Landat i värmen

MUMBAI: Efter timmar över bl a Turkiet, Iran och Pakistan har jag så anlänt till den sjudande jättestaden Mumbai som inledning på mitt besök här i Indien.

Omedelbart efter ankomst informerades jag från Stockholm om den inledda rättegången mot de två svenskarna i Addis Abeba.

Vi har ju nu ytterligare en ambassadör på plats både för att kunna följa ännu bättre och för att hjälpa ambassaden med anledning av den stor belastningen på dem.

De gör ett mycket bra arbete i en svår och utsatt situation och förtjänar erkännande för detta.

Och självfallet kommer jag att fortsätta att följa även den frågan under mina dagar här i Indien.

Som världens största demokrati och en av världens snabbast växande ekonomier är Indien ett land som vi har ett starkt och självklart intresse av att utveckla allt starkare relationer med.

I dag sysselsätter svenska företag mer än 600.000 personer här i Indien, och den ekonomiska relationen utvecklas starkt.

Jag läser om hur företagen här ser optimistiskt på framtiden och planerar för expansion – i morgon kommer jag att träffa en del av dem. Det etableras två nya svenska företag i månaden i Indien just nu.

Indiens stora ”lyft” kom ju i samband med de stora liberaliseringarna i början av 1990-talet.

En usel tillväxttakt ersattes med en som naggade den kinesiska i hälarna, och snabbt började en ny företagargeneration och en ny medelklass att växa fram.

Och även om reformtakten nog behöver öka om man skall uthålligt komma upp i de tillväxttakter man strävar efter är utvecklingen imponerande.

I dag räknar man med att medelklassen i Indien omfattar ca 160 miljoner människor – men att om fem år siffran kommer att vara ca 270 miljoner. Städerna växer så att det knakar, och alla talar om behovet av massiva satsningar på ny infrastruktur för att kunna hänga med.

Indien är ett ungt land med ca 70% av befolkningen under 30 år. Och snart kommer Indien att vara den yngsta av alla de stora ekonomierna i den globala ekonomin.

Det ger en möjlighet till dynamik som inte skall underskattas. Om några decennier går man förbi Kina och blir världens folkrikaste land.

Att Indien under decennierna sedan självständigheten 1947 kunnat förbli en demokrati – med undantag för en olycklig period under Indira Gandhi – är både imponerande och viktigt.

Och demokratin och rättsordningen har med all sannolikhet varit det som gjort det möjligt att hantera detta mycket mångfasetterade samhälle.

Indien är en kontinent snarare än ett land, med ett myller av olika kulturer och religioner. Hinduer, muslimer, sikher och många andra samlas i samma politiska system, som dessutom har att hantera de mycket betydande skillnaderna mellan landets olika delar.

När jag på planet läste igenom de indiska publikationer från de senaste månaderna jag samlat på mig var det tydligt hur den politiska atmosfären nu påverkas av det nationella val som kommer 2014.

Såväl den regerande koalitionen som den som måste formas av oppositionen söker efter de ledare som kan vinna stöd i landets olika delar.

Mycket av mina samtal här kommer att handla om de bredare relationer vi söker och det partnerskap vi vill fördjupa. I det sammanhanget är arbetet med ett frihandelsavtal mellan EU och Indien av mycket stor betydelse.

Men det kommer ju också att handla om utrikes- och säkerhetsfrågor.

Väster om Indien ligger Pakistan, Afghanistan och Iran – så mycket mer behöver inte sägas.

Omedelbart åt öster ligger det Burma vars president alldeles nyss var på besök i New Delhi.

Norrut ligger det allt mäktigare Kina och den tibetanska högplatå vars reserver är källan till snart sagt alla av Asiens mäktigare floder.

Och runt om finns den Indiska Ocean över vilken mer än 50% av världens containertrafik ständigt passerar.

Det är inte långt till vare sig Aden-viken åt ena hållet eller Malacka-sundet åt det andra.

Men nu stundar några timmars vila innan morgondagens hektiska program drar igång.

Det ser ut att bli över trettio grader varmt.