Mellan Miserata och Homs

VID MEDELHAVET: Påsksemester innebär sannerligen inte att världen kopplas av. Telefonsamtalen i olika ärenden kommer tätt i dessa tider av påtaglig kris och omvandling.

I Libyen är det svårt att undvika intrycket av att situationen just nu har hamnat i något av ett låst läge.

Som vanligt finns illusionen om att någrta flygangrepp dramatiskt kan förändra allt. Men – som jag skrev när det började – om inte den inledande chocken av flyganfall leder till förändring är risken stor för att taktikanpassning och tillvänjning leder till ett utdraget skede.

Så var det i Kosovo 1999. Där tog det 78 dygn av allt mer besvärliga flygoperationer – det blev allt svårare att hitta mål som gick att motivera på ett rimligt sätt – innan det kom till en bredare politisk uppgörelse.

Och Israel gjorde samma erfarenhet när man under sitt senaste Libanon-krig trodde att det egna flygvapnets styrka skulle räcka för att kuva Hezbollahs kontroll på marken. Där fick man invänta den resolution av FN:s säkerhetsråd som avslutade den konflikten.

Men ingen av dessa möjligheter ser jag som sannolika i detta fall.

Efter bombningarna i Kosovo var en överenskommelse med Milosevic fortfarande möjlig. Det är inte lätt att se att det skulle vara möjligt att acceptera samma sak med en Khaddafi på andra sidan bordet.

Och en resolution i säkerhetsrådet kommer sannolikt inte att bli enkel heller. De omständigheter som gjorde den historiska resolutionen 1973 möjlig har nog i viktiga avseenden förändrats.

Därmed ser det ut som om vi hamnat i en situation med en utnötningskonflikt som självfallet riskerar en allt högre mänsklig kostnad ju längre den pågår.

Just nu handlar mycket om Miserata. Som landets tredje största stad är Miserata av självklar betydelse, men den förvägrar också Khaddafi den totala kontrollen över landets västra delar och därmed den delning som annars skulle kunna riskeras.

FN förefaller nu att ha förhandlat fram möjligheten till bättre tillträde för humanitära organisationer till staden och dess drabbade invånare, och det är självfallet av den yttersta vikt att de möjligheterna finns.

Från EU:s sida finns en beredskap att bistå också med militära resurser om FN:s humanitära del OCHA så skulle begära. För dagen framstår det dock inte som om det behovet skulle finnas. Att vi skulle engagera oss med marktrupp i de direkta stridigheterna i landet saknar självfallet aktualitet.

Just nu är det dock främst situationen i Syrien som vi har anledning att ha ögonen på.

Rapporter talar om tiotalet ytterligare döda i Homs under det senaste dygnet. Det finns nu allt fler tcken på att protesterna runt om i Syrien håller nu på att utvecklas till en renodlad revolt mot regimen.

Att staden Homs nu är i centrum har sin betydelse.

Det var inte så långt härifrån – i staden Hama – som president Hafez al-Assad 1982 med stridsvagnar och artilleri slog ner vad han betecknade som ett upprorsförsök av det muslimska brödraskapet. Dödstalet låg med all sannolikhet en bra bit över 10 000 människor.

Men det var då det. Jag minns hur det tog månader innan mer tillförlitlig information om vad som hänt i Hama nådde omvärlden. Några internationella reaktioner värda namnet blev det egentligen aldrig.

Det som var möjligt då är knappast möjligt nu.

Även om informationen om vad som händer ibland inte är alldeles tillgförlitlig vet vi tillräckligt mycket. Och att helt mörklägga en upprepning av 1982 fungerar inte i den moderna Twitter-världen.

Handlingsfriheten för diktaturer har inskränkts av den moderna teknologirevolutionen. Twitter och satellit-TV har skapat nya politiska realiteter.

Syrien är ett mångfasetterat litet Jugoslavien mitt i Levanten. Och i detta ligger självfallet att det i den nödvändiga öppningen och demokratiseringen av landet också finns betydande risker. Landets olika minoriteter – bland dem ca två miljoner kristna – har förvisso sina klagomål på den nuvarande regimen, men i alla fall vissa av dem hyser också farhågor för vad en annan situation skulle kunna innebära för dem.

Till den interna utmaningen skall så läggas den externa.

Sambandet med den labila situationen i Libanon är uppenbar. Hezbollah-milisen där är beroende av sin försörjning med vapen från Iran via Syrien.

Och sambandet med Irak finns också. Jag minns en hel förort till Damaskus som är ett litet mini-Irak.

Till detta skall så läggas Turkiets säkerhetsintressen, situationen för den kurdiska minoriteten och inte minst den frusna konfliktyen med Israel över Golan-höjderna.

Utvecklingen i Syrien kommer sannolikt inte att följa mönstret från Tunisien eller Egypten. Riskerna för en mer våldsam utveckling är dessvärre mycket påtagliga – med alla de mycket mångfasetterade konsekvenser som en sådan skulle medföra.

Det arabiska uppvaknandet går vidare – och kommer att ställa oss inför allt fler utmaningar.

35 kommentarer till Mellan Miserata och Homs

  1. iniskogen skriver:

    Carl Bildt Du verkar ha väldigt gott om tid. Jag önskar att Du som Sveriges Utrikesminister kunde förklara för ”folket” att det inte är invandrarns fel att vi har en förhöjd arbetslöshet. Att hänvisa till Kosovo är som jag ser det ett uttryck för ”yrsel”. Kosovo styrs och har gjort det under lång tid av ”kriminella”. Jag hade bestämt mig för att aldrig mer kommentera Din blogg men eftersom jag bor i Norra Norrland vet jag att vi behöver lite nytt blod. Cykeln kom för sent. Alla i Sverige borde omfamna de stackars människor som har lyckats ta sig hit. Att tro att ”vi”alltid ska kunna välja vem vi vill ha hit är enbart enfaldigt.

  2. johanhjalmarsson skriver:

    Riktigt bra inlägg! Jag känner liknande farhågor inför Syrien och då synnerligen ett scenario liknande Jugoslavien där etniska konflikter accelererar.

  3. oppti skriver:

    Folket behöver ingen förklaring-de kan dra sina egna slutsatser.
    Undrar hur våra Syrianska invandrare ser på upproren i Syrien? Eller är de bara intresserade av Allsvenskan?
    Sen är väl cykeln rätt ovanlig i MÖ?

  4. iniskogen skriver:

    Carl Bildt, Du var aktiv i PNAC före 9/11. PNAC har en ide om att kreera ”the New World Order”. Henry Kissinger skrev in sin självbiografi i mitten på 70-talet att ”alla länder inte kunde räkna sig som att finnas kvar”.Detta gällde speciellt de västafrikanska. En annan amerikan skrev 2006 att ”bara för att oljan finns under arabernas fötter” innebär inte att det är deras. Är Du säker på att Du har Svenskarnas mandat att föra en så extrem utrikespolitik. Trots allt har Du bagage som måste kännas besvärligt.

  5. Börjesson skriver:

    ”Som landets tredje största stad är Miserata av självklar betydelse, men den förvägrar också Khaddafi den totala kontrollen över landets västra delar och därmed den delning som annars skulle kunna riskeras.”

    Varför vore just delning ett så oönskvärt scenario? Det verkar ju mest vara befolkningen i de östra delarna som revolterar. Om de i väster trivs med sin ledare så varför inte låta dem behålla honom? Libyen har väl hur som helst ingen lång historia som sammanhängande statsbildning.

  6. iniskogen skriver:

    Till oppti,
    Det jag menar är att cykeln när den kom i början på 1900 räddade ”oss” från inavel.

    Försök att lyfta blicken istället bara för att skydda Carl Bildt. Han klarar sig bra ändå.

  7. mlterryer skriver:

    Glad Påsk! Litet tips på bra cognac Dalamain Vesper.

  8. Leif Eriksson skriver:

    Situationen är mycket oroande i Syrien. Efter Assads tal, som misslyc
    kades med att få slut på protesterna, tycks regimen instället inrikta sig på att skapa bilden av ett väpnat uppror med centrum i Homs (massakern 1982 inträffade förövrigt i Hama).

  9. oppti skriver:

    Iniskogen
    Det jag sade om cykeln gällde samma sak!

  10. utrat skriver:

    iniskogen
    du kan vara lugn. Det är bara inkrökta delar av folket som gör koppling mellan invandrade och arbetslösheten. Det en del av oss reagerar emot är den urusla integreringen och att vi är dåliga på att utnyttja kompetens. Redan om några år kommer vi att slåss för att få hit mer arbetskraft från utlandet. Att vi redan idag ser (svenska) ambitionen på holländska arbetskraftsmässor är bara en början. Intresset ljuger inte sa redan Marx. Bara att kolla på ålderskurvorna.

  11. kulan skriver:

    Det är alltid ett stort misstag att ge sig in i ett krig.
    Det finns bara ett misstag som är större: att förlora kriget.

  12. Leo Occam skriver:

    Så iniskogen bra sagt av dig;

    Alla bildade människor vet ju att invandring enbart berikar ett land ekonomiskt men även på alla andra plan. Det är därför alla länder i världen slåss om att ta emot de miljontal som tex försöker lämna den afrikanska kontinenten.

    Just nu bråkar tex Italien och Frankrike om vem som skall få förmånen att få flest nyanlända från Nordafrika. Italien lockar med tältläger och fransmännen funderar ännu på vad de kan matcha det med.

    Haitis befolkning står även de högt i kurs och där ligger Finland bra till som lanserat ett projekt om
    100 000 haitier att integrera i Åbo-stad. Lyckas det så räknar man med att Åbo blir en av nordens mest heta städer för de stora IT-bolagen.

    Ja så där håller det på, en veritabel huggsexa och överbudspolitik i kampen om det guld som en nyanländ utgör.

    Det är väl egentligen bara Kina som inte fattat detta, men de ligger ju lite efter i utvecklingen.

  13. hujikohujiko skriver:

    Det jag menar är att cykeln när den kom i början på 1900 räddade ”oss” från inavel.

    Försök att lyfta blicken istället bara för att skydda Carl Bildt. Han klarar sig bra ändå.

    http://kanooneiranian.blogspot.com/

  14. svaamer skriver:

    Det var ett himla tjat om cycklar plötsligt.
    ”iniskogen” tycker att cyckeln kom för sent till honom. Hav tröst iniskogen – du kommer inte att ha någon större glädje av den när den väl kommer – du kommer att upptäcka att det är skitsvårt att cyckla inne i skogen.
    Inavel är något helt annat ska du veta – det är något som Khadaffi och Assad gör med sina barn, det har inget med cycklar att göra.
    När ska C Bildt äntligen sluta tjata om sin ”bragd” i det forna Jugoslavien som ledde till absolut noll? Det är ju minst 15 år sen nu Bildt – när ska du sluta tjata om det märkvärdiga som du skulle ha gjort i Kosovo, som om det var en våt dröm? Alla andra vet att det gick åt helvete med hela balkankriget trots allt ditt helt resultatlösa kringflackande där nere. Spare us please…

  15. florimond77 skriver:

    Ja Israel har ju fortfarande inte lärt sig att det inte lönar sig med bara flyganfall. Under gazamassakern hällde man fosforbomber och dim vapen över civila. Att gå in och strida man mot man vågade man inte. Israeliska liv är ju så mycket mer värda än palestinska. Tex bedöms 15 åringar( så de kan fängslas) vara myndiga om de är palestinier och israeliska 18 i detta apparteidland. Just nu passar man på att provocera så mycket man kan för att kunna ställa till med mer massaker av bara rädsla.Man får hoppas att det israeliska folket som blir alltmer medvetet snart kastar av sig denna avskyvärda regering de har idag.

  16. Lars skriver:

    Eller för att citera Hillary Clintons mentor Madeleine Albright, hur hon motiverade Kosovo-kriget: ”Om vi behöver använda våld så gör vi det. Vi behöver inte följa internationella överenskommelser. Vi är Amerika. Den oumbärliga nationen. Vi står högresta. Vi ser längre in i framtiden. Inget avtal kan begränsa presidentens makt.”

    Vi får hoppas att inte våra egna ledare drabbas av samma hybris.

  17. hujikohujiko skriver:

    ”Som landets tredje största stad är Miserata av självklar betydelse, men den förvägrar också Khaddafi den totala kontrollen över landets västra delar och därmed den delning som annars skulle kunna riskeras.”

    Varför vore just delning ett så oönskvärt scenario? Det verkar ju mest vara befolkningen i de östra delarna som revolterar. Om de i väster trivs med sin ledare så varför inte låta dem behålla honom? Libyen har väl hur som helst ingen lång historia som sammanhängande statsbildning

    http://kanooneiranian.blogspot.com

  18. mrmhalland01 skriver:

    Det känns självklart idag att inte bomba ett land som man gjorde på Balkan.

    På något vis känns det ändå som att vi gör för lite i Libyen och Syrien (som just nu är på ”tapeten”).

    Diplomatisk kraft verkar inte vara ett vapen som fungerar.

    Vi kan inte svika våra systrar och bröder i deras kamp för demokrati, så, vad har vi för val ?

    Lite naivt kan man ju resonera enligt följande :

    Om nu Khadaffi betalar ett antal män några hundra tusen för att skydda honom och hans stab, kan man då inte erbjuda tio gånger mer för att vända sina vapen åt andra hållet ?

    Inte så smakligt, men, många Ryssar försvann utan bomber inför förra valet etc…

    Tja… Det vore över på några dagar om alla ville…

    Var finns felet ingen vågar prata om ???

    Vi pratar om MÄNNISKOR !!

    Vem är det som inte vågar ?

  19. digitalcurtain skriver:

    Bäste Carl Bildt:

    Tyvärr, avgörs problemet i Mellanöstern endast med hjälp av att lösa problemet med den palestinska frågan. Där har Du en verklig, men samtidigt svår möjlighet att hjälpa oss. Här finns det faktiskt en öppning , en dimm lucka. Du, om någon har förmågan att hjälpa till. Det lär inte bli lätt men det är dax nu. Vi behöver Dig.

  20. perfro skriver:

    Frågan nu gäller främst Libyen.

    Någon ny FN-resolution av mer offensiv art, vilket är nödvändigt, lär inte komma,
    Ryssland och Kina är definitivt emot-och jag såg i SvD att även den välkände BP – direktören inte ville uttala sig om det var lämpligt medverka till att Khadaffi störtades.
    Affärerna går före förstås.

    Rebellerna och civilbefolkningen lider. De förra saknar möjlighet att strida mot en överlägsen fiende.

    Att övertala Khadaffi och hans söner att lämna landet i en garanterat trygg exil lär inte heller gå.

    Det enda,som kan tolkas står i överensstämmelse med FN-resolutionen, är att bomba Khadaffis palats.

    Så gjorde man ju i Elfenbenskusten även om det var fråga om en bunker där.
    Därmed kommer demokratin där att säkras och ett annars troligt inbördeskrig även undvikas.

    Vad gäller läget i Kosovo är det förvisso svår. Såren behöver dock läkas efter serbernas folkmord.
    Det är dock inte lätt.
    EU har här en viktig roll och likaså som vanligt den internationella diplomatin.

    En av de viktiaste aktörerna här är Carl.

  21. Nikola skriver:

    Ingen har begått något folkmord i Kosovo. Sluta sprid propaganda. Kriget är helt och hållet USA:s fel från början till slut. (Nu pratar jag endast om Kosovokriget och inte de andra krigen i början av 1990-talet) Kosovokriget var onödigt och kostade massor av människoliv. De skyldiga till kriget har inte ställts inför rätta. Istället har samma personer som är skyldiga inrättat en charad i Haag vars syfte är för de skyldiga att skylla ifrån sig och försöka lägga skulden på Serbien.

  22. Lars skriver:

    Khadafi kan inte stå emot rebellerna och NATO utan stöd från delar av befolkningen. Det betyder att han har stöd från delar av befolkningen. Alltså innebär stöd till rebellerna inte ”att hjälpa Libyens befolkning”. Det innebär stöd till den andra delen av befolkningen och det innebär att man överträder FN-mandatet att skydda civilbefolkningen. I praktiken ökar stödet till rebellerna lidandet för civilbefolkningen eftersom det drar ut på en konflikt som skulle varit över för länge sedan om inte väst blandat sig i.

  23. Kachina skriver:

    Jaha, du menar alltså att en snabb avrättning är att föredra framför ett långt lidande. Det är också ett sätt att se på saken. Kanske vi skulle lösa vårt interna problem med Pensionärsberget på det sättet?

  24. bildterberg skriver:

    Och själv förespråkar du kanske alternativet ”långt lidande”?

    http://www.thiscantbehappening.net/node/530

  25. Lars skriver:

    Kachina, jag stödjer linjen som Kina, Ryssland m.fl. förespråkar. Nämligen att söka en diplomatisk lösning på konflikten. Jag förstår inte varför väst har fått dille på att hela tiden söka militära lösningar på varenda konflikt. Ännu märkligare är att ingen protesterar. Vad har hänt med 68-människorna? Vi kommer aldrig få se en fredligare värld om vi inte går ut på gatorna och kräver ett stopp för alla dessa militära interventioner.

    Sen måste jag berömma Sveriges linje att hålla sig till FN-resolutionen. Det är framför allt Frankrike, England och Italien som får ställa sig i skamvrån den här gången.

  26. Lars skriver:

    När diktaturer som Kina och (nästan diktatur) Ryssland har en vettigare linje än ”demokratierna” i väst är det en tydlig indikation på att vi är i bad shape. Real bad shape. Det är dags att ta tag i det här. Folket måste ta tag i det. Vi kan inte längre sitta stilla och lita på våra politiker. Vi måste grilla dem för att se till att de skärper sig och slutar upp med alla dessa vansinniga krig. Med vi menar jag alla folk över hela västvärlden.

  27. Kachina skriver:

    Lars

    Tror du verkligen att diplomatin hade hunnit verka innan slakten varit fullbordad.

    När diktaturer har en rak linje, är den aldrig vettig. Att stödja upproret mot diktatorn Khaddafi är en så uppenbar logisk frivolt att den till och med kan inses de mest självgoda diktaturerna.

    Det är inte vettigt annat än som överlevnad för den befallande eliten. I annat fall är den logiska följden att de måste stödja nästa uppror i det egna landet.

  28. karrman skriver:

    Håller med Kachina.

    Svårt att de en framtid för Libyen med Gaddafi och hans söner kvar vid makten. De initierade dödande av civila och har ingen legitimitet att sitta kvar vid makten. Att de lyckas mobilisera ”stöd” i Tripoli är inget att förundra sig över.

    Betänk också att Kina och Ryssland ställde sig bakom FN resolutionen 1970 att inleda en förundersökning om folkmord i Libyen. FN resolutionen 1973 börjar med att kräva att dödande av civila ska upphöra och en vapenvila ska inledas. Även om FN resolutionerna inte kräver att Gaddafi ska avsättas så är det inte speciellt svårt att dra slutsatsen att det är detta som resolutionerna implicerar. En statsledare som är misstänkt för folkmord kan knappast sitta kvar vid makten.

    Finns också klara indikationer på att de krafter som stått bakom Libyens närmande till väst från 2003 och framåt står i motsättning till Gaddafi klanen och att Said Gaddafi tagit ställning för klanen mot de krafter som vill modernisera Libyen politiskt. Den som ledde förhandlingarna med britterna 2003 var Moussa Koussa och han uttryckte sitt missnöje till britterna med de konservativa krafterna inom Gaddafi klanen.

    Bollen ligger hos Gaddafis regim och så länge de bombaderar civila i Miserata är det svårt att ta Gaddafis löften om att inleda en vapenvila på allvar.

  29. Lars skriver:

    Khadaffi har idag sagt att hans trupper drar sig tillbaka. De lämnar över till de lokala klaner som bor runt Misrata att ta i tu med rebellerna. Om NATO vill stödja rebellerna får de bokstavligen bomba civila från och med nu.

  30. bildterberg skriver:

    Frågan är vad ”Responsibility to protect” innebär primärt:
    Att minimera antalet dödsoffer (speciellt civila) eller
    att störta Qadhafi. Det är allt annat än självklart att
    det senare automatiskt medför det förra. Dessvärre befarar
    jag att det primära målet är något helt annat: Att splittra
    Libyen på likande sätt som skedde med Irak för att därefter
    lättare kunna ta kontroll över regionen genom att
    vidmakthålla ett instabilt tillstånd av ”fredsbevarande
    konflikt” med installation av en lätthanterlig
    marionettregim. Mitt hopp står dock till att detta
    misslyckas genom att ett genuint folkligt uppvaknande i
    arabvärlden lyckas övertrumfa detta moraliskt lågtstående
    geopolitiskt desperata rävspel.

    Sluta upp med att naivt alltid svälja den
    sedvanliga genom historien upprepade krigspropagandan!
    Tvinga fram en bättre användning av alla de pengar
    som förbrukas av krig som saluförs som fredsbevarande.

  31. flyktingar skriver:

    Har den torre kommentatorn bildterberg förirrat sig i den djupa symboliken som påskfirandet innebär?

    ”Tvinga fram en bättre användning av de pengar som förbrukas av krig som saluförs som fredsbevarande”

    Vilka ska tvinga?
    Vilka ska tvingas och hur?

    Är det månne trion Kaplan, Feiler och Mankel som du uppmanar byta kurs från Gaza och istället leda sina turkiska jihadister till Tripoli för att skydda Gadaffis armé i folkrättens namn?

  32. Kachina skriver:

    Jadu Lars, tala om att svälja elefanter. Det är på så sätt en oordnad flykt beskrivits alltsedan Hannibals tid. Låta klaner ta över. Vilka klaner? Hans farmor och farfar, gamla morbröder och tjänstehjon?

    Jag är bevisligen kritisk till stora delar Av USA/NATO:s militärpolitik, men i det här fallet gör de allt rätt ur min synpunkt.

    Du bilderberg. Har du missat att det är ett genuint folkligt uppvaknande som satt igång det hela, över hela arabvärlden? Varför försöker du göra det till en USA-konspiration?

  33. bildterberg skriver:

    Trevligt att inleda sin kommentar med en lagom avvägd
    ”ad hominem light”, flyktingar. Funkar det så funkar det.

    ”Vilka ska tvinga?”
    Alla som är trötta på alla krig som startats
    med tvivelaktiga premisser som grund (t.ex. irakkriget)

    ”Vilka ska tvingas och hur?”
    De som startar krigen baserat på tvivelaktiga premisser.
    En del (t.ex. Eisenhower) har kallat det för
    ”det militärindustriella komplexet” men det är lite
    väl förenklat.

  34. bildterberg skriver:

    Verkligheten behöver inte alltid vara så enkel, Kachina.
    Vad är det som utesluter möjligheten att det folkliga
    upproret har skapat oro i PNAC-NWO-CFR-Bilderberg-gänget
    som lett till att de försökt hitta en väg in att
    ta kontrollen över upproret. I Libyen vidhåller jag
    att det finns indikationer på att detta planerats i förväg
    från världselitens sida. ”Main stream media” är ett
    redskap för att dölja sanningen och tysta ‘whistleblowers’.
    Titta på följande CNN-inslag där den f.d. CIA-analytikern
    Michael Scheuer försöker ge en skymt av det bakomliggande
    spelet men bemöts av försök till censur av CNN-tjejerna:

    Det kan räcka som exempel för tillfället.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare

%d bloggare gillar detta: