STOCKHOLM: Omedelbart efter presskonferensen vid lunchtid försvann Fredrik Reinfeldt i riktning Island och det nordiska statsministermötet.
Och när Mona Sahlin, Peter Eriksson och jag återsamlades för diskussion i Studio Ett på eftermiddagen kunde vi konstatera att de allra flesta hälsat uppgörelsen om Afghanistan-politiken med betydande tillfredsställelse.
På sina håll var det visserligen väl mycket av inrikespolitisk spelteori i kommentarerna, men i grunden handlade det ju om att efter valrörelsen återskapa den breda enighet som vi haft om Afghanistan-insatsen tidigare.
Och att göra det på den utvecklade och förändrade internationella bas som Kabul-konfernsens slutsatser innebar.
Noterbart var att ÖB tydligt välkomnade uppgörelsen. Den är viktig för alla dem som tjänstgör i dessa insatser.
Men minst lika viktigt var det uttalande som kom från Finland – vi har ju ett gemensamt svenskt-finskt förband i norra Afghanistan – och som välkomnade vår överenskommelse.
Samarbetet med Finland – och det övriga Norden – är viktigt också i detta avseende.
På torsdag fattar regeringen det formella beslutet om propositionen till riksdagen. Den kommer självklart att fullt ut baseras på dagens överenskommelse.
Och sedan vidtar diskussionen i riksdagen och dess sammansatta utrikes- och försvarsutskott innan det blir dags för votering. Den 15 december är den dag som preliminärt satts för detta.
Under tiden kommer diskussionen säkert att fortsätta.
Och det är alldeles utomordentligt. De senaste veckornas fördjupade diskussion om de utmaningar det internationella samfundet möter i Afghanistan tycker jag har varit mycket bra.
Ju mer vi ser nyanserna i bilden och komplexiteten i utmaningarna desto större är möjligheterna att forma en politik som kan leda framåt.
Lite märkligt, att samarbetet mellan blocken går så bra. Annat var det förr. De Rödgröna är ju splittrade och då är det ännu märkligare, att Moderaterna kommer så bra överens med Socialdemokraterna. Förr var man bara överens om en sak, att man inte var överens.
gubbstut – du får läsa på! M och S har i stora drag varit mycket bra överens om tagen när det gäller vår utrikespolitik, och det är viktiga signaler till omvärlden, att här är det enighet som gäller i denna fråga.
Sossarnas största valsvek genom tiderna, hamnade först på femtonde plats på Aftonbladets websida…….
Då behövs kanske bara ett parti framöver, nu när Lars Ohly inte vill? Snart kanske han försvinner för gott. Men vad ska vi kalla det nya partiet?
Att SD & V nu gör gemensam sak om att fegt lämna Afghanska kvinnor i sticket är väl ändå det märkligaste i dagens uppgörelse. När man inte kunde sitta i samma sminkloge upplevde vi dom som barnsliga. Nu har dom dragit Svarte Petters löje över sina åsikter. Hoppas båda för alltid åker ur Sveriges riksdag nästa gång det blir val.
Att Vänsterpartiet nu fegt lämnar Afghanfrågan var ju väntat. Jag saknar dom inte. Däremot funderar jag som sagt på, hur sossarna dagligdags vurmar, som dom gör för moderaterna, men inte ligger jag väl sömnlös och grubblar över denna gåta, som Torsten så finurligt löste, att Sahlinskans dagar äro räknade, det tror jag också dom är. Om jag inte minns fel, såg jag en löpsedel, som krävde hennes avgång idag.
Själva definitionen av vansinne är att upprepa samma sak om och om igen, och att samtidigt alltid förvänta sig ett annorlunda resultat.
Det var länge sedan, om inte kanske allra första gången som jag lyssnade på Mona med ett roat leende, när hon försökte förklara uppgörelsen med regeringen om Afganistanfrägan.
Ja gubbstut,
Åker inte Mona nu, så raseras hela Socialdemokratiska partiet.
Det nya partiet ska heta ”Gemensamhetspartiet” bestående av Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Kanske någon har andra förslag?
Varför inte bara kalla dem Socialmoderaterna? Eller Knähundarna?
Jag förstår inte varför Sverige ska ha krigsmän i Afghanistan 2014 när Obama satt slutdatum till Juli 2011. Ologiskt. Socialmoderaterna vill fortsätta kriga tre år till efter NATO har åkt hem. Verrückt.
Sluta bråka, sjung.
[...] Bildt välkomnar också traditionen att vi har en bred uppgörelse i utrikesfrågorna och ser fram emot kommande diskussioner. [...]
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article8056209.ab
En seger för Sverige och trovärdigheten i dess politik, både inrikes och utrikes. Så,…. i detta deltar jag inte i råskället mot Mona. Detta handlar om att ta politiskt ansvar för landet fram till nästa val. Samarbetet ger viktiga signaler till omvärlden, både inom inrikes- och utrikespolitiken.
Det är högst beklagligt att, nästan ofattbart att Mona och Peter kunde hamna i denna fälla. Om man överhuvudtaget ska kunna bedriva en uppbyggande verksamhet kan man inte ha soldater inblandade. Fråga de organisationer som redan är på plats. Soldater som bedriver fredsarbete är som om Hells Angels skulle odla potatis. För att kunna bygga någonting med soldaters hjälp fordras att man först bygger sig ett fort som den gröna zonen i Bagdad. Detta projekt byggdes för övrigt på israliskt vis. DVS mark och bostäder stals från de som råkade bo där. Ett exempel på detta är den sjuka kvinnan som tvingades flytta utan ersättning och vars barn först skulle säljas men dog innan försäljningen blev av.