TEL AVIV: Flyktingkrisen från Libyen får allt större och allt mer tragiska dimensioner. Världssamfundet måste hjälpa till med alla de resurser som vi har. Sannolikt är detta bara början.
Och samtidigt fortsätter striderna inne i Libyen. Vi försöker – med tilltagande svårigheter – få ut alla de svenska och andra EU-medborgare som vill ut.
Vi hade alla hoppats att denna fas av Libyen-utvecklingen skulle ha varit över nu. Men Khaddafi har tydligen fortfarande resurser att en tid stå emot det oundvikliga. Vi har tyvärr sett mönstret förr i historien.
Denna dag är mina sista av mina fyra dygn mellan Jordan-floden och Medelhavet.
Mötet med premiärminister Netanyahu blir det sista av mina politiska möten under dygn då jag utförligt kunnat sitta ner med alla de ledande företrädarna här. Och vi kommer naturligt nog att fokusera på förutsättningarna för den fredsprocess som nu är nödvändigare än kanske någonsin.
Men sedan bär det norrut längs kusten upp mot de vackra gränstrakterna mellan Israel och Libanon för att diskutera säkerhets- och andra utmaningar i detta komplicerade men viktiga område.
Flyktingar från Libyen visar hur det ser ut i världen.
Massarbetslöshet i Egypten och Tunisien satte fart på revolutionen.
Nu flyr 180 000 arbetare från Kina Bangladesh och Vietnam från grannlandet Libyen.
Vad gör LO?
Eller ILO kanske för att vara mer seriös!
oppsi,
Menar Du inte PLO? Med de miljarder som LO offrat på PLO borde de ha råd att härbärgera mins 30% av flyktingarna från Libyen.
Tack Carl Bildt för mycket intressanta skildringar från Dina resor och samtal i regionen. Det känns som mycket relevant det Du gör.
Lätt patetiskt att se hur en del av “debattörerna” som dras till denna blogg förgäves försöker attackera Bildt med diverse (tyvärr ganska barnsliga) inrikespolitiska argument. Det finns en och annan som längtar tillbaka till “slogantiden” i svensk utrikespolitik, där det viktiga inte var vad man gjorde (förutom att hälla miljarder i biståndsmedel på hel- eller halvdiktaturer i tredje världen)utan vad man sade till sin svenska hemmapublik (för omvärlden struntade i rätt stor utsträckning då såsom nu i ensidiga svevska “kräver” , “måste”. “omedelbart” etc etc.
För första gången egentligen i modern svensk historia har vi en utrikesminister som är oerhört aktiv, som faktiskt reser hela tiden (detta är väl bölnd annat just vad en utrikesminister bör göra – ganska ofta) och som gör Sverige relevant i det forum där riktig realpolitik faktiskt skapas: i kombinationen och växelspelet EU, USA, övriga stormakter (Kina, Indien, Ryssland, Braslien) och NATO.
Det känns oehört skönt för mig, en fyrtiotalist som minns väl svensk flumpolitik, att se hur irrelevant (s)-politiken är idag på utrikesområdet. På andra områden med men det är en annan femma.
Men hönorna kacklar vidare, som någon klok person (kachina?) här sade. Och låt de fortsätta att kackla. Jag tror inte Bildt bryr sig särskilt mycket om det. Inte så många andra heller, misstänker jag.
Jag undrar stillsamt var tsolin finner dessa intressanta skildringar? Själv hittar jag bara namnen på städerna han varit i och personerna han pratat med…
En jämförelse mellan Sveriges och Norges utrikesministrar:
Bildt:
“I will look forward to recognizing a Palestinian state as soon as possible, but there has to be a Palestinian state,” Bildt said during an interview.
“And a state has to be founded on an end of occupation, and an end of occupation is based upon an agreement with Israel.”
“he did not see why it would not be possible to get to a final agreement swiftly, and that the recently leaked “Palestine Papers” showed that an agreement was “really close.””
Gahr Stoere:
“Gahr said Israel runs the risk of being seen internationally as a “permanent occupier” if the stalemate in the peace process continues. He said he was worried such a view would lead to a further delegitimization of Israel and would harm its security.”
“He said he came out of the meeting with Lieberman very disappointed. “His message is clear: Forget it,” Store said.”
Viss skillnad mellan det knastertorrt neutrala EU-sändebudet och den engagerade statsmannen, eller?
Märkligt också att Wikileaks uppgifter har gått från meningslöst skvaller till sanningar.
Det kan man inte komma ifrån att många, mig inkluderade, är tacksamma för Bildts dagliga bloggande och kommunikationsförmåga till folket, om än är det en envägs tillvägagångssätt.
Tyvärr nöjer jag mig inte med en skriftligt version av utrikesdeklarationen. Handling, agerande, hjärligt engagemang (inte enbart närvaron i varje möte och konferens), förväntar jag mig en utrikesminister som representerar ca 9,2 miljoner invånare.
Till er besvikelse kommer jag att kackla vidare när Bildt ger mig anledningar att göra det!
Jag kommer inte heller att gömma mig i ett neutralt alibi att inte välja den ena eller andra sidan. Och jag behöver inte heller ropa om medhåll varken från den ena eller andra sidan.
Rättelse:
Tyvärr nöjer jag mig inte med bloggande och en skriftlig version av utrikesdeklarationen.
tsolin – Du kallar Sveriges utrikespolitik med förakt för Slogantiden. “Det finns en och annan som längtar tillbaka till ”slogantiden” i svensk utrikespolitik, där det viktiga inte var vad man gjorde”
Tycker det är ytterst beklämmande faktiskt. Men inte helt ovanlig attityd i högerkretsar. Sverige förde en ytterst aktiv utrikespolitik som gav oss en otroligt stark ställning i förhållande till vår storlek. Det var den faktiskt, det är svårt att förneka. Generalsekreterare i FN, medlare, skiljedomsinstitut, ordförande generalförsamlingen, IAEA, starkt röst och dessutom drivande i Israel/Palestinafrågan, stor förespråkare för tredje världens rättigheter, för avkolonisering. En av de starkaste i att propagera för avskaffad apartheid i Sydafrika. Sverige uttalade sig mycket starkt mot Vietnamkriget. Ett krig som högern då gillade men som nu de flesta med vett inser var ett stort misstag. 4 miljoner döda, terrorbombningar och massakrer. Sverige gjorde alltså enormt mycket inom den politiska arenan. Detta har gett oss ett unikt varumärke runt om i världen. Vi anses vara en trovärdig demokratisk nation med goda principer. Vårt bistånd har ytterligare stärkt denna bild. Därför svider kritik från länder som Sverige. Sverige är givetvis inte ensamt, Norge har tagit sig rejält och nu också Finland och det finns givetvis fler.
För vad tror du utrikespolitik är när du skriver att det bara var sloganpolitik innan, politik är till stor del som tur vad faktiskt ord. Men kanske framförallt Vad tror du vi har gjort nu? Jag tycker Bildt gör ett helt ok jobb. Lite tyst så länge det inte är Ryssland som gör något för då uttalas det minsann.
Svider det verkligen så mycket att sossarna lyckades skapa en sådan unik ställning? Kan du inte bara vara glad och stolt på samma sätt som vi faktiskt nu inte heller behöver skämmas när Bildt är ute.
villagestream presterar ovan en oslagbar variant av skrytvalsen. Visst, det har funnits vackra inslag från svenskar på det internationella fältet. Och dessutom räknas allt sossarna till godo? En hel drös av de uppräknade var som jag minns engagerade och klipska tjänstemän, som ev. saknade partibok, eller inte börjat karriären i LO.
Men låt oss vara snälla, och konstatera att en del sossar har varit erkänt duktiga inom utrikes affärer.
Dock vill jag påminna om att vi har ett tidsskede med ett försök att låta EU representera vår världsdel på olika sätt. Man tycker det är rätt skönt att EU försöker kanalisera vår röst i världen. 27 högljudda röster från små och stora stater kan bli lite jobbigt.
Tyvärr blir det väl snarast Cameron och Sarkozy (och inte minst Berlusconi!) som hörs medan Sverige står i ett hörn med handen uppräckt väntande på att få ordet…
Det som till slut officiellt sägs blir också av naturliga skäl sönderkompromissat och menlöst.
metusalem,
“Man tycker det är rätt skönt att EU försöker kanalisera vår röst i världen.”
VÅR RÖST? Menar du verkligen att det finns EN röst inom EU? Hur är detta möjligt?
495 miljoner som tycker samma sak? En omöjlighet!
Kanske om man frågar alla och tar en “medelåsikt”?
Men, mig har de inte frågat, så det kan inte stämma. Kan det vara så att den korrupta politiker-eliten i Bryssel har snackat sig samman och röstat om vad VI tycker? Men det är knappast “VÅR” röst. Om du inte kopplar bort din fria vilja och accepterar att din åsikt ändå inte skulle respekteras.
Kanske är det det ni har gjort?
Carl Bildt berättar vart han har rest och vika han har träffat, men det ända frågan som han har agerat varit dömande av Vitryssland. Senast ville han öka sanktionerna för att Vitryssland skulle ha levererat vapen till förbjudna länder.
Det kunde inte vara frågan om Libyen eftersom embargot beslöts förs i lördag av FN. Däremot hade Bildt FN:s stöd när det gällde vapen till Elfenbenskusten. Embargot gäller från 2004. Vitryska vapen skulle ha gått till den avsatta presidenten, som vägrar släppa makten.
Idag ber FN ursäkt i riktiga gammaldags former genom Under-Secretary-General Alain Le Roy, head of the Department of Peacekeeping Operations (DPKO
Svenska utrikesministern bör vara lika snabb och ödmjuk. Som jag tidigare har skrivit är det viktigaste idag att övervaka rättegång som dagligen pågår i Minsk mot kuppmakarna. Carl Bildt åk dit, kolla läget och uttala igen.
Carl Bildt, vad sa premiärminister Netanyahu? Är Ni kapabla att tala om hur PLO och Hamas terrorism skall bekämpas?
metusalem: jaha, “skrytvalsen”, du också alltså :) förstod nästan det när jag skrev det. “Vi kan minsann ingenting i Sverige, vi tror bara alltid att vi är så himla duktiga” etc. etc. VI HAR de facto haft en betydande roll i internationell politik trots att vår storlek borde föranleda en totalt obetydlig roll. Förstår inte varför vi ska förneka detta, det är ren och skär fakta. Däremot kan man alltid diskutera varför. En given förklaring är vår speciella ställning under kalla kriget. Ej med i Nato ej heller som stackars finnarna i Sovjets skugga. Vi hade dock kunnat göra som många andra, hålla tand för tunga eller ensidigt bara kritisera ena parten för illdåd. Det gjorde vi inte. Vi stod i mångt och mycket upp för tredje världen, kritiserade även USA emellanåt, satsade på medling och fred, visade oss generösa med bistånd. Skryt, kanske, sant, definitivt. Anledningen att jag skrev Sossarna var inte för att det bara var sossar, även om de givetvis haft störst roll, utan för att jag antar att det är där skon klämmer för tsolin som för första gången någonsin anser att vi för en utrikespolitik :)
En fråga till Bildt. Pratar man någonsin om den gigantiska rosa elefanten som alltid följer med de israeliska ledarna. När Netanyahu pratar om att deras bekymmer är säkerhet, säger någon någonsin att detta inte är deras största bekymmer. Deras troligtvis största projekt är ockupationen. Där går de flesta militära resurser såväl som infrastrukturella satsningar som militära. Ett medvetet projekt för att göra Israel större på bekostnad av Palestina. Eller låtsas man som att det är någon annan än Israels ledning, typ bosättarna, diskuterar man det i ordalag som att de måste lägga av, Israel måste försöka stoppa dessa etc. När det i själva verket är statens Israels mycket medvetna projekt.
Snålt betalda legosoldater i Libyen:
http://www.sott.net/articles/show/225351-Israeli-arms-distribution-company-CST-Global-supplied-50-000-mercenaries-to-Gaddafi