Sol över Neapel

27 maj 2011

NEAPEL: Flygförseningar och annat ställde självfallet till sina vanliga spratt denna dag, men det blev i alla fall värdefulla timmar på Nato:s Joint Force Command här i Neapel.

Det är härifrån en militär stab under ledning av den kanadensiske generalen Bouchard leder de samlade militära insatserna till stöd för genomförandet av resolutionen 1973 av FN:s säkerhetsråd.

Och vi fick en mycket bra genomgång av såväl det aktuella läget som tankar om hur det militära trycket för att skydda civila och stödja en politisk lösning kan både uppehållas och förstärkas.

Det var viktigt också för att få en bättre möjlighet att värdera de förfrågningar som sannolikt kommer att komma till Sverige om förberedelser för den händelse det blir nödvändigt att förlänga operationen längre än de tre månader som ingick i det första beslutet.

Hjälpinsatser av olika slag når nu fram till olika delar av Libyen bättre än tidigare. Att situationen kring Miserata förbättrats också genom Nato:s insatser har varit mycket betydelsefullt för detta.

Men nu bär det på lite olika sätt hem mot Stockholm igen.


Till Nato i Neapel – igen…

26 maj 2011

ISTANBUL: Det har blivit en dag till större delen dominerad av gripandet i Serbien av Radko Mladic och reaktioner på och kommentarer till detta.

Att dagen började med diskussioner om den stora förändringen i den arabiska världen känns vid det här laget ganska avlägset.

Jag hade dock ett intressant samtal per telefon – han bedrev valrörelse – med min turkiske kollega Davutoglu om inte minst Syrien och vad som kan hända där de närmaste dagarna.

Mycket tidigt i morgon bryter jag dock upp härifrån och beger mig till Neapel i Italien.

Platsen är vacker och fascinerande, men mitt besök nu avser Nato-kommandot i utkanten av staden. Därifrån leds ju nu de samlade militära insatserna för att stödja genomförandet av FN-resolutionen 1973.

Så under några timmar kommer vi att gå igenom de olika militära operationerna – inklusive de svenska insatserna – och hur de kan fortsättas för att hålla uppe och om möjligt förstärka det militära trycket mot Khaddafi och det som finns kvar av hans regim.

Jag har förvisso varit där förut – men det var ett tag sedan.

Det var sensommaren 1995, och målet för våra flygoperationer då var generalen Mladic och hans styrkor i Bosnien.

Jag minns det som om det var i går.

Speciellt i dag.


En bra dag för Europa

26 maj 2011

ISTANBUL: De senaste timmarna här vid Bosporen har av lätt insedda skäl dominerats av olika kommentarer kring nyheten från Belgrad.

Det var vid tolvtiden som det började komma lite kryptiska meddelanden, och självfallet tog jag omedelbart kontakt med Belgrad, men det var först i och med president Tadics presskonferens som gripandet av Mladic kunde bekräftas officiellt. Då var också de DNA-tester man ansåg att man måste göra på den mycket åldrade mannen klara.

Det var en tillfällighet som ser ut som en tanke att detta inträffade samtidigt som EU:s Catherine Ashton landade i Belgrad.

Ett mörkt kapitel i den europeiska historien kan stängas, och samtidigt öppnas Serbiens och hela regionens europeiska perspektiv upp på ett nytt sätt.

Nu överförs Mladic till Haag och ICTY, och med stor sannolikhet kommer jag att tillhöra dem som i ett eller annat stadium av rättegången kallas det för att berätta det jag vet om vad som hände framför allt den tragiska sommaren 1995.

Mina möten då med bl a Mladic har jag ju skildrat i boken ”Uppdrag Fred”, men sedan dess har olika rättegångar vid ICTY gett oss en mycket djupare bild av vad som faktiskt inträffade.

Rättegången mot Mladic blir den sista stora krigsförbrytarrättegången efter Balkan-krigen. Rättegången mot den kroatiske generalen Gotovina avslutades ju för någon månad sedan, och rättegången mot Karadzic pågår.

Just i dag ser jag att det var Mladics nära förbundne generalen Tolimir som var i rättegångssalen i Haag.

Min förhoppning är att dagens nyhet skall öppna upp möjligheten för Serbien att få kandidatlandstatus i EU mot slutet av året och att det skall vara möjligt att inleda formella anslutningsförhandlingar nästa år.

Och de kroatiska anslutningsförhandlingarna hoppas jag skall vara avslutade inom den allra närmaste tiden.

Då kan den europeiska integrationens och försoningens krafter äntligen börja att dominera den del av Europa som under ett långt och brutalt och fasansfullt decennium slöts sönder och samman av nationalistiska strider.

Detta var en bra dag för Europa.


Gratulerar!

26 maj 2011

ISTANBUL: Jag gratulerar varmt Serbien och president Boris Tadic till att nu ha lyckats finna och arrestera Radko Mladic.

Jag utgår från att han snabbt kommer att överföras till FN:s krigsförbrytartribunal i Haag för den rättegång som skulle ga inlettts för länge sedan.


Föga civiliserat

26 maj 2011

ISTANBUL: Dagens diskussioner här skall handla om annat, men det hindrar inte att frågor om Internet och dess frihet kräver en kommentar. Frågan tillhör ju våra viktigare.

I Paris har inför dagens G8-möte i Deauville hållits en konferens där franska företrädare försökt slå ett slag för olika regleringar för att skapa vad de kallar ett ”civiliserat Internet”, och här i Turkiet går diskussionens vågor just nu höga om ett förslag som väl på ett eller annat sätt har samma inriktning.

Sloganen om ett ”civiliserat” Internet låter antyda att dagens Internet är dess motsats, och riskerar att leda i en riktning som legitimerar ingrepp som hotar den frihet som ju nätet är en så betydande kraft för.

Är vårt telefonsystem i dag egentligen ”civiliserart”; eller krävs det även där olika regleringar för att se till att det inte sägs saker som på ett eller annat sätt kunde vara stötande?

Och hur är det egentligen med TV? Behövs det inte lite ingrepp och regler som ser till att ocivilierade program eller informationer inte stör känsligare själars tillvaro?

Och när man ändå äre igång borde man nog titta på media i största allmänhet också. Där kan man nog hitta åtskilligt som inte uppfyller känsligare själars krav på vad som är civiliserat eller ej.

Ges det för övrigt inte ut en massa ociviliserade böcker också?

Jag skriver detta bara för att visa vart resonemang som dessa riskerar att föra oss, och hur rasande lätt det är för andra intressen och andra typer av regimer att kidnappa resonemanget och använda det för att legitimera politik och åtgärder som går direkt på tvärs mot våra värderingar.

Regimen Mubarak ansåg under sina sista dagar alldeles uppenbart att Internet inte var tillräckligt ”civiliserat” och stängde ner hela systemet.

Här i Turkiet har nu introducerats bestämmelser som tydligt riskerar att inskränka friheten. Man skall välja mellan olika filtersystem när man ansluter sig till Internet, och i alla finns någon form av spärr mot någonting.

Här kan det välvilligt handla om att ”skydda familjen”, men alla vet att införs systemer är det svårt att vara säker på hur regleringens rattar i framtiden kommer att skruvas på.

Om begreppen ”civilisation” och ”frihet” plötsligt målas upp som varandras motsatser tror jag att man har hamnat alldeles fel. Ofria samhällen har historiskt sett sällan varit särskilt civiliserade.

Om några dagar presenterar FN:s specialrapportör om yttrandefrihet Frank La Rue den rapport om friheten och Internet som han arbetat fram med bl a starkt svenskt stöd.

Då hoppas jag vi får en bredare och bättre internationell diskussion kring dessa viktiga frågor.

Och får en bättre motståndskraft mot den typ av retorik och regleringar som just i dessa dagar kommer från Frankrike och Turkiet.


Framme vid Bosporen

25 maj 2011

ISTANBUL: Sen ankomst hit men i alla fall behagligt att hinna sitta en stund i den ljumma kvällen vid Bosporens strand. Dynamiken i denna stad upphör inte att imponera.

Och det var bara några veckor sedan jag svepte igenom här som hastigast – då var det Europarådets ministermöte med dess viktiga diskussioner.

Nu kläs staden av reklampelare inför det turkiska valet den 12 juni. Och valdebatten är sedvanlig blandning av mer eller mindre seriösa skandaler och mer eller mindre seriösa frågor.

Men utgången blir viktig. Det handlar om förutsättningarna för den nya författning som landet ju så tydligt behöver för att kunna fortsätta sin europeiska reformkurs.

Torsdagen kommer att ägnas diskussioner som kommer att handla om hur Europa, USA och Turkiet kan samarbete i den stora omvandlingsprocess som vi nu sett inledningen till i den arabiska världen.

Att Turkiets demokratiska omvandling inspirerar åtskilliga i arabvärlden är alldeles tydligt. Och därmed har landet en roll som är viktig.

För inte så länge sedan var detta ett auktoritärt styrt land med en haltande ekonomi och med betydande också utrikespolitiska problem.

Förvisso finns åtskilliga problem fortfarande, men i dag är Turkiet en dynamisk tillväxtekonomi och en bubblande demokrati som dessutom blivit en betydande utrikespolitisk aktör i en allt viktigare region.

Åtskilliga andra länder ser med lätt avundsjuka på den utvecklingen – men kan också komma att inspireras av den på ett positivt sätt. Och det ligger alldeles självklart i vårt samlade europeiska intresse att så sker.

Tidigare i dag presenterades i Bryssel kommissionens förslag till utveckling av den europeiska grannskapspolitiken för att också kunna ge ett starkare stöd till demokratisk omvandling och ekonomisk utveckling i vårt närområde.

Och det är ju rätt naturligt att också det förslaget kommer att diskuteras här.

Men det är i morgon. Innan dess blir det lite vila.


Att flyga eller inte flyga?

25 maj 2011

STOCKHOLM: Är vi på väg mot nya dygn i skuggan av osäkerheten kring de isländska askmolnen? Jag har just att de funderar på att stänga flygplatsen i Berlin…

Nåja, själv kommer jag att börja dagen med möte med EU-ländernas ambassadörer här i Stockholm för diskussion av olika frågor på den gemensamma agendan. Och det är som sig bör den ungerska ambassadören som står som värd för mötet denna gång.

Om jag sedan mot slutet av eftermiddagen kommer iväg till Istanbul eller ej återstår väl att se. Men tanken är ju att jag skall vara där för informella diskussioner under morgondagen.

Och det finns förvisso mycket att diskutera.

Reaktionerna på premiärminister Netanyahus tal i Washington i går har följt mönster som inte var så svåra att förutse när man lyssanade på det.

Israeliska applåder, palestinsk ilska och europeisk besvikelse.

Utmaningarna i vårt södra grannskap har inte blivit lättare.

I dag presenteras i Bryssel kommissionens förslag om översyn av den europeiska grannskapspolitiken, och det är ett viktigt dokument som jag hoppas kommer att bli föremål för inträngande diskussion.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 399 andra följare