

STOCKHOLM: Man kan ju i alla fall hoppas att detta blir en lite lugnare dag här vid Gustaf Adolfs torg.

Efter lunch tar jag dock mot USA:s nya ambassadör Mark Brzezinski.

När ambassadör Barzun lämnade för att ta över viktiga uppgifter i president Obamas kampanj inför presidentvalet fanns det ju en farhåga för att det skulle dröja ett bra tag innan en ersättare kom på plats.

Men så blev det inte.

Närmast rekordsnabbt utnämndes och konfirmerades ambassadör Brzezinski, och finns således nu på plats.

Vi träffades senast i helt andra sammanhang i Moskva för några år sedan. Nu blir han en viktig del av de viktiga förbindelser vi har med USA på en lång rad olika områden.

Dagen i övrigt kommer att ägnas inte minst olika europeiska frågeställningar.

Gradvis håller vi ju i olika länder på att få en mer djupgående diskussion on framtiden för olika delar av det europeiska samarbetet.

Och det säger sig självt att detta är frågeställningar av grundläggande strategisk betydelse för vårt eget land.

Det är en diskussion som delvis går utöver den aktuella krishanteringen i vissa länder och i den europeiska ekonomin – som ju också den har stor betydelse för oss – men som ju förvisso kommer att påverkas också av förloppet av denna under de kommande veckorna och månaderna.

Och det är en diskussion där också Sveriges röst kommer att behövas – och kommer att vara viktig.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 469 andra följare