Det blir Paris i stället

31 augusti 2011

STOCKHOLM: Under torsdagen skulle jag egentligen ha varit i Bukarest för att, tillsammans med bl a Turkiets Ahmet Davutoglu, tala inför de församlade rumänska ambassadörerna.

Och det hade jag genuint sett fram emot.

Men så kom Libyen och framgången där emellan.

Och i stället åker jag i morgon tillsammans med Fredrik Reinfeldt till Paris och konferensen om Libyen där i morgon sen eftermiddag och kväll.

Det är president Sarkozy och premiärminister Cameron som inbjuder.

Men viktigast blir att lyssna dels till de planer som TNC har och dels till de förberedelser för olika former av internationellt stöd som skett framför allt inom ramen för FN.

Generalsekreterare Ban Ki-moon kommer att tillhöra de som är på plats i Paris.

Att de svenska insatserna med bl a Gripen-flygplanen varit mycket uppskattade vet vi, men nu handlar det ju om att förbereda övergången via omfattande humanitära till främst politiska och ekonomiska insatser.

Och jag hoppas att vi i Paris i morgon kan börja att i alla fall skönja konturerna av delar av dessa insatser.

Alldeles självklart kommer mötet i Paris också att ge möjlighet till andra informella diskussioner. Jag har en hel lista med frågor för sådana med mig.

Efter övernattning i Paris fortsätter jag sedan, på ett eller annat sätt, under fredag förmiddag till vårt informella utrikesministermöte i EU-kretsen i Sopot vid Gdansk vid den polska Östersjö-kusten.

Där blir det inte minst Mellersta Östern som står på dagordningen.

President Sarkozy sade i ett anförande i Paris i dag att vi skall sträva efter ett gemensamt uppträdande av de 27 EU-staterna när det gäller möjligheterna till en fredsprocess och agerandet i FN.

Endast då har vi någon möjlighet till inflytande.

Och den strävan är självfallet också Sveriges.


Nu fokus mot söder

30 augusti 2011

STOCKHOLM: Åter i Stockholm efter överläggningarna i går kväll och i dag i Helsingfors.

Och jag hann med en titt i Akademiska Bokhandeln innan det var dags att återvända. Man hittar alltid någonting i det rika utbudet där.

Med detta avslutas en fas av resor och evenemang som ju varit koncentrerad på det baltiska samarbetet två decennier efter det att de tre baltiska staterna kunde återvinna sin statliga självständighet.

Nu kommer mitt fokus under den kommande veckan att förskjutas söderut.

De sista resterna av Kaddafi-regimen håller nu på att ge upp sitt motstånd, och förhoppningsvis kommer övergångsrådet snart att kunna flytta till Tripoli och etablera sig som en övergångsregering där.

Och jag hoppas att det också snabbt går att etablera en EU-representation där. Den kommer ju att bli en central utgångspunkt också för våra ansträngningar att hjälpa till att bygga en fungerande och representativ stat.

Men än så länge behövs också de svenska insatser som vi gör i form av Gripen-insatsen från Sigonella-basen på Sicilien.

I början av nästa vecka måste vi se om det finns anledning att gå till riksdagen och begära att den insatsen förlängs. Det mandat riksdagen gett sträcker sig ju till slutet av september.

Nu börjar vi också successivt närma oss de olika diskussionerna om vad som skall hända vid FN:s generalförsamling senare i september i frågan om Israel och Palestina.

Vi hade en kort diskussion om detta i Helsingfors, och den fokuserade på möjligheten att bevara enigheten inom EU i denna fråga. Jag talade också med Norges Jonas Gahr Störe sedan han återvänt från regionen och innan han begav sig upp till nordligaste Norge som ett led i diskussionerna inför deras kommunalval.

Men i Sopot på fredag kommer vi att diskutera detta mer utförligt i EU-kretsen.

Till morgondagens frågor hör också förberedelserna för det nordisk-afrikanska utrikesministermötet på Örenäs utanför Landskrona på måndag och tisdag kommande vecka.

Dit kommer en rad afrikanska utrikesministrar, och i denna krets brukar vi kunna ha mycket öppna diskussioner också i brännande ämnen.

Det har ju funnits vissa skillnader i perspektiv mellan Europa och Afrika i fråga om Libyen, och det är väl naturligt att också det kommer att tillhöra det vi diskuterar i Landskrona.


Jo, det blev det…

29 augusti 2011

HELSINGFORS: Jo, skall sanningen fram så blev det ju faktiskt kräftor här i Helsingfors också.

Klagomålen i den delen var dock påfallande få.

Diskussionen med vår gästande kollega från Kiev blev dock både öppen och ärlig.

Jag tror att han satte sig på sitt sena flygplan hem med intrycket av att genuina vänner hade varit genuint bekymrade och genuint ifrågasättande vad gäller den senaste utvecklingen vad gäller rättsordningen i Ukraina.

Och det var bra så.

Tisdag morgon fortsätter vi så våra diskussioner med inte minst utvecklingen i Mellersta Östern.

Och därtill kommer hur vi ytterligare skall utveckla samarbetet mellan våra olika utrikesförvaltningar.

Vi har redan gjort mycket, men jag tror att vi alla är övertygade om att det finns åtskilligt mer att göra i detta avseende.


Nu ökar tempot

28 augusti 2011

STOCKHOLM: Lite lugnare söndag hemma med möjlighet att göra en hel del av allt det där som annars inte bkir gjort.

En hel del, med andra ord.

Och samtidigt förberedelser för den kommande veckan.

I morgon bär det av till Helsingfors för sedvanligt möte med de nordiska och baltiska utrikesministrarna.

Vi börjar med en middag – blir det kräftor? – också med Ukrainas utrikesminister Grysjtjenko, och där kommer det ju att finnas åtskilligt att säga.

Utvecklingen i Ukraina och dess konsekvenser kommer att bli en av höstens viktigare frågor.

Men annars blir det såväl en genomgång av vårt eget samarbete som en diskussion av frågor som står på den vidare europeiska agendan.

Om Lene Espersen från Danmark kommer vet jag inte i skrivande stund, men det finns ju en risk för att valrörelsen engagerar henne.

Och Norges Jonas Gahr Störe sade att han skulle göra en snabb vända i Mellersta Östern, vilket just nu faktiskt är viktigt.

Men annars tror jag att det blir full besättning i Helsingfors i morgon.

Därifrån återvänder jag till Stockholm på tisdag eftermiddag och här väntar då bl a möte med Frankrikes IT-minister. Hans värd är vår egen IT-minister Anna-Karin Hatt, men han har uttryckt ett önskemål om att träffa också mig.

Efter en onsdag med olika möten i Stockholm vidtar en liten mer jäktad torsdag.

Min nuvarande planering innebär att såväl jag som Turkiets utrikesminister Davutoglu skall åka till Bukarest på inbjudan av utrikesminister Baconschi för att tala inför den årliga konferensen med Rumäniens diplomater, och vi har själfallet också planerat egna samtal i olika frågor.

Nu har dock Frankrikes president Sarkozy bjudit till stor konferens om Libyen i Paris mot slutet av torsdagen. Dit flyger i alla händelser Fredrik Reinfeldt, men hur det blir i övrigt är ännu lite oklart.

Kontaktgruppsmnötet om Libyen i Istanbul i fredags förlöpte mycket väl.

Där var bra diskussioner såväl med NTC:s som FN:s representanter om olika aspekter på inte minst den internationella hjälpen i den nya fas som Libyen nu går in i.

Och förhoppningsvis kommer diskussionerna i New York att snabbt röra sig fram mot den resolution i säkerhetsrådet som häver de olika sanktionerna, tydligare bereder marken för övergångsregeringen och inleder processen mot det nya internationella engagemanget.

Hur långt dessa diskussioner kommit när vi hunnit fram till torsdagen är det dock ännu för tidigt att sia om. Jag hoppas att en resolution då redan kan vara klar, så att vi kan gå in i en mer konstruktiv fas.

På fredag fortsätter jag so oder so till Sopot vid den polska Östersjö-kusten för vårt informella EU-utrikesministermöte där under fredagen och lördagen.

Det kommer också att handla om den del av den vidare problematiken i Mellersta Östern som är avsaknaden av en fredsprocess och vad som kommer att hända när FN:s generalförsamling samlas strax efter mitten av september.

Catherine Ashton kommer att rapportera direkt från sina samtal i Tel Aviv, Ramallah och Amman, och andra kommer förvisso också att lämna sina bidrag.

Avgörande är att vi bevarar den enighet i dessa frågor som vi lyckats att etablera under de senaste åren.


Till val i Danmark

27 augusti 2011

STOCKHOLM: Tillbaka igen efter bilfärd genom det vackra landskapet från vackra Harpsund.

Samtalen där dominerades alldeles självklart av den ytterligare nedrevidering av antagandena om ekonomisk tillväxt nästa år som nu skett.

Medan bedömningarna för bara några veckor sedan tydde på en tillväxt kring 2 procent har försvagningen av den europeiska och globala ekonomin nu lett fram till en siffra på 1,3%.

Och den skillnaden är icke obetydlig.

Revideringen visar ju dessutom osäkerheten i det globala ekonomiska landskapet just nu. Och den osäkerheten påverkas vi ju av på ett mycket påtagligt sätt.

Den mer bekymmersamma ekonomiska bilden kommer med all säkerhet att dominera debatten inför det val till folketinget den 15 september som Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen utlyste i går.

De mer långsiktiga prognoserna för Danmarks ekonomi visar entydigt på behovet av återhållsamhet och fortsatta strukturella reformer, och det är med detta budskap i bagaget som det blå regeringsblocket också utformas sin politik.

Socialdemokraterna under Helle Thorning-Schmidt företräder en mer klassisk utgiftsdrivande välfärdspolitik, och kommer sannolikt att föra valrörelse med denna flagg.

Opinionsundersökningarna ger föga vägledning om hur valet kommer att utfalla, även om åtskilliga kommentatorer tycks utgå från att det blir regeringsskifte.

En ny undersökning i Berlingske i dag på morgonen visar praktiskt taget dött lopp med 49,5 för de borgerliga och 50,3 för de röda. Andra visar en större differens till röd förmån, men tycks i alla fall visa att det snarare är det blåa blocket som just nu verkar stärkas.

Men en valrörelse är en valrörelse och 19 dygn i politik är just 19 dygn av diskussioner, händelser och möjliga scenförändringar.


Traditionellt på Harpsund

26 augusti 2011

STOCKHOLM: I dag bär det så av till den traditionella sensommaröverläggningen med regeringen ute på Harpsund.

Och känner jag traditionen rätt kan det inte alldeles uteslutas att det blir kräftor i kväll.

Så brukar det ju vara – och traditioner skall vårdas.

Men dagens fokus kommer alldeles självklart att ligga på den ekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som i Europa och i den globala ekonomin.

Det handlar ju om en grundläggande förutsättning inte bara för det kommande budgetförslaget utan också för den politiska utvecklingen i stort.

Och utvecklingen är bekymmersam. Inte minst har vi anledning att diskutera de olika signaler som kommit om hur det europeiska samarbetet kring olika ekonomiska frågor kan utvecklas.

För oss förblir det av avgörande betydelse att vi har ett starkt ekonomiskt samarbete som omfattar hela unionen och som sker med respekt för och inom ramen för dess institutioner och regelverk. Det är bara så Europa kan bygga framgång på sikt.

Samtidigt fortsätter de olika överläggningarna med fokus på Libyen.

Vi deltog självfallet i kontaktgruppens möte i Istanbul i går, och noterar med tillfredsställelse att övergångsrådet nu börjar att flytta funktioner från Benghazi till Tripoli.

I New York möts i dag företrädare för bl a FN och EU för att diskutera de fortsatta internationella insatserna, och parallellt sker diskussioner om en ny säkerhetsrådsresolution.

Det är viktigt att så snabbt som möjligt häva de olika sanktioner och restriktioner som nu finns. En övergångsregering kommer att ha ett närmast desperat behov av snabb tillgång till ekonomiska medel, och det kräver ett ställningstagande från FN:s säkerhetsråd.


Grekland är oss nära

25 augusti 2011

STOCKHOLM: Tillbaka från Halmstad rusade jag i dag direkt till mina möten med Greklands gästande utrikesminister Stavros Lambridinis.

Självfallet blev det en del diskussion om den aktuella ekonomiska situationen för Grekland.

Och jag passade på att uttrycka vårt starka stöd för de starka åtgärder som regeringen Papandreou vidtagit för att både klara underskottet och genomföra de ofta radikala strukturreformer som kommer att ge tillväxt och konkurrenskraft framöver.

Att närmare en halv miljon svenskar besöker Grekland årligen är ett tecken så gott som något på de nära förbindelserna mellan våra bägge länder.

Till de viktiga utrikespolitiska frågor vi hann med att diskutera hörde självfallet också EU:s utvidgningspolitik.

Och såväl vad gäller länderna på Balkan som Turkiet har vi samma syn om det viktiga i att utvidgningsprocessen går framåt.

Det innebär inte att vi ger rabatt på de olika villkoren och kraven. I grunden ligger ju dessa dessutom i anslutningsländernas eget intresse.

Vi vill ha en kvalitetsunion med kvalitetsmedlemmar.

Vår gemensamma förhoppning är att det i december i år – efter kommissionens rapport i oktober – skall vara möjligt att skissera en mer ambitiös strategi främst för anslutningsprocessen vad gäller Balkan.

Den strategiska betydelsen av Turkiet är uppenbar för oss bägge. Ett Europa med Turkiet blir ett starkare och bättre Europa.

Cypern-frågan utgör ett betydande problem, och det är viktigt att man nu koncentrerar ansträngningarna på att nå framsteg inför nästa möte under ledning av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.

Jag tyckte att man dragit fötterna efter sig alldeles för mycket, och att vi nu relativt snabbt måste få någon form av avgörande.

Vårt möte blev alltför kort – så är det ibland – men vi kommer att ses i större sammanhang redan nästa vecka och har då möjlighet att gå vidare i en del av dessa frågor.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 465 andra följare