Början med kung Abdullah II

MANAMA: Medan kylan fortsätter att hålla Europa i sitt grepp är temperaturerna på dessa breddgrader mer angenäma.

Så mycket glädje av det har man dock knappast. Möten som det jag är på nu äger rum i påtagligt kraftigt nedkylda lokaler i enlighet med vad som brukar var fallet här. Frågfa mig inte varför.

Efter gårdagkvällens fokus på Iran börjar vi denna morgon med ett anförande av Jordaniens kung Abdullah II, och jag skulle tro att det inte minst kommer att fokusera på utmaningarna i fredsprocessen mellan Ramallah och Tel Aviv.

Och den jordanska rösten mycket viktig. Med ett fredsavtal med Israel och ett omfattande säkerhetsstöd till premiärminister Salam Fayyads ansträngningar spelar man en viktig roll för stabiliteten.

Men jag vet att stämningarna i Amman runt svårigheterna för fredsprocessen nu är påtagligt oroade.

Till denna oro skall självfallet också läggas situationen i Libanon införe slutfasen i Hariri-tribunalens arbete. Vi kommer att ägna oss en hel del åt det under morgondagen.

I en annan del av världen tilltar nu oron för utvecklingen i Elfenbenskusten efter presidentvalet där. Att oppositionskandidaten Quattara vann valet har konstaterats bl a av FN:s Ban Ki-moon, men nu finns en risk för att sittande presidenten Gbagbo kommer att försöka klamra sig fast vid makten.

Att Frankrikes ÖB med kort varsel ställde in sitt deltagande här har säkert sin bakgrund i den oron.

I ett lite närmare område noterar jag att president Obama i går gjorde ett kort besök på den stora Bagram-basen i Afghanistan.

Meningen var att han skulle ha tagit en helikopter därifrån till Kabul för middag med president Karzai i presidentpalatset där.

Den resan tar – det minns jag från i somras – 18 minuter, men dåligt väder gjorde nu att han fick stanna på Bagram innan han återvände hem till Washington.

Men av dimmor och dåligt väder uppe i Hindu Kush syns ingenting här.