WARSZAWA: Nu blir det morgonplanet hem till Stockholm för en arbetsdag där med olika frågor.
Det finns åtskilligt att följa upp från besöken i Oslo, Kiev och Warszawa – och en hel del att förbereda inför Lissabon i morgon och på lördag och därefter Bryssel på måndag.
I dag har FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon mycket viktiga överläggningar i New York med företrädare för grek- och turkcyprioter i syfte att föra de tröga förhandlingarna om en återförening av Cypern framåt.
Grunddragen i den överenskommelse som krävs är inte svåra att se, men fortfarande finns viktiga frågor att sortera ut.
Allra viktigast är dock att mobilisera den politiska vilja och kraft som krävs för att göra de kompromisser som alla vet förr eller senare måste göras.
På bägge sidor finns alltid de som tycker det är bekvämast att kritisera varje överenskommelse.
Jag hoppas att Ban Ki-moon är tydlig med att detta måste ske mycket snart – annars kommer Cypern-frågan med allra största sannolikhet att glida in i en helt ny fas.
I London såg jag t ex att f d utrikesministern Jack Straw skrev att i en sådan situation tyckte han att man skulle överväga en formell delning av ön. Att en person i hans ställning och med hans bakgrund skriver detta har säkert uppmärksammats inte bara av mig.
Jag hoppas dock innerligt att det inte är dit utvecklingen går.
En överenskommelse om återförening är fullt möjlig, och skulle innebära mycket betydande fördelar för alla cyprioter inte minst ekonomiskt.
Så vi har all anledning att hoppas att samtalen i New York i dag för frågan rejält framåt.
Hur skulle det vara att söka en lösning för Cypern-frågan motsvarande den som finns för Åland. Ett antal signatärer som garanterar traktatet.
Jag inser problemet med en delad befolkning som hellre lever för det förlutna i stället för framtiden.
Alas – låt det bli en delning som kan omprövas om 50 år.
Äntligen ett initiativ i Cypernfrågan! Jag har efterlyst det tidigare på denna blogg.
Ett besök på Norra Cypern för snart en måand sedan gav nya synpunkter på frågan. Det historiska väger tungt här – grkcyprioternas hotande folkmord på turkcyprioter för 40 år sedan nödvändiggjorde den turkiska invasionen – heder åt dem som förhindrade den händelseutvecklingen. Tyvärr är det fortfarande grekcyprioterna som hindrar en anständig utveckling på på denna ”paradisö där Venus föddes”! En återförening ter sig avlägsen om ens möjlig – det var mitt intryck från besöket på Norra Cypern.
CB skriver att Jack Straw har funderat i rikting mot en delning av Cypern. Det är också min inställning. Norra Cypern borde ges ställning som självständig stat, ev ett slags Åland inom Turkiet. Framför allt kunde då både EU och FN sluta bojkotta och sluta ”djävlas” med Norra Cypern som nu existerat i snart 40 år!
Resultetet av FNs nya ansträngningar inväntas med största intresse!
Jag förstår heller inte varför en delningen skulle vara en oönskad utveckling. Olika grupper som lever i samma land vill ofta dela upp landet; Belgien och Kanada har varit mycket nära under lång tid. Ibland är det nödvändigt för fred, tänker på Sudan. Ibland är federation en lösning; ett land som Schweiz skulle aldrig ha överlevt centralstyre. Norge och Sverige delade på sig och upplöste unionen. Jugoslavien visade sig vara ohållbart, och frågar man folk i Republika Srpska så är Bosnien Herzegovina också ohållbart. Att dela upp länder tycks ofta vara en bra lösning. Varför skulle det inte vara bra för Cypern?
Jens Holm (v) skickade in en interpellation till utrikesminister Carl Bildt om situationen i Västsahara (2010/11:39) den 4 november.
När en interpellation har skickats in ska statsrådet (Bildt i det här fallet) svara inom två veckor. Då ska man också få en debatt i kammaren. Nu har Jens fått svar från Bildt, som ämnar svara först den 22 december, mer än en månad för sent.
Jens skriver ”att Carl Bildt uppenbarligen tycker det är viktigare att resa skytteltrafik mellan världens flygplatser än att ta sig till riksdagshuset och svara på de folkvaldas frågor.”
Jag håller med om detta. Läget i Västsahara är ju minst sagt akut. Massor av saharier har häktats, många har skadats och ett antal har till och med dött efter attacker av marockanska säkerhetsstyrkor. Detta är viktigare än det mesta jag läst om på denna blogg de senaste veckorna.
Ad Nauseum,
CIA släppte en drös dokument 2007 som fick epitetet ””family jewels””, vars mest framstående uppenbarelse var den att de påvisade att Henry Kissinger var den som hade gett Turkiet grönt ljus för att invadera Cypern till att börja med. Bildts förebild sägs det. Inte står denna anti-amerikanska bankir trojan Kissinger högt i kurs hos CIA, den saken är rätt välkänd.
Bara för ett par dagar sedan förespråkade Bildt ett nytt ”Cypern” i Sudan – baserat på Clintons dekretsom syftar till att splittra nord/syd Sudan – blott för att agendan som har tagit över Svensk utrikespolitik säger så = hyckleri/subversion.
(den som ev är intresserad av CIA dokumenten bör även kolla upp William Colby´s vittnesbörd under Otis Pike Komittéen)
Cur ante tubam tremor occupat artus
Att Carl får support via ”neddimpandet” är bara ett ytterligare tecken på hur nära samarbete via har med NATO samt att vi via solidaritet pakten förväntar oss skydd om vi blir hotade.
Fråga är nu närmst har länge den åldriga doktrinen om alliansfrihet och neutralitet ska ha någon konkret innebörd
Men så klart. Rubbar man det så kommer sverigedemokraterna att flyga i taket.
De kanske skulle ta sig en titt på vad som nu pågår mellan NATO och Ryssland.