RUB AL KHALI: Efter gårdagens diskussioner om möjligheterna att bryta dödläget mellan Israel och palestinierna har fokus i våra informella diskussioner i dag skiftat mot Iran och en del av de mer energipolitiska frågeställningarna i regionen.
Liksom i går fick vi i dag tillgång till intressanta opinionsundersökningar som i detta fall försökte att belysa en del av den inre dynamiken i det iranska samhället. Dessa kommer inom kort att bli offentligt tillgängliga.
Sökandet efter en politik som kan undvika att regionen går mot en konfrontation som kan få mycket allvarliga konsekvenser är tydligt, men lika tydliga är svårigheterna att nå en konsensus mellan och inom närmast berörda aktrörer om hur denna skulle kunna utformas.
Sanktionspolitikens effekter är som bekant föremål för diskussioner, men i avsaknad av andra möjligheter är det nu denna det uppnåtts enighet kring.
De flesta i dag var dock av meningen att denna måste följas av en politik som kombinerar en tydlig linje vad gäller mänskliga rättigheter med ett tydligt försök att engagera regimen i konstruktiva förhandlingar.
Få tror att detta kommer att leda till snabba och tydliga politiska genombrott, men de allra flesta ser det som viktigt att steg för steg försöka komma bort från en utveckling som annars riskerar att leda till en urladdning med omfattande och varaktiga negativa konsekvenser i en rad avseenden och i en rad områden.
Så det blev en spännande debatt som kom att engagera ett flertal av regionens utrikesministrar och andra ledande företrädare, men där också olika europeiska och amerikanska perspektiv fanns med. Någon pekade på faran av att nuvarande politik politiskt och ekonomiskt mest kommer att spela Kina i händerna.
Kärnkraften går tydligt mot en renässans också i denna del av världen.
Förenade Arabemiraten har nu tecknat kontrakt om fyra kärnkraftsaggregat som kommer att levereras och byggas av Korea under det kommande decenniet, och ett tiotal andra länder i regionen talar om att förr eller senare gå samma väg.
Enligt min mening gör detta det än viktigare att försöka att accelerera de inte okomplicerade internationella ansträngningarna att få till stånd olika multilaterala arrangemang för att hantera känsligare delar av kärnbränslecykeln. På sikt kan deklar av lösningen på den iranska nukleära frågan ligga i sådana arrangemang.
Så det saknas förvisso inte diskussionsämnen här mitt i öknen.
Och nu anlände också min mexikanska kollega Patricia Espinosa – på väg till G20-mötet i Sydkora mot slutet av den kommande veckan – och vi kom överens om att också försöka diskutera klimatförhandlingarna i Cancun under kvällens middag.
Om inte anglosaxisk nonsens geopolitik existerade vore problemet redan löst, det är de som har skapat situationen till att börja med. Redan 1953 hade Iran en demokratiskt vald regim som Anglosaxerna fimpade genom deras MI6/CIA installerade Coup D’etat. Hur länge ska världen dansa till subversivt dubbelspel?
De finns ingen logik i detta problem om man inte arbetar för en total kärnvapenfri zon som inkluderar Israel, och det är inte särskilt väl dolt att Israel äger kärnbestyckade vapen som var delvis avsedda för att käka Iran. Vilken arab skulle vilja bli av med sina försvar när en galen hund som Israel absolut söker provocera konfrontation?
Det största problemet är således att så många i västsfären de facto har VELAT ha ett krig med Iran: Israel och Neocon fraktionen t ex, liksom det militär industriella komplexet, för att rita om kartan.
Så “lösningen” går av uppenbara skäl via mjuk inre revolution, eftersom alternativet drar in Ryssland och Kina i mega-konfrontationer, Kina är den som behöver olja, kanske än mer än väst, vilket Zbig och pojkarna vet. Så då drar man nytta av den expansiva potentialen Iran>Kina för att “mjuka” upp Iran innefrån, istället för att politisera. Man sätter i gång processer för att stödja folket i Iran som ser regimens idioti, men inte med imbecilla invasioner, och samtidigt som man ser till att Zbig fraktionen inte lyckas vända Iran emot Ryssland eller Kina, vilket han länge har velat. Glöm samtidigt att Iran skulle “gå McVäst”, folket har inte det sinnelaget, och det gäller att neutralisera uppenbara problem, inte att infiltrera lokala kulturer. Västs historiska imbecillitet och bestialiska högmod är roten till alla dessa problem.
Förr eller senare faller de gamla ordningarna i Iran och Kina av egna inre revolutioner, om inte väst håller på med sina ständiga ränker och klå-finger, för de håller de gamla vid liv.
Den gamla subversiva anglosaxiska fraktion är historiskt mer intresserade av en lösning på problem de själva skapar via krig, än “lösningar” generellt. Men det gäller inte bara Iran, det gäller många strategiska hotspots, inklusive Kina bilden.
Vilket påminner leewanta att mana till skärpt vaksamhet denna vecka och de närmaste månaderna, av följande anledningar:
1. Att QE2 signalerar en dödsstöt till för dollarn blir snart odiskutabelt i den ‘vanliga världen’, det betyder att ett “pre-emptive” slag av någon sort, false flag eller något annat på betydande skala, för att skaffa extra-ordinarära diktat och kontroll flyttar till högre risk nivå från och med denna vecka. Oavsett vilket kommer en sträng ekonomisk vinter att sänka sig över den forna amerikanska medelklassen. Länder som Kina signalerar stark protektionism.
2. Obama skall till ett ekonomiskt möte i Indien. Men vad är anledningen till en eskort av 34 stridsskepp och en smärre invasionstrupp, så som Indisk media rapporterar? Att “hela hjärtat av Vita Huset” flyttar till Indien, 200 VD´s följer med, liksom hela Obamas familj. Allt detta för blott en ekonomisk konferens? När i historien har en sittande Amerikansk President dragit utomlands, för en förlängd period, med 65 flygplan, 34 krigsskepp, med en ryktad summa på 3000 personer, inklusive vänner med mera, vid själva höjdpunkten av en ekonomisk och politisk omvälvning?
3. Emotionella anspänningar i de olika sfärerna eskalerar alldeles uppenbart just nu. De torde icke vara så utstuderade såvida det inte fanns en särskild orsak till det.
Det troligaste risk-scenariot som vi kan se, utan att härvidlag misstänka förstulna vapenskrammel eller false flag terrorangrepp, helt enkelt är abnormal dramatik på den amerikanska börsen i någon form, vilket förvisso i sin tur kan få oanade konsekvenser på den amerikanska nationens tillstånd i övrigt.
Man köper ingen extraordinär händelse, om så sker, i dessa tider, vid vad den verkar vara.
Alliansregeringen måste skaffa sig mer kompetenta klimatrådgivare än nuvarande IPPC-anhängare.
“Sökandet efter en politik som kan undvika att regionen går mot en konfrontation som kan få mycket allvarliga konsekvenser är tydligt”
Nja, knappast eftersom:
“Sanktionspolitikens effekter är som bekant föremål för diskussioner, men i avsaknad av andra möjligheter är det nu denna det uppnåtts enighet kring.”
En möjlighet som verkar bortglömd är ju alternativet inga sanktioner. Då skulle det politiska samtalet med landet som inte invaderar och ockuperar något annat land förmodligen inte bli sämre. Utveckla relationerna med Iran istället för att avveckla.
Är man däremot intresserad av att “utöka” västvärldens energitillgångar, då är nuvarande väg
rätt.
Sa ni nåt om Gaza och Cypern? Sannolikt inte nåt av större värde utan snarare “more of the same” som hittills lett till så stora resultat!?!
Mycket av spänningarna i regionen kan säkert hänföras till det av Väst hävdade tolkningsföreträdet i hur världen ska styras – inte minst i MÖ där politikens innehåll stavas OLJA. Kanske blir det inte bättre förrän oljan är slut och dit är det långt även om slutet börjar anas.