Tänka djupare om Europa

31 oktober 2011

LONDON: Timmarna här sedan jag anlände från Milano har varit fyllda med samtal, och de avslutades med en informell middag med utrikesminister Hague och mina kollegor från bl a Polen och Nederländerna inför den cyberkonferens som mer formellt börjar i morgon.

Men dagen har dels ägnats Afghanistan – där vi tycker och tänker påtagligt parallellt mellan Stockholm och London, men där utmaningarna är betydande – och dels utvecklingen inom EU – där vi bägge har anledning att nu tänka både djupare och längre.

I den senare frågan satt jag ner ett tag också med Lord Owen. Vi har ju ett rätt djupt gemensamt förflutet på Balkan, och åtskillig tid ägnades åt den saken, men han är även i övrigt en skarp tänkare med synpunkter också i detta avseende.

Att nu bilda någon grupp av oss ”utanförstående” inom EU – till skillnad från de 17 länderna inom Euro-samarbetet – tror jag dock knappast på.

I dagsläget har vi förvisso anledning att hålla kontakt, men strategiskt har vi ett än starkare intresse av kontakterna och samhörigheten med Euro-länderna, och det av två huvudsakliga skäl.

Det första är att vi självfallet vill och har ett mycket starkt intresse av att de lyckas att hävda euron som en stark och trovärdig valuta. Även om vi nu inte är med är det någonting som mycket påtagligt ligger i vårt intresse och också gynnar oss.

Det andra är det gemensamma intresset att inte bara värna utan också fördjupa den inre marknad som är den europeiska integrationens själva kärna, och dessutom grunden för vår framtida globala konkurrenskraft.

Det kan aldrig ske vare sig i en 10- eller i en 17-konstellation, utan måste ske i EU-kretsen i dess helhet med tillägg för de länder utanför det formella EU som är en del i denna gemensamma marknad.

Och kring dessa frågor fortsatte jag att resonera någon timma på 10 Downing Street med såväl premiärministers stab som kort med premiärminister Cameron.

De samtalen kommer vi att ha all anledning att fortsätta – men i än högre utsträckning att föra dem med andra avgörande huvudstäder.

Men dagen har också ägnats andra frågor.

I Paris röstades om Palestinas möjliga medlemskap i UNESCO.

Den omröstningen tror jag dessvärre kommer att skada såväl UNESCO som Palestina.

Och det var en situation som jag har ett intryck av att också Palestina snubblade in i utan att ha tänkt igenom saken ordentligt.

Sverige röstade nej eftersom vi är av uppfattningen att detta var ett beslut vid fel tidpunkt. Utan att stärka Palestinas sak – där vi ju tillhör de starkaste och tydligaste rösterna – kommer det att försvaga UNESCO och dess viktiga arbete.

Olyckligt var självfallet att EU inte kunde ena sig om en linje, vilket vi alldeles självklart hade föredragit.

På kvällen var det så middag med utrikesminister Hague som inledning på cyberkonferensen.

Och det blev ett meningsutbyte som väl visade på en del av de utmaningar vi står inför på detta allt viktigare område.

I morgon drar konferensen med i allt över 700 deltagare i gång.

Jag kommer – och det tror jag alla vid det här laget förväntar sig av Sverige – att tala främst om friheten på Internet.


Destination London

31 oktober 2011

TABIANO: Strax bär det iväg i riktning London efter min helg med också lite avkoppling här i Emilien.

Inte minst trevligt var att träffa Maud Olofsson, som också hon återfanns på dessa breddgrader denna helg. I sedvanlig ordning hade vi mycket att tala om.

Cyberkonferensen i London börjar i kväll, och innan dess kommer det att finnas möjlighet till andra samtal.

Inte minst inför de olika stora konferenser om Afghanistans framtid som ju börjar med den om regional samverkan i Istanbul på onsdag.

Men det kommer också att finnas anledning att ta temperaturen på den brittiska debatten om landets plats i Europa. Biträdande premiärminister Nick Cleggs artikel i gårdagens The Guardian är en viktig utgångspunkt som jag utgår från representerar regeringens ståndpunkt.

Och sedan blir det cyberfrågorna.


Helg i Emilien

29 oktober 2011

TABIANO: Efter konferensen i Venedig förblir jag på dessa sydligare breddgrader under helgen innan det på måndag är dags att bege sig till den stora cyberkonferensen i London.

Konferensen i London – på inbjudan av min brittiske kollega William Hague – kommer att ha en bred ansats, men det är naturligt att jag kommer att lägga tyngdpunkten vid de nätfrihetsfrågor där ju Sverige kommit att ligga i den internationella täten i debatten.

Och jag kommer också att där träffa USA:s Hillary Clinton för att bl a diskutera hur vi skall gå vidare i samarbetet i just dessa frågor.

Andra deltagare i debatten där kommer säkert främst att tala om nätsäkerhetsfrågor i vidare bemärkelse, och dessa är mycket viktiga också från vår utgångspunkt.

Men en internationell dialog i dessa frågor som främst handlar om nätets säkerhet och glömmer nätets frihet riskerar, enligt min mening, att leda till en utveckling som inte främst ligger i de fria och demokratiska nationernas intresse.

Bägge delarna måste finnas med.

Dygnen i London kommer också att ge möjligheter till diskussioner och samtal i en rad andra olika frågor.

Utvecklingen i och av den Europeiska Unionen kommer sannolikt att tillhöra ämnena där på samma sätt som varit fallet under diskussionerna i Venedig.

Till de aktuella finansiella utmaningarna skall ju läggas den stundtals närmast fundamentalistiska motvilja mot europeiskt samarbete och integration som finns i delar av den brittiska debatten.

Nostalgin över en värld som en gång var leder till att man inte inser att en europeisk nation som vänder den europeiska samverkan ryggen reducerar sina egna möjligheter och sin egen framtid.

Från London kommer jag på tisdag att fortsätta till Köpenhamn för att medverka i Nordiska Rådets session där och för att träffa mina nordiska utrikesministerkollegor under onsdagen.

Vi har alltid åtskilligt att tala om.

Nordiska Rådet i Köpenhamn medför dock dessvärre att jag inte kommer att kunna närvara på det viktiga mötet i Istanbul om regional samverkan om och kring Afghanistan.

Mötet är en central del i vår samlade strategi för att under kommande år kunna medverka till fred och försoning i landet.

Och i samband med konferensen kommer president Karzai sannolikt att meddela i vilka ytterligare delar av Afghanistan som överförandet av säkerhetsansvar kommer att inledas kring det kommande årsskiftet.

Men nu är det helg, och det finns väl skäl också till lite vila.

Middagen väntar.


Dialog i väntan på Cannes

28 oktober 2011

VENEDIG: Dagens diskussioner har i allt väsentligt handlat om försöken att etablera en gemensam agenda för en dialog i olika globalt viktiga frågor mellan USA, Europa och Kina.

Och från det senare landet har vi här huvudsakligen representanter för olika institutioner i det regerande kommunistpartiets styrande hierarki. Plus några associerade från olika tankesmedjor i Kina.

Att våra respektive DNA i dessa frågor är olika i Europa, USA och Kina är knappast någon nyhet, men blir tilltagande uppenbart under en dag av diskussioner som denna. Men om något har det gjort diskussionerna än viktigare.

Det var nu ett antal år sedan vi startade Stockholm China Forum för först en transatlantisk dialog om olika frågor med anknytning till Kina, och sedan en vidare sådan med inte minst kinesiskt deltagande.

Och åtskilliga veteraner från de diskussionerna finns på plats här i Venedig.

Här anknyter vi dock direkt till den amerikanska Aspen Strategy Group som fungerat under ledning av Brent Scowcroft under nu snart tre decennier. Och till de olika kinesiska strukturer som jag nämnt.

Till dels blev agendan tämligen amerikansk, men de ekonomiska frågeställningarna trängde sig obönhörligen på.

EU-toppmötets resultat värderas nu löpande, och i nästa vecka möts G20-länderna till toppmöte i Cannes i en atmosfär som kommer att domineras av de finansiella spänningar som förvisso började i USA men som just nu har sitt fokus i Europa.

Presskonferensen med bl a finansminister Tremonti kom att domineras av frågeställningar kring dessa, och till frågan om Kina nu på ett eller annat sätt skall komma till räddning.

Jag pekade på att Kina under åtskilliga år finansierat de massiva amerikanska underskotten, men med all sannolikhet gjort det därför att man gjort bedömningen att detta var bra för den kinesiska ekonomin på sikt.

Och att det ju inte var vare sig osannolikt eller onaturligt att man skulle kunna komma till motsvarande bedömningar när det gäller Europa. Med all sannolikhet kommer dock Kinas agerande att styras av dess egen bedömning av sitt eget intresse.

Men möten som detta ger också möjlighet till andra samtal av intresse.

Under middagen kunde t ex utrikesminister Frattini och jag utbyta bedömningar om såväl situationen i Nordafrika just nu som om den i östra Medelhavet i olika avseenden.

I de avgörande frågorna här har vi en betydande samsyn mellan Stockholm och Rom, och det är inte utan betydelse.


Dimmor över lagunen

28 oktober 2011

VENEDIG: Denna morgon sitter jag i dimman mitt i den vackra lagun som omger och som historiskt skapade förutsättningarna för staden Venedigs fantastiska utveckling.

Temat här är informell dialog mellan Kina, USA och EU i de olika frågor som nu står på den internationella dagordningen, och värd är Aspen Institute med stor tradition i möten som dessa.

Min italienske kollega Franco Frattini tillhör självklart deltagarna, och det ger möjlighet att tala också om andra frågor på vår gemensamma dagordning.

Också finansministern Giulio Tremonti – i dessa dagar och i detta land en rätt upptagen man – finns på plats.

Kina går nästa höst in i ett skifte av ledare vars betydelse det nu diskuterats åtskilligt kring. Och det samtidigt som också Kina står inför betydande politiska och ekonomiska utmaningar framöver.

Samtidigt som vi blickar mot Kina med en olika frågor om framtiden såväl vad gäller ekonomi som politik, är det inte onaturligt att de just nu med viss spänning följer utvecklingen inom EU.

Frågorna kommer säkert att vara många under dagen.

Och tillsammans är vi alldeles självklart intresserade av hur USA nu allt mer domineras av den kamp om presidentmakten under den kommande fyraårsperioden som allt tydligare tagit sin början.

Att denna nu börjar att sätta sin prägel också på världsmaktens utrikespolitiska uppträdande är dessvärre uppenbart.

Vi börjar dagen med en diskussion inför nästa veckas viktiga möte med G20-länderna i Cannes.

Och fortsätter sedan med de mer geopolitiska utmaningarna.

Fortfarande ligger morgondimman tät över lagunen.

Men vi får hoppas att dagen kommer att skingra i alla fall vissa av dessa olika dimmor.


Ett sista farväl

26 oktober 2011

STOCKHOLM: I morgon torsdag blir en tung dag – då tar vänner och många andra ett sista farväl av Per Unckel i Storkyrkan i Stockholm.

Med sin bostad på Slottsbacken var ju det hans församlingskyrka.

Det är svårt att förstå att Per inte längre finns.

Han fanns alltid och överallt. Med sin energi, nyfikenhet och ständiga glädje över de ständigt nya uppgifterna.

Han var pojken och A-studenten från Finspång som kom att tillbringa sitt liv i politikens och samhällsengagemangets tjänst.

Om det var från första dagen vet jag inte, men det var till den allra sista som kom långt tidigare än vad vi alla så innerligt hade hoppats.

Uppgifterna och uppdragen kom att växla över decennierna. Att räkna upp dem alla är knappt möjligt.

Inte minst därför att Per alltid ställde upp.

Inget uppdrag var för litet, inget möte för obetydligt, ingen fråga för periferi för att inte Per med frustande energi skulle kasta sig över den.

Ungdomsförbundsordförande, kampanjledare och partisekreterare med engagemang och glöd som få. Statsråd med sakkunskap och engagemang inte minst när det gällde utbildning och forskning. Nordisk generalsekreterare med starka insatser för Östersjön och dess länder. Riksdagsledamot, utskottsordförande och utredare med författningsfrågor och mycket annat. Landshövding i Stockholm och anlitad av nästan allt och alla.

Hans sista stora insats blev som samordnare av firandet av de två decennier som gått sedan de baltiska staternas självständighet.

Och i den knöts mycket samman.

Att ha vågat stå upp för idéer också när vinden blåste åt andra håll. Att ha engagerat andra i den ena insatsen efter den andra. Att ha kämpat för friheten i vår tid och i vår del av världen.

Mer än något annat var det engagemanget för friheten som bar upp Pers politiska gärning.

Många har sina egna minnen av Per från någon av myriaden av hans olika insatser. Men säkert handlar de alla om hans obotliga optimism, hans förmåga att inspirera och den energi som tycktes nästan gränslös.

Var det någon som tyckte var det var något problem lade han huvudet vagt på sned, sade att ”nu skall vi inte vara så’na”, skrattade lätt och lade omedelbart in en ny växel.

Det var Per Unckel.

Men för många av oss var han först och främst den genuine vännen Per med Titti ständigt vid sin sidan av sönerna Nils och Karl-Gustaf ständigt i sina tankar.

Många är de skratt som ekat i skrymslen, salonger eller sammanträdesrum från våra möten och middagar under alla dessa år. Han var vännen som alltid fanns.

Per gick med glädje genom livet.

Och gav inte minst genom det så oerhört mycket till oss som hade förmånen att vara just hans vänner.

I morgon tar vi ett sista farväl.


Fokus på Bryssel

26 oktober 2011

STOCKHOLM: Arbetsdag i Stockholm med de olika ärenden som hopat sig under den tid jag varit på resande fot.

Och jag tar dessutom mot nya ambassadörer från en rad länder.

Det handlar om Rwanda, Frankrike, Spanien, Nigeria och Colombia.

Alla vart och ett på sitt sätt viktiga och intressanta länder.

Och möten som dessa ger en god möjlighet till koncentrerad genomgång av våra bilaterala relationer med respektive länder.

Fokus ligger annars på mötet senare i dag i Bryssel med EU-ledarna.

Nu måste de olika paket som har diskuterats vara klara.

Fredrik Reinfeldt kommer självfallet att vara där, även om det är ledarna för de länder som deltar i Euro-samarbetet som självfallet kommer att vara det avgörande.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 462 andra följare