ISTANBUL: Det var konstruktiva överläggningar här under dagen med mina kollegor från Turkiet och Italien.
Det var alldeles självklart situationen i Nordafrika och Mellersta Östern som dominerade våra gemensamma överläggningar.
Vi diskuterade olika insatser för att stödja den demokratiska utvecklingen i Egypten, och kom överens om en del mer konkreta steg i det sammanhanget.
Och mer informellt gick vi också igenom våra bedömningar av de olika länderna i den vidare regionen för att kunna bedöma den kommande möjliga utvecklingen.
Viktig var också vårt samtal om olika möjliga samarbetsstrukturer i regionen i detta nya läget.
Den s k Unionen för Medelhavet kommer dessvärre inte att fungera i denna situation, och det gäller att finna olika nya möjligheter. En del idéer i den riktningen finns redan.
Vi kommer att fortsätta våra samtal kring dessa frågor under de närmaste veckorna.
Faktiskt är det så att vi kommer att ses för samtal redan nästa helg. Då i Ungern.
Och att vi därefter kommer att ses före fortsatta samtal också helgen därpå. Då i Finland.
Tidigt i morgon bitti lämnar jag Istanbul och återvänder hem.
Då är det mer än en vecka sedan jag lämnade Stockholm med Amman som första destination på denna resa i och om den radikalt förändrade situation som vi nu står inför i den regionen.
Som historieintresserad så drar jag min till minnes att när 1900-talet kom, och gjorde ett tillfälligt uppehåll år 1914, så var gränserna skissade i Mellersta Östern men området var inte koloniserat. Europa fick plötsligt annat och tänka på. Som sedan hela 1900-talet utvecklades så har det i Mellersta Östern uppstått en fullkomligt unik situation; området har inte skyddats av naturliga hinder såsom hav, öken eller bergig terräng utan av Stormaktspolitik och Olja. Nu, sedan historien återigen har börjat röra på sig igen efter Tredje Rikes fall och Sovjetunionens inre kollaps, är vi alla tillbaka på huvudlinjen vad gäller utformningen av den Värld som det, – tyvärr, bara finns en av. Verkligheten skiljer sig på det sättet från fiktionen att den är unik, och att det som sker lämnar ingen återvändo utan förändringen är för alltid och kan alltså beskrivas som irreversibel. För folk i allmänhet betyder det att tåg, elektriska bussar och elektriska bilar kommer att få ett större intresse. Vindkraft och Vågkraft kommer bli något av det som leder utvecklingen in i framtiden; hela 1900-talet verkar i det perspektivet mer eller mindre som en parentes, en utvikning – ett sidospår. // Ulf Lingbratt
Jag minns mitt 1980-tal. Måndag, planeringsmöte. Många kloka idèer om vad som skulle göras nedtecknades. Stor enighet rådde. Beslutades att hålla nytt planeringsmöte nästa Måndag.
Detta möte blev en repris av föregående möte, med nya färska idèer. Samma nästa Måndag och nästa Måndag, nästa Måndag,……tills någon frågade vem det var som verkställde besluten???? Ingen!!!!
“Kejsaren” stod utan kläder.
Jag undrar, Carl, hur många levande civila det finns kvar i Libyen den dag ni kommer fram till att beslut måste verkställas.
Jag ser idag att åtta elitsoldater från SAS tillfångatagits av rebellerna när de tog sig in i landet för att etablera kontakt med dessa rebeller.
Att inte först meddela att vi kommer och vill tala med er, tyder på att inte ens västerländsk underrättelsetjänst förstår komplexiteten i en från massan kommande revolution och vikten av att inte skada deras egenvärde.
Jag följer med allt större förvåning svenska utrikesministern “förhandlingar”. Har Sverige några intressen att bevaka – utöver att enstaka hjälpsökande svenska medborgare flygs till Malta.
Carl Bildt har tillsammans med Polen varit initiativtagare för “Partnerskap i öst”. Ett första möte har nu hållits, det ända resultatet var att – igen av Bildts och Polens initiativ Vitryssland utesluts. Dessutom har Sverige beslutat om 100 miljoner bidragen till Vitryssland, trots att UD inte vill arbeta i Vitryssland under administrationen.
Dessutom pågår rättegången om händelserna 19/12 i Minsk. Fem stycken av de som sökte storma Kanslihuset har fått sina fängelsedomar. Fyra har erkänt sig skyldiga, video och visat, vittnen har yttrat sig.
Bästa Carl Bildt, det är dags att arbeta med projekt som du har satt igång. Dessutom måste utrikesnämnden aktiveras i det vad Sverige gör i arabländerna.
“Jag undrar, Carl, hur många levande civila det finns kvar i Libyen den dag ni kommer fram till att beslut måste verkställas.”
Carl Bildt har redan deklarerat sitt ointresse i denna fråga – när han inte stödjer den ena eller andra.
Varför skall han ändra sig nu?
Dessutom är Carl Bildts utrikesdeklaration enbart tomma ord i 8 fjuttiga sidor.
bestof
Carl Bildt är intresserad av människor och statsbygge, det förstnämnda bevisligen genom att han läser inläggen från den stora massan och därmed oundvikligen tar intryck därav.
Han vet även att “Avgå Khaddafi” är en “fjärt i luften” ett spel för galleriet, sedan han tydligt talat om vad han tyckte om Khaddafi när Lundin Oil drog sig ur samarbete med Libyen.
Det börjar vara lite mycket personförföljelse nu. Carl Bildt är vår meste utrikesminister någonsin, där ingen kommer ens i närheten för jämförelse.
Jag kritiserar inte personen när jag lyfter fram “måndagsmötena” på 80-talet. Jag ger bara en påminnelse om vad som kan hända efter en serie harmoniska möten,…..att man glömmer fatta beslut om vems ansvar det är att verkställa.
Britternas beslut att anonymt, utan förvarning, skicka in en förhandlingsdelegation, var minst sagt idiotiskt. Nu gäller först att EU visar sitt stöd för Obama, därefter ta kontakt med de generaler som leder revolutionen för att få anvisningar om vad som skall göras,…..därefter verkställa.
Det måste vara helt klarlagt att USA/EU agerar på de direktiv revolutionens generaler anget. Vi får aldrig ge upphov till misstanken att USA/EU agerar för egen vinning, utan enbart för att skydda civilbefolkningen från en massaker.
“Det börjar vara lite mycket personförföljelse nu.”
Du har brist på argument Kachina. Du själv efterlyser ju Bildts handlingar.
Jag tolkar hans uttalande, och markerar frånvaron av konkreta beslut som ger inverkan.
När du anklagar mig om personförföljelse kontrar jag med att du vill gärna beskydda och agera som hans far och livvakt. Men med Bildts myndiga ålder bör han själv vara ansvarig för sina uttalanden och handlingar.
Ju mer du försvarar honom, ju mer du misskrediterar hans omdöme som utrikesminister. Konstruktivt iofs men inte bra.
På tal om krig,…….må skidkriget mellan Sverige och Norge aldrig upphöra.
Må ordkriget mellan mig och bestofmankind aldrig upphöra.
“Jag tolkar hans uttalande, och markerar frånvaron av konkreta beslut som ger inverkan.”
Ja, efter Darfur har det varit tunnsått med beslut som ger inverkan, däremot har hans uttalanden haft en viss påverkan i vissa frågor. Han har satt Sverige på den politiska världskartan vilket gett oss sidoeffekter som påverkat vår ekonomi positivt.
“Ju mer du försvarar honom, ju mer du misskrediterar hans omdöme som utrikesminister”
Ja, det kan ha en dubbelsidig effekt. Jag är snar att ta honom i försvar, inte för att han är lik min bror, utan för att jag respekterar den hängivenhet och energi han lägger på jobbet som vår utrikesminister.
Sedan, kan jag vid tillfällen såga honom jäms med fotknölarna, men det gör jag med brorsan också, ibland.
Carl Bildt kan och bör göra mer för Libyen – om han själv vill!!!!!
“Carl Bildt kan och bör göra mer för Libyen – om han själv vill!!!!!”
Ja, jag tror han har det inflytandet både i FN/EU och USA. Det är dags att han sätter igång nu, om inte revolutionen i Egypten skall bli en “tåfjutt”. Mycket av den arabiska revolutionen är beroende av att Libyen “följer tåget”.
Han behöver inte alls uttala “fåtölj-krigarens slagord”, avgå Khaddafi, utan bara kräva tidpunkt för verkställande av det alla vet måste göras.
“Han behöver inte alls uttala “fåtölj-krigarens slagord”….
Tänk om Carl Bildt kan vara konsekvent så att jag åtminstone vet hur han tolkar sin egen utrikesdeklaration. Att han skall vara lika konsekvent som när han uttalade sig om Georgien-Ryssland konflikten – starkt fördömande på gränsen till provokation till krig.
Vill du att vi tar upp Georgien-Ryssland igen? eller håller du med att han bör vara konsekvent och inte personligen välja vem han skall försvara eller inte.
Georgien-Ryssland tar vi inte upp igen.
För att veta om han är konsekvent eller inkonsekvent måste vi ha tillgång till alla infallsvinklar på objektet som han har. Och,…..det har vi inte.
Att jämföra Ryssland med Nazi, och att inte stödja den ena eller andra i Libyen är jätte stor skillnad.
Okonsekvent alltså!
Ja, Nazi-Ryssland var en groda. Slut.