Nordliga perspektiv

STOCKHOLM: Solen lyser in på högarna av papper i mitt arbetsrum vid Gustaf Adolfs torg. Och successivt tar jag mig igenom dem också.

På förmiddagen hade jag en längre genomgång med Gustaf Lind om förberedelserna för vårt kommande ordförandeskap i Arktiska Rådet.

Vid ministermötet i Nuuk på Grönland i maj kommer ju Danmark att lämna över ordförandeklubben för de kommande två åren till oss, och jag är övertygad om att det kommer att bli en viktig period.

Att de arktiska frågeställningarna tillmäts allt större betydelse tror jag att de flesta som sysslar seriöst med internationell politik redan noterat. Jag har noterat att intressets stegrats väsentligt under den period jag kan överblicka efter ministermötena i Salekhard i Sibirien 2006 och Tromsö i Norge 2009.

Tilläggas bör också att det handlar om ett område där – trots de tunga intressen det handlar om – det internationella samarbetsklimatet är gott.

Inför ordförandeskiftet i maj handlar det dels om att ge starkt stöd till de danska ansträngningarna att föra ett antal komplicerade organisatoriska frågeställningar i hamn och dels att förbereda våra olika insatser under perioden fram till någon gång sent våren 2013 när vi skall lämna över.

En del av detta hade jag också möjlighet att diskutera med min norske kollega Jonas Gahr Störe per telefon. Vi kommer att träffas i Oslo på tisdag för ministermöte med den s k Northern Dimension och flyger sedan tillsammans till Reykjavik för Nordiska Rådets session där i veckan.

Och självfallet informerade jag också honom om de diskussioner vi nu för om våra bidrag i Afghanistan.

Vi har ju ett svenskt-finskt PRT i norra Afghanistan, men vårt närmaste ”grann-PRT” åt väster svarar Norge för och det är naturligt att vi ständigt diskuterar olika möjligheter att ytterligare stärka vårt samnarbete också här.

Så det har – åtminstone hitintills – varit en dag dominerad av olika mer nordliga perspektiv.

Jag tror att de kommer att bli allt viktigare också i vår utrikespolitik.