Globaliseringens banérförare

BRYSSEL: Strax lämnar jag Bryssel för att kunna vara i tid till riksdagens högtidliga öppnande i Stockholm klockan 14. Hoppas bara att SAS håller tidtabellen.

Efter de mera formella öppningstalen på ASEM8-mötet här i går blev det i alla fall under middagen lite mer av öppen dialog med de ekonomiska utmaningarna i centrum.

Innan dess hade jag haft möjlighet att tala såväl med Kinas premiärminister Wen Jiabao om våra goda bilaterala förbindelser som med Burmas utrikesminister U Nyan Win bl a om att de måste tillåta utländska observatörer i samband med sitt s k val i början av september.

Det rådde en allmän tillfredsställelse över att gemensamma internationella insatser sedan det senaste ASEM-mötet i Peking 2008 hade bidragit till att häva krisen. Men även om den globala tillväxten i år kan komma att ligga över 4 % tillhörde jag dem som pekade på att det fortfarande finns betydande osäkerheter i bilden.

Tillsammans representerar ASEM-länderna 60 % av den globala ekonomin, och jag talade om det alldeles uppenbara intresse vi har av att värna och föra vidare den globalisering som gett våra länder så mycket större möjligheter.

Inte minst viktigt är det när det gäller handeln.

EU:s frihandelsavtal med Korea nyligen visar vägen, även om vi ju dessutom måste arbeta för att den s k Doha-runden avslutas på ett framgångsrikt sätt.

Austrialiens premiärminister Julia Gillard och jag tillhörde dem som tydligast förde fram just denna synpunkt, men också den koreanske presidenten Lee Myung-Bak.

ASEM8- mötet fortsätter här i Bryssel under dagen med diskussioner om bl a olika regionala utmaningar, men då måste mitt bidrag inskränkas till ett anförande som delas ut i skriftlig form eftersom jag då förhoppningsvis redan finns på plats på Helgeandsholmen i Stockholm.

Öppningar i Bosnien?

BRYSSEL: Just anlänt hit och börjar snart toppmötet med ledarna från de olika asiatiska länderna.

Under eftermiddagens överläggningar och kvällens lite friare middagsdiskussion är det de globala ekonomiska utmaningarna som kommer att stå i centrum.

Förmiddagen har också inneburit de första resultaten från gårdagens olika val i Bosnien.

Och i alla fall i vissa avseenden blev det annorlunda än vad som allmänt gissats.

Den plats i presidentpresidiet som det ansågs rimligt säkert att Haris Silajdzic skulle återväljas till besätts nu överraskande av utmanaren Bakir Izetbegovic. Haris Silajdzic kom först på tredje plats.

I detta ligger uppenbarligen en önskan om en förändring.

Även om Bakir Izetbegovic med sitt namn – han är son till Alija Izetbegovic – har starkt trovärdighet som försvarare av bosnienmuslimska intressen har hans retorik på denna punkt under valrörelsen varit mindre profilerad.

Det har uppenbarligen betalat sig.

Att för den bosnienserbiska posten Mladen Ivanic kom mycket nära att vinna visar att det även där finns en önskan om förändring, även om de preliminära resultaten visar att det inte slog igenom fullt ut.

En åtminstone i vissa delar mer hoppfull situation än vad de flesta utgått från.

Men en närmare bedömning blir inte möjlig förrän vi fått valresultaten i dess helhet.

Från Birmingham till ASEM8

BIRMINGHAM: Det blev förvisso en livaktig Europa-debatt på mötet bl a jag var på i går kväll.

Premiärminister Cameron och utrikesminister Hague är realistiska pragmatiker när det gäller samarbetet i Europa, men inom det stora konservativa partiet finns fortfarande röster som kvider av imperienostalgi och drömmer om en värld som sedan länge flytt och försvunnit.

Så det blev en livaktig debatt.

Nu på morgonen fortsätter det för min del med bl a frukost med nye utbildningsministern innan det är dags att styra kosan mot Bryssel.

Där ersätter jag under eftermiddagen och kvällen Fredrik Reinfeldt på det viktiga toppmötet ASEM8 mellan EU:s stats- och regeringschefer och deras kollegor från de asiatiska länderna.

Viktigt från alla utgångspunkter.

Asien är där mycket kommer att hända under kommande år – och där vi alldeles definitivt måste stärka våra positioner.

Dialogen inom ASEM på olika nivåer är en viktig del av ansträngningarna i det syftet.

Europadebatt i Birmingham

BIRMINGHAM: I dag inleddes den konservativa partikongressen här, och det är första gången på 19 år som man har möjlighet att ha kongress i regeringsställning.

Eftermiddagens höjdpunkt var William Hagues anförande med skarpt formulerade attacker på de stora underskott och skulder som Labour-regeringen lämnat efter sig.

Regeringen Cameron står inför en tung uppgift att få ordning på detta.

Innan hans tal hann vi sitta ner ett tag för att gå igenom en del aktuella utrikespolitiska frågor – inklusive mina intryck från Ukraina och hans reflektioner inför resa till Moskva  nästa vecka – och snart skall vi framträda gemensamt på en s k side event organiserade av Centre for European Reform och diskutera utmaningar för den gemensamma europeiska utrikespolitiken.

Men jag har också hunnit med att ta en pratstund med lite journalister.

Och hade ett intressant och givande möte med partiets ordförande Sayeeda Warsi inte minst om integrationsfrågor och vikten av att engagera också individer med invandrarbakgrund i den aktiva politiken.

Själv har hon en bakgrund i Pakistan, och jag noterade att partiet satt upp ett särskilt forum för muslimska partimedlemmar.

Gratulationer till Riga!

YALTA: Nyheterna i dag på morgonen tyder på att premiärminister Valdis Dombrovskis regeringskoalition har klarat sig överraskande bra i gårdagens lettiska val.

Det har vi i så fall all anledning att gratulera till.

I en svår situation har den lettiska regeringen gjort ett gott arbete med att skapa bättre förutsättningar för detta vårt viktiga grannlands framtida utveckling.

I dag går så väljarna till valurnorna i Bosnien, men dessvärre tror jag inte att resultatet där kommer att innebära några avgörande förändringar.

Det finns en risk för att valrörelsens rätt allmänna tendens att fiska röster i grumliga nationalistiska vatten snarare kommer att göra saker mer komplicerade.

Annars är detta dagen då två decennier gått sedan den artificiella och omöjliga statsbildningen DDR upplöste sig själv och Tyskland återförenades i fred och frihet.

Det skulle dröja fyra år till innan tillbakadragande av de f d sovjetiska trupperna från Tyskland var fullbordat, men betydelsen av denna dag i den europeiska historien skall aldrig glömmas.

YALTA: Arla morgon på Krim och strax bär det av i riktning Birmingham i Storbritannien.

Där har jag vid lunchtid möte med min kollega William Hague. Tidsskillnaden mellan Europas olika delar gör det möjligt.

Gårdagens avslutande diskussion på YES-konferensen här kommer sannolikt att sätta sina spår.

Min uppgift var att visa hur den avgörande frågan för Ukraina egentligen inte ett val mellan Öst och Väst, utan om man skall ha förutsättningar för framgång i den globalisering som dag för dag blir viktigare.

Ukraina är ett stort land med betydande framtidspotential. Inte tu tal om den saken.

Men allt måste ses i perspektiv.

Den turkiska ekonomin är i dag fem gånger större än den ukrainska. Den ryska är tio gånger större. Och EU-ekonomin är nästan 150 gånger större än den ukrainska.

Jag pekade på det turkiska exemplet som värt att studera.

Sedan man fick tullunionen med EU 19956 har det – bl a därför – gått allt bättre för landet.

I år kommer tillväxten att ligga kring 10 %. Med nuvarande ekonomiska och demografiska trender kommer den turkiska ekonomin att gå om den ryska.

Men vi har en gemensam uppgift – EU, Ukraina, Ryssland och Turkiet – att allt mer integrera våra ekonomier för att få kraft och möjlighet i denna globaliseringens tid.

Och det är framgången för var och en av oss i dessa ansträngningar som kommer att avgöra våra möjligheter i morgondagens värld.

I denna globaliseringens tid handlar det dock också om förankring. Vi får inte förlora fotfästet.

Gårdagkvällens tartariska bröllopsfest utanför Simferopol gick i dess tecken.

Av dessa mongolernas ättlingar finns i dag ca 260 000 som kunnat återvända hit till Krim. Mer än 100 000 finns kvar i det fjärran Uzbekistan som Stalin en gång fördrev dem till.

Och ca två miljoner finns i Turkiet framförallt efter den tidigare ryska fördrivningen i samband med 1860-talets Krimkrig.

Det var vilda toner och förföriska danser.

I Birmingham stundar nu kongress med det konservativa partiet med premiärminister David Cameron i spetsen.

Förutom mer direkta samtal med utrikesmininster William Hague skall bl a han och jag publikt diskutera framtidsutmaningar för den europeiska utrikespolitiken.

Och med David Cameron har vi en del planer om fördjupat samarbete under de månader som kommer.



Diskussioner och bröllop på Krim

YALTA: Sedan i går förmiddag finns jag här på Krim för intensiva diskussioner om främst Ukrainas framtida väg i anslutning till den stora s k YES-konferensen.

Och intensiva har de sannerligen varit.

I går tillbringade EU:s utvidgningskommissionär Stefan Fuehle och jag åtskillig tid tillsammans med Ukrainas utrikesminister Konstantin Gryshchenko för att se om det är möjligt att föra förhandlingarna mellan EU och Ukraina framåt på ett bättre sätt.

Att det finns problem var uppenbart inte minst när vi lyssnade på och talade med president Yanukovich.

Man får ett bestämt intryck av att det finns starka ekonomiska särintressen i landet som vill bromsa de Europa-orienterade reformerna – och som också har betydande politiskt inflytande.

Det kommer att krävas betydande politisk kraft – och betydligt större tydlighet på ukrainsk sidsa – om detta inte skall utvecklas till ett verkligt problem inför toppmötet mellan EU och Ukraina den 22 november.

Vi som är landets vänner har all anledning att försöka att förhindra detta – det är därför vi är här.

Vi hamnade i går dessutom mitt uppe i en dramatisk inrikespolitisk utveckling.

Ukrainas konstitutionsdomstol – vars sammansättning på olika sätt förändrats under den senaste tiden – fattade beslut om att upphäva landets nuvarande författning och förde därmed landet tillbaka till ett tidigare mycket centraliserat presidentstyre.

Att reaktionerna från den politiska oppositionen blev mycket skarpa behöver jag knappast tillägga.

Till kvällen anslöt USA:s f d president Bill Clinton till diskussionerna, och vi fördjupade oss i en del gamla minnen om hur vi arbetat tillsammans med de baltiska frågorna i början av 1990-talet.

I dag har så diskussionerna fortsatt med frågan om Ukrainas vägval hängande över alla andra.

Men det har också handlat om den globala ekonomin med bl a IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn och om Rysslands modernisering med bra företrädare för lite olika skolor i den debatten.

I kväll är jag bjuden på bröllopsfest här på Krim.

Det är den legendariska ledaren för Krim-tartarerna  Mustafa Abdülcemil Qırımoğlu som gifter bort en av sina söner, och när han hörde att jag fanns här fick även jag liksom vår ambassadör Stefan Gullgren en inbjudan.

Jag träffade honom för intressanta diskussioner senast jag var här.

Ett sådant tillfälle missar man inte. So oder so är det först i morgon bitti det skall bära vidare för mig.

Och kan det ses som ett stöd till en folkgrupp som drabbades hårdare än de allra flesta av Stalins kriminella politik, och som fortfarande ofta är offer för både diskriminering och rasistiska attacker, så är väl det bara bra.