Trevligt i Örebro

ÖREBRO: Det tog sin lilla tid att ta sig från New Delhi i norra Indien till Örebro i mellersta Sverige.

Högt gled jag fram med Finnair över Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan och kunde sedan med egna ögon se den ekologiska katastrof som den snabbt krympande Aral-sjön är.

Men väl framme här blev det trevligt värre med många möten, stämmofest och underhållning.

Och också möjlighet att träffa media.

Jag utnyttjade tillfället att för dem kort rekapitulera den senaste tidens olika spekulationer och uppgifter media vad gäller främst mig, företaget Lundin Petroleum och Etiopien.

Men först erinrade jag om att vi mycket aktivt fortsätter att på olika sätt ge all den hjälp vi kan ge till de två svenska journalister som sitter fängsade och står inför rätta i Etiopien.

Det handlar om ett omfattande arbete på flera fronter.

Vi håller också främst socialdemokraterna löpande informerade om våra insatser. Och jag tycker att det är viktigt för alla de som arbetar med denna fråga att deras arbete och insatser har ett brett stöd.

Medias intresse har dock också handlat om mig, företaget Lundin Petrolreum och Etiopen.

Och det trots att detta ju inte har ett dyft med den aktuella frågan och våra aktuella ansträngningar att göra.

Det började med olika påståenden om att ett företag Lundin Oil skulle ha en omfattande och i hög grad tvivelaktig verksamhet i Ogaden-provinsen i Etiopien.

Och fortsatte sedan med påståenden om att jag skulle ha varit direkt delaktig i detta.

Jag valde då att inte kommentera dessa uppgifter.

Som utrikesminister var det ju min självklara skyldighet att koncentrera mig på den omedelbara uppgift vi stod inför med att hjälpa de två svenskarna.

Och – som sagt – i grunden har ju detta ingenting alls med den aktuella frågan om att hjälpa de två svenskarna att göra.

När jag mer i detalj utfrågades av Fredrik Skavlan i hans TV-program sade jag dels att företaget Lundin Petroleum mig veterligt inte hade någon verksamhet i landet nu och dels att den inte hade det under den tid som jag satt i styrelsen.

Men en och annan har ju försökt att ifrågasätta detta.

Låt oss börja i början – hade Lundin Petroleum någon verksamhet i Etiopien före det att jag lämnade styrelsen?

Så här går det till.

Ett företag som Lundin Petroleum söker ständigt nya möjligheter i olika delar av världen. De olika möjligheter som möjligen kan finnas redovisas också översiktligt för styrelsen och diskuteras. Det skedde ca en gång om året.

Av dessa olika möjligheter är det få som i slutändan går att föra framåt.

För det kan det finnas en lång rad olika skäl – från områdets geologi över tekniska utmaningar till rena konkurrensförhållandet och slutligen den enkla men ytterst avgörande frågan om det är möjligt att få en koncession/prospekteringslicens på acceptabla villkor.

Arbetet med att föra dessa olika frågeställningar framåt åligger självfallets företagets ledning.

Och det arbetet ledde till just under 2006 till att företaget fick koncessioner/prospekteringslicenser i Vietnam, Kongo (Brazzaville), Storbritannien och Etiopien.

Avtalet med just Etiopien skrevs under den 7 november 2006. Och företagets VD har för Ekot uppgivit att styrelsens formella beslut om detta fattades efter det att jag hade lämnat denna i mitten av oktober.

Så långt borde allt vara klart.

Det som skett dessförrinnan var bl a en s k CSR-studie, d v s en studie främst inriktad på sociala förhållanden och mänskliga rättigheter.

Sådana studier var viktiga i Lundin Petroleum när man närmare tittade på olika möjligheter. Jag hoppas att de är det också för andra svenska företag inför motsvarande viktiga beslut.

Men en studie – om detta eller om någonting annat – är faktiskt ingenting annat än en studie.

Normalt sker ju studier som dessa genom uppdrag till internationella konsulter, och behöver inte ens innebära att personal från företaget finns i landet.

Så det är tydligt att någon verksamhet inte fanns i Etiopien under min tid i styrelsen, och att det avtal som möjliggjorde detta tillkom efter det att jag lämnat denna.

Vad gäller utvecklingen efter oktober 2006 saknar jag självfallet direkt information eftersom jag – om inte annat så av rena tidsskäl – inte haft någon kontakt med företaget sedan jag lämnade.

Men det kan finnas skäl att notera det som de redovisat i denna fråga.

Företaget uppger att verksamheten med prospektering efter det att man fått tillståndet inskränkte sig till en vecka av magnetismmätningar från flygplan i början av 2008. I samband med detta upprättades ett läger och bedrevs viss samhällskontaktsverksamhet.

Av skäl de redovisat valde företaget dock att i början av 2009 sälja sina prospekteringslicenser – och därmed tillstånd att bedriva verksamhet i landet.

Ingen verksamhet skall ha förekommit efter dess.

Så långt allt detta.

Två mycket viktiga saker vill jag lägga till.

Vi har i olika sammanhang haft anledning att ha kritiska synpunkter vad gäller situationen för mänskliga fri- och rättigheter i Etiopien. Det gäller också situationen för media.

Senast och tydligast skedde det i den rapport om vår syn på MR-situationen i olika länder som vi presenterade på ett pressmöte i Visby i början av juli.

Men detta innebär inte att vi inte skulle sträva efter goda relationer också med Etiopien – som är ett viktigt land i Afrika – eller att det skulle föreligga några hinder för svenska affärer med eller investeringar i landet.

Vi har ju ett starkt gemensamt intresse av att med Etiopiens regering lösa gemensamma problem.