Belysning i Berlin

BERLIN: Det lyckades att ta sig genom den igensnöade trafiken till Arlanda och därifrån hit till ett kallt men dock snöfritt Berlin.

I tidningarna ser jag hur index vad gäller företagens förväntningar på ekonomins utveckling ligger på en nivå man inte sett sedan 1991. Optimismen är påfallande.

Exporten ångar på.

Och den andel av denna som går till Kina har sedan 2000 ökat från ca två procent till i dag över sex procent. Mer lär det nog bli.

I staden finns denna kväll för ett ekonomiskt seminarium i morgon också Rysslands premiärminister Vladimir Putin.

Inte heller han nog inte undgå att notera den julbelysning somVattenfall satt upp längs Unter den Linden.

7 kommentarer till Belysning i Berlin

  1. oz1on skriver:

    Herr Bildt

    Vad är dina kommentarer om det som inträffade i EU-parlamentet angående Godfrey Blooms utspel mot Martin Schultz med det ökända Hitler-citatet?

  2. gruelse skriver:

    Som självutnämnd spökskrivare vill jag säga följande:

    Europeisk historia kan visa upp många olika stormakter och allianser med skiftande långvarighet och mäktighet. De gör alla mer eller mindre avtryck hos efterkommande generationer och riken. I varierande grad tillmäts efterkommande stormakter som arvtagare.

    En av de mest tongivande stormakterna är Romarriket. Det sägs ju att det aldrig gick under utan lever vidare, fast i andra former. Arvet från Romarriket gör sig ofta påmint på många olika plan i dagens värld. Katolska kyrkan, som har sitt i säte i Rom, gör i viss mån anspråk på att vara Romarrikets arvtagare. Föregångaren till EU – Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) instiftades med katolsk sanktion i Rom 1957 mellan sex europeiska länder. Även när staten USA på 1700-talet grundades och de politiska institutionerna skulle utformas, hämtades inspiration från Romarriket. Europeisk vetenskap och religion har, som allmänt kommunikationsverktyg under århundrandens lopp, använt latin – det språk som talades under romartiden. Därför kan en person, som inför andra människor vill framställa sig i gynnsammare dager, med fördel använda latinska citat som i hög grad alluderar på företeelser under romartiden.

    Som pendang till Romarriket lever också Tredje riket vidare, trots att det som tolvåring blev krossat på slagfältet, i högönsklig välmåga fast då i metaforvärlden. Här har det en solid bas och stöds nästan mangrant av det politiska etablissemanget och kultureliten i västvärldens demokratier. För om någon eller något ska framställas i mycket dåliga termer, och att framställan ska bli så entydig som möjligt, måste man alludera på Tredje riket.

    När Godfrey Bloom alluderar på Tredje riket i ett av Europeiska unionens viktigaste institutioner, betraktas det som mycket negativt och allvarligt. EU vill ju inte på något vis förknippas med Tredje riket.

    Likväl blev Carl Bildts kommentar till den ryska inblandningen i Georgienkriget 2008 och som alluderade på Tredje riket, mycket uppmärksammat i Frankrike och Tyskland, och orsakade frostiga relationer mellan Ryssland och Sverige på regeringsnivå.

  3. spanaren skriver:

    Gruelse,

    Västrom gick under pga ”massivandring” av främst
    germaner, försummelse av det egna försvaret mm osv.
    Verkar det bekant?

    Efter Romarrikets delning kvarlevde den rikaste
    delen Bysans (Östrom) till den muslimska erövringen
    av araber och turkar.

    Östroms arvtagarstat blev då, enligt rysk mening,
    Moskva -det tredje Rom. En delning av Kristenheten
    skedde 1054 som lever kvar än i våra dagar som vi
    kan se i Ukraina.

    Novosti har idag en artikel där det dras upp linjer
    för ett samarbete, främst mellan Ryssland och
    Tyskland, med anglosaxarna väst om Brest vad än
    Carl Bildt skriver om transatlantiska länkar.

    Frågan jag ställer mig är hur trolig är en kollaps
    av Euron med påföljd att EU bryter samman och som
    en följd därav Tyskland vänder sig österut mot
    Ryssland och förenar tysk teknologi med ryska
    råvaror och billig arbetskraft och lämnar det
    sjunkande skeppet EU – det moderna Västrom.

    Kommer Sverige, för att anknyta till Tredje Riket,
    en del av Germanien, följa Tyskland eller återupprätta
    full svensk suveränitet och föra en neutral och
    alliansfri politik efter en ny grundlagsändring?

    http://www.en.rian.ru/analysis/20101126/161501703.html

  4. demiwotan skriver:

    Låter trevligt att Vattenfall satt upp stadsdekoration i Berlin. Fast, handen på hjärtat hur många får egentligen tillfälle att beskåda denna belysning? Det är väl ingenstans att sitta, eller så bör man inte sätta sig ned att vila i staden för att på så sätt väcka ont blod. Det har blivit så i Europa; gå, stå eller spring och framförallt var inte glad. Trist.

  5. gruelse skriver:

    Spanaren,

    Av händelseutvecklingen att döma, är både euro- och EU-projektet är i gungning. EU verkar mer och mer förlora det folkliga stödet. Detta gäller även i PIGS-staterna (PT, IE, GR, ES), som under många år har fått mycket region- och jordbruksstöd från EU. När nu de EU-ansvariga har dåligt folkligt stöd och, åberopande Lissabonfördraget, skulle driva igenom överstatliga skatter för att lösa EU:s ekonomi, åsidosätts demokratin enligt mitt förmenande. Då visar den ekonomiska globaliseringen verkligen upp sitt fula tryne.

    Att de tysk-ryska bilaterala kontakterna har funnits en tid befäster beslutet att dra en gasledning i Östersjön. Beslutet fattades 2005 av Tyskland och Ryssland, utan synbar inblandning från EU. I händelse av en EU-kollaps kommer förmodligen Ryssland vara en framtida viktig partner till Tyskland, av de skäl som du har angett. Bäva månde Polen och Baltikum! Jag tror också att Tyskland kommer snegla norrut, eftersom Sverige är intressant för Tyskland på många områden.

    Vid en eventuell EU-kollaps och oroliga tider är det från svensk säkerhetssynpunkt viktigt att vi kanaliserar våra knappa militära resurser till det egna svenska försvaret. Vi måste då i god tid ha tagit hem vår trupp som nu sitter fast i den ”centralasiatiska opiumhålan”.

    Jag befarar att Sverige tvingas bli bland de sista länderna att lämna det sjunkande skeppet, på grund av att EU-medlemskapet numera är grundlagsskyddat samt att vi i EU har pumpat in så mycket prestige och pengar – i storleksordningen 210 miljarder kronor, om vi antar att vi under femton år i genomsnitt årligen har nettobetalat 14 miljarder kr till EU.)

    Sverige har också i ett prestigeanfrätt ögonblick lovat att låna ut 10 miljarder kronor av svenska skattebetalares pengar till Irland, trots att Sverige inte är med i eurozonen. Detta tycker jag är direkt anstötligt, ty allt kommer sannolikt aldrig att återbetalas samt att Irland har varit en av EU:s största nettobidragstagare och därigenom fått en högre levnadsstandard än Sverige under 2000-talet. Som skäl till lånet ger de svenska EU-förespråkarna skenet av att Sverige är i så hög grad beroende av en väl fungerande handeln med eurozonen. Detta är ju inte riktigt sant, eftersom enligt siffror för 2006 stod eurozonen endast för 48 % av vår totala import och 39 % av vår totala export. Vad kan hända, mindre mängd irländsk köttfärs i svenska livsmedelsbutiker?

    Men när vi väl har tråcklat oss ur EU-medlemskapet skulle jag tro att vi i första hand söker våra partner i Norden, eftersom vi har en hel gemensamt såsom historia, språk, religion.

  6. spanaren skriver:

    gruelse,

    d’accord

    Låt oss se hur min käpphäst, säkerhetspolitiken,
    utvecklats de senaste åren.

    Bush hade planer på ett missilförsvar med baser
    i Polen och Tjeckien samt vidare utvidgning av
    NATO österut med åtminstone Georgien och Ukraina
    som framtida medlemmar.

    EU skulle utvidgas till ”kinesiska gränsen”, nåja
    i varje fall till västra Asien med Turkiet och
    fd sovjetrepubliker i Kaukasus som medlemmar.

    Enligt undertecknads ”analys” är läget idag enligt
    nedan.

    Det ABM-system som Bushadministrationen avsåg är
    helt avskrivet och kommer eventuellt att ersättas
    av ett ”alleuropeiskt” system där Ryssland får ett
    stort inflytande.

    NATO-utvidgningen är även den ”borta med vinden”.
    Istället knyts Ukraina allt fastare, även militärt,
    till Ryssland. Vad som händer i rest-Georgien återstår
    att se även om Saakasjvilij tydligen gett upp vidare
    krigsplaner efter att till slut fått markkontakt
    med verkligheten. Han har ju dessutom en stående
    bokning av ett rum i en byggnad vid Lubyankatorget…

    Tyskland/Frankrike/UK tvingas av ekonomiska skäl
    till nerdragningar av försvarsbudgeten samtidigt
    som Ryssland ökar sin militärbudget med 140% de
    närmaste tre åren. Numerären MINSKAS till 1 milj man
    men värnpliktsutbildningen fortsätter för att
    vidmakthålla mobiliseringsreserven (20 milj man)
    Nya baser skall byggas upp utomland bla den fd
    amerikanska flottbasen Cam Ran Bay i Vietnam mm osv.

    Påminner inte det ryska närmandet till EU vad som
    redan sker inom den ryska sfären med Vitryssland,
    Kazakstan, Ukraina mfl? Hur ser slutmålet ut?
    Notera att samarbetet gäller Vladivostok till
    Lissabon inte till London (Washington) – är det
    tankar som framförts av Alexander Dugin om ett
    ryskt Europa som styr Kremls tänkande?

    I vårt svenska parallelluniversum gör man självklart
    en helt annan tolkning. Carl Bildt uttalade nyligen
    i radio att ett territorialförsvar var 1800-talets
    tänkande i vår globaliserade värld (helt enligt
    Fukuyama medan verkligheten torde likna Huntington
    - eller?).

    http://rt.com/news/russian-military-bases-abroad/

  7. gruelse skriver:

    Spanaren,
    Ur säkerhetspolitisk synvinkel är det en kompetent analys, och borde vara underlag till svensk hotbild. Men jag är osäker på ryska utvidgningsplaner i EU. Jag får intrycket att de väntar och ser, dvs. ingen klar strategi.

    Ett missilförsvar är nog en nödvändighet med tanke utvecklingen i Asien och vilken skada en kärnvapenbestyckad missil kan orsaka.

    Jag blir också konfunderad när Carl Bildt i SvD har sagt att Sverige inte ska vara med Nato. Kombinerat med hur bedrövlig situationen ser ut i det svenska territorialförsvaret av i dag, samt att de militära resurserna prioriteras till utlandsinsatser, drar jag slutsatsen att svensk säkerhetspolitik har lämnats för fäfot. Sorgligt men sant!

    Min säkerhetspolitiska önskan är att vi, i likhet med Finland, låter värnplikten vara den personella stommen i försvaret, ”återtar” det geostrategiska Gotland, samt satsar mer pengar på försvaret och behåller huvuddelen av svensk försvarsmateriels utveckling och produktion i Sverige. Allt sammantaget ger detta också spinoff-effekter till det civila samhället i form av samhällelig krisberedskap, arbetstillfällen och att den tekniska kompetensen hos svenska ingenjörer bibehålls. Försvaret av Sverige, ej utlandsinsatser måste ha högsta prioritet. Då kommer troligen också den dåliga stämningen som nu råder i den svenska officerskåren att bli bättre.

    Det ekonomiska räddningspaket som vår finansminister (av i mitt tycke grumliga handelspolitiska skäl) vill ge Irland visar på att det finns pengar i statsbudgeten, som hellre borde gå till det svenska försvaret.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 327 andra följare

%d bloggers like this: