Finanser – och Baltikum

VID MEDELHAVET: Detta har varit en vecka präglad av den finansiella osäkerheten på bägge sidor om Atlanten och dess potentiella politiska konsekvenser framöver.

Det är uppenbart att man efter nedvärderingen av USA nu granskar de olika europeiska ekonomierna med förstoringsglas, och att detta i sin tur leder till att olika regeringar förkunnbar ytterligare åtgärder för att snabbare få sina underskott under kontroll.

I fokus kom först Italien, som nu lovat skarpare åtgärder också innan sitt planerade val 2013, och däfter Frankrike där president Sarkozy nu bett sin regering ta fram ytterligare åtgärder.

Och det är självfallet välkommet.

Vår egen ekonomi står ju i dessa jämförelser stark, men det är klart att en försvagning på viktiga marknader för Sverige inte kan undgå att få konsekvenser även för oss.

Nedgången i de internationella oljepriserna just nu kan ju ses som en indikation på att efterfrågan i den globala ekonomin kommer att utvecklas mindre starkt än vad man hade förväntat sig.

Att bibehålla balansen och styrkan i våra offentliga finanser är självklart omedelbart viktigt, men också att fortsätta med åtgärder inriktade på att bibehålla och helst stärka vår internationella konkurrenskraft.

Det förefaller nog att vara en rimlig prognos att dessa frågeställningar kommer att dominera mycket av samarbetet inom EU under de närmaste månaderna.

Mycket sker självfallet i kretsen av euro-länder, men det är viktigt att det förankras i unionen i dess helhet med dess såväl institutioner som fungerande inre marknad.

I morgon kommer man säkert att komma ihåg att det är ett halvt sekel sedan den skamfulla muren började byggas i Berlin i augusti 1961. Och den skulle ju komma att dela en stad och ett land och en kontinent fram till i november 1989.

För min del kommer delar av nästa vecka att ägnas högtidlighållandet av att det är två decennier sedan de tre baltiska länderna kunde återvinna sin självständighet. Det var först och främst viktigt för dem – men det var viktigt också för oss och Europa i övrigt.

På måndag är det s k måndagsmöte på Norrmalmstorg med såväl Fredrik Reinfeldt som de tre statsministrarna från de tre baltiska länderna för att minnas den starka solidaritetsrörelse som fanns i Sverige under de år de tre länderna kämpade för sin frihet.

Innan dess är det ett internationellt seminarium på Utrikespolitiska Institutet, och efter det ceremonier i regi av riksdagen.

Till den kommande helgen beger jag mig så till Tallinn för att delta i deras firande där under främst lördagen men också söndagen.

Och under våren har ju Fredrik Reinfeldt besökt alla de tre baltiska huvudstäderna för att på det sättet visa den vikt vi fäster vid samarbetet med dem.

Lunch om Bosnien

VID MEDELHAVET: Ytterligare en dramatisk dag på de finansiella marknaderna har ytterligare understrukit vikten av att alla länder tar de underskotts- och skuldproblem man har på allvar.

Reaktionerna på marknaden har – vilket sades uttryckligen när det gällde den amerikanska nedvärderingen – har nog mindre med den alldeles aktuella situationen och mer med bedömningar av de kommande politiska möjligheterna att hantera utmaningarna att göra.

I Sverige har vi i alla fall anledning att notera den relativt sett tryggare situation vi har i dessa stormiga tider genom fastheten i vår finanspolitik under senare år. Att det gäller att hålla fast vid denna är något av en självklarhet, men förtjänar detta till trots att upprepas en dag som denna.

I dag hade jag sommarbesök av Valentin Inzko från Sarajevo i Bosnien.

Han är ju det internationella samfundets s k Höge Representant där – en position som jag satte upp för ett och ett halvt decennium sedan, men som fortfarande finns kvar.

Nu sker en förändring i och med att dansken Peter Sörensen kommer att tillträda som EU:s särskilde representant i Bosnien, och då övertar också de positioner i detta avseende som Valentin Inzko tidigare haft. Och viktigt blir att samarbetet mellan dem och deras respektive institutioner fungerar smärtfritt.

Så kommer det säkert också att bli. Det finns en stark samsyn om uppgifterna framöver när det gäller att fortsätta att hjälpa Bosnien. Även Peter Sörensen har tillhört mina sommargäster.

Den akuta krisen i norra Kosovo har gått in i ett lite lugnare skede , men är på intet sätt över.

Avgörande blir att se till att regionen i dess helhet tar steg framåt när det gäller den europeiska integrationen. Det är av avgörande betydelse inte minst för Bosnien.

Och för EU:s politiska trovärdighet är självfallet möjligheterna att fortsatt bidra till stabilitet och utveckling i den delen av vårt Europa av synnerligen stor betydelse.

Viktigt i Damaskus

VID MEDELHAVET: Nyhetsmedia domineras så gott som fullständigt av den finansiella oron i kombination med de mer fysiska kravallerna i delar av London.

Men signifikativt är att det internationella trycket på regimen i Damaskus nu ökar på ett mycket påtagligt sätt.

Efter ordförandeuttalandet från FN:s säkerhetsråd förra veckan – som bröt den månadslånga och allt mer pinsamma tystnaden därifrån – har nu också arabstaterna i övrigt insett att det som pågår är i grunden oacceptabelt och inte kan accepteras.

Att Saudiarabien nu också dragit tillbaka sin ambassadör understryker ytterligare det missnöje man känner med utvecklingen.

I dag är Turkiets utrikesminister Davutoglu i Damaskus för att leverera tuffa budskap efter kontakter med såväl EU som USA.

Och i morgon sker tydligen någon form av kontakt i Damaskus med företrädare för Indien, Brasilien och Sydafrika. Det har sin betydelse inför den fortsatta diskussionen i FN:s säkerhetsråd.

Säkert kommer budskapet i Damaskus nu att vara att man är inriktad på reformer, men trovärdigheten i det budskapet tangerar det obefintliga så länge stridsvagnarna ruller in i olika städer, dödandet fortsätter och fängelserna fylls med dem som tycker annorlunda.

Att konkret se vägen framåt för Syrien i detta läge är inte enkelt. Ingen önskar en utveckling som blir än blodigare, men samtidigt är det svårt att se att det finns någon enkel och snabb lösning.

Nödvändigt för den fredliga förändring vi önskar är att dödandet upphör, de politiska fångarna släpps och en bred och öppen politisk process kommer till stånd.

Men det är knappast onaturligt att det då också kommer att ställas krav på att de som bär ansvaret för de senaste månadernas dödande ställs till svars för sina gärningar.

Utvecklingen i – och kring – Syrien kommer med all säkerhet att bli en av de viktigaste och svåraste frågorna under månaderna framöver.

Ny vecka

VID MEDELHAVET: Veckans första dag inleddes, som sig bör, med telefonkonferens för att gå igenom läget och de olika uppgifter som vi står inför.

Att de finansiella frågorna står i centrum just nu är ju synnerligen uppenbart, och det finns ju all anledning att med tillfredsställelse notera att turbulensen på marknaderna i dag i stora drag uteblev.

Annars var det situationerna i såväl Vitryssland som Ukraina vi hade anledning att växla en del ord om, liksom självfallet utvecklingen i Syrien och olika aspekter på den internationella operationen i Libyen.

En nervös värld

VID MEDELHAVET: Söndag i augusti. Semestrarna i huvuddelen av Europa har just börjat, men i våra nordligare nejder börjar de nu så sakteliga att lida mot sina slut.

Någon lugn augusti för politiska ledare blir det dock knappast, även om det än så länge ser ut att vara finans- snarare än utrikesministrarna som kommer att vara i fokus för den akuta krishanteringen.

Just nu är det med – milt uttryckt – viss spänning som man ser fram mot att dew globala marknaderna kommer att öppna i morgon. Nedvärderingen av kreditbetyget för USA och osäkerheter om Italien och Spanien har lett till en påtagliog nervositet.

Jag ser att man i dag stängde börshandeln i Israel för att stoppa ett alltför dramatiskt fall.

I inget av de fall som nu diskuteras handlar det dock om en akut kris.

Grekland var annorlunda, men i de övriga fallen talar vi snarare om mer långsiktiga utmaningar, och osäkerheten på marknaderna rör mindre den aktuella situationen är vad som uppfattas som det politiska systemets bristande förmåga att mer långsiktigt klara utmaningarna.

Och på den punkten kan man förvisso ha olika bedömningar.

I USA kastar ju det kommande årets presidentval redan sin skugga över det mesta, och diskussionerna inför detta kommer ju att ge en inriktning på den politik man kommer att följa för att reda upp sin situation.

Och i Spanien blir det ju val redan i november. Dit är det förvisso länge, men med nuvarande trender ser det ju ut att gå mot ett regeringsskifte där.

Italien har mer av ett långsiktigt tillväxt- och produktivitetsproblem än ett omedelbart problem med skulder och knappast någonting alls med underskott. Och det kommer att kräva en långsiktig och stark reformpolitik av en art som landet dessvärre inte sett på länge.

Medan alla dessa frågor fladdrar förbi också på mina skärmar är det situationen i Syrien som just nu oroar allra mest.

FN:s Ban Ki-moon har nu direkt till Damaskus sagt att en ändring måste ske, och han kommer att rapportera resultatet av sitt samtal till säkerhetsrådet under den kommande veckan.

Och från Ankara åker på tisdag utrikesminister Davutoglu till Damaskus för vad som är något av en sista varning för regimen där.

Samtidigt sker nu konsultationer om betydligt skärpta sanktioner. Sanktioner mot landets oljeexport är ett trubbigt vapen, men i ett läge som detta får man överväga även sådana.

På en annan nivå oroar situationen i Ukraina, och även den har varit föremål för kontakter under dagen.

Jag kommer att åka dit i september enligt nuvarande planer, men det är viktigt att vi redan nu tydligt markerar mot den urholkning av demokrati och rättsordning som vi ser i skådeprocessen mut Yulia Tymoshenko.

Nedgraderingen

VID MEDELHAVET: Lördag förmiddag med strålande sol och vackert väder.

Så är det dock inte överallt i alla hänseenden.

Nyheten att Standard & Poor nedgraderat USA på grund av dess svårigheter att kontrtollera underskott och skulder dominerar just nu den internationella nyhetsförmedlingen.

Och det på goda grunder. Sedan 1917 har USA haft högsta möjliga kreditvärdering, och detta faktum har förvisso spelat sin roll när det gäller den starka ställning USA haft i världen.

Konsekvenserna av nedgraderingen borde rimligen bli ett starkare fokus i den amerikanska inrikespolitiken på att få de offentliga finanserna i ordning. Det kommer säkert att ta sin tid, och det kommer säkert att vara förknippat med icke oväsentligt politiskt tumult.

Men något alternativ finns knappast för en nation med de ambitioner som USA har – och som jag hoppas att USA kommer att fortsätta att ha.

På sina håll ser jag att man hetsar mot kreditvärderingsinstituten och tycker att det mesta är deras fel.

Men de har att göra sina självständiga bedömningar. Och de varningssignaler som ligger i dessa är av betydelse för de olika politiska systemen.

Det kan nog göras gällande att det hade varit bra om kreditvärderingsinstituten hade varit tydligare och mer kritiska om t ex Grekland långt tidigare. Nu kunde landet glatt fortsätta att låna, spendera och frisera siffror på det sätt som förde fram till dagens närmast katastrofliknande situation.

Och vi skall inte heller glömma att dessa signaler var betydelsefulla för Sverige när vi hade att ta oss ur konsekvenserna av 1980-talets felaktiga ekonomiska politik med de stora underskott och växande skulder som den hade medfört.

Jag ser att man från kinesisk sida nu uttalar sig om vad USA behöver göra med sin ekonomi för att skydda de enorma dollartillgångar som ju Kina byggt upp under de senaste åren.

Det är så den nya världen ser ut.

Men det finns nog anledning att komma ihåg att den amerikanska ekonomin förblir ett nav för innovation och utveckling i den globala ekonomin som ingen kan bortse från.

Och att det är långt ifrån säkert att allt i den kinesiska ekonomin är fullt så solitt som man försöker att göra gällande.

Men dagens nedgradering kommer nog so oder so att skrivas in i historieböckerna.

Vitryssland igen

VID MEDELHAVET: I går hade såväl EU i form av Catherina Ashton som jag anledning att reagera på det faktum att Ales Bjaljatski i torsdags greps av vitryska myndigheter i Minsk, misstänkt för skattebrott.

Bjaljatski, som leder MR-organisationen Vjasna, erhöll 2006 Per Anger-priset för humanitära och demokratifrämjande insatser bland annat med motiveringen ”För sin orädda kamp för den vanliga människans rätt”.

Organisationen har de senaste åren på ett ovärderligt sätt bidragit med information om bristerna vad avser demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland och bistår drabbade MR-aktivister med rättslig hjälp. Vjasna upplöstes av myndigheterna 2003 och har trots flera försök inte tillåtits registreras. Bjaljatski är även vice ordförande i Internationella Federationen för mänskliga rättigheter (FIDH).  

Det är oacceptabelt att den vitryska regimen på detta sätt åter ger sig på försvarare av de mänskliga rättigheterna.

Det visar egentligen bara på desperationen och svagheten hos denna regim.  

Redan september?

VID MEDELHAVET: Så randas en ny dag i den nervösa globala ekonomin.

Det brukar sägas att augusti är månaden då vi ofta drabbas av ett mer eller mindre oväntat krig eller någonting motsvarande, medan september är månaden då de finansiella marknaderna har en tendens att vara mer oberäkneliga än vanligt.

Men denna augusti verkar det hitintills mest vara september.

Oron för att den internationella tillväxten försvagas är påtagligt. Till stor del handlar det om bedömningarna av den amerikanska ekonomin.

Kanske glömde vi alltför snabbt bort att återhämtningen efter finansiella kriser – minns vad vi gick igenom 2008 och en betydande del av 2009! – är betydligt mycket mer utdragen än en återhämtning efter en mer klassisk konjunkturnedgång.

Nere på Balkan fortsätter försöken att lösa krisen som utlöstes av Kosovos premiärministers ensidiga agerande i norra Kosovo.

Och jag hoppas att det skall lyckas att förhindra att den krisen leder till ett mer konventionellt augusti.

Vilken vishet?

VID MEDELHAVET: Vilken vishet som väglett EU-kommissionens ordförande Barroso när han med ett uttalande underminerade trovärdigheten i Euro-zonens ansträngningar vet jag inte, men att det fick effekt har varit märkbart på finansmarknaderna under dagen.

Hur detta kommer att fortsätta återstår att se. Lite ligger det dock utanför domänerna för oss utrikesministrar.

Fredagen kommer jag huvudsakligen att ägna åt Bosnien och Balkan.

Vi samlas ett antal personer med bakgrund och intresse i regionen för att diskutera vägar och utmaningar framöver.

Lite sker det självfallet i skuggan av den nya Kosovo-krisen, men förhoppningsvis utan att domineras av den.

Morgonmötets frågor

VID MEDELHAVET: Liksom alla andra dagar började denna med telefonkonferens med Stockholm och övriga nyckelmedarbetare på olika platser.

Vare sig världen eller den svenska utrikespolitiken står någonsin stilla.

Denna morgon kom det bl a att handla om diskussionerna i New York om ett ställningstagande från FN:s säkerhetsråd till situationen i Syrien.

Trots betydande svårigheter rör det sig framåt. Ett nytt sammanträde skall inledas i den stund jag författar dessa rader, men något alltför snabbt avgörande är nog inte att räkna med.

Alldeles klart är dock att vi måste öka det internationella trycket på regimen i Damaskus. Diskussionen om detta måste intensifieras.

Samtidigt har väl situationen i Libyen lärt oss att det finns gränser för vad vi snabbt kan åstadkomma även om vi tämjer fördömanden till det yttersta och tar till i stort sett varje instrument som finns i vår arsenal.

Och – utan några jämförelser i övrigt – det finns noga inget skäl att tro att regimen i Damaskus skulle vara mer bräcklig än den i Tripoli.

I Kairo inleddes i dag rättegången mot f d presidenten Mubarak och hans bägge söner.

Vår förhoppning är självfallet att denna skall visa respekt för rättsstatens principer. De skall svara för de brott de kan ha begått, men de måste också ges rätt att försvara sin sak.

Men att rättegången är historisk råder det ingen tvekan om.

Mer näraliggande fortsätter situationen i Kosovo att oro.

EU-medlaren Robert Cooper har mötts av hård retorik under sina samtal i både Belgrad och Pristina, men så mycket annat var nog inte annat att vänta i detta skede av krisen. Och i morgon avrapporterar han till EU:s medlemsstater i Bryssel.

Våra morgonsamtal handlar dock också om mycket annat.

Pågående besvärliga konsulära ärenden. Än mer besvärliga juridiska tvister som andra stater är inblandade i. Förfrågningar som måste besvaras. Och mer därtill.

Men just nu – mitt i solen – har jag i alla fall lyckats ladda ner de tre första delarna av Gibbon:s magnifika The Decline and Fall of the Roman Empire på min iPad.

Så slipper man släpa runt dem.

Utrikesförvaltning i förändring

VID MEDELHAVET: Reaktionerna på gårdagens politiska överenskommelser om anslaget till rergeringskansliet har så gott som helt fokuserat på den del som rör UD och de olika ambassader som nu kommer att kunna bibehållas efter de beslut om stängning som riksdagsbeslutet tidigare tvingade fram.

Och reaktionerna har självfallet varit positiva.

I formell mening kommer de nya ekonomiska ramarna inte att gälla förrän 2012, och de överskott som vi tidigare kunnat mildra effekterna av neddragningen med kommer att dras in, men jag utgår från att vi kommer att finna ett sätt att hantera detta på ett rimligt sätt.

Omedelbart efter sommaren tänkte jag inleda diskussionen med inte minst utrikesutskottet i riksdagen om hur vi nu går vidare.

Det gäller såväl de konkreta fall som nu diskuteras som den inriktning på nya tillväxtmarknader runt om i världen som vi nu anger i denna uppgörelse.

Och den diskussionen sammanfaller ju med diskussionen om behandlingen av den stora utredning om utrikesförvaltningen som ju nu varit ute på remiss och där olika ställningstaganden successivt kommer att krävas.

Vi har – och skall ha! – en utrikesförvaltning i förändring.

En trend i förändringen under senare år har ju varit en viss uttunning inom EU-området och en viss förstärkning i viktiga delar av det europeiska närområdet. Och den trenden tycker jag mig se också hos en del andra EU-länder som nu diskuterar förändringar.

Den är en naturlig följd av de politiska prioriteringar vi har när det gäller utvidgningspolitiken och konflikltlösning i vår egen del av världen.

En annan trend är en ökad närvaro på olika viktiga framtida tillväxtmarknader, och här tror jag att vi måste försöka att göra mer under kommande år även i en situation där knapphetens kalla stjärna kommer att fortsätta att lysa över oss.

Gemensamt för dessa är att vi måste öka flexibiliteten också i den del av vår offentliga förvaltning som finns utanför landets gränser. Vi har ju sett hur uppgifterna förändrats på ett närmast dramatiskt sätt under senare år – i vissa regioner är migrationsfrågorna nu närmast dominerande, och vi ser dessutom hur ökade krav ställs på konsulär hantering när fler och fler medborgare rör sig runt om i världen.

Och en faktor som kommer att bli av stor betydelse är ju hur den gemensamma europeiska utrikestjänsten EAS kommer att utvecklas – och vilken betydelse detta kommer att få för oss och andra EU-länder.

Men till allt detta kommer det att finnas anledning att återkomma under de närmaste månaderna.

Mycket välkommen överenskommelse!

VID MEDELHAVET: Den nu publicerade överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna om anslaget till regeringskansliet är en stor lättnad inte minst för utrikesförvaltningen, alla dess anställda och det uppdrag vi har i nationens tjänst.

Det var ju ett beslut i riksdagen i slutet av förra året som oväntat skar ner nivån för regeringskansliet med 300 miljoner kr – och ca 45% av detta anslag svarar ju den samlade utrikesförvaltningen för.

Förutom avsevärda besparingar hemma tvingade detta fram djupt olyckliga beslut om att lägga ner en rad utlandsmyndigheter. Beslut fattades om ett antal sådana nedläggningar, men fler hade blivit nödvändiga om inte neddragningsbeslutet ändrats.

Sedan en tid tillbaka har det dock förts samtal mellan oss och den socialdemokratiska oppositionen om detta. Det har varit samtal i öppen och konstruktiv anda.

Dagens överenskommelse innebär att det nu skapas en fast parlamentarisk bas för att riksdagen i höst fattar beslut om att återställa anslaget i dess helhet, men samtidigt sker en engångsindragning av det s k anslagssparandet – i praktiken ett tillfälligt överskott – på 500 miljoner kr.

För UD:s del innebär det att vi nu kan inrikta verksamheten på att fortsatt ha ambassader i Buenos Aires, Luanda, Hanoi och Kuala Lumpur.

Och det är självfallet mycket tillfredsställande.

Utöver detta kommer det – på annat anslag – att ske en successiv förstärkning av den exportfrämjande verksamheten på viktiga tillväxtmarknader. Att skapa så bra förutsättningar som möjligt inte minst för små och medelstora företag på dessa marknader är viktigt både för regeringen och socialdemokraterna.

Vi är överens om att fortsatt nära samråd om inriktningen av utrikesförvaltningen, och närmast kommer det att handla om att ytterligare stärka vår närvaro på viktiga tillväxtmarknader.

Detta är en bra överenskommelse såväl i sak som i den bemärkelsen att bägge parter kan känna djup tillfredsställelse med den. Här finns bara vinnare.

En betydande indragning av överskott sker, vilket alldeles självklart är bra. Och vi undviker de djupt besvärande nedläggningar som vi ju höll på att tvingas till och som skulle ha blivit än mer plågsamma utan denna överenskommelse.

Vart det lider får vi återkomma till hur överenskommelsen rent konkret skall förverkligas i de olika fall där nedläggningar redan beslutats.

I vissa fall är det relativt enkelt att stoppa vad som var på gång, och i realiteten har det redan skett sedan några veckor tillbaka. I andra fall kommer det närmast att handla om en återetablering.

Men svenska ambassader kommer att finnas på samtliga dessa platser, och det är självfallet djupt tillfredsställande.

Hektisk dag

VID MEDELHAVET: En hektisk dag vid telefonen inleder denna augustimånadens första dag.

Sista handen skall läggas vid en del saker på hemmafronten, och till det kommer självfallet såväl situationen i Syrien – där vi ju var tydliga i olika uttalanden under gårdagen – som den fortsatta hanteringen av den nya spänningen mellan Belgrad och Pristina.

Det kommer att finnas anledning att återkomma senare.