Snabbt i Tbilisi

31 mars 2011

TBILISI: Det blev en snabb förflyttning från våra nordligare breddgrader till nejderna söder om mäktiga Kaukasus.

Och här har jag nu mer officiellt kunnat inviga vår ambassad.

Det blev trångt värre på invigningsmottagningen, och förvisso ingen anledning att klaga på uppmärksamheten i media.

Också som vår yngsta kvinnliga ambassadör är det uppenbart att Diana Janse redan satt sig ordentligt på kartan är.

Men de skall sägas att detta är ett land där medelåldern på ministrar och viktiga beslutsfattare ligger en bra bit under den i många andra länder.

Sverige har funnits här sedan flera år tillbaka inte minst genom Sida:s viktiga verksamhet, och sedan kriget mellan Ryssland och Georgien 2008 har vi ju också ett trettiotal svenskar som arbetar i EU:s observatörsmission EUMM.

Mitt i det pressade schemat blev det dock också tid för viktiga politiska samtal. Och den georgiska kulinariska gästfriheten levde upp till sitt väl etablerade rykte.


Viktigt avhopp

31 mars 2011

STOCKHOLM: Torsdag morgon och snart sedvanligt regeringssammanträde och allmän beredning.

Att Libyens utrikesminister Moussa Koussa nu valt att avgå och lämna landet är utan tvekan en mycket betydelsefull utveckling.

Han har varit utrikesminister något år, men var dessförrinnan under lång tid chef för den omfattande libyska underrättelsetjänsten och dess internationella och inte minst afrikanska operationer.

Under de senaste dagarna vet jag att han haft frekventa kontakter med London, också i syfte att få en lösning av konflikten, och det är uppenbarligen dessa i kombination med frustration över situationen som nu lett fram till denna utveckling.

Betydelsen av att den närmaste kretsen kring Khaddafi på detta sätt börjar att upplösas är uppenbar.

Det är ju en utveckling som denna snarare än ett blodigt militärt avgörande som vi strävar efter att uppnå.

Men nu bär det av mot Rosenbad.

Och dit kommer direkt efter regeringsberedningen Nato:s Anders Fogh Rasmussen för överläggningar med Fredrik Reinfeldt.

Men då måste jag avvika för min snabba utflykt för ambassadinvigning i Tbilisi.


Snabb ambassadinvigning

30 mars 2011

STOCKHOLM: En dag som började med utrikesnämnden på Slottet för överläggning om Libyen-insatsen och avslutades med att jag på Bromma tog emot Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen som kommit hit för sitt officiella besök i morgon.

Vi har inte träffats sedan i går…

Som det nu ser ut kommer vår Libyen-insats med bl a Gripen-flygplanen att få stöd av samtliga riksdagspartier med undantag av Sverigedemokraterna. Vilka motiv de har att ställa sig utanför vet jag faktiskt inte.

Under eftermiddagen följde jag noga den syriske presidentens Bashirs anförande inför det syriska parlamentet.

Men det blev ett betydligt tunnare anförande än som hade spekulerats om.

Någon brådska med de reformer som är nödvändiga gick knappast att spåra. I stället talades en hel del om olika konspirationer mot Syrien.

Och därmed är det långt ifrån osannolikt att protesterna kommer att fortsätta med en påtaglig möjlighet att konfrontationen stärks.

Syrien behöver en tydlig politisk och ekonomisk reformkurs. Undantagslagarna måste avskaffas också här. Och politiska fångar måste släppas.

I morgon torsdag börjar min dag med sedvanligt regeringssammanträde på Rosenbad med genomgång av det in- och utrikespolitiska läget.

Men därefter styr jag iväg till Tbilisi i Georgien för att i morgon kväll inviga Sveriges nya ambassad där.

Lite tid till politiska samtal hoppas jag också att det kommer att bli, men långt ifrån det som hade planerats, för att nu inte tala om att Baku och Armenien fick skjutas på framtiden.

På fredag morgon skall riksdagen ta ställning till Libyen-insatsen, och som statsråd ansvarig för propositionen kommer jag självfallet att vara på plats för att delta i den debatten.

Men jag lovade min armeniske kollega när vi talades vid i telefon i dag att försöka att komma till Yerevan och Baku så snart som möjligt. Läget i regionen är komplicerat – och förefaller att bli så än mera.


Fokus på Syrien

30 mars 2011

STOCKHOLM: En dag som inleds med utrikesnämndens sammanträde, men där kalendern i övrigt är relativt tom eftersom jag ju ursprungligen skulle ha inlett min resa till södra Kaukasus i dag.

Under den senaste veckan är det allt mer utvecklingen i Syrien som kommit i fokus.

Ett stort antal människor har ju dödats i samband med demonstrationer i olika delar av landet, och det har också lett till mycket starka reaktioner från EU:s sida.

I dag skall president Assad hålla tal och tillkännage olika reformer, men frågan är om det inte är för sent i ljuset av utvecklingen. En demokratisering borde ha inletts för länge sedan.

Syriens strategiska betydelse är uppenbar. Därmed kan utvecklingen här få avsevärt mer betydande regionala implikationer än vad som gäller i fallet Libyen.

En av utrikesministrarna från regionen jag talade med i London i går sade att han hade 20% av sina tankar på Libyen och 80% på Syrien just nu.

Det är inte svårt att förstå varför.


Hem från London

29 mars 2011

STOCKHOLM: Allldeles för sent hem från London efter den stora konferensen om Libyen där under dagen. Det är redan väl efter midnatt.

Men konferensen var bra i och med att den nu gav tydligare politisk struktur till de samlade insatserna och operationerna vad gäller Libyen.

Och även om det fortfarande är de militära operationerna som dominerar låg tyngdpunkten i våra diskussioner mycket tydligt på de politiska och humanitära insatserna.

Sveriges besked om att vi kommer att bidra med högst åtta Gripen-flygplan mottogs påtagligt positivt av de olika länderna. Bortsett från det rent militära värdet tillmättes det politiska värdet av Sveriges konkreta bidrag påtaglig betydelse.

I morgon förmiddag sammanträdet utrikesnämnden på Slottet för diskussion i ärendet. Formellt riksdagsavgörande förutser jag kommer att ske på fredag.

Vi hade gärna sett att mandatet för det svenska deltagandet i operationen hade bli bredare, men kan å den andra sidan konstatera att vi nu ser ut att få ett mycket brett parlamentariskt stöd.

Med tanke på att detta är första gången sedan början av 1960-talet som svensk stridsflyg deltar i en internationell operation ligger det självfallet ett betydande värde i detta.

Den informerade erinrar sig dock sannolikt att vår flyginsatserna den gången – med J29 Flygande Tunnan – var inriktad på anfall mot markmål. Och att dessa insatser också blev betydelsefulla för FN-insatsen i dess helhet.

Nu kommer våra insatser att handla om luftövervakning och – hoppas jag – olika former av spanings- och underättelseinsatser. Inte minst dessa senare har mycket tydligt efterfrågats, och även här tror jag att det politiska stödet är mycket brett.

I morgon bitti skulle jag egentligen ha inlett min resa till södra Kaukasus men så blir det nu inte. Utrikesnämndens sammanträde har självklar prioritet i en situation som denna.


Strax iväg till London

28 mars 2011

STOCKHOLM: Detta har blivit en dag mer dominerad av Libyen än av Arktis även om den ursprungliga avsikten var en annan.

Tack och lov hann jag dock vara med ett tag på vårt Arktis-seminarium ute i Vetenskapsakademins lokaler vid Frescati när våra olika imponerande resurser inom polarforskningsområdet presenterades.

Få vet att vår isbrytare Oden tillhör de tre mest kompenta och kvalificerade forskningsfartygen uppe i de arktiska isarna, och att hennes olika tjänster inte minst när det gäller att kartlägga bottenförhållandena är lika viktiga som de är efterfrågade.

Men sedan ringde den brittiske utrikesministern Hague om de olika förberedelserna för London-konferensen om Libyen i morgon och jag fick kasta mig tillbaka i den materien.

Seminariet i övrigt blev emellertid – har jag hört senare – mycket bra. En god grund för våra fortsatta förberedelser för vårt ordförandeskap i Arktiska Rådet.

Det blev en hel del kontakter med olika utrikesministerkollegor under dagen om förberedelser inför morgondagens möten. Ett betydande antal frågor måste lösas ut.

Mycket av medias uppmärksamhet ligger på möjliga svenska bidrag till genomförandet av säkerhetsrådsresolutionen 1973.

Och förvisso är det betydelsefullt att vi deltar på ett eller annat sätt. Både i substans och när det gäller det politiska stödet i vidare bemärkelse. Åtskillig tid under dagen har ägnats också detta.

Men minst lika viktigt är att vi i London i morgon visar färdriktning och ambition i de politiska och diplomatiska ansträngningarna.

Militära medel är förvisso mycket betydelsefulla – ibland t o m avgörande – men vi skall aldrig glömma att de är metoder för att nå politiska mål och måste fungera i harmoni med andra insatser med samma syfte.

Den information som når oss från Libyen tyder ju på att de inledande flyginsatserna inte bara stoppat Khaddafis offensiv mot Benghazi, utan också bidragit till att hans styrkor succesivt dragit sig tillbaka.

Alldeles självklart är detta positivt och bra och visar att insatsen inte minst med möjligheten att angripa mål på marken när dessa direkt och omedelbart hotar civila och inga andra åtgärder står till buds var och är riktig.

Mycket tidigt i morgon bitti bär det så av till London och mycket sent i morgon kväll återvänder jag från London.

Där kommer jag att delta i bägge de möten som kommer att äga rum för att diskutera främst den politiska inriktningen på de olika ansträngningarna.


Mellan Arktis och Libyen

28 mars 2011

STOCKHOLM: Så verkar det då ha lossnat nere i Nato-högkvarteret i Bryssel och klarhet skapats om de kommandoförhållanden som också skapar förutsättningarna för att pröva ett vidare deltagande i den militära delen av operationerna under FN-resolutionen 1973.

Men det tog sin tid.

Läsare av denna blogg vet att jag nog hade väntat mig att detta beslutsfattande skulle ha varit avklarat redan i början av föregående vecka. Men också att jag tycker att det är bra att man ordentligt sorterar ut vad som egentligen gäller.

Att följa upp detta blir nu självfallet en viktig uppgift för mig under denna dag liksom olika kontakter för att förbereda deltagandet i morgondagens möten i London i ärendet.

Annars var det tänkt att det skulle vara Arktis snarare än Libyen som skulle dominera denna min dag.

Inför vårt övertagande av ordförandeskapet i Arktiska Rådet i mitten av maj har vi samlat experter och andra för en större genomgång av de olika utmaningar vi kommer att ställas inför i det arktiska området under kommande år.

Och jag hoppas fortfarande få möjlighet att vara med om så mycket som möjligt av dessa diskussioner.

När jag under min vecka i Bryssel diskuterade vår gemensamma grannskapspolitik åt Öster och Söder lade jag ofta till att vi inte skall glömma de långsiktigt allt viktigare frågeställningarna i den höga norden.

Också här måste också EU på sikt ha en politik.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 413 andra följare