STOCKHOLM: I dag är det så dags att ta emot min kollega från Lettland Girts Valdis Kristovskis för samtal och lunch här i Stockholm.
Tjugo år efter det att de tre baltiska länderna återvann sin självständighet kommer vi detta år att ägna relationerna med dem särskild uppmärksamhet. En början gjordes ju med det officiella statsbesöket av Estlands president Ilves.
Våra samtal i dag kommer med all säkerhet att vara framåtblickande på en rad olika områden. Jag tror t ex att vi kommer att se ett nytt intresse från svenskt näringsliv för Lettlands möjligheter under de kommande åren.
Möjligen blickar vi lite tillbaka till den dramatiska tiden för två decennier sedan. Min kollega har sin bakgrund i den lettiska s k Folkfronten i hamnstaden Ventspils.
Själv hoppas jag att kunna åka till Riga igen inom den allra närmaste tiden.
Staden fascinerar alltid.
En gång var den det dåvarande svenska rikets största stad, och kom sedan att bli det kejserliga Rysslands tredje största stad. Och förblir en av vår Östersjö-regionens viktigaste knutpunkter och centra.
På kartan för European Charter for Regional or Minority Languages lyser Lettland liksom övriga baltstater med sin frånvaro. Mer än en halv miljon människor saknar där rätten till sitt språk enbart i Lettland 1/3 av befolkningen. Lettland ligger bl a därför endast på 48 plats i demokratilistan. Antagligen ligger Lettland för nära för att vi ska våga ha någon synpunkt. En skam för Lettland och dessutom inte särskilt klokt inför framtida eventuella aggressioner.
Mysig timme i Morgonpasset. Tack Carl. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2024
En offtopic kommentar: En folkräkning ska nu starta i Montenegro och Serbien är på offensiven för att få med så många serber som möjligt för att kunna fortsätta hävda att MN borde vara serbiskt. Tadic´uppmanar “de sina” i diaspora och i regionen till att stärka den serbiska nationaliteten så att fler kallar sig serber och färre kallar sig montenegriner.
Även den serbiske ortodoxa prästen som hetsat under några vintermånader ganska rejält mot Montenegro arbetar hårt och oetiskt för att skapa en starkare serbisk gemenskap. Är EU beredda på det här? Vet EU hur Montenegrinerna själva känner när Serbien återengång mullrar uppe i bergen?
Demokratiprocessen är självklart lättare i homogena länder som Polen och Slovenien än i forna Jugoslaviens nya länder.Vi kan förstå Lettlands och Estlands historiskt betingade nationalkänslor som utmynnar i “ett språk ett land” och därför utestängs stora minoriteter(ryssar). Jag är för EU och ser mer till individen än till nationen. Den gamla nationalstaten är död och tack för det.