Kväll i Jerusalem

28 februari 2011

JERUSALEM: Det var i mars 2009 som jag senast var här i Jerusalem och Ramallah för att diskutera förutsättningarna för fred och en bättre utveckling.

Det var veckorna efter Gaza-kriget – jag var den förste utrikesminister på många år som besökte Gaza – och det var veckor före Israel fick en ny regering med delvis annan inriktning.

Mycket har hänt sedan dess, mycket händer just nu, och det känns viktigt och riktigt att vara tillbaka just nu.

Dagens samtal i Ramallah med främst premiärminister Fayyad och president Abbas var öppna, framåtsyftande och konstruktiva.

Det sades vackra saker om Sveriges roll, och det finns uppenbarligen förväntningar på oss i olika avseenden.

Och jag lämnade Ramallah med en aningen mindre pessimistisk bild av de aktuella möjligheterna än vad jag kanske hade tidigare.

Om det kommer att betyda något får de närmaste veckornas diplomatiska arbete utvisa. Att EU nu spelar en aktivare roll i detta arbete är tveklöst av betydelse.

Samtidigt går det inte att undgå att bli bekymrad när man på ort och ställe påtagligt ser hur israeliska illegala bosättningar steg för steg gör den tvåstatslösning som är den enda realistiska optionen för fred allt svårare och svårare.

Men Jerusalem som stad upphör aldrig att fascinera mig.

Här ligger historien i täta lager, och här har kulturer och religioner mötts i årtusenden på ett sätt som förvisso inte är utan problem, men som samtidigt borde kunna skapa möjligheter för fredlig samlevnad i framtiden.

Det blir middag med olika tyckare och tänkare i dessa frågor.

Och i morgon börjar min dag med frukost med Israels utrikesminister Liberman.

Samtidigt håller jag självfallet hela tiden kontakt om det viktiga arbetet att få ut svenska och övriga EU-medborgare ur de allt mindre områden som Khaddafi fortfarande förefaller att kontrollera i Libyen.


Över Jordan-floden

28 februari 2011

AMMAN: Snart bär det iväg ner i Jordan-dalen, över det lilla som är kvar av Jordan-floden och sedan strax efter Jeriko upp i bergen mot Ramallah och den palestinska ledningen där.

Vi får se hur lång tid det tar med formaliteterna vid den s k Allenby-bron. Det kan gå snabbt – och det kan också ta betydande tid.

Det var ett bra tag sedan jag var vare sig i Ramallah eller i Jerusalem eller Tel Aviv – jag skulle tro att det var två år sedan senast. Och nu befinner sig ju alla dessa frågor om regionen i fokus på ett helt annat sätt.

Konflikten mellan Israel och palestinierna sker nu inom ramen för en region stadd i mycket betydande förändring. Mina samtal kommer i mycket hög utsträckning att handla just om detta.

Till Valletta på Malta har nu anlänt ett av våra svenska C130-flygplan för att hjälpa till med evakueringen från Tripoli.

Jag hade hoppats att den redan skulle vara avslutad, men så är dessvärre ännu inte fallet. Det finns fortfarande svenska medborgare som vill ut kvare inom ramen för det som Khaddafi och hans med all sannolikhet allt farligare anhang kontrollerar.

Samtidigt oroas jag nu också över rapporter om strider i Elfenbenskusten. Risken för ett förödande inbördeskrig där förefaller dessvärre att ha ökart genom det senaste dygnets konfrontationer i Abidijan.


Otålighet i Jordanien

27 februari 2011

AMMANN: Alltför sent efter en synnerligen intensiv dag i den politiskt ovanligt förtätade stämningen i den jordanska huvudstaden.

I dag presenterade den nya premiärministern den nya regeringens program för parlamentet, och jag satt tillsammans med min portugisiske kollega Luis Amado på läktaren och lyssnade.

Hur förtroendeomröstningen i början av den kommande veckan kommer att utfalla är svårt att säga, men den politiska atmosfären här är i dag radikalt förändrad, och det är alls icke säkert att premiärministern och hans regering överlever.

Jag hörde parlamentsledamöter efteråt som talade om behovet av tydligare reformer.

Oroande var tendenserna att gå bakåt när det gäller den ekonomiska reformpolitiken.

Lätt populism i stället för svåra reformer – men är det detta som landet behöver? Jag är inte övertygad.

Tretton kvinnor sitter i det jordanska parlamentet, men tolv av dem har kvoterats in medan endast en valts in direkt och utan kvotering. Och jag hade förmånen att tillbringa huvuddelen av kvällen med bl a henne.

Men dagen innebar också spännande möte med kung Abdullah för diskussion om situationen. Han ville otåligt driva på reformpolitiken ytterligare.

Mycket mer skulle kunna sägas om allt detta, men kvällen är redan efter midnatt, och tidigt i morgon bär det iväg över den s k Allenby-bron till Ramallah för möten med den palestinske premiärministern Salam Fayyad och sedan lunch med president Abu Mazen.


Viktigt FN-beslut om sanktioner

27 februari 2011

AMMAN: Klarblå himmel möter mig när den nya dagen nu gjort sin entré här.

I New York har nu FN:s säkerhetsråd enhälligt fattat beslut om olika sanktioner mot Libyien. Jag välkomnar det varmt.

Vi får hoppas att detta påskyndar processen i Triopoli och andra områden som fortfarande kontrolleras av Khaddafi.

Och jag hoppas innerligt att de sista svenskarna skall vara ute ur de områdena inom en mycket nära framtid.

Men nu börjar snart mina samtal här.


Reformer fram och tillbaka

26 februari 2011

AMMAN: Via Istanbul har jag nu anlänt till den jordanska huvudstaden som inledning till mina dagar i just denna del av denna just nu så dynamiska region.

I morgon blir det självfallet utförliga samtal med min jordanske kollega och vän Nasser Judeh, och dessutom befinner sig min portugisiske kollega Luis Amado här. Naturligt nog blir det gemensam lunch.

Men dessutom träffar jag självfallet kung Abdullah II, som tillhör de av regionens ledare det alltid finns anledning att lyssna på.

Även här i Jordanien är det nu reformer som står i centrum för uppmärksamhet och diskussion. I går var det ånyo demonstrationer här i Amman – fredliga sådana – med krav på förändringar.

Men samtidigt som det ställs krav på ytterligare politiska reformer finns det en påtaglig risk för att de nödvändiga ekonomiska reformerna stoppas eller t o m vrids tillbaka. Jag fruktar att det är ett mönster vi riskerar att se i flera länder.

Över halva Jordaniens befolkning är under 25 år, och det finns anledning att räkna med att ca en fjärdedel av dem är arbetslösa. Och det är denna våg av ungdomar som känner frustration också över bristande ekonomiska möjligheter som ger näring åt den arabiska revolten.

Som en reaktion på händelser främst utanför landets gränser har en ny regering tillsatts, och man har samtidigt tagit steg tillbaka vad gäller de liberala ekonomiska reformer som är en långsiktig nödvändighet för att få den tillväxt som kan ge unga människor bättre framtidshopp.

Kortsiktigt var detta måhända klokt, men det är de långsiktiga ekonomiska utmaningarna som dominerar i denna del av världen. Det är de som på många sätt kommer att bli avgörande under de närmaste decennierna.

Politiskt påverkas Jordanien påtagligt och direkt av utvecklingen på andra sidan Jordan-floden. Sannolikt har en majoritet av befolkningen sina rötter där, samtidigt som ju landet sedan mitten av 1990-talet har ett fredsavtal med Israel och ett väl fungerande och viktigt säkerhetssamarbete.

Så det kommer att finnas mycket att diskutera under morgondagen.


Till middag i Amman

26 februari 2011

STOCKHOLM:: Först iväg till TV4 för medverkan i deras program en lördag förmiddag som denna, och sedan iväg i riktning Amman i Jordanien.

Även i Amman har det varit demonstrationer med krav på tydligare reformpolitik. Vågen av krav på förändringar sveper nu över hela arabvärlden.

I den jordanska huvudstaden tror jag att vi kommer att diskutera utvecklingen i Egypten och Libyen minst lika mycket som utvecklingen i de palestinska områdena och i landet självt.

Och alldeles självklart är det viktigt att se om det finns förutsättningar för en genuin fredsprocess mellan Israel och palestinierna. Ett nytt Mellersta Östern håller på att växa fram, mycket kommer att förändras, och det är nu viktigare än kanske någonsin att Israel inte är i konfrontation med denna utveckling och vad den kommer att leda till.

Sverige har ett genuint gott anseende i dessa frågor.

Också i Israel tror jag att man nu – lite motvilligt – sett att den linje som vi medverkade till att göra till EU:s i december 2009 är en linje som ger verkliga möjligheter till fred och samlevnad för framtiden.

Att USA mycket tydligt rört sig i samma riktning har understrukit det ytterligare.

Jag ser fram mot kvällens middag i Amman.


Framgång i Genève

25 februari 2011

STOCKHOLM: Med alla rimliga mått närmar vi oss nu slutet på detta skede i den libyska tragedin.

Men slutet kan fortfarande bli dramatiskt.

Och vi tvingas konstatera att regimen fortfarande förefaller att ha viss kontroll över områden där vi har medborgare – Tripoli, vägen till flygplatsen och flygplatsen självt.

Under kvällen har vi lyckats att få ut ytterligare svenska medborgare med ett italienskt militärt flygplan, men samtidigt har fler medborgare gett sig tillkänna.

Omsorgen om dem förblir för mig just nu alldeles avgörande.

På det mer diplomatiska planet noterade vi en avgörande framgång i dag när FN:s råd för mänskligs rättigheter röstade igenom en resolution som bl a föreslår att Libyens medlemskap i detta råd suspenderas.

Beslutet var faktiskt historiskt – och jag hoppas att det bidrar till att processen med regimens sönderfall kan accelereras ytterligare.

På sina håll ser jag att man undrar hur det kan komma sig att Libyen över huvud taget är medlem i denna församling.

Frågan är minst sagt berättigad. Enligt min mening borde de över huvud taget aldrig valts in – och Sverige tillhörde de få som inte heller röstade för det.

Inom EU förbereds nu konkreta beslut om sanktioner.

Förhoppningen är fortfarande att delar av detta skall vara överspelat om något dygn, och vi kan vara på väg in i ett annat skede. Men den politiska signalen i dessa beslut tror jag är viktig just nu, och när det gäller frysning av tillgångar kommer beslutet att förbli viktigt.

Under dagen har jag hunnit tala med ett antal av mina utrikeskollegor och med Vita Huset såväl om detta som om slutsatser från mina dygn i Egypten. Att forma politiken för att hjälpa Egypten är alldeles avgörande, och det har varit intressanta och bra samtal under dagen.

I morgon styr jag åter mot Mellersta Östern.

Det är där en engagerad utrikespolitik på plats skall vara just nu – det torde vara uppenbart.

I morgon kväll kommer jag efter diverse byten av plan till Amman i Jordanien.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 393 andra följare