SINGAPORE: Sen kväll i den fuktiga natten här vid ekvatorn efter en dag fylld av viktiga diskussioner.
Vi glömmer alltför lätt att detta varit en region som rivits sönder av krig för inte så länge sedan.
Krigen i Indokina pågick t ex i olika former under 1950-, 1960- och betydande delar av 1970-talet.
Men i dag umgicks Vietnams och USA:s försvarsministrar vänskapligt och öppet med varandra. Och samarbetet inom ASEAN går ständigt framåt liksom dialogen också om känsliga frågor med det allt viktigare Kina.
Dagens olika diskussioner handlade mer eller mindre inlindat om farhågor för att ett USA som brottas såväl med underskott som med utmaningar i Afghanistan och annorstädes inte kommer att kunna upprätthålla sin säkerhetsnärvaro i Öst- och Sydostasien på samma sätt som förut.
Om de kanske än mindre öppet uttalade farhågorna för vad de ibland lite aggressivare tongångar som då och då hörs från Peking när det gäller de känsliga suveränitetsfrågorna i Sydkinesiska sjön egentligen betyder.
Det regionala samarbetet är ett av svaren på denna situation.
Och en önskan om en starkare europeisk roll ett annat – om än kanske inte av riktigt samma tyngd och betydelse.
Mitt i allt detta hann vi också med att diskutera utmaningarna i Afghanistan – senator John McCain argumenterade starkt mot för tidiga amerikanska neddragningar – och den allt mer bekymmersamma situationen med Nordkorea – det var påtagligt oroade tongångar som förmedlades till mig av dem som förvänta vetas någonting om saken.
Längre bort oroade självfallet situationen i Libyen, i Syrien och i Bahrain.
Storbritanniens försvarsminister Liam Fox följde noggrant dagens insatser av attackhelikoptrar.
Och Rysslands vice premiärminister Sergey Ivanov var starkt oroade för i vilka händer också mer avancerade vapen som finns i Khaddafis Libyen till slut kommer att handla – och det på goda grunden.
Den syriska regimens brutalitet blir allt mer oacceptabel.
Det är hög tid att FN:s säkerhetsråd på allvar tar sig an frågan.
Säkerhetsrådet borde tillsätta en internationell kommission för att kartlägga regimens brutalitet och dra slutatser av denna.
Det vore en stark signal om att denna brutala regim nu snabbt håller på att förlora det lilla av legitimitet som den möjligen tror att den har kvar.
Kväll här vid ekvatorn är mörk – jag längtar efter den svenska sommarnattens förföriska ljus…
Men i morgon blir ytterligare en dag av viktiga diskussioner.
SR Ekots (Thomas Ramberg) lördagsintervjuv.
Juholt vet bäst – bättre än Nato generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen;
Juholt vet bättre att tolka Sveriges statsministers klarläggande om (S)veto mot fortsatt flyginsats;
Juholt vet bättre – han går ju före alla utrikespolitiska kåren i världen.
Juholt är störst, bäst och allt har han redan förutsagt;
Juholt samtalar med världens ledande politiker – och alla delar Juholts uppfattning;
Plötsligt får jag en bild av en paddan som blåste upp sig tills han sprack.
Men det är precis den politikertypen som går hem i stugorna tragiskt nog.
Men när han spricker kletar han oxå ned omkringstående med sin gegga!
Det bör kanske vår statsminister tänka på i sin iver att vara alla såssar till lags – det var ju inget övertygande uttalande om “marina insatser” som vi senast hörde – kan ingen nämna för honom att det i FÖRSTA hand var flyginsatsen som efterfrågades!
För att Tjoflöjt skall bli nöjd behövs ändå minst en division ubåtar!
Utrikesministern!
Enligt FN:s Säkerhetsråds resolution 1973, http://www.un.org/News/Press/docs/2011/sc10200.doc.htm#Resolution
Paragraf 4:
“Protection of civilians
4. Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya, including Benghazi, while excluding a foreign occupation force of any form on any part of Libyan territory, and requests the Member States concerned to inform the Secretary-General immediately of the measures they take pursuant to the authorization conferred by this paragraph which shall be immediately reported to the Security Council;”
uppmanas bl.a. de länder som deltar i Libyeninsatsen att med alla nödvändiga medel skydda civila utan att använda utländska ockupationsstyrkor på libyskt territorium.
Med tanke på inbördeskrigs inneboende natur, applicerat på klansamhällets Libyen, kommer man troligen i krigets slutskede till en räfst och rättartingsfas där segraren utkräver hämnd på motståndarsidan. Om det är rebellklanerna som står som segrare är risken stor att, inte bara regeringssoldater som har slagits för Gaddafiklanen, utan även civila som tillhör Gadaffiklanen, förföljs och/eller avrättas.
Har Nato och svenska beslutsfattare en genomtänkt strategi för att i ett sådant läge skydda dessa civila? Eller gäller skyddet endast för de civila som utsätts för regeringstruppernas våld? Jag har i alla fall inte sett någon tillstymmelse till sådan strategi.
Det som händer,….händer mycket sällan enligt den i förväg planerade strategin. Din oro för hämnd från den vinnande sidan är i sig befogad, men man vet inte vilken sida som vinner och med vilka medel de skall kontrolleras. Vinner den revolutionära sidan kan den enklaste metoden vara politisk/ekonomisk. De har något att bygga upp och behöver hjälp, som i sig kan villkoras. Vinner Khaddafi behöver han bara förvalta det statsskick har redan har och kan därmed tämligen fritt slakta “de obekväma”.
Juholt har tydligen fått “turboläppar” och det verkar omöjligt att bromsa ordflödet så att det hinner passera det filter som kallas hjärna.
Jag minns den lilla flickan som fick splitter på sig.
Jag tror att det var Hiroshima,(atombomben)i Japan.
Det starkaste minnet som jag har är när de sköt en kille i huvudet, för att visa oss hur det går till.
Jag plågas fortfarande av dessa bilder som visades, TV under den tiden jag blev skolmobbad på 70-talet.
Det är bara Ni med makt som har mänskliga rättigheter.
[...] http://carlbildt.wordpress.com/2011/06/04/allt-starkare-samarbete/ [...]
Kachina, 05 juni 2011 kl. 07:48
Jag delar inte din syn på den möjliga händelseutvecklingen i Libyen. Om Gaddafi, vilket är synonymt med Libyan Arab Jamahiriya, vinner så finns FN:s resolution 1973 § 4 (se min förra kommentar) till skydd för de civila på rebellsidan. Men något liknande, uttryckliga skydd för de civila, som sympatiserar med eller tillhör Gaddafiklanen, då rebellklanerna har vunnit, har jag inte sett. Rätta mig om jag har fel!
Den nyligen i framtidskiosken anskaffade anrättningen – en sibylla garnerad med spåkulor – säger mig att en flyktingström, som av Alliansen i maskopi med flyktinggeschäftet ivrigt påhejas och förskönat omskrivs som arbetskraftsinvandring, kommer från inbördeskrigets Libyen till Sverige.
Det är naturligtvis en gissning från min sida, att rebellerna måste hålla sig väl med omvärlden, dels för att bygga upp en ny administration och nya kontakter, men mest för att få ekonomiskt bistånd till uppbyggnadsarbetet.
Det torde vara ganska svårt att erhålla, om de samtidigt slaktar motstridiga klaner.
Samtidigt noterar jag att Syriens agerande är en garanti för att revolutionen kommer att fortsätta, över hela Arabien, även om demokratin i vissa länder (exv.Jordanien) kommer på ett fredligt sätt.