Varm kväll i Moskva

MOSKVA: De två timmarnas flygning till Moskva erbjöd i sedvanlig ordning inga problem, men värre var det av därefter ta sig genom fredagstrafiken från flygplatsen in mot stadens mera centrala delar.

Den delen av resan tog närmare tre timmar – faktiskt ungefär samma tid som det tog med att ta mig från UD till Moskvas flygplats.

Men nu är jag i alla fall här. Moskvakvällen är angenämt varm, de politiska spekulationerna dominerar samtalen och det är alltid spännande att lyssma och lära om vad som händer, tycks och tänks i detta stora land.

På TV ser jag rapporterna från samtalet i Washington i dag mellan president Obama och Israels premiärminister Netanyahu. Det förefaller spänt.

Netanyahue säger att Israel inte kan återvända till 1967 års linje, men nämner inte möjligheten att komma överens om landbyten med den palestinska sidan. Han skapar intrycket av att han vill expandera Israel över 1967 års linje in i palestinska områden utan någon som helst motsvarande kompensation när det gäller land.

Och skulle det vara den israeliska politiken just nu fruktar jag att freden är mycket avlägsen.

Men jag vet att det finns åtskilliga i såväl Tel Aviv som Jerusalem som fullt ut accepterar det som president Obama sade i går och vi i EU sagt med stor tydlighet under betydande tid.

Från horisonten Moskva – men också Stockholm – är självfallet utvecklingen i Vitryssland av fortsatt intresse.

I dag föll de hårda domarna av två års villkorligt fängelse med rörelserestriktioner och omprövning om två år mot de bägge presidentkandidaterna Neklajev och Roumachevski.

Jag känner dem bägge. Domarna är renodlat politiska framtvingad av en repressiv regim som håller på att bli tilltagande desperat.

I går var bl a premiärminister Putin i Minsk och ställde hårda villkor för finansiell hjälp mitt i den vitryska finansiella kollapsen. Men inte ens Moskvas miljarder kommer att räcka speciellt långt i ett fall så förstört som detta. Och Lukashenkos aktier står f ö inte särskilt högt i Moskva heller.

I morgon blir det frukost med en av detta lands just nu mest uppmärksammade bloggare, och därefter skall jag tala om Rysslands plats i världen på den stora konferensen till Andrei Sacharovs minne.

Och efter ytterligare en del intervjuer blir det sedan ett tappert försök att komma ut till flygplatsen – hem till Sverige kommer det sedan säkert att gå alldeles galant.

För Sacharov till Moskva

STOCKHOLM: Min dag fredag inleds med möte med EU-nämnden i riksdagen för att informera om förberedelserna för måndagens utrikesministermöte i Bryssel.

Det brukar bli intressanta och bra diskussioner med ett givande och tagande som inte sällan sträcker sig också över blockgränsen.

Skillnaderna i utrikespolitik mellan partierna är oftast mindre än vad diskussionerna om de punkter där bedömningar faktiskt kan skilja sig åt låter antyda.

Men rätt omedelbart därefter sätter jag mig på ett plan för den två timmar långa flygningen till Moskva – flygtiden är faktiskt kortare än till Bryssel.

Och anländer lokal tid fyra timmar senare eftersom det ju dessutom är två timmars tidsskillnad mellan våra bägge huvudstäder.

Denna gång kommer jag till den ryska huvudstaden på inbjudan av Andrei Sacharov-stiftelsen för att tala på den stora konferens de anordnar med anledning av att det gått 90 år sedan denne framstående vetenskapsman och frihetskämpe föddes.

Och det säger sig självt att det är hedrande att bli inbjudan till ett arrangemang som detta.

Jag delar den hedern med min kollega Karel Schwarzenberg från Tjeckien. Han var ju under lång tid ordförande för den internationella Helsingfors-kommitten och i den egenskapen en förgrundsgestalt i arbetet för frihet bakom den järnridå som då delade Europa.

Så fredag kväll blir det mingel och mottagning med mycket av det som Ryssland har att erbjuda vad gäller organisationer och individer som arbetar för dess ideal.

Och på lördag talar jag på konferensen.

Ett antal mediaframträdanden blir det också. Förmodligen – och som vanligt när jag besöker Moskva – även i populära radiostationen Ekho Moskvy.

Men min kollega Sergej Lavrov befinner sig dessa dagar tyvärr inte i Moskva – vi sågs ju i förra veckan i Nuuk.

Och sedan bär det tillbaka hem till Stockholm på lördag kväll.

Kanske har jag då lite djupare intryck av diskussionerna inför de kommande och viktiga ryska valen. Att följa utecklingen i Ryssland är alltid viktigt.

Tydligt av president Obama

STOCKHOLM: President Obamas länge emotsedda linjetal om Mellersta Östern tidigare i kväll var viktigt inte minst genom att det lade fast en tydlig amerikansk linje vad gäller fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina.

President Obama sade, att en uppgörelse måste baseras på den 1967 gällande delningslinjen med de byten av territorier som man gemensamt kan komma överens om.

Och därmed är den amerikanska linjen på denna punkt samma som den linje vi i EU haft enighet om sedan ett bra tag tillbaka – inte minst sedan vårt viktiga linjeuttalande i december 2009.

Noterbart är att formuleringen knappast heller gör något undantag för Jerusalem – även där fanns en linje 1967 som nu måste utgöra utgångspunkten.

Även vad talet sade i övrigt kan jag helhjärtat instämma i.

Inte minst var det viktigt att han med sådan tydlighet talade om betydelsen av ekonomiska reformer och stöd till processerna i Egypten och Tunisien.

Ytterst är jag övertygad om att det är utvecklingen i Egypten – EU:s näst Ryssland befolkningsrikaste grannland – som kommer att bli av avgörande betydelse.

Även hans ord om Bahrain var tydliga.

En svensk-bahrainsk medborgare har ju där av en militärdomstol dömts till 20 års f’ängelse. Vi söker brådskande konsulärt tillträde till honom.

Och även vad gäller Syrien var hans uttalande i tydlig parallellitet med vad vi från vår sida sagt. Presidenten måste bereda vägen för tydliga reformer – eller stiga åt sidan.

Utvecklingen i alla dessa avseenden kommer alldeles självklart att stå i centrum när EU:s utrikesministrar träffas i Bryssel på måndag.

Regering och riksdag

STOCKHOLM: Torsdag med regeringssammanträde på morgonen, olika förberedelser för mötet med EU:s utrikesministrar på måndag och frågestund i riksdagen på eftermiddagen.

På den vidare scenen avvaktar vi nu för att se hur långt president Obama går när det gäller en tydlig politik i Mellersta Östern i det anförande han kommer att hålla i kväll.

Från EU:s sida – Catherine Ashton har varit i Washington för samtal i frågan under de senaste dagarna – arbetar vi intensivt såväl för olika stödåtgärder för demokratiseringen i Egypten och Tunisien som för klara internationella ståndpunkter om en fredsprocess mellan Israel och Palestina.

En konstruktiv onsdag

STOCKHOLM: En bra dag med bra och konstruktiva samtal med Kevin Rudd från Australien och dito med Thorbjörn Jagland från Europarådet.

I bägge fallen om konkreta frågor som kräver konkret samarbete – om än av lite olika karaktär.

Med Kevin Rudd spenderade jag åtskillig tid med att utbyta synpunkter om dels utvecklingen i Europa och dels utvecklingen i Asien.

Vi har en grundläggande gemensam syn på den internationella utvecklingen, och starka skäl att fördjupa vårt samarbete.

Och med Thorbjörn Jagland handlade det alldeles självklart om Europarådet och dess viktiga roll när de gäller att stärka rättsstaten och skyddet för de mänskliga rättigheterna i Europas alla delar.

Speciellt viktig är nu processen som leder fram mot EU:s anslutning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Den kommer att stärka Europa i dess helhet – och Europa som bålverk när det gäller just mänskliga rättigheter.

De socialdemokratiska turerna i Libyen-frågan skall jag avstå från att kommentera.

Min uppgift är att försöka att föra en konsekvent och stark svensk utrikespolitik i en fråga som är lika känslig som viktig.

Och jag skulle önska att vi alla var öppna för att göra det vi kan göra och det som det finns efterfrågan på att vi skall göra.

Det gäller självfallet de humanitära insatserna. I sedvanlig ordning är vi redan turbofinansiär – och behövs det mer kommer vi att ställa upp.

Men vi skall också vara beredda att göra det som krävas militärt för att hålla trycket uppe.

Och jag kan bara konstatera att vi hitintills har svarat för ca 1/4 av de samlade flygspaningsinsatserna över Libyen. Att dessa är betydelsefulla är nog ganska uppenbart.

Jag skulle beklaga om Sverige tvingades mäla sig ur – vi skulle få applåder av Khaddafi, men inte av någon annan.

Men sista ordet i denna fråga är förhoppningvis inte sagt.

Viktig svensk insats i Libyen

STOCKHOLM: På presskonferensen tillsammans med Kevin Rudd för några minuter sedan var det också åtskilliga frågor angående vår medverkan i de internationella insatserna i Libyen.

Det är mycket viktigt att vi helt och fullt stöder genomförandet av resolutionen 1973 av FN:s säkerhetsråd. Det är viktigt att vi inte skapar intryck av att vi svävar på målet eller darrar på manschetten.
 
Den svenska Gripen-insatsen är mycket uppskattad, och har dessutom stärkt Sverige internationellt.

Den har visat sig vara en viktig del i den samlade operationen, och svarar f n för ca ¼ av de samlade flygspaningsinsatserna till stöd för UNSCR1973.
 
Vi vet inte hur länge insatsen i denna form kommer att behövas. Nato kommer formellt att ta ställning till fortsättning i början av juni.
 
Om vi vid ett beslut om förlängd insats blir tillfrågade om någonting och om vi har möjlighet är det enligt min mening självklart att vi bör ställa upp. Allt annat skulle ses som en försvagning av vårt stöd till FN-resolutionen 1973.
 
Jag ser det i dag som sannolikt att vi i så fall kommer att tillfrågas om fortsättning av Gripen-insatsen. Skulle dess spaningskapacitet dras tillbaka skulle det vara ett avbräck för operationen som inte är lätt att omedelbart ersätta.
 
Jag ser det i dag som osannolikt att vi skulle tillfrågas om någonting annat. Finns knappast några kapacitetsbrister på t ex den marina sidan.
 
Utrikesnämnden möts mot slutet av månaden, och vi kommer utöver detta självfallet att ha överläggningar med riksdagen. Jag utgår fortfarande från att det finns en vilja till en bred överenskommelse.
 
 

Australien och Europarådet

STOCKHOLM: Efter en det nyttiga inre arbetets och de trevliga interpellationsdebatternas dag handlar det nu om förberedelser för morgondagens olika uppgifter.

På morgonen har jag besök av Australiens utrikesminister Kevin Rudd, och vi kommer att diskutera våra respektive perspektiv på olika gemensamma globala utmaningar.

Det kommer alldeles säkert att handla åtskilligt om uppvaknandet i arabvärlden, men också om gemensamma utmaningar i Afghanistan och om de relationer med Kina som betyder än mer för Australien än vad de gör för oss här i Sverige.

På eftermiddagen har jag så besök av Europarådets generalsekreterare Thorbjörn Jagland.

Han har ju tidigare varit såväl stats- som utrikesminister i Norge – en intressant kombination – och alltid varit en av de starkast engagerade Europa-vännerna i den norska samhällsdebatten.

Vi kommer självfallet att diskutera utfallet av förra veckans möte med Europarådets utrikesministrar i Istanbul och det faktum att motsättningar om konflikten 2008 mellan Ryssland och Georgien och dess konsekvenser för rådets arbete gjorde att det inte kunde uppnås enighet om en slutkommuniké.

Men viktigt är trots detta arbetet med att stärka Europarådet som värn för de mänskliga rättigheterna. Inte minst spelar den nu närmast överbelastade Europadomstolen en mycket viktig roll – något motsvarande instrument finns ju inte någon annanstans i vår värld.

Sommarkväll med Georgien

STOCKHOLM: Efter en mer tveksam början blev det en vacker försommardag, och jag kunde ta båten ut till Gåshaga för diskussioner och middag med min georgiske kollega och hans medarbetare allt medan sommarnatten sakta gjorde sin entré.

Relationerna mellan Sverige och Georgien är utmärkta, och mellan EU och Georgien går de också tydligt framåt.

Vi diskuterade utvecklingen fram mot toppmötet med det Östliga Partnerskapet i september.

Mer bekymmersam är utvecklingen i regionen i dess helhet.

Tonläget mellan Armenien och Azerbaijan blir allt mer oförsonligt. Vi kan inte bortse från risken för en öppen konflikt med de förödande konsekvenser en sådan skulle få. Ryssland, Frankrike och USA har ett särskilt ansvar för den s k Minsk-process som har till uppgift att lösa upp knutarna, men alldeles självklart har EU ett betydande intresse i ärendet.

För vår del underströk jag den vikt vi lägger vid EU:s engagemang i regionen. Vårt stöd till Georgiens territoriella intregritet kan det inte råda någon tvekan om.

Till dagens diskussionsämnen hörde också det omfattande och mycket ambitiösa arbete vi lägger ned på att presentera en värdering av situationen för mänskliga rättigheter runt om i världen. Jag tror egentligen bara det är USA i övrigt som publicerar så omfattande sammanställningar som vi gör.

Och sannolikt kommer vi att offentliggöra vår stora rapport i samband med årets Almedals-vecka i Visby. Den kan behöva lite vidare perspektiv.

I morgon gryr en ny dag, och för min del kommer den att domineras av en serie av interpellationsdebatter i riksdagen. En del interpellationer har dessvärre väntat rätt länge på svar, men någon får i gengäld svar betydligt snabbare än vad som brukar förekomma.

Men det blir säkert intressanta diskussioner.

Vecka hemma – med viktiga besök

STOCKHOLM: Efter en vecka på resande fot kändes det påtagligt skönt att komma hem till Stockholm i dag – även om vädret kunde ha varit lite mer välkomnande.

I morgon beger sig i gengäld Fredrik Reinfeldt iväg på en närmare veckolång resa till Latinamerika med det dubbla syftet att fördjupa den politiska relationen och att ytterligare fördjupa de viktiga ekonomiska förbindelserna.

Och med honom följer också en betydande handelsdelegation.

Brasilien har alltid varit ett viktigt land för svensk industri, och med Chile är ju inte minst de mänskliga banden många.

Jag är däremot hemma, och här kommer jag i morgon att ta emot Georgiens utrikesminister Grigol Vashadze och på onsdag Australiens dito Kevin Rudd.

I bägge fallen handlar det om viktiga relationer som vi vill fördjupa på olika sätt.

Australien har inte minst med Kevin Rudd en aktiv utrikespolitik i en rad frågor som ligger Sverige nära. Vi träffas också rätt regelbundet på olika internationella möten, men kommer detta till trots att ha mycket att tala om.

För honom handlar det om en återkomst. Han känner kvarteren här väl efter några års tjänstgöring på Australiens ambassad här.

Rent politiskt kommer med all sannolikhet frågorna i Nordafrika och Mellersta Östern att fortsätta att stå i centrum.

På torsdag kommer president Obama hålla det anförande om den amerikanska politiken som diskuterades fram och tillbaka i Washington redan när jag var där för någon tid sedan, och jag kan bara hoppas att han då är beredd att lägga fast en politik i den allt viktigare fredsfrågan som är lika tydlig som den som EU sedan något år tillbaka enat sig kring.

Strax därefter kommer den israeliske premiärministern Netanyahu till den amerikanska huvudstaden, men om han är beredd att ta några konkreta steg mot en reell fredsprocess förefaller ännu högst osäkert.

Men också frågor betydligt närmare kräver uppmärksamhet.

I Minsk dömdes i dagarna presidentkandidaten Andrei Sannikov till fem års fängelse. Att det handlar om en politisk dom utan någon som helst saklig grund råder det ingen tvekan om.

Samtidigt sjunker Vitryssland allt djupare ner i sin självförvållade finansiella kris.

Även Ryssland säger nu att utan villkor från IMF är inte heller de beredda att ge stöd. Och inom EU kommer diskussionen nu att i stället koncentreras på ytterligare skärpta åtgärder mot den vitryske diktatorns allt repressivare välde.

Längre söder lyckades Catherine Ashton i fredags säkra en uppgörelse i Banja Luka i Bosnien som förhindrade en allt djupare kris i Bosnien.

Och jag har gratulerat henne till den krishantering av bästa europeiska snitt.

Säkert kommer det att finnas en och annan som vill kritisera henne också för detta. Men Bosnien kräver kompromisser, och hela det europeiska samarbetet bygger på förmågan att också i svåra situationer hitta sådana.

Dagens Sunday Times i London har i en artikel med bild och allt fått för sig att jag skulle ha varit kritisk mot hennes hantering av de nya utmaningarna i Nordafrika.

Men det är fria fantasier utan någon som helst saklig grund. Jag betackar mig för att dras in i tidningens kampanjjournalistik mot henne. Hon har mitt starka stöd och gör goda insatser.

Och det gällde inte minst i Sarajevo och Banja Luka i slutet på förra veckan.

Dags för Stockholm

TALLINN: Tidig söndagmorgon och dags att styra kursen tillbaka till Stockholm.

Efter att ha varit borta en vecka är det nu dags att vara hemma under den kommande veckan. Det är först på fredag som jag ger mig av igen, och då med Moskva som destination.

Men det har varit bra diskussioner och samtal här i Tallinn.

Vi var nog överens om att detta var den bästa av de Lennart Meri-konferenser som hållits.

Tveksamt agerande

TALLINN: På Cecilia Malmströms blogg läser jag hennes reaktion som ansvarig kommissionär på det danska beslutet om någon form av förstärkta gränskontroller:

”Vi har nu undersökt den danska överenskommelsen om att öka närvaron vid gränserna närmare. Förslaget handlar om att inrätta en permanent kontroll vid den danska tullen av varor för att komma åt kriminalitet. Som sådant har det inte direkt påverkan på Schengen, som endast reglerar personer. Men på det sätt som förslaget är utformat dvs att det ska vara en permanent förstärkning vid gränsen av tullpersonal och polis samt videoövervakning så är det högst tveksamt om detta inte syftar till gränskontroll vilket i sådana fall innebär att det varken är i linje med Schengenöverenskommelsen eller själva Schengenandan. Det är även tveksamt utifrån vår överenskommelse i EU-fördraget om fri rörlighet av varor. Enligt fördraget får man inte ha systematiska kontroller av varor eller personer.

Barroso talade tidigare idag med danska statsministern och kommissionen har nu även skickat brev till danska regeringen för ytterligare klargörande. Det är nu väldigt viktigt att den danska regeringen i samråd med kommissionen ser över förslaget på nytt i ljuset av våra invändningar. Vi står redo att hjälpa till men vi kommer också att ta de åtgärder som behövs för att garantera respekten för våra europeiska överenskommelser.”

Och jag kan bara hålla med.

Knappast bättre då än nu

TALLINN: Det har varit våra reaktioner på förändringarna i arabvärlden som har dominerat de olika diskussionerna på Lennart Meri-konferensen här i dag, och det alldeles oavsett vilket som har varit detofficiella temat för de olika panelerna.

Jag hade anledning att påminna om att de olika västliga reaktionerna på det sovjetiska sammanbrottet för två decennier sedan också var tämligen trevande och förvirrade i början.

Det som vi i dag ser som stora framgångar – utvidgningen av såväl EU som Nato – var tankar som då mötte massivt motstånd, men som sedan växte sig allt starkare. Och vi är i dag mindre än sex månader in i en process som kommer att sträcka sig över en betydande tid.

Men allt detta gör det än viktigare attt vi i dag breddar och fördjupar debatten. Våra relationer med de snart 400 miljoner människorna i den arabiska världen kommer att bli av allra största betydelse under lång tid framöver.

Själv har jag – i sedvanlig ordning – argumenterat för att vi skall ha rätt strategiska prioriteter.

Och nu handlar det om att sätta Egypten och dess ansträngningar att bygga en demokrati i centrum för vår politik.

Det handlar också om ekonomiska möjlig effekter. Just nu fördjupas krisen för den egyptiska ekonomin på ett sätt som kan få negativa också politiska konsekvenser.

Vi måste diskutera både hur vi på kortare sikt kan hjälpa till att stabilisera den egyptiska ekonomin och om hur vi kan hjälpa till
att sätta en genuin agenda för reformer av de arabiska ekonomierna under de kommande åren.

Om inte tilläxttakten ökar med ca 50% i förhållande till vad den varit under det senaste decenniet är det en överhängande risk för
att arbetslösheten, den sociala misären och den politiska frustrationen kommer att öka. Och då kan basen för den demokrati som nu börjar att spira komma att erodera.

Men nu kommer diskussionerna att glida över på utvecklingen i vårt östra grannskap, med de kommande ryska valen och utvecklingen i Ukraina i självklart centrum.

Februari eller oktober? Maj…

TALLINN: Jag hann fram hit till middagen som president Ilves gav för konferensens deltagare i det fascinerande nya konstmuséet.

Här fanns dessutom samtliga tre baltiska premiärministrar plus åtskilliga andra från denna region. Samt en intressant och mångfasetterad rysk delegation kombinerad med åtskilliga namn man känner igen från Washington och omnejd.

Min uppgift var att hålla anförandet till middagen.

Och mitt tema var dels den omvandling vi ställdes för när det sovjetiska imperiet föll för två decennier sedan och dels den omvandling vi ställs inför i och med det arabiska uppvaknande som vi nu står i början av.

När jag diskuterat saken med ryska vänner och det talats om arabisk revolution har någon av dem sagt att de tänker på 1917 och inte riktigt vet om det är februari eller oktober – två mycket olika revolutioner detta avgörande ryska år.

Mitt svar i kväll är att det är maj – och att avgörandena kommer längre fram och till mycket betydande del blir beroende av den politik vi förmår att föra.

Men om detta kommer diskussionerna att fortsätta under morgondagen.

Nu misstänker jag att det är dags för lite vila.

Från Nuuk till Tallinn

NUUK: Ett med allmänna rimliga mått lyckat utrikesministermöte i Arktiska Rådet har nu avslutats, kvällen är sen och tidigt i morgon bitti börjar flygplanen gå tillbaka i olika riktningar.

Att ta över ordförandeskapet för de kommande två åren känns ansvarsfullt, med UD-teamet under Gustaf Lind har gjort ett mycket bra arbete under förberedelserna för Nuuk och kommer med all säkerhet att fortsätta att göra det under de kommande två åren.

Men att åstadkomma ett ministermöte som i form av såväl substans som skönhet överträffar Nuuk kommer inte att bli alldeles enkelt.

När det formella mötet var slut spelades in en BBC World Debate under ledning av Nic Gowing om den växande betydelsen av de arktiska frågorna.

Och under de närmaste dygnen kommer den debattens meninsbrytningar att ses av omkring 300 miljoner tittar runt om i världen.

Även i övrigt var mediaintresset massivt. Jag vet inte hur många TV-team som kunde räknas in på vår avslutande pressträff.

Många av frågorna handlade om prioriteringar framöver.

Och vi satte frågan om förebyggande och hantering av miljöeffekterna av oljeutvinning och transporter i fokus. Redan har vi dragit igång arbertet i en arbetsgrupp med företrädare för Norge, Ryssland och USA i den viktiga frågan.

Så blev det avslutande middag för att tacka alla medarbetare.

Och lika underskönt som sakta sänkte sig solen ner över det undersköna arktiska landskapet.

Tidigt i morgon bitti bär det av först härifrån till Söndre Strömfjord och därefter direkt till Tallinn i Estland och årliga stora Lennart Meri Forum.

Jag hinner fram till middagen, och det passar bra eftersom det förväntas att jag då skall tala om utvecklingen tjugo år efter de baltiska staternas självständighet och viktiga europeiska uppgifter framöver.

En del finns det förvisso att säga om detta.

Mötet inlett

NUUK: Efter förmiddagens båtutflykt i den undersköna naturen här har nu de mer formella förhandlingarna i Arktiska Rådet inletts i den lilla teatern här.

Och nu har också Rysslands utrikesminister Lavrov anslutit sig till våra överläggningar.

På lunchen nådde vi snabbt fram till överenskommelse om hur vi skall hantera frågan om kommande nya observatörer i vårt arbete, liksom om att inrätta ett permanent sekretariat i Tromsö i Norge för att ge vårt arbete ett än bättre stöd under kommande år.

Men nu är det de olika utmaningar som Arktis står inför som ståri centrum lr våra diskussioner.

Och mot slutet av denna diskussion kommer jag att presentera programmet och prioriteringarna för det svenska ordförandeskap som ju inleds omedelbart när detta möte avslutas.

Avspänd middag

NUUK: Det blev inte så mycket sömn förra natten p g a olika flygproblem, och nu har det varit trevnaden i den nordiska försommarnatten som lagt hinder ivägen på den punkten.

När vi samlats här i den grönländska huvudstaden blev det en lika intim som avspänd och trevlig middag med oss tillresta utrikesministrar och valda delar av den grönländska regeringen.

Och vi serverades en middag med grönländsk mat som sent skall glömmas. Här kunde man verkligen tala om lokala råvaror med hög kvalitet.

Hillary Clinton och jag råkade sitta vid den lilla bordet mitt emot den unga grönländska kvinnliga finansministern Maliina Abelsen , och ägnade faktiskt en betydande del av kvällen icke åt världens men åt Grönlands och hennes olika fascinerande utmaningar.

Visst kom delar av världens utmaningar att passera förbi under kvällen. Mellersta Östern och Pakistan.

Men i allt väsentligt var det en avspänd afton dominerad av de utmaningar som 58.000 människor i denna fascinerande natur står inför i dessa klimatförändringarnas och globaliseringens tidevarv.

I den ljusa kvällen promenade vi så tillbaka längs Nuuks icke så många gator mot det hotell som vi fullständigt ockuperat. Och fortsatte diskussionerna i baren.

Morgondagen börjar vi med båtutflykt på fjorden här utanför.

Dels för att kunna njuta av den vackra naturen, men dels för att ge möjlighet till fortsatt mer informella samtal kring de frågor som ännu inte riktigt lösts ut.

Och därefter börjar det mer formella ministermöte som avslutas med att ordförandeskapet går över från Danmark till Sverige – och 2013 kommer vi att lämna det vidare till Kanade.

Tolv timmar till Nuuk

NUUK: Det tog ganska så exakt tolv timmar från det att Jonas Gahr Störe och jag lämnade Europarådets ministermöte vid Bosporen till det att vi kom fram till platsen för nästa ministermöte i Nuuk här på Grönland.

Förutom mellanlandning för tankning på Sturup blev det byte av flygplan i Söndre Strömfjord strax norr om polcirkeln på Grönlands västkust.

Och just när vi lyfte i vårt lilla turboproplan för flygningen ner hit till Nuuk landade Hillary Clinton i sitt betydligt mycket större flygplan. Rysslands Sergej Lavrov kommer först i morgon bitti.

Lilla Nuuk invaderas nu av detta ministermöte med fartyg inhyrda för att klara av övernattningen för alla tillresande. Intresset är alldeles självklart stort.

I det arktiska området bor cirka fyra miljoner människor, och för dem handlar samarbetet ju om levnadsvillkor och framtida möjligheter. Och det handlar inte minst om att vi som kommer från lite mer avlägsna platser skall lyssna också till dem och de intressen de har.

Att miljö- och naturfrågorna kommer att stå i centrum för arbetet är självklart, men närmast måste vi försöka att nå fram också i en del mer organisatoriska frågor. Arktiska Rådet behöver ett permanent sekretariat, och frågan som måste avgöras nu är var detta skall vara beläget.

Men närmast i kväll stundar inofficiell middag med Grönlands statsminister Kuuip Kleist.

Sturup på väg till Nuuk

STURUP: Det blev mellanlandning här i Skåne för att tanka på den annars sex timmar långa flygningen från Istanbul till Kangerlussuaq på sydliga Grönland.

Och därifrån blir det sedan ett mindre flygplan norrut mot Nuuk och middagen med de övriga ministrarna där i kväll.

Det talas om någon minusgrad i den ljusa arktiska försommaren.

Ministermötet med Europarådet i betydligt varmare Istanbul i dag på förmiddagen gav goda möjligheter till produktiva samtal med olika kollegor.

Jag passade bl a på att tala lite mer ingående med mina kollegor från Kroatien och Serbien om deras EU-process liksom den vidare situationen i regionen. Såväl Albanien som Bosnien kräver ju också uppmärksamhet dessa dagar.

Vi befinner oss nu i det absoluta slutskedet av de kroatiska förhandlingarna om medlemskap, vilket alldeles självklart är mycket positivt. Jag lovade allt det stöd vi kan ge i arbetet att föra varje del av denna process i hamn.

Men nu bär det vidare mot Grönland.

Detta blir mitt tredje ministermöte med Arktiska Rådet efter Salekhard 2006 och Tromsö 2009, men för varje möte har det arktiska samarbetet blivit allt viktigare.

Att såväl Hillary Clinton som Sergey Lavrov nu kommer till Nuuk är ett tecken så gott som något på detta.

Miljö- och klimatfrågorna kommer alldeles självklart att stå i fokus både på morgondagens möte och under de kommande två åren.

Under de senaste åren har vi ju sett en takt i uppvärmningen som varit dubbel så snabb i Arktis som i världen i övrigt.

Samtidigt ökar intresset för resursfrågorna i området. För Ryssland är ju resursfrågorna i norr sedan lång tid av mycket stor betydelse, och den utvecklingen kommer snarast att accentueras än mer framöver.

Hur dessa frågor hanteras ligger tydligt inom de olika staternas jurisdiktion, men den dialog som kan föras inom Arktiska Rådet är självfallet av betydelse när det gäller att diskutera de olika konsekvenserna av denna utveckling.

Viktigt vid Bosporen

ISTANBUL: Det blev inte ankomst hit förrän vid tretiden på morgonen efter diverse flygbesvär under gårdagen.

Men efter några timmars sömn är det nu full fart med ministermötet med Europarådet. Ordförandeskapet övergår i och med dettta möte från Turkiet till Ukraina.

Innan mötet började undertecknade jag för Sverige den nya kvinnovåldskonventionen och hoppas att vi nu också har möjlighet attt ratificera den inom rimlig tid.

I mitt inlägg på mötet välkomnade jag inte minst det arbete som gjorts inom ramen för Europarådet för romernas utsatta situation i olika delar av Europa, och tog upp de viktiga frågorna kring friheten på nätet.

Att den ryske bloggare som tagit upp olika fall av påstådd korruption i landet nu är föremål för olika åtal visar hur viktig denna fråga är, och jag nämnde konkret hans fall.

Nu fortsätter mina timmar här med bilaterala möten med olika kollegor innan jag tillsammans ned Jonas Störe sätter mig på planet med destination Grönland och Arktiska Rådets möte där i morgon.

Först här sedan Istanbul

DOHA: Varm morgon här i Doha, strax drar den andra dagen av diskussioner igång, men om några timmar sitter jag på ett plan i riktning Istanbul.

Där möts ministerkommittén i Europarådet i kväll och i morgon.

Vi kommer att bl a diskutera generalsekreteraren Torbjörn Jaglands förslag till förbättring av rådets verksamhet och vi kommer att lämna över det roterande ordförandeskapet från Turkiet till Ukraina.

Och i generaldebatten i morgon förmiddag kommer jag alldeles självklart att ha anledning att understryka den roll Europarådet har när det gäller respekten för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i hela vårt Europa.

Till ämnena hör också i vilken utsträckning Europarådet möjligen kan bidra med hjälp till den demokratiska omvandlingen i Nordafrika just nu.

Men först blir det några timmar av fortsatt diskussion här i Doha – och sedan några timmar i flygplan mellan Doha och Istanbul.