Lettland i fokus.

STOCKHOLM: I dag är det så dags att ta emot min kollega från Lettland Girts Valdis Kristovskis för samtal och lunch här i Stockholm.

Tjugo år efter det att de tre baltiska länderna återvann sin självständighet kommer vi detta år att ägna relationerna med dem särskild uppmärksamhet. En början gjordes ju med det officiella statsbesöket av Estlands president Ilves.

Våra samtal i dag kommer med all säkerhet att vara framåtblickande på en rad olika områden. Jag tror t ex att vi kommer att se ett nytt intresse från svenskt näringsliv för Lettlands möjligheter under de kommande åren.

Möjligen blickar vi lite tillbaka till den dramatiska tiden för två decennier sedan. Min kollega har sin bakgrund i den lettiska s k Folkfronten i hamnstaden Ventspils.

Själv hoppas jag att kunna åka till Riga igen inom den allra närmaste tiden.

Staden fascinerar alltid.

En gång var den det dåvarande svenska rikets största stad, och kom sedan att bli det kejserliga Rysslands tredje största stad. Och förblir en av vår Östersjö-regionens viktigaste knutpunkter och centra.

Förändring längs Nilen

STOCKHOLM: Så kom då det officiella resultatet från folkomröstningen i södra Sudan som visade att 98,83% har röstat för att skapa en ny och självständig stat.

Resultatet var förvisso inte oväntat. Men nu om inte förr står det klart att 2011 kommer att bli de stora förändringarnas år länge världens längsta flod.

Långt i söder längs Vita Nilen skall den nya stat som ännu inte fått sitt namn byggas. Och det handlar om ett statsbygge från mycket svaga fundament och där motsättningarna också internt inte skall underskattas.

I våra diskussioner inom EU har jag ständigt understrukit vikten av att omvärlden samlar sig till en samlad plan för hur vi uthålligt och samordnat skall hjälpa till med statsbyggandet i det som ännu är södra Sudan.

Kanske borde FN med hjälp av bl a Världsbanken och IMF ta ledningen, men Afrikanska Unionen blir självfallet viktig, och såväl EU som USA måste vara beredda till betydande insatser.

Längre norrut, där Vita Nilen flödar samman med Blå Nilen vid Khartoum, skall Sudan omdefiniera sig själv och klara nya utmaningar som mycket väl kan komma att påverka den grundläggande karaktären av statsbildningen. Trots de problem vi har i relationerna tror jag att det är viktigt att vi från det internationella samfundet försöker att vara med och påverka den utvecklingen.

Även här är riskerna många, och till dessa hör en utveckling i riktning mot en mer utpräglat islamistisk stat i olika avseenden. Och till riskerna hör också att konflikter som den i Darfur blir än svårare att lösa.

En bit förbi den fjärde katarakten möter så Nilen det Egypten som i varje tänkbart avseende är så beroende av dess vatten. Utan Nilen fanns här ingenting annat än öken – med Nilen växte här fram en av mänsklighetens allra äldsta kulturer.

Allra senast i september måste det i Egypten väljas en ny president, och de valen måste vara fria och rättvisa på ett sätt som landet inte har upplevt i sin moderna historia. Dagens styre går ju i grunden tillbaka till den militärkupp 1952 som sände iväg kung Farouk och inledde den era av arabisk nationalism och socialism som kom att prägla så mycket.

Det är inte långt tills dess, och av ytterlig betydelse är att den ordnade övergången nu inleds ordentligt och trovärdigt. Allt annat kommer att i grunden riskera landets såväl inre stabilitet som yttre relationer.

De exakta övergångsarrangemanget är inte vår sak att försöka att diktera. Jag har tidigare skrivit om att det behövs en nationell dialog och en nationell överenskommelse. Åtskilligt måste ske för att ett genuint demokratiskt val skall vara möjligt – och allt annat måste vara omöjligt.

Andra staters möjligheter att påverka den politiska utvecklingen i Egyptern har övervärderats vid inte så få tillfällen genom historien, men det hindrar inte att vi har en skyldighet att försöka att hjälpa till.

Och vi bör med stor tydlighet göra klart att bakslag eller senfärdighet i utvecklingen mot de demokratiska valen kommer att få konsekvenser – samtidigt som vi med största möjliga värme skall välkomna ett nytt och demokratiskt Egypten.

Genom dessa nya och gamla stater kommer Nilen att fortsätta att flyta likt förr genom årtusendena även detta dramatiska år.

Men i övrigt kommer det mesta att förändras. Uppgiften att försöka ge samtliga dessa förändringar stabilitet och sammanhang skall förvisso inte underskattas.

Början på ny vecka

STOCKHOLM: Måndag morgon och snart på väg ner till Arvfurstens Palats för att inleda denna arbetsvecka hemma.

Det är mycket som nu behöver följas upp efter den senaste veckans mångfald av resor och möten.

Och i morgon har jag besök av min kollega från Lettland Valdis Kristovskis för att diskutera en rad olika frågor.

Lettland tillhör våra viktiga grannländer, och vi har ju spelat en viss roll med att hjälpa dem i deras framgångsrika arbete att ta sig igenom den djupa ekonomiska krisen.

Landets ekonomi kom ju att drabbas hårdare än något annat lands med en minskning av BNP under två år på i storleksordningen 25%.

Nu är det dock åter på väg upp, och vi har all anledning att se på våra möjligheter att utveckla förbindelserna. Jag noterade i annat sammanhang härförleden att färjeförbindelsen mellan Stockholm och Riga utvecklas mycket väl.

Till samtalsämnena kommer säkert också att höra president Valdis Zatlers viktiga och framgångsrika besök i Moskva nyligen. Att Lettland och Ryssland har goda relationer ligger i allas intresse.

Men dagen kommer självfallet också att innebära nya diskussioner om utvecklingen söder om Medelhavet i olika avseenden.

Nu är det självfallet också ekonomin som står i centrum.

Den tunisiska ekonomin har skakats om ordentligt, och hur det går med den egyptiska är ännu en öppen fråga.

Turismen är ca 6 % av BNP i Tunisien och väl över 10% i Egypten och mycket kommer att vara beroende av hur den återhämtar sig när någon form av lugn infunnit sig.

Till

Försiktig början i Kairo

STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm efter dagarna på den stora säkerhetskonferensen i Munchen, som ju dessutom gav möjlighet till åtskilliga direkta överläggningar med kollegor och andra från när och fjärran.

På förmiddagen i dag var det utvecklingen i Afghanistan som stod i centrum med bl a president Karzai och FN:s Staffan de Mistura närvarande för diskussioner.

2011 måste bli politikens år i Afghanistan. Det nyvalda parlamentet har nu börjat sammanträde, fredsrådet möts av stora förväntningar och inom kort kommer man att börja att fatta beslut om hur överlämnandet av säkerhetsansvaret – den process som skall vara avslutad 2014 – skall inledas.

Och med all säkerhet kommer den att beröra delar av de områden där Sverige och Finland i dag har ett gemensamt ansvar. Asraf Ghani och jag kom överens om ytterligare kontakter kring just detta.

Men alldeles självklart var det den dramatiska och hoppingivande utvecklingen söder om Medelhavet – med Egypten i centrum – som dominerade mycket av diskussionerna.

Medan man fick ett intryck av att man på israelisk sida ser med betydande bekymmer på utvecklingen anslog de flesta av oss i övrigt betydligt mer optimistiska tongångar.

Hur den demokratiska övergången – med författningsändringar som bereder vägen för fria och rättvisa val – skall organiseras är knappast vår sak att försöka diktera i detalj, men möjligen kan vi från europeisk sida bidra med en del av erfarenheterna från processerna när de kommunistiska diktaturerna i östra Europa föll under de dramatiska åren för mer än två decennier sedan.

Och det var fascinerande hur förbundskansler Angela Merkel redogjorde just från sina personliga erfarenheter från övergången i gamla Östtyskland 1989 och 1990. Jag tror att också utvecklingen i Polen under de åren erbjuder en del lärdomar som kan vara av värde i Egypten.

Under dagen förefaller vissa försiktiga samtal att ha inletts i Kairo.

Jag tror inte att vi skall förvänta oss att de leder till ett omedelbart resultat, men det är ytterligt viktigt att de kommit igång, att de successivt breddas och att de leder framåt. Jag ser att olika grupperingar och kommittéer nu börjar att formera sig för att kunna bidra till övergångsprocessen och etablerande av byggstenarna för en fungerande demokrati.

Inte minst inom EU kommer vi nu att ge hög prioritet åt diskussionerna om hur vi kan hjälpa till. Utmaningarna i Egypten under de närmaste åren – politiska, ekonomiska och sociala – kommer att vara enorma.

Med Tunisien har vi redan börjat komma en bit på väg. Dess nya utrikesminister hastade till Bryssel i onsdags, och det blir högnivåbesök i Tunis redan nästa vecka. De ekonomiska frågeställningarna står just nu i centrum.

Parallellt med detta är det självklart viktigt att försöka att aktivera fredsansträngningarna i Mellersta Östern. Jag hoppas att man i Israel nu ser vad som står på spel.

Och kring detta kommer en serie viktiga möten att äga rum under de kommande veckorna enligt planer som drogs upp vid samtalen i Munchen.

Nu inleds i morgon en ny vecka, men en där jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att hålla mig inom rikets gränser efter en vecka som ju i allt väsentligt varit utomlands.

Intensivt och framgångar

MUNCHEN: Det har blivit lite klent med bloggandet sedan min ankomst hit av det enkla skälet att det ena samtalet avlöser det andra på säkerhetskonferensen här.

Under Wolfgang Ischinger har denna årliga konferens blivit en än mer central händelse än vad som tidigare var fallet. Nyckelpersoner i den västliga säkerhetsvärlden finns tämligen mangrant på plats, men deltagandet sträcker sig numera betydligt vidare än så.

Bland ett 30-tal ryssar finns t ex såväl biträdande premiärministern Ivanov som utrikesminister Lavrov.

I förhållandet till Ryssland är det nu tydligt frågan om missilförsvar som är den centrala och inte alldeles enkla, och jag tror att dialogen om denna fråga kommer att pågå under betydande tid. Beskeden från Moskva i frågan var tämligen kärva.

Dock utväxlades här ratifikationsinstrument för det nya START-avtalet om nukleära nedskärningar och sedan några timmar är det därmed också juridiskt i kraft.

Intresset kommer nu att fokuseras på kommande steg, där ju för oss frågan om taktiska kärnvapen är viktig. Både USA och Ryssland säger här att de är beredda att ta upp den till förhandlingar, men från rysk sida vill man att sådana samtal skall ha en bredare krets av länder. Även om det finns logik i den ståndpunkten kommer den sannerligen inte att förenkla frågan.

Men det är i alla fall ett framsteg att den diskuteras.

Samtalsämnet i övrigt är annars självklart Egypten och utvecklingen i den delen av världen.

På förmiddagen var det inte minst Angela Merkel och Hillary Clinton som tog till orda i frågan, och Angela Merkel talar ju med sin personliga erfarenhet av vad det innebär att ta steget från en förstelnad diktatur till en fungerande demokrati. Val är självfallet mycket viktiga, men mycket annat måste också komma på plats, och åtskilligt av detta kommer att kräva viss tid.

Vi kommer att återkomma till denna fråga under de närmaste timmarna bl a med videolänk med Frank Wiesner som ju nu återvänt till New York efter sitt speciella uppdrag för Obama-administrationen i Kairo.

Till dagens viktiga möten här hörde också ett med den s k kvartetten vad gäller fredsförhandlingar i Mellersta Östern, och jag tror att det är alldeles korrekt att säga att EU här lyckades att knuffa saker och ting framåt.

En serie av möten i Bryssel under februari och mars med också israeliska och palestinska företrädare kommer att försöka att gjuta liv i processen. Låt oss göra allt vi kan för att detta verkligen skall lyckas!

Efter diskussion om Egypten blir det i kväll i sedvanlig ordning ståtlig middag i det gamla kungliga bajerska slottet här. Prakt brukar blandas med politik på ett stimulerande sätt.

All fokus på Kairo

STOCKHOLM: Medan Fredrik Reinfeldt i dessa morgontimmar är på väg till EU-toppmötet i Bryssel tillbringar jag några förmiddagstimmar på UD innan det för min del bär iväg till den årliga stora säkerhetskonferensen i Munchen.

I huvudsak annat står på dagordningarna, men i såväl Bryssel som Munchen kommer självfallet mycket att handla om den fortsatta utvecklingen i Egypten och vad vi från omvärlden kan göra.

På UD är det nu i hög grad de konsulära frågorna som dominerar. Ambassaden i Kairo har förstärkts och arbetar heroiskt med att ge den konkreta hjälp som kan behövas. I går kväll och i natt har ju mycket handlat om att hjälpa TV:s Bert Sundström.

Varje dag som går med upptrappad konfrontation i Kairo gör den egyptiska situationen mer svårbedömd och mer riskfylld.

Det kommer att komma ett starkt budskap från EU i dag om vikten av att omedelbart och tydligt inleda en ordnad och demokratisk övergång.

Vägen till de viktiga valen måste stakas ut så fort som möjligt – och det kräver en bred nationell överenskommelse.

I Munchen kommer också möjligheterna för fredsprocessen i Mellersta Östern att stå i centrum.

Såväl FN:s Ban Ki-moon som USA:s Hillary Clinton, Rysslands Sergey Lavrov och EU:s Catherine Ashton kommer att vara på plats för ett möte med den s k kvartetten. Åtminstone är det EU:s starka förhoppning och vilja att ett sådant möte skall äga rum och att ett tydligt och klart budskap skall komma från detta.

Även om vårt fokus nu är på Kairo är det uppenbart att regionen i dess helhet befinner sig i gungning. En signal om steg framåt i en möjlig fredsprocess har sin alldeles uppenbara betydelse i det sammanhanget.

Men jag medger att jag skriver detta utan omedelbar optimism om att det skall lyckas. Vår skyldighet är dock trots detta att försöka.

Samtal med Kairo

HELSINGFORS: I ett vintrigt Helsingfors har jag diskuterat de lite vidare europeiska utrikespolitiska utmaningarna med såväl min kollega Alexander Stubb som. D presidenten och Nobel-pristagaren Martti Ahtisaari.

Men mitt i detta har jag också haft ett längre samtal med Egyptens utrikesminister Ahmed Aboul Gheit om den allt mer dramatiska situationen i Kairo.

Det är viktigt att det tydliga budskap som EU fattade beslut om och uttalade i måndags verkligen når fram, och självfallet underströk jag de olika delarna av detta även om han redan var väl förtrogen med vad vi sagt. Allt mötte inte hans gillande.

Min oro nu gällde självfallet också den aktuella situationen med eskalerande våld med attacker också mot journalister.

Inte minst inför morgondagen har den egyptiska regeringen en skyldighet att värna individers liv och rättigheter inklusive rätten till fredliga opinionsyttringar. Och det underströk jag självfallet.

Alldeles avgörande är att det nu snabbt kommer igång en dialog om de olika förändringar i författning och lagar som är en förutsättning för att i genuin mening fria val skall vara möjliga.

Ju snabbare man kan komma överens om dessa desto snabbare kan val av en ny president ske.

Och utan en bred sådan överenskommelse är det svårt att se att det skulle vara möjligt att ordna val som landet i dess helhet känner förtroende för.

Ju bredare desto bättre enligt min mening. Och ju snabbare desto bättre av alldeles uppenbara skäl.

I morgon samlas EU:s stats- och regeringschefer till toppmöte i Bryssel och alldeles självklart kommer situationen också i Egypten att diskuterad av dem, och alldeles säkert kommer EU då på nytt att göra sin mening tydlig.

Han försäkrade mig om att det var general Suleimans avsikt att under dagen inleda den dialogen.

Mitt intryck var att man var öppen för dialog med alla även om det är uppenbart att det från armens sida finns en djup misstro mot och kanske t o m motstånd mot allt som inkluderar det Muslimska Brödraskapet.

Ett kort tag hemma

STOCKHOLM: Det känns skönt att komma tillbaka till Stockholm även om det dessvärre bara blir några timmar i kväll innan det bär iväg arla i morgon bitti igen.

Det var en framgångsrik och viktig stödkonferens om Vitryssland i Warszawa i dag.

EU-kommissionen meddelade att man kommer att fyrdubbla sitt stöd till civila samhället i Vitryssland, och därmed kommer man att vara större än t o m Sverige i detta avseende som det nu ser ut.

Tillsammans med inte minst Polen kommer det att handla om mycket betydande satsningar.

Regimen i Minsk har låtit meddela att man avser att svara på vårt beslut i måndags om sanktioner och vår konferens i dag om demokratistöd med ”adekvata åtgärder”.

Jojo. Vi väntar med spänning.

Och alldeles självklart har vi möjlighet att fatta beslut om ytterligare ”adekvata åtgärder” om så skulle krävas.

Samtidigt följer vi självfallet så nära och noga vi kan med i händelseutvecklingen i Egypten.

Varje våldanvändning måste självfallet fördömas i det läge som nu är.

Alldeles avgörande är att det nu kommer till stånd en dialog om vägen till de fria val som ju måste till för att komma ur krisen.

Tidigt torsdag morgon bär det av till Helsingfors och deltagande i ett seminarium som Alexander Stubb ordnar.

Där skall bl a Martti Ahtisaari, Olli Rehn, jag och andra diskutera olika framtidsutmaningar. Intressant blir det säkert.

Men på torsdag kväll är jag tillbaka för bl a middag med den moderata riksdagsgruppen i Nynäshamn.

Stödet till Vitryssland

BRYSSEL: Synnerligen tidig avfärd från ett fortfarande mörkt Bryssel för att komma med första planet till Warszawa och dagens stora konferens där om stödet till civilsamhälle och demokratisk omvandling i Vitryssland.

Det är ju det andra benet i vår politik – det första var de restriktioner och sanktioner mot landets ledning som vi beslutade här i Bryssel i måndags.

Och dit kommer som en del av vår svenska delegation också Christian Holm från riksdagen eftersom det är viktigt att denna politik har ett så brett stöd som möjligt.

Vitryssland är bara en av de delar av vårt närområde där långsiktig utveckling av det civila samhället kräver vårt stöd och vårt engagemang.

Vi har nu anledning att tänka lite djupare på vad vi kan göra i dessa avseenden i Egypten och i de övriga länder i Nordafrika där detta förr snarare än senare kommer att vara aktuellt.

Välkommet besked!

BRYSSEL: Med kvällens viktiga besked – som jag starkt välkomnar – är eran Mubarak i Egyptens politik över.

Nu hoppas jag att den verkliga övergången till ett demokratiskt, pluralistiskt och stabilt Egypten inledas.

När vi diskuterade i kretsen av EU:s utrikesministrar bakom slutna dörrar i går var det denna utveckling vi eftersträvade.

Nu blir den avgörande uppgiften att ordna fria och rättvisa val av Egyptens kommande president och att skapa trovärdighet för den politiska utvecklingen fram tills dess.

Men detta kommer att kräva avgörande ändringar av rådande bestämmelser för att öppna upp för alla de kandidater som vill ställa upp. Den gamla regimens begränsningar måste avskaffas.

En genuin och öppen dialog om övergången är en förutsättning för en fredlig utveckling.

Det egyptiska folkets möjlighet att fritt välja skall inte begränsas.

Morgon i Bryssel

BRYSSEL: Morgonen efter det långa utrikesministermötet. Framför mig ligger en dag och en kväll med olika möten här i det som på sitt sätt är den europeiska politiska huvudstaden.

Närmast blir det telefon- och videokonferens med Stockholm och våra olika företrädare vid EU. Mycket just nu handlar om koordinering om Egypten. De konsulära frågeställningarna är självfallet centrala för oss.

Senare träffar jag kommissionärerna Cecilia Malmström och Stefan Fuhle för diskussioner i olika frågor. Liksom företrädare för utrikestjänsten EAS i olika andra frågor.

Men viktigast blir nog att följa dagens utveckling i Egypten och fortsätta gårdagens olika diskussioner om EU:s roll.