Anledning vara besviken

STOCKHOLM: Denna förmiddag kom för min del att domineras av en informell träff med riksdagsjournalisterna i deras trevliga lokal högst uppe under taket vid riksdagens plenisal.

Det var – hävdade Mats Knutsson – två och ett halvt år sedan jag var där senast.

Nu kom många frågor att handla om Libyen-operationen. Att de frågade om den från ett mer inrikespolitiskt perspektov var kanske like naturligt som att jag svarade huvudsakligen ur ett utrikespolitiskt dito.

Min förhoppning är att denna del av operationerna för att stödja FN-resolutionen 1973 skall komma till sitt slut väl innan tiden för mandaten från såväl Nato som bl a Sveriges Riksdag går ut. Och jag tycker mig nog se en del tecken på att svagheterna i Khaddafi-regimens positioner håller på att öka.

Men veta kan vi inte, och jag tror det vore felaktigt att inte minst i ett sådant läge sända en signal om att det militära trycket kommer att försvagas.

Vi avvaktar nu de militära sakbedömningar som görs av vilka resurser som faktiskt behövs för att stödja genomförandet av FN-resolutionen.

Och därefter den förfrågan som med stor sannolikhet kommer att komma till oss om fortsatta insatser.

De brister som tydligen finns rör nu spaning av olika slag, flygtankning och insatser mot markmål. På den marina sidan är jag inte medveten om att man identifierat några brister vad gäller fartyg.

Men det är så det ser ut i dag.

Formellt beslut fattar Nato i samband med sitt försvarsministermöte den 8 juni. Och det är kring detta datum som jag tror att det är rimligt att vi får en förfrågan om möjliga fortsatta insatser.

Och det är på grundval av en sådan som vi har att ta ställning.

Så vi exercerade en del fram och tillbaka i denna terräng – med diverse utflykter om en nyligen utkommen bodströmsk bok.

I den lär han bl a tycka att socialdemokraterna skall sluta att kalla varandra för kamrater. Det förefaller logiskt med tanke av att dom ju inte verkar att vara kamrater alls att döma av hans s k inside-skildring.

På eftermiddagen träffade jag också USA:s avgående ambassadör Matthew Barzun. Han återvänder ju hem för att bli chef för finansdelen i president Obamas återvalskampanj.

Ett med alla rimliga mått mätt mycket viktigt uppdrag.

Men jag tackade honom för det han gjort för att utveckla relationerna. Inte minst har vi gemensamt arbetat med frihetsfrågorna på Internet, och har dessa har nu blivit en viktig axel i vårt samarbete som jag är övertygad om att vi kommer att föra vidare.

Senare hade jag också möjlighet att lyssna på Israels premiärminister Netanyahus anförande inför den amerikanska kongressen.

Retoriskt genomarbetat och skickligt, men den som trodde att anförandet skulle föra oss närmare en fredsprocess i Mellersta Östern hade nog anledning att vara besviken.

Och nu blir det kväll med gamla vänner

13 kommentarer till Anledning vara besviken

  1. pigeon skriver:

    Och därefter den förfrågan som med stor sannolikhet kommer att komma till oss om fortsatta insatser.

  2. kungabloggen skriver:

    Det låter trevligt nyttigt och bra!
    Speciellt det där sista med en afton i goda vänners lag.

    Världen är stor arena och vi bara små sillar kanske just därför det ibland känns som att man får spader utan goda vänners lag.

  3. raianeh skriver:

    Anledning att vara besviken:

    Sverige = Forna Östtyskland; med åsiktsregistrering och allt vad det innebär.

  4. gubbstut skriver:

    Även du Carl, tycks sakna kamrater!?

  5. raianeh skriver:

    Kan stasi ministern förklara varför folk som tillfälligt tar/får försörjningsstöd registreras hos polisen i 5 år.

  6. bestofmankind skriver:

    ”De brister som tydligen finns rör nu spaning av olika slag, flygtankning och insatser mot markmål. På den marina sidan är jag inte medveten om att man identifierat några brister vad gäller fartyg.”

    Ja Carl Bildt vad vet du eller vad vill du veta egentligen?

    ”Här hemma har socialdemokraterna presenterat en rapport , där Libyenfrågan analyseras och ett antal förslag läggs fram för olika sektorer. Mottagandet var blandat, både vad gäller form och innehåll.

    I de militära spörsmålen var det främst förslaget om en marin insats som kritiserades. Commander’s log går på ett utmärkt sätt igenom förutsättningarna för en sådan insats och finner att det är både efterfrågat och genomförbart inom två veckor efter beslut.

    Kritiken har handlat om behovet och effekten av en sådan insats. Att det inte skulle finnas ett behov verkar inte stämma med tidigare information. När NATO påbörjade operationen gav organistionen ut ett faktablad om vapenembargot. Då skulle det finnas minst 25 örlogsfartyg från 10 länder för att kunna upprätthålla detta i Medelhavet. Ett styrkebehov genererat av befälhavaren för att lösa sin uppgift. Behovet verkar kvarstå i någon form. I samband med anfallet mot de libyska fartygen gjorde NATO ett skriftligt uttalande, där det bland annat hette:

    ”Over the past couple of weeks we have witnessed indiscriminate mining and the escalating use of force by pro-Gadhafi maritime forces.”

    När det gäller vapenembargot är alldeles klart att flödet av vapen in och ut ur landet går främst landvägen i väster, söder och öster samt via luften. Men som NATO så riktigt beskriver, så kan organisationen inte blockera alla vägar till och från Libyen. Med en sjöfartskontroll stänger man däremot av den enklaste och snabbaste vägen. Jag skulle vilja tillägga att det också rör sig om den största kapaciteten i fråga om volymer som blockeras.”

    http://krigskonster.blogspot.com/2011/05/i-den-libyska-bikupan.html

  7. iniskogen skriver:

    Hela världen hade möjlighet att lyssna på Israels PM:s tal inför kongressen. Hans tal innehöll inga nyheter. Det obehagliga var de stående ovationer som kom från kongressen vid ”vissa meningar”. CB med sina nära kontakter med republikanerna i kongressen uppvisar ett hyckleri genom att försöka få det som möjligt med en tvåstatlösning. Det enda Nethanyia inte sade var ”judarnas bibliska rätt” till Judeen och Galilien. Detta kunde kanske anses bli lite för grovt för en stor allmänhet. Vad tycker CB att EU ska göra nu. Kommer EU att sätta någon press på Israel att stoppa ockupationen av Västbanken och Golanhöjderna? FN-beslut finns redan.

  8. flyktingar skriver:

    De liberala sekulära som gjorde revolution i Iran för 30 år sedan har anledning vara besvikna idag. De har tagit sig därifrån, så gott de kunnat.

    De sekulära som deltog i demonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo har anledning vara besvikna, när demokrati i Egypten allt mer likställs med islamism.

    De (inklusive CB?) som såg en EU-turkisk-syrisk allians har anledning vara besvinka på den syriska regimen idag (minst 1062 döda civila senaste 3 månaderna).

    De som sett fram emot att ”bli besvikna” på ett Palestina lett av marionetterna Hamas-Fattah med Iran/Syrien/Saudiarabien dragande i korruptions- och islamismtrådarna och ett underminerat israeliskt samhället indraget i kaoset i MÖ, får vänta länge än på att leva ut sin ”besvikelse” – en besvikelse över att Israel står på sig och inte dras med i illusionen om ”den arabiska våren”, vars enda gröna inslag är grön islamism med krav på Israels förintelse. De professionella långansiktenas ”det hade vi ingen aaaaning om” – teater på det judiska folkets ruiner är inställd. ALDRIG MER.

  9. claudius49 skriver:

    Bäste Carl Bildt, kan Du säga hur pass vanligt är det att en hög företrädare för ett land, t ex en premiärminister, ges tillfälle att hålla tal inför ett annat lands parlament?

    Är inte det rätt ovanligt? Men nu har ju PM Netanyahu från Israel talat inför USA:s kongress. Varför?

    Och detta då president Obama var bortrest på sin Europatur (!)

    F ö är nog en del här intresserande av att läsa Dina kommentarer till Netanyahu-talet.

  10. iniskogen skriver:

    Hej Flyktingar, varför är Du så bitter och om Du är vuxen låter Du lite löjlig. Jag vet ej vad Du har flytt från men Palestinierna var ej på något sätt religiöst influerade. Genom Israels och USA:s påverkan fick Hamas ett stort inflytande. Även korruption har en tagare och en givare. Israel är ej under något hot. Under många år har Israel bombat och invaderat sina grannar med stora mänskliga förluster. Har världssamfundet fullkomligt bortsett från att Israel har byggt en ”mur” runtom det framtida Palestina. Vi i Europa är stolta över att muren mellan öst och väst är borta. Varför unnar vi inte andra länder samma ynnest. Kom ihåg att Israel är ett politiskt delat land. Om inte det fanns en yttre fiende skulle landet ev. slitas sönder av interna bråk. Bl a är kvinnor ej jämställda. Om vi ska ta Bibeln på allvar så är judar och muslimer halvsyskon. Samma pappa men ej samma mamma.

  11. Geneina skriver:

    Denna teori om att Israel behöver konflikten för att hålla inre spänningar i schack har jag hört förut. Var jag jag läsa mer om detta? Jag vill gärna försöka förstå vad denna teori grundar sig på.

  12. iniskogen skriver:

    Geneina, Om Du läser Israeliska dagstidningar upptäcker Du att det finns stora politiska motsättnigar. Arutz Sheva som är en högertidning kallar alla som är vänster ”leftist”. Tel Aviv-bor betraktas av bosättarhögern som icke lojala till den sionistiska staten. Många Israeler vill ej berätta från vilket land de kommer från när de åker utomlands. Israel har tagit ett stort steg åt höger och vissa partier i regeringskoalitionen är ej rumsrena. Alla judar är ej ortodoxa på samma sätt som alla kristna är ej aktivt troende.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare

%d bloggers like this: