Genom natten mot Budapest

SINGAPORE: De intensiva dygnen här avslutades med middag med olika företrädare för det expansiva svenska näringslivet i denna del av världen.

Singapore är ju lite av ett ”nav” för åtskilligt på denna ekonomiska sidan i Asien. Och också från denna utgångspunkt intressant och viktigt för oss.

Dagens säkerhetsdiskussioner avslutades med en intressant lunch med bl a Kinas försvarsminister om våra olika insatser för att bekämpa piratverksamhet i Indiska Oceanen.

Men nu bär det åter iväg genom natten med Budapest som slutgiltig destination i morgon förmiddag.

Där möts utrikesministrar från Europa och Asien för att diskutera gemensamma utmaningar.

Och jag för självfallet med mig de senaste dygnens diskussioner här i Singapore dit.

Portugal och Makedonien

SINGAPORE: De tunga åskmolnen ligger lågt över staden denna morgon. Tropikerna har sitt speciella väder. Regnskurarna är inga halvmesyrer.

Borta i Europa öppnas snart vallokalerna i såväl Portugal som Makedonien. Bägge val viktiga.

Portugal behöver en parlamentarisk situation som med fasthet kan genomföra det nödvändiga ekonomiska sanerings- och reformprogrammet.

Och Makedonien behöver ta sig samman för den kompromiss med Grekland i den infekterade namnfrågan som öppnar dörren till medlemskap i Nato och förhandlingar om medlemskap i EU.

Här fortsätter diskussionerna om säkerhet och samnarbete i Asien.

Närmast är det Kinas försvarsminister Liang Guanglie som kommer att tala.

Det återstår att se om han väljer att säga någonting av intresse.

Allt starkare samarbete

SINGAPORE: Sen kväll i den fuktiga natten här vid ekvatorn efter en dag fylld av viktiga diskussioner.

Vi glömmer alltför lätt att detta varit en region som rivits sönder av krig för inte så länge sedan.

Krigen i Indokina pågick t ex i olika former under 1950-, 1960- och betydande delar av 1970-talet.

Men i dag umgicks Vietnams och USA:s försvarsministrar vänskapligt och öppet med varandra. Och samarbetet inom ASEAN går ständigt framåt liksom dialogen också om känsliga frågor med det allt viktigare Kina.

Dagens olika diskussioner handlade mer eller mindre inlindat om farhågor för att ett USA som brottas såväl med underskott som med utmaningar i Afghanistan och annorstädes inte kommer att kunna upprätthålla sin säkerhetsnärvaro i Öst- och Sydostasien på samma sätt som förut.

Om de kanske än mindre öppet uttalade farhågorna för vad de ibland lite aggressivare tongångar som då och då hörs från Peking när det gäller de känsliga suveränitetsfrågorna i Sydkinesiska sjön egentligen betyder.

Det regionala samarbetet är ett av svaren på denna situation.

Och en önskan om en starkare europeisk roll ett annat – om än kanske inte av riktigt samma tyngd och betydelse.

Mitt i allt detta hann vi också med att diskutera utmaningarna i Afghanistan – senator John McCain argumenterade starkt mot för tidiga amerikanska neddragningar – och den allt mer bekymmersamma situationen med Nordkorea – det var påtagligt oroade tongångar som förmedlades till mig av dem som förvänta vetas någonting om saken.

Längre bort oroade självfallet situationen i Libyen, i Syrien och i Bahrain.

Storbritanniens försvarsminister Liam Fox följde noggrant dagens insatser av attackhelikoptrar.

Och Rysslands vice premiärminister Sergey Ivanov var starkt oroade för i vilka händer också mer avancerade vapen som finns i Khaddafis Libyen till slut kommer att handla – och det på goda grunden.

Den syriska regimens brutalitet blir allt mer oacceptabel.

Det är hög tid att FN:s säkerhetsråd på allvar tar sig an frågan.

Säkerhetsrådet borde tillsätta en internationell kommission för att kartlägga regimens brutalitet och dra slutatser av denna.

Det vore en stark signal om att denna brutala regim nu snabbt håller på att förlora det lilla av legitimitet som den möjligen tror att den har kvar.

Kväll här vid ekvatorn är mörk – jag längtar efter den svenska sommarnattens förföriska ljus…

Men i morgon blir ytterligare en dag av viktiga diskussioner.

Rikare än Sverige…

SINGAPORE: Efter en lite mer än tio timmar lång flygning från Athen har jag nu landat här i den fortfarande mörka morgonen.

Och om några timmar börjar den stora s k säkerhetsdialogen här på allvar.

Då är det USA:s försvarsminister Robert Gates som står i talarstolen, och kommer att leverera lite av sitt testamente vad gäller synen på denna starkt växande del av världen. Han lämnar ju över till nuvarande CIA-chegen Leon Panetta om bara några veckor.

Men annars är det nog vad Kinas försvarsminister Liang Guanglie kommer att säga på söndag som kommer att tilldra sig störst intresse.

Om man extrapolerar dagens utvecklingstendenser kommer ju Kina om två decennier eller så att ha en försvarsbudget ungefär lika stor som USA:s. Och i dag är ju USA:s dito ungefär lika stor som nästan alla andras tillsammans.

Det handlar om möjliga väldiga förändringar.

Även om mitt besök här handlar om säkerhetsdialogen kommer jag självfallet också att ha kontakter med Singapore självt.

Den lilla stadsstatens betydelse kanske kan illustreras av att Tysklands förbundskansler Angela Merkel just lämnat efter att ha tillbringat två dagar här.

Om några timmar träffar jag mina nya utrikesministerkollega K Shanmugan. Hans företrädare George Yeo förlorade ju sin plats i valet nyligen.

Den lilla ö som kring 1960 – då vi i ATP-avgörandets kölvatten ansåg att vi höll på att bygga vår välfärdsstat till fulländning – var så gott som ingenting alls har nu en levnadsstandard som är en bra bit högre än Sveriges.

Ser man på tabellerna ligger de på ungefär samma nivå som Norge. Någon olja har de dock inte – och för den delen inga naturtillgångar alls.

I dag finns här ca 220 svenska företag etablerade och ca 2000 svenskar verksamma på olika sätt – ofta med perspektivet ut över vidare delar av Asien.

Och jag hoppas kunna träffa också en del av dem innan det är dags att vända tillbaka till Europa igen.

Imponerande och produktivt

ROM: Tidigt lämnar jag nu Rom, och styr via mellanlandningar ivög mot Singapore i en helt annan del av världen och med andra frågeställningar.

Men det var en både imponerande och produktiv dag här i går.

Att ett 30-tal statschefer och därtill en hord övriga samlades till detta firande visar den tyngd som Italien – med sina problem – har på den internationella scenen.

Och därmed var också möjligheterna till olika bilaterala samtal åtskiilliga.

USA:s Biden och Rysslands Medvedev hade lunch med fokus på förhandlingarna om missilförsvar. FN:s Ban Ki-moon samlade FN-systemet i Rom för att diskutera livsmedelskrisen. Libyen var på mångas läppar, och president Karzai utnyttjade också möjligheten till serier av samtal.

Så det blev åtskilligt av det.

På militärparaden satt jag tillsammans med Storbritanniens, Indiens, Turkiets och Brasiliens utrikesministrar och vi hade åtskilligt att tala om.

Och sedan blev det lunch med bl a Josette Scheeran från World Food Program för att gå igenom de olika humanitära utmaningarna i världen just nu.

Kvällen bjöd på magnifik middag hos president Napolitano uppe på Quirinalen. Jag såg att man placerade president Abbas från Palestina bredvid president Peres från Israel.

Och efteråt fortsatta en del av oss våra samtal i den angenäma Rom-natten uppe vid Piazza del Popolo. Då var det utmaningarna i Mellersta Östern som stod i centrum.

Men under dagen följde jag självfallet också dramatiken i samband med presidentvalet i Lettland.

Nu är det Singapore och IISS:s stora Shangri La Dialogue om säkerhetsutmaningar i Asien som gäller.

Jag landar i Singaporew tidigt lördag morgon lokal tid för knappt två dygns besök och överläggningar där.

I Eviga Staden

ROM: Så skall det då firas att det gått 150 år sedan Italien enats, och det kommer att ske under imponerande stort internationellt uppbåd här under dagen.

Här finns presidenter från såväl Afghanistan som Argentina, och Vicepresident Biden från USA och president Medvedev från Ryssland tillhör också skaran av gäster som skall bevittna bl a militärparad på Via del Fori Imperiale och äta middag på Quirinalen.

En och annan utrikesminister har också smugits in i den fina skaran.

Och solen flödar som sig bör över den eviga staden.

Hemma i Stockholm började vi i går informella överläggningar inför beslut mot slutet av nästa vecka om våra bidrag till de internationella insatserna om Libyen.

Och alldeles självklart utgår vi i de diskussionerna från vad som efterfrågas och behövs – och vad vi har kapacitet att bidra med. Vi strävar efter bredd på de svenska insatserna.

Jag utgår från att det kommer att vara möjligt att nå en bred överenskommelse.

Det är i alla fall regeringens bestämda strävan.