Också utrikesnämnd

STOCKHOLM: När detta skrivs befinner sig Ratko Mladic någonstans i det europeiska luftrummet, landar inom kort på någon flygplats i Holland och förs sedan på ett eller annat sätt till FN-fängelset i Scheveningen.

Och det visar styrka för Serbien att han inte smygs iväg i lömdom mitt i natten.

Den inhemska rättsprocessen har gått sin gång, och mitt på ljusa dagen förs han ut till Belgrads flygplats och flygs i ett serbiskt flygplan till FN-tribunalen.

Något av de allra närmaste dygnen kommer han mer officiellt att presenteras för anklagelseakten mot honom och börja att ta ställning till den.

Därmed inleds en rättsprocess som säkert kommer att ta sin tid. Och det är viktigt för den långsiktiga trovärdigheten att den verkligen går till botten med vad som verkligen hänt.

Jag kommer att tillhöra dem som kommer att följa den med stor uppmärksamhet. Sannolikt kommer jag också i något skede att kallas att vittna i den.

Och det gör jag självfallet gärna.

I allt väsentligt vet vi redan vad som inträffade i och i anslutning till Srebrenica i samband med och efter det att Ratko Mladics styrkor marscherade in i de sista delarna av denna skyddade enklav i östra Bosnien på förmiddagen måndagen 11 juli 1995.

Men på enstaka punkter finns fortfarande frågetecken som – mer i historiskt intresse – behöver rätas ut. Jag hoppas innerligt att så också sker.

Annars har denna soliga dag – jag passade på att ta cykeln till UD och till en del andra evenemang runt om i staden – varit en dag först med regeringssammanträde och sedan med utrikesnämnd under Kungens ordförandeskap och med Kronprinsessan som sedvanligt intresserad medhjälpare uppe på Slottet.

Något avgörande om Libyen-insatsen var ju inte aktuellt i detta sammanhang.

Men mot slutet av den kommande veckan tror jag att vi på ett eller annat sätt måste börja mejsla ut om vi är beredda att på ett eller annat sätt fortsätta att bidra till de militära ansträngningarna att stödja FN-resolutionen 1973.

Den 8 juni fattar Natos försvarsministrar sannolikt beslut om fortsättning av operationen. Och den 9 juni sammanträder den s k kontaktgruppen för att diskutera de mer politiska aspektera av våra ansträngningar i Libyen.

Med nuvarande riksdagsmandat avslutas de svenska insatserna den 22 juni.

En fortsättning efter dess – i en eller annan form – kräver självfallet nytt beslut av riksdagen, och även om det finns procedurer för snabba beslut krävs det dock några dagar för den saken.

Också morgondagen blir i allt väsentigt en arbetsdag i Stockholm.

Men framåt kvällen bär det av mot Rom för att under torsdagen representera Sverige vid det högtidliga firandet av att det är 150 år sedan Italien enades.

Andra må ta ledigt – en utrikesminister lite mera sällan.

Men å andra sidan tillhör en resa till Rom inte det plågsammaste man kan utsättas för.

26 kommentarer till Också utrikesnämnd

  1. claudius49 skriver:

    Man borde kanske ha övervägt att låta honom MARSCHERA till Haag, med tung packning.

  2. Geneina skriver:

    Lägger märke till hur efterlysta från krigen på Balkan åtalas, grips, och får genomgå en juridisk process. Jag kan naturligtvis inte vara säker på hur rättsäker den processen är, men den ger i alla fall sken av att vara någorlunda legitim. I fallet bin Laden väljer man istället avrättning utan rättsprocess, och andra misstänkta “terrorister” kan heller inte förvänta sig någon rättsprocess. Det blir militärdomstol i bästa fall, och det är ju ungefär vad bin Laden också fick – samma militärmakt åtalar, dömer, och verkställer domen, garanterat en dödsdom. Juridiskt sett är ju dessa processer helt oacceptabla. Slobodan Milošević dog förvisso under rättegången och ingen vet väl riktigt säkert om den döden var helt naturlig. Men, hur det än är, så tycks misstänkta krigsförbrytare anses förtjäna mer rättsäkerhet (eller ett sken av rättsäkerhet) än vad misstänkta “terrorister” gör. Jag undrar just varför.

  3. oppti skriver:

    Geneina
    Har du missat alla bekännelser som Usama bin Laden själv sände ut till världen?
    Måste rättegångar till för att en rättsprocess skall vara acceptabel?

  4. Pravo skriver:

    @Geneina, ja om du är serb så hinner rättvisan ikapp dig och du får skaka galler i Haag. Men om du är kroat, bosnienmuslim, makedon eller kosovoalban kan du ha begått hur grova krigsförbrytelser som helst och slippa undan (eller om du heter Momcilo Perisic och säljer ut statliga hemligheter i utbyte mot att slippa undan rättvisan i Haag). Vissa är mer lika än andra inför lagen. I Haag spelar nationaliteten större roll än brottet för vilket straff du får.

  5. florimond77 skriver:

    Geneina- i fallet råttan Ratko föreligger inte något direkt ”hot” för USAs säkerhetsprestige. Därav skillnaden.Sen var det ju serberna själva som knep honom.
    Terroistbrott är brott för sig. För terrorister finns ingen lag i demokratisk ordning. Tom i Sverige tillämpas detta när skarpladdade vapen riktas mot småbarn och minderåriga tas i förgör som skedde i Göteborg.

  6. Pravo skriver:

    Det spelar ingen roll vad som hände eller inte hände i Srebrenica. Mladics största brott är att han är serb. Syftet med hela tribunalen har hela tiden varit att lägga skulden för krigen på serberna (och därmed rättfärdiga västs militära aggressioner i Bosnien och Kosovo). Haagtribunalen behöver därför inte visa vad som hände i Srebrenica. Det räcker att visa att Mladic är serb så är saken klar sen.

  7. Geneina skriver:

    Till Oppti,

    Svar ja, en rättegång måste till för att en rättsprocess skall vara acceptabel, och inte vilken sken rättegång som helst. Det måste vara en rättegång inför en opartisk domstol, där den åtalade ges möjligheten att försvara sig. För att den åtalade sedan skall befinnas skyldig, så bevisföringen vara sådan att den ställer den åtalades skuld bortom allt rimligt tvivel. Detta är vad en sann rättstat kräver för att man skall låta staten frihetsberöva en människa. Att detta inte sker i USA visar på att USA inte är en rättstat. Att helt enkelt avrätta en människa med hänvisning till endast en misstanke (oavsett hur välgrundad den än må vara) är rättsvidrigt. Jag är fortfarande förvånad över att Carl Bildt inte inser detta. Enligt Pravo är ICTY inte en opartisk domstol, och kanske har du rätt, men det är mer rättsäkerhet än vad s.k. terrorister åtnjuter. Haag är bättre än en salva från en M16.

  8. florimond77 skriver:

    Pravo – det är sant att det saknas många som också rättmätligen borde tas till Haag från hela världen. Man hoppas att denna domstol i framtiden blir något som våldsverkare kommer att frukta. Att det räcker med att vara serb är väldigt fånigt uttryckt.

  9. observer61 skriver:

    Korten kan betraktas som upplagda för behovet av ett fortsatt svenskt deltagande i insatsen för Libyiska folkets frihetssträvande.

    Blir det månne nya Juholtspiruetter?

    För alliansen är det viktigt med samförstånd i utrikespolitiska frågeställningar.

    Vad är viktigast för den nya (S)-ledningen?

  10. altruism1980 skriver:

    ”I allt väsentligt vet vi redan vad som inträffade i och i anslutning till Srebrenica”

    Calle, jag gillar din humor, vet inte varför, kanske för att vi båda är halläningar.

    Jag känner mig osäker på vad du menar med ”vi”, men antar att du syftar på omvärlden, västvärlden eller något liknande. Känner omvärlden till vad tre av de ledande inom FN under Bosnienkriget har sagt om Srebrenica? Jag syftar på Lewis MacKenzie, Philippe Morillon och Phillip Corwin. Tre tunga namn som inte får utrymme i mainstream media i väst.

    Lewis MacKenzie, most famous for establishing and commanding Sector Sarajevo as part of the United Nations Protection Force UNPROFOR in Yugoslavia in 1992.

    Philippe Morillon, commanded the United Nations Forces in Bosnia (1992-1993).

    Phillip Corwin, the highest ranking United Nations civilian official in Bosnia-Herzegovina in July 1995.

    Vi börjar med MacKenzie, som påstår att Srebrenica aldrig var en FN-skyddad zon eftersom demilitariseringen aldrig genomfördes. Citatet nedan från MazKenzie styrker detta påstående:

    ”It didn’t take long for the Bosnian Muslims to realize that the UN was in no position to live up to its promise to ”protect” Srebrenica. With some help from outsiders, they began to infiltrate thousands of fighters and weapons into the safe haven. As the Bosnian Muslim fighters became better equipped and trained, they started to venture outside Srebrenica, burning Serb villages and killing their occupants before quickly withdrawing to the security provided by the UN’s safe haven. These attacks reached a crescendo in 1994 and carried on into early 1995 after the Canadian infantry company that had been there for a year was replaced by a larger Dutch contingent.”

    Jag tolkar det hela som om MacKenzie påstår att Srebrneica fungerade som en militärbas åt bosnienmuslimerna; de kunde döda i serbiska byar runt omkring och sedan fly tillbaka till Srebrenica och där få skydd av FN.

    I Haag 2004/2005 vittnade Philippe Morillon om mördandet på serber i omkringliggande byar till Srebrenica, utförda av bosnienmuslimernas ledare i Srebrenica – Naser Oric:

    “Naser Oric engaged in attacks during Orthodox holidays and destroyed villages, massacring all the inhabitants. This created a degree of hatred that was quite extraordinary in the region.
    Naser Oric was a warlord who reigned by terror in his area and over the population itself. I think that he realised that those were the rules of this horrific war, that he could not allow himself to take prisoners. According to my recollection, he didn’t even look for an excuse. It was simply a statement: One can’t be bothered with prisoners…
    I wasn’t surprised when the Serbs took me to a village to show me the evacuation of the bodies of the inhabitants that had been thrown into a hole, a village close to Bratunac. And this made me understand the degree to which this infernal situation of blood and vengeance.”

    Det tredje och kanske det tyngsta namnet, Philip Corwin, av dessa tre har en helt annorlunda syn av vad som skedde än den avlidne demagogen Richard Hoolbrooke. I en nyutkommen bok, april 2011, skriver Corwin förorden. Boken heter ”The Srebrenica Massacre Evidence, Context, Politics”. På sid 9 skriver Corwin följande:

    ”What happened in Srebrenica was not a single large massacre of Muslims by Serbs, but rather a series of very bloody attacks and counterattacks over a three-year period, which reached a crescendo in 1995. And
    the number of Muslim executed in the last battle of Srebrenica, as former BBC reporter Jonathan Rooper has pointed out, was most likely in the hundreds, not in the thousands. Moreover, it is likely that the number of Muslim dead was probably no more than the number of Serbs that had been killed in Srebrenica and its environs during the preceding years by Bosnian Commander Naser Oric and his predatory gangs.”

    Dessa tre personer är oerhört tunga namn, som aldrig får utrymme i mainstream media i väst – jag undrar varför?

    Calle, vet omvärlden verkligen vad som hände i Srebrenica? Kommer MacKenzies, Morillons och Corwins tankar någonsin få plats i mainstream media i väst? Eller är det så som Pravo påpekar här; att syftet med tribunalen är att skylla allt på serberna, för att rättfärdiga västvärldens agression mot serberna?

    PS Jag är en sosse, men jag gillar Calle ändå – en skön lirare, trots vissa brister.

  11. Geneina skriver:

    Intressant. Men säg mig, vad var västvärlden för intresse i att lägga en oproportionerlig skuld på Serberna? Och vad har väst för intresse att dölja Bosnien muslimers eventuella skuld? Västeuropeiska ledare har länge haft en negativ inställning till Muslimer – det ser vi inte minst i relationerna med Turkiet. Att man från Europas sida kände sympati med de katolska kroaterna kan man kanske förstå, men Bosnien muslimerna, med sina historiska band till Turkiet, varför skulle man ha försökt favorisera dem? Förklara gärna detta.

  12. [...] Laughlands bedömning kommer Mladić inte att få en rättvis rättegång inför Haagtribunalen som redan dömt honom på förhand år 2001 vilket innebär att den grundläggande straffrättsliga principen om oskuldpresumtion inte [...]

  13. gruelse skriver:

    Krig är allvarliga saker! Uppriktigt sagt förstår jag inte svenskars krigshets i klansamhällets och inbördeskrigets Libyen. Den måste bottna i en starkt västerländskcentrerad hållning och baseras på en säkerhetspolitisk analys, som uppenbarligen håller samma klass, i fråga om kunskapsinsamlande och logisk slutledningsförmåga, som kännetecknar svensk försvars- och säkerhetspolitik under snart två decennier. (Sverige har jämfört med Finland följaktligen gjort en skral säkerhetspolitisk bedömning i Östersjöregionen.)

    Krigshetsarna, som uppenbarligen motiverar sin hållning med en självpåtagen högre moral, bör ställa sig frågan varför inte Finland samt Natoländerna Turkiet, Tyskland och Polen deltar med militär i Libyen. Inser månne dessa länder att inbördeskrig, vilket pågår i Libyen, är smutsiga verksamheter med många förlorare och kanske inte en enda självklar vinnare? Det kan i detta läge vara lärorikt att fråga sig, vad har Sverige uppnått med sin decennielånga militära närvaro i klansamhällets och inbördeskrigets Afghanistan?

    Det verkar vara påfallande få svenska beslutsfattare som ställer sig frågan vilka är de rebeller som har fått ett flygvapen av oss. Troligen får vi svaret på den frågan genom att ta del av hemlig rapport från den amerikanska ambassaden i Tripoli 2008: http://www.telegraph.co.uk/news/wikileaks-files/libya-wikileaks/8294782/EXTREMISM-IN-EASTERN-LIBYA-TRIPOLI-00000120-001.2-OF-004.html .
    Rebellernas kärnområde i östra Libyen verkar sammanfalla med jihadisternas kärnområde, enligt rapporten. Därmed har vi troligen den mycket märkliga situationen, som stinker realpolitik lång väg, att de, som vi bekämpar i Afghanistan, stödjer vi i Libyen.

    Det medges att den svenska Libyeninsatsen till skillnad från Afghanistaninsatsen har ett bättre definierat och tidsbegränsat mål, nämligen att under högst tre månader vara med om att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen.

    Om Sverige vill betraktas som en pålitlig partner i Natosammanhang och gentemot omvärlden, ska man inte göra avsteg från det överenskomna genom att förlänga vår militära närvaro i libyskt luftrum. Pacta sunt servanda! Här utgår jag ifrån att våra beslutsfattare har givit samma besked till Natoledningen som till det svenska folket. Om så inte är fallet har vi en allvarlig förtroendekris i Sverige.

    Ponera att rebellklanerna i framtiden med Natos hjälp besegrar ”Gaddafiklanen” och lägger under sig hela Libyen och, för att utmäta någon sorts hämnd, börjar döda civila människor ur ”Gaddafiklanen”. Kommer då Nato att leva upp till FN:s resolution 1973 och skydda dessa civila människor? Om så är fallet hur länge avser Nato att stanna i Libyen för att lösa den uppgiften? Med tanke på att många länder som nu deltar har väldigt dåliga statsfinanser och krig kostar pengar, kommer dessa länder troligen att försöka dra sig ur Libyen så fort som möjligt och eventuellt lämpa över krigsbördorna på de länder som blir kvar.

    Som krigshetsare bör man även ställa sig frågan, har färre eller fler civila dödats i Libyen som ett resultat av Natos inblandning.

    Eftersom Libyen ligger i Afrika och ingår i både den Afrikanska unionen och den Arabiska ligan, borde dessa två organisationer ha getts större handlingsutrymme för att lösa konflikten i Libyen.

    Slutligen är det osannolikt att situationen i Libyen 2011 utan Natos inblandning skulle ha utvecklats till ett folkmord, som det gjorde i Rwanda 1994, ty förutsättningarna för dessa båda länder vid de angivna tidpunkterna är alltför olika.

  14. iniskogen skriver:

    I dessa dagar deltar Sverige tillsammans med Spanien, Tyskland, US och UK i en stor manöver i England kallad Exercise Saxon Warrior. USS George HW Bush, ett enormt hangarfartyg med plats för 6.000 soldater, ett otal attackjets mm har deltagit och är nu på väg in i Medelhavet. Denna manöver har planerats långt före ”den politiska oron” i Libyen. Jag har ej funnit något om detta i svensk press och ej heller på CB:s blogg. Spanien och övriga Europa har många stora problem både socialt och ekonomiskt. Kan det vara så att Europa behöver ett storkrig för att överskugga andra problem? Ekonomiskt och miljömässigt kan detta vara dödsstöten för Sydeuropa. Carl Bildt borde göra allt, som vår Utrikesminister, för att förklara för svenska folket vad som egentligen händer och räta ut några frågetecken. Att hänvisa till FN:s resolution är ej längre seriöst.

  15. metusalem skriver:

    Frihetskampen i Libyen tenderar att bli svårare att förhålla sig till än motsvarande i Egypten-Tunisien.
    Klandimensionen är tydligen en mer framträdande komponent än i de två andra fallen.

    Utvecklingen i Libyen stöder, som jag ser det, den relativt långsamma hanteringen från Sveriges regering.
    Den ivriga insatsattityden från S i begynnelseskedet vändes ju till sin motsats när väl insatsen var på plats.

    Reinfeldt har visat gott statsmannaskap genom att inte häckla Juholt för diverse piruetter. Nu gäller det att enas om ett rimligt svar på den förfrågan om fortsättning som Nato gett oss. Vi avvaktar en hyfsad debatt om fortsättningen.

    En annan aspekt på den arabiska våren är läget i tex. Syrien och Jemen. Vi har inte hört speciellt mycket från UN om dessa konflikter. Förtog man sig i fallet Libyen, och låter övriga konflikthärdar sköta sig själva?

  16. gruelse skriver:

    altruism1980 , 01 juni 2011 kl. 20:11!

    Med utgångspunkt från Carl Bildts något förrädiska mening:

    ” I allt väsentligt vet vi redan vad som inträffade i och i anslutning till Srebrenica i samband med och efter det att Ratko Mladics styrkor marscherade in i de sista delarna av denna skyddade enklav i östra Bosnien på förmiddagen måndagen 11 juli 1995. ”

    är jag tacksam för att du har lyft fram uppgifter från Lewis MacKenzie, Philippe Morillon och Phillip Corwin, som avses bringa större klarhet i samband med händelseutvecklingen i Srebrenica 1995. Jag har i stort sett hela tiden känt, att den information som har serverats mig från inbördeskrigets Balkan, har varit långt ifrån objektiv.

    Min inställning är också att den svenske utrikesministern i allt väsentligt är en slavsändare för amerikansk säkerhets- och utrikespolitik, så ock på Balkan. Se bara på Sveriges undertecknande av den föga hedervärda statsbildningen Kosovos självständighetsförklaring, som huvudsakligen var en amerikansk tacksamhetsskuld till Albanien, för dess medverkan på amerikansk sida i krigen på Balkan och i Irak.

  17. altruism1980 skriver:

    @Genina

    Det var ju kul att du tyckte mitt inlägg var intressant. Du ställer även komplicerade frågor till mig, men ack så viktiga och intressanta för demokratin, yttrandefriheten och försoningsprocessen på Balkan. Jag har inget 100 % säkert svar till dig, men väljer ändå att framställa teorier.

    Du skriver följande: ”vad har västvärlden för intresse i att lägga en oproportionerlig skuld på serberna? Och vad har väst för intresse att dölja bosnienmuslimernas eventuella skuld? Västeuropeiska ledare har länge haft en negativ inställning till Muslimer”

    I den sista meningen, från dig, ligger en del av svaret, tror jag. Det är ingen hemlighet att man både i den muslimska världen och västvärlden upplever att det finns en motsättning mellan väst och den muslimska världen. Ett sätt för västvärlden att kyla ner den konflikten är att ta ställning för bosnienmuslimerna mot serberna, dvs sysselsätta sig med demonisering av serber. Tänk om MacKenzies, Morillons och Corwins tankar (se mitt inlägg ovan) skulle få utrymme i mainstream media i väst, vad skulle resultatet bli? Resultatet blir förmodligen en än större konflikt mellan väst och den muslimska världen. Frågan är då exempelvis om västvärlden hade fått olja lika billigt, som idag, från Saudiarabien? Alla som har varit minst två meter från en nationalekonomisk bok vet vilket stort inflationshot dyrare olja skulle bli samhällen i väst. Kanske är det så att västvärlden mobbar serber för att hålla nere inflationen i väst och hålla ner arbetslösheten? Kanske mobbas serberna av väst för att hålla nere den växande islamofobin i västeuropeiska samhällen?

    Jag tror inte man kan förklara västvärldens ställningsstagande för bosnienmuslimerna mot serberna endast som ett behov att kyla ner konflikten mellan den muslimska världen och västvärlden. När kriget i forna Jugolavien bröt ut var inte motsättningarna mellan väst och den muslimska världen så tydlig, som idag. Varför vände västvärlden serberna ryggen från första början? Jag tror att det ligger en hel del i Corwins resonemang kring detta i boken (se ovan) som nyligen kom ut. Jag påminner återigen vem Corwin är; han var den högste FN-tjänstemannen i Bosnien när bosnienserbiska styrkor intog Srebrenica i juli 1995. Han påstår bla följande i den nya boken:

    ”En av de stora lögner som vi hörde under krigen i Jugoslavien var att Nato var tvunget att ingripa eftersom det fanns risk för att konflikten skulle sprida sig. Men ingen grupp inom det forna Jugoslavien hade ambitioner utanför Jugoslavien. Det var nationerna utanför Jugoslavien som hade ambitioner inom Jugoslavien.

    När den största militärmakten genom tiderna har en identitetskris, är världen i fara. Med slutet på det kalla kriget upphörde Natos roll som försvarsallians. Det fanns de som sade att Nato borde ha upplösts nu när det inte längre fanns något Sovjetunionen. Men det fanns också de – däribland många byråkrater som hade fördelar av existensen av en
    sådan massiv organisation – som sade Nato nu borde användas som ett vapen för att smida ”demokrati” runtom i världen – med andra ord att alliansen borde användas för att främja den globala ekonomin och göra världen fri för Coca-Cola. Fyra av de sex delrepublikerna i det forna
    Jugoslavien kom överens om denna omedelbara övergång till ”demokrati”. Serbien gjorde det inte och fick betala priset.”

    Jag har idag även upptäckt att den högste FN-tjänstemannen i Bosnien under Srebrenicamassakern, Corwin, har en annorlunda syn på antalet döda i Srebrenica. Han skriver:

    ”Samtidigt visar de fakta som presenteras i denna bok mycket övertygande att siffran 8 000 döda, som man ofta svänger sig med i världssamfundet, är en överdrift som inte kan styrkas. Den verkliga siffran kan vara närmare 800.
    Det faktum att siffran i fråga så har förvrängts tyder emellertid på att frågan har politiserats. Det finns mycket större chockvärde i 8 000 döda än i 800 döda.”

    Mitt och Corwins resonemang skiljer sig starkt från Calles påstående ”I allt väsentligt vet vi redan vad som inträffade i och i anslutning till Srebrenica”.

    Geneina, är du lika övertygad nu över att domstolen i Haag är ”någorlunda legitim”?

  18. altruism1980 skriver:

    Phillip Corwins förord i boken hittade jag idag på svenska översatt av någon som heter Christer Lundgren.

    http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=741

  19. altruism1980 skriver:

    @gruelse

    Jag tacksam för att du upplever mitt bidrag till demokratin som värdefullt. Personligen tycker jag demoniseringen av serber är oerhört obehaglig och osmaklig – hur kan det vara möjligt i en demokrati?

  20. bildterberg skriver:

    Hittade föjande sida där Phillip Corwins ovan nämnda bok
    finns tillgänglig som pdf:

    http://www.srebrenica-report.com/

  21. bloggosapiens skriver:

    Hela saken med massakern i Srebrenica går i princip ut på att förolämpa faktiska offren på två olika sätt.

    För det första, förolämpar man de muslimska offren från Srebrenica genom att använda orimlig juridisk kvalifikation av brottet dvs. ”folkmord” och insistera på det suggestiva uttrycket ”8000 pojkar och män” trots att man saknar belägg för det och trots att t.o.m. den mycket kreativa domarnänden i Krstic-fallet konstaterat att det ”enligt experternas ‘konservativa’ bedömning bör finnas minst 2028 kroppar”. Därmed sänder man signalen om att det faktiska lidandet som de bosnienmuslimska offren fått stå ut med är – otillräckligt. Man använder också väldigt flitigt uttrycket ”värsta massakern sedan andra världskriget” och anspelar då på nazisternas brott mot det judiska folket. Bosniens (egentligen bosnienmuslimernas) FN-ambassadör Muhamed Sacirbey anklagade serberna för ”de värsta brotten sedan nazisterna dödade judarna”. Denna anklagelse kommenterade den brittiske FN-medlaren David Owen på följande sätt:

    ”Att säga att en lätt bris är den starkaste vind man känt sedan orkanen som ryckte upp hela skogen med rötterna förra månaden innebär inte att de två händelserna kan jämställas; det betyder bara att mellan dem har det inte hänt så mycket.” Man förolämpar också de bosnienmuslimska offren i Srebrenica genom att utnyttja dem i politiska syften. Bl.a. åberopar interventionistiska krafter, senast i samband med Libyen, ”Srebrenica”, som en varning att man ”inte får tillåta ett nytt folkmord” (att man samtidigt råffar åt sig olje- och andra resurser är bara en positiv bieffekt, ingenting avgörande i sammanhanget för dagens Imperium till skillnad från gårdagens ägnar sig inte åt erövringskrig och kolonialistisk politik).

    För det andra förolämpar man också de serbiska offren i Srebrenica-området genom att helt förtiga deras lidanden. Som om deras lidande skulle på något sätt minska det bosnienmuslimska lidandet eller rättfärdiga brott mot bosnienmuslimer?

    http://balkanpuls.se/fn-generalens-vittnesmal-om-naser-oric/

    Det finns serber som tror att bosnienmuslimerna lyckats lura världsopinionen genom att använda sig av mäktiga PR-firmor. Detta är enligt min mening helt felaktigt. Det var de som drog in muslimerna i ett helt onödigt krig mot serberna, och då syftar jag på en del av den amerikanska administrationen, vilket hade mycket förutsebara konsekvenser (med tanke på konfliktens karaktär, områdets blodiga historia och demografi), som tillät de mäktiga PR-firmor (t.ex. Ruder Finn) att driva den muslimska propagandan under kriget. För många okunniga muslimer framstod figurer som Clinton och Holbrooke som deras vänner och beskyddare som ”försvarade” dem från de blodtörstiga serberna. Samtidigt som bättre vetande muslimerna genomskådade ”hjälparna” valde/väljer de att spela med spelet. Under kriget gick hela deras strategi ut att genom krigspropaganda framkalla internationell intervention för att uppnå sina maximalistiska mål, dvs. ett ”självständigt” centraliserat Bosnien, som pga. deras numerära överlägsenhet skulle domineras av muslimer. Till slut påtvingades muslimerna en fredsplan (det gällande Daytonavtalet) av sina ”vänner” (USA) som är mycket mindre fördelaktig för dem i jämförelse med den ursprungliga EG-planen (känd som ”Cutileiro Plan” eller ”Lissabon Agreement”)som de hade kunnat få utan krig. Utrikesminister Bildt vet mycket väl vad jag talar om och han har gett uttalanden i den riktningen.

    Till slut till Geneinas mycket relevanta frågeställning om varför väst skulle hjälpa muslimerna på Balkan.

    Vem säger att ”väst” (här måste jag förtydliga att det rör sig om en icke-transparent elit, inte om befolkningar i väst!)har hjälpt muslimerna? Kan man anses ha blivit hjälpt genom att dras in i ett onödigt krig med falska löften, att förblöda under kriget och sedan påtvingas en fredsplan som är mot ens intressen???

    Det som har hänt på Balkan är en beprövad kolonialistisk där underblåser strider mellan ”stammarna” och vänder dem mot varandra för att lättare behärska det aktuella området. Divide et impera. Illustrativt i sammanhanget är att Jugoslaviens sammanlagda statsskuld 1991 var ca 20 miljarder dollar. Idag är den sammanlagda skulden för de nya ”staterna” uppgår till ca 160 miljarder dollar. Dessutom ägs i princip alla resurser av väde (som skapats och utvecklats av generationer och generationer ex-jugoslaver) i dessa ”stater” av transantlantiskt kapital.

    Och Haagtribunalens roll är inte som någon tror att skapa försoning, utan att dölja västs avgörande roll i de jugoslaviska krigen och att påtvinga en ny historia som ska befästa den nya ordningen (med äganderättsförhållanden i enlighet med ovan).

    Jag håller inte med om att Haagtribunalen är värre än mord på terrorister, för det senare handlar om att döda enskilda människor medan det förstnämnda går ut på att döda hela folks framtidsperspektiv.

  22. Lars skriver:

    Istället för försoning piskar media upp hatstämning mot Serbien igen. Hatmedia behöver måla upp en skurk för att kunna framställa väst som hjältar i balkankrigen. Utan skurk finns ingen hjälte.

    Haagtribunalen har ett enda syfte, att framställa hela den serbiska krigsinsatsen under inbördeskriget i Jugoslavien som kriminell.

    Tänk om Sverige var i krig – låt säga i Afghanistan – och någon försökte måla upp hela den svenska krigsinsatsen, inklusive alla stupade svenskar i kriget, som kriminella… Det är precis vad Haag gör med Serbien. Serberna som gick i krig var människor, inte djur. Människor som var övertygade om att de försvarade sitt hemland. Faktum är att de var mer övertygade om att de försvarade sitt hemland än svenska soldater är att de försvarar Sverige genom att döda civila afghaner och libyer halvvägs runt klotet.

  23. Lars skriver:

    Jag menar naturligtvis inte att svenskar dödar civila i Libyen och Afghanistan. Men om Sverige var i Serbiens position skulle det framställts på det viset.

    Men jag är genuint orolig för hur Libyen utvecklas. Snart hörs stöveltrampet från Natos styrkor i Libyen. Jag hoppas innerligt att Sverige då inte deltar i detta stöveltrampande. Varken på marken eller med signalspaning från luften.

  24. metusalem skriver:

    De jugoslaviska krigen under 90-talet tenderar att fortsätta med stor intensitet med grova beskyllningar mot ”de andra”. Västvärlden beskylls dessutom för att implementera Coca cola-ekonomin.

    För oss svenskar som faktiskt accepterade att Norge fick sin frihet 1905 är det svårt att förstå det intensiva hat som fortfarande råder. Blogginnehavaren CB bör ha många vettiga synpunkter från sin tid i UN:s tjänst.

    De proseber som kommenterat har uppfattningen att bara serber åtalas för krigsförbrytelser. Detta är inte sant. Via Google kan man konstatera att även de övriga befolkningsgrupperna fått sina krigsförbrytare dömda till långa straff.

    Man vill hoppas på intensiva insatser från neutrala historiker. Neutrala beskrivningar på händelseförloppen borde rimligen bli en gemensam grund att gå vidare mot en rimlig samexistens. Eller, är jag helt naiv om balkanmänniskornas möjlighet att kunna leva i fred?

  25. florimond77 skriver:

    Lars – man kan inte kalla det att försvara sitt land med att brutalt avrätta flera tusen mäniskor som inte kan försvara sig dessutom.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 387 andra följare

%d bloggers like this: