Viktigt om Serbien och Kosovo

STOCKHOLM: Efter långa och inte okomplicerade förhandlingar kunde FN:s generalförsamling i går enhälligt anta en resolution som lagts fram gemensamt av de 27 EU-staterna och Serbien och som uppmanar till direkta samtal mellan Belgrad och Pristina.

Resolutionen måste ses som en tydlig framgång för EU:s Catherine Ashton, som spelade nyckelrollen i de senaste dygnens samtal. Jag skall gratulera henne när vi ses om några timmar.

Också för oss var detta självfallet viktigt.

Sverige har ju en tydlig linje att försöka att genom dialog överbrygga kvardröjande motsättningar i denna del av Europa.

Faran med fanatiker

STOCKHOLM: I morgon börjar den stora muslimska helgen Eid Al Fitr som ju markerar slutet på fasteperioden Ramadan.

Jag ser i media att en religiös fanatiker i Florida avser att bränna Koranen en av dessa dagar. Att det är en smak- och omdömeslöshet av dignitet har ju nu också president Obama gjort klart.

Våra öppna samhällen slår med all rätt vakt om yttrande- och informationsfriheten. Det får vi inte rubba.

Men det förblir omdömeslöst att på detta sätt medvetet provocera och utmana människor som har en annan trosuppfattning.

En värld där det bränns Koranen, Biblar eller Tora-rullar kommer snabbt att bli en värld av flammande och okontrollerade känslor och aggressioner. Konsekvernserna kan snabbt bli direkt farliga.

Sådant har vi alla ett intresse av att undvika.

Vi vill ju bygga samhällen och en värld som i stället präglas av tolerans, respekt och förståelse.

Det är möjligt att fanatikerna inte helt kan undvikas.

Men då är det desto viktigare att vi andra gör klart vår syn på den fara för oss alla som de faktiskt innebär.

Bortavaro i Bryssel

STOCKHOLM: När valrörelsen närmar sig sista helgen före avgörandets vecka måste jag i morgon och på lördag ge mig iväg till Bryssel för ett viktigt informellt möte med EU:s utrikesministrar.

Vi kan inte lämna walk-over bara för att det är valrörelse.

Så därför börjar vi med lunch i Palais Egmont för att diskutera såväl det kortsiktiga humanitära hjälparbetet i Pakistan som vad vi kan göra mer långsiktigt för att hjälpa detta viktiga men nu hårt drabbade land.

Vi tillhör dem som är pådrivande när det gäller handelslättnader – det handlar om jobb för en snabbt växande befolkning – men om det kommer att lyckas är inte säkert. Andra bromsar.

Sedan skall vi – delvis som förberedelse för Europeiska Rådets möte på torsdag nästa vecka – diskutera hur vi kan bredda och fördjupa våra relationer med olika strategiska partners på den globala scenen. Jag skulle tro att relationerna med Kina och Indien kommer att stå i fokus under den diskussionen.

Och alldeles säkert kommer den diskussionen att gå hand i hand med en informell diskussion om hur vi skall börja att leva upp till Lissabon-avtalets ambitioner om en mer gemensam och effektiv utrikes- och säkerhetspolitik. Hitintills har ju det hela gett ett rätt haltande intryck – startskedet har blivit ganska långt.

Tanken med möten som dessa är att de skall vara just informella och ge rejält med utrymme för diskussioner. Om det kommer att bli så denna gång är jag dock inte säker på – mellan allt annat är det inte mycket tid som blir över för det mer informella.

Men det som blir kommer att vara viktigt – inte minst när det gäller att styra upp den nya gemensamma External Action Service.

Efter middag i morgon kväll med våra respektive fortsätter vi sedan på lördag förmiddag med bl a en arbetsfrukost med kandidatländerna och en mer inträngande diskussion om hur vi skall utveckla relationerna med Turkiet.  Jag tror att alla mina kollegor vid det här laget ser betydelsen av det.

Efter en fascinerande månad av besök i olika delar av vårt land blir det således en utflykt till Bryssel igen.

Förvisso viktigt – men jag kommer att sakna torgmötena, resorna och diskussionerna i valrörelsen under min korta bortavaro.

Men efter högt föredöme går det ju att fortsätta att under detta dygn bedriva valrörelse via bloggen och Facebook.

Det går bättre än tåget!

STOCKHOLM: Efter mina dagar ute i olika delar av Sverige är det alldeles uppenbart att det avgörande slaget i valrörelsen står om ekonomin – och att de rödgröna har påtagligt svårt att hantera att det nu går påtagligt bra för Sverige.

Gårdagens siffror från SCB på tillväxten andra kvartalet visade ju på en tillväxt på 4,6%.

Det är betydligt bättre än väntat och tydligt i topp i Europa.

Aftonbladet skrev att ”ekonomin går som tåget”.

Men sanningen är att ekonomin tack och lov går betydligt bättre än tågen.

Och detta innebär ju också att sysselsättningen ökar påtagligt. Vi pressar tillbaka arbetslösheten snabbare än väntat, och Ekonomistyrningsverket tror nu t o m att vi får överskott i statsbudgeten nästa år.

Jag tillhör dock dem som är mindre optimistiska om omvärlden, och betonar att det är viktigt att vi är förberedda för kriser och stötar från omvärlden.

Försiktigheten i den ekonomiska politiken är minst lika viktig nu som för ett år sedan.

De internationella frågorna finns delvis med i debatten.

I dag i SvD svarar jag (s)-trions rätt patetiska försök att dölja sin reträtt för Ohly om Afghanistan.

Jag har inte träffat enda socialdemokrat som frivilligt för den reträtten på tal – och jag förstår varför.

Tyvärr finns det i dag en tendens till mer av smutskastning, hårda ord och personliga ifrågasättanden i debatten om jag ser till vad som finns i media.

Sådant gagnar ingen. I förlängningen undermineras tilltron till den politiska processen.

Silverplats i världen!

STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm efter kampanjdag i Norrköping och Linköping noterar jag inte bara att de nya mycket bra siffrorna för Sveriges ekonomi utan också att vi gått rejält fram i World Economic Forums årliga bedömning av hur konkurrenskraftiga olika ekonomier är.

Från en fjärdeplats 2009 – inte dåligt det heller! – går vi i dag upp till att bli den näst mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen.

Vi går förbi USA och Singapore och före oss ligger nu bara Schweiz.

Att vi nu ligger på silverplats i världen är självfallet ett gott betyg också åt den politik som alliansregeringen för under de senaste fyra åren. Strukturreformer och stadga i den ekonomiska politiken ger resultat.

Och placeringar som dessa är viktiga.

De riktar världens uppmärksamhet på oss. De främjar investeringar i Sverige och de hjälper våra företag utomlands.

De skapar jobb och de tryggar framtidens välfärd.

15 år sedan…

LINKÖPING: Mitt ute i vår valrörelse påminns jag om att det i dag är exakt 15 år sedan det avgörande möte i Geneve som banade vägen för fred i Bosnien.

Det är en dag jag minns som om den var i går.

Mötet var spänt mellan de serbiska, bosniska och kroatiska utrikesministrarna.

USA:s Richard Holbrooke och jag hade arbetet hårt under veckor av förberedelser.

Element till uppgörelsen hade bl a jag förhandlat och säkrat före sommaren – före Srebrenica förändrade så mycket.

Och sedan hade Richard Holbrooke säkrat en avgörande del med Bosniens dåvarande ledare Alija Izetbegovic.

Men när vi samlades i Genevè kunde vi inte vara säkra på att det skulle lyckas. Varje minut var fylld av dramatik.

Då hade det förödande kriget pågått sedan i april 1992, mer än 100 000 människor hade förlorat livet och miljoner hade tvingats att fly.

Som statsminister åren innan hade jag slagits för att Sveriges dörrar skulle vara öppna för de som tvingades att fly från krigets elände på Balkan.

Det var inte alltid lätt – men det lyckades

Och i dag gläds jag varje dag när jag runt om i Sverige träffar de många bosnier som fick en ny framtid – och som nu ger ny vitalitet åt vårt land.

I Bosnien har det nu varit fred i 15 år – men det finns fortfarande mycket att göra.

Rädda Sakineh!

STOCKHOLM: I dag blir det kampanjdag i Norrköping och Linköping tillsammans med både Gunilla Carlsson och – lite senare – Ulf Adelsohn.

Tillsammans har vi tre ett torgmöte i Linköping mot slutet av eftermiddagen. Det hade Ulf och jag också i valrörelsen 2006, och det valet gick ju bra för alliansen.

På torgen i Östergötland kommer jag alldeles självklart att upprepa beskedet från Norges statsminister Jens Stoltenberg i går om att hans rödgröna regering har samma linje som vår alliansregering om Afghanistan.

Och det har dessutom Finlands regering. I norra Afghanistan är det ju Finland, Norge och Tyskland som vi främst arbetar tillsammans med.

Men jag kommer också att berätta om vad vi nu gör för att om möjligt rädda dödsdömda Sakineh från att stenas.

Det är viktigt att vi inte är passiva i ett fall som ju – förutom hennes eget öde – blivit symbolen för förtrycket i Iran.

Och man tycker att regimen självt skulle inse fallets betydelse för omvärldens inställning.

Europakommissonens ordförande Barroso var tydlig i sitt anförande inför Europaparlamentet i går i denna fråga – och det var bra.

Bra norskt besked

STOCKHOLM: Jag välkomnar statsminister Jens Stoltenbergs besked i Göteborg i dag att Norge inte satt något slutdatum för sitt också militära engagemang i Afghanistan.

Därmed har Sveriges alliansregering och Norges rödgröna regering samma internationellt ansvarsfulla linje i denna fråga.

Jag kan bara hoppas att Mona Sahlin tar intryck av Jens Stoltenbergs och Norges ansvarsfulla linje och överger den politik hon tvingats till av Lars Ohly.

Bra Barroso – men…

STOCKHOLM: Det var alldeles utmärkt att EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso i dag tog tillfället och lade fram sin politik i ett viktigt linjetal inför Europaparlamentet i Strasbourg.

Talet var en bred genomgång av den europeiska agendan nu – med tillväxt- och jobbpolitiken i centrum.

Vi har all anledning att ge vårt stöd till huvuddragen i den politik som kommissionspresidenten skisserade i dag.

Redan under de kommande månaderna kommer den kommande handelspolitiken och fördjupningen av den inre marknaden att stå på dagordningen.

Att försvara och utveckla våra öppna ekonomier och slå vakt om en öppen världshandel är alldeles avgörande uppgifter – annars klarar vi inte tillväxt och jobb framöver.

Merkantilismen måste tillhöra historien.

Framgång i dessa hänseenden är också av avgörande betydelse för våra möjligheter att hävda Europas ställning på den globala scenen. Vi måste ses som en modell för framtiden – inte ett museum över det förgågna.

Anmärkningsvärt var  dock att utvidgningspolitiken knappt alls fanns med i hans anförande.

Förhandlingar om medlemskap pågår ju med Kroatien, Turkiet och Island och i samtliga tre fall är de av påtaglig strategisk betydelse för Europas framtid.

Och vi arbetar ju dessutom med att på olika sätt fördjupa grannskapspolitiken – såväl det Östliga Partnerskapet som Medelhavsunionen.

De sakerna borde definitivt ha betonats.

Europeiska Unionen får inte glömma sitt ansvar för det övriga Europa.

Vår kommande cyberagenda

STOCKHOLM: Det blev en intressant eftermiddag och kväll i går med diskussioner om våra kommande globala utmaningar när det gäller nätets frihet och säkerhet.

Under året är det ju främst USA:s Hillary Clinton och jag som internationellt talat om dessa, men även Frankrikes Bernard Kouchner har sagt att han vill göra mer framför allt för nätets frihet.

Vad vi diskuterade i går var att bygga vidare på en mer informell koalition av länder för att föra dessa frågor framåt. Och det är också viktigt att vi får Europakommissionen i Bryssel att också inse att detta är avgörande frihetsfrågor.

Kanske kan vi om några år nå fram till en internationell överenskommelse som etablerar vissa grundläggande principer vad gäller nätets frihet och säkerhet – och sedan utveckla både samarbete och konkreta åtgärder med utgångspunkt från dessa.

En fortsatt alliansregering – det kan jag lova – kommer att ha dessa frågor högt på sin internationella agenda.

Ohly svingar taktpinnen

STOCKHOLM: I TV:s utfrågning igår var det uppenbart att det är Lars Ohly som håller i taktpinnen när det gäller den rödgröna politiken om Afghanistan.

Medan socialdemokratiska talesmän nu surrar runt i sina ståndpunkter driver Ohly en klar, tydlig och farlig linje.

Den som läser vänsterpartiets senaste riksdagsmotion i frågan kan inte missa att deras politik i grunden vägleds av en rätt primitiv anti-amerikanism.

Medan motionen – alldeles felaktigt enligt FN – säger att så gott som alla civila offer i Afghanistan orsakats av vad man kallar USA-ledda operationer är det frapperande att det inte finns ett ord av kritik mot talibanerna.

Man är starkt mot USA – men knappt alls mot talibanerna.

Vart en politik med de drivkrafterna skulle föra är det dessvärre inte svårt att förstå.

Skulle alla mer än 40 länder i ISAF-koalitionen göra som Ohly och rödgröna följeslagare nu vill och lämna totalt militärt 2013 skulle fredsarbetet kapsejsa och ett förödande inbördeskrig bryta ut. Om detta kan det inte råda någon tvekan.

Det kriget skulle få omfattande konsekvenser – flyktingströmmarna skulle med all sannolikhet nå också oss.

Vad jag befarar är att det finns dem inom vänsterpartiet som snarast skulle välkomna en sådan utveckling, eftersom den kunde beskrivas som ett nederlag för den s k USA-imperialismen.

Lars Ohly såg komfortabel och nöjd ut när han svingade sin taktpinne i den rödgröna Afghanistan-politiken.

Andra har anledning att vara djupt oroade.

Nätets frihet, säkerhet och möjligheter

STOCKHOLM: Fler än 500 miljoner människor har lyfts ur extrem fattigdom under de senaste 10 åren.

Men samtidigt kvarstår utmaningen att hjälpa de återstående 1,4 miljarder människor som fortfarande lever i fattigdom.

Ett av medlen som nu leder till snabbare utveckling och ökade möjligheter är de nya mobilteknologier där ju Sverige ligger långt framme och har mycket att ge.

Prisvärd mobilteknik gör det enklare än någonsin för människor att kommunicera ögonblickligen med alla över hela världen. Och vi vet att ökad användning av denna mobilteknologi leder till ökade möjligheter till ekonomisk utveckling.

I Afrika finns imponerande exempel på den saken.

Men samtidigt vet vi ju att vissa regerimer använder samma teknik för att aktivt begränsa yttrandefriheten på nätet och för att hitta och arrestera oliktänkande.

Kring dessa frågor – som vi ju ägnat betydande uppmärksamhet under det senaste året – ordnar vi ett seminarium i morgon med deltagande av bl a amerikanske utrikesministern Hillary Clintons rådgivare för innovationsfrågor Alec Ross, moderatriksdagsmannan Henrik von Sydow och mig själv.

Också mitt i en valrörelse är det viktigt att visa på de frågor som kommer att få stor långsiktig betydelse – och där vi för Sveriges globala position framåt.

I fredags var det vårt arbete med Finland om ett europeiskt fredsinstitut.

I morgon är det vårt arbete tillsammans med bl a USA för friheten och säkerheten på nätet.

Europa-veckan som kommer

STOCKHOLM: Mitt i vår egen valrörelse kan det vara lätt att glömma att arbetet i den Europeiska Unionen nu börjar att komma igång på allvar efter sommaren.

Och som landets regering innebär detta att vi har viktiga uppgifter att sköta samtidigt som vi skall bedriva valrörelse.

I morgon och på tisdag måste Anders Borg vara i Bryssel för möte med sina finansministerkollegor för att diskutera framtiden för det europeiska finansiella samarbetet.

Och på fredag och lördag måste jag fara till samma destination för sedvanligt informellt möte med mina utrikesministerkollegor. Situationen i Pakistan och relationen till våra strategiska partners runt om i världen kommer med all sannolikhet att dominera det mötet.

Bägge dessa möten är del av uppspelet till det europeiska toppmötet på torsdagen alldeles före vårt eget val.

Där skall vi självfallet normalt representeras av Fredrik Reinfeldt, men slutspurten inför ett osäkert val gör att han stannar hemma och det blir jag som får föra Sveriges talan vid det mötet.

Planen är att det toppmötet skall diskutera just de frågor som förberetts av de möten denna vecka som Anders Borg och jag kommer att delta i.

Tyvärr får frågor om det europeiska samarbetet ingen plats i vår valrörelse.

Det är beklagligt eftersom de kommer att vara minst lika viktiga under de kommande fyra åren som de varit under de gågna. Och vi skall inte glömma att den djupa ekonomiska krisen med all sannolikhet skulle ha blivit en bea bit värre om vi inte haft detta samarbete – inklusiva euro-valutan.

Alliansens valmanifest om Europa-politiken är principiellt, framtidsinriktat och offensivt. De rödgrönas motsvarande text påfallande fattig och defensiv. Man märker att Ohly finns med.

Men kanske kan veckans möten mitt i valrörelse leda till att det viktiga Europa-samarbetet får i alla fall en viss uppmärksamhet.

Och man inser att det är viktigt att vi kan tala med klar och tydlig stämma i de europeiska rådslag som betyder allt mer också för vår egen utveckling.

Hälften kvar

STOCKHOLM: Det var helgen den 14 och 15 augusti som valrörelsen 2010 tog sin början, och det är denna helg som den kommit halvvägs.

Det är hälften kvar, och mycket kan hända under de två återstående veckorna.

Ingenting är avgjort förrän det verkligen är avgjort.

Skall man döma av de olika opinionsinstitutet som nu rapporterar nästan dagligen har förändringarna i opinionen under dessa två veckor varit relativt begränsade.

Jag tillhörde dem som kanske trodde att de rödgröna skulle börja stärka sig efter Mona Sahlins TV-utfrågning, deras uppgörelse om Afghanistan och deras manifest.

Så blev det knappast.

Men vi ser dock tendenser till vissa intressanta tendenser inom det rödgröna blocket.

Att kommentera socialdemokraterna och Mona Sahlin lämnar jag därhän.

Just nu är det ju mest socialdemokrater som ägnar sig åt den saken. Alldeles uppbyggeligt är inte det skådespelet.

Men det förefaller som om Lars Ohly håller på att stärkas.

Och det är ju inte så konstigt. Varenda katt vet att det var han som tvingade socialdemokraterna att ändra kurs om Afghanistan. Det är ju han som nu skall lyftas in i regering och Rosenbad.

Miljöpartiets framgångsvåg är inte längre lika tydlig.

Och det är inte heller så märkvärdigt.

Många som vill stödja miljöpartiet vill nog göra det därför att partiet uppfattas som nytt och fräscht.

Men en Maria Wetterstrand fjättrad i det rödrött skruvstäd mellan Mona Sahlin och Lars Ohly är en lite annan sak.

So far so good. Men hälften kvar…

EU Institute of Peace

STOCKHOLM: I dag får jag besök av Finlands utrikesminister Alexander Stubb och – förutom ett torgmöte mitt i Stockholm – skall vi ha överläggningar om bl a hur EU kan bli ett mer effektivt fredsinstrument under kommande år.

Att sätta upp ett EU-institutet för för fredsfrågor kan vara ett sätt att ge vår union ett verksamt instrument inte minst för informell diplomati och konfliktförebyggande verksamhet av en art som konventionell diplomati inte alltid klarar av.

Det finns åtskilliga exempel på situationer där ett sådant gemensamt instrument hade varit värdefullt.

Den tanken har jag väckt tidigare, och den har också funnits i Helsingfors. Inom Europaparlamentet har man gjort en studie i frågan.

US Institute for Peace i Washington är i vissa avseenden ett mönster för vad som kan åstadkommas.

Så gemensamt kommer Alexander Stubb och jag att diskutera hur ett initiativ i denna riktning kan föras framåt.

Hoppfull nystart i Mellersta Östern

STOCKHOLM: I går nåddes således mer formellt överenskommelse i Washington om att direkta fredsförhandlingar inleds mellan Israels premiärminister Netanyahu och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas.

De bägge kommer att mötas igen redan den 14  september i Egypten för samtal nu fokuserade om en ram för fortsatta fredsförhandlingar.

President Obama har sagt att ett avtal bör vara möjligt att uppnå inom ett år, och det borde vara fullt möjligt om viljan verkligen finns på bägge sidor.

Självfallet finns det all anledning att hälsa denna utveckling med tillfredsställelse, och det även om många kommentatorer är påtagligt dämpade i sina bedömningar av utsikterna för samtalen.

Men möjligheterna finns, och vi kommer självfallet att göra allt det vi kan för att hjälpa och stödja dessa samtal.

Att det finns de som vill sabotera dem såg vi i attacken i Hebron mot israeliska bosättare – utförd av en militär del av Hamas – och ett problem utgör självfallet risken för att Israel fortsätter eller t o m accelererar bosättningspolitiken.

Inom ramen för den s k kvartetten samarbetar EU med USA, FN och Ryssland när det gäller att stödja denna fredsprocess. Och EU:s linje definierades ju i slutsatserna som antogs under det svenska ordförandeskapet i december förra året.

Jag var med i Annapolis i november 2007 när direkta fredsförhandlingar senast startades, och tillhörde de som då var relativt optimistiska.

Men de samtalen rann ut i sanden inte minst på grund av intern utveckling i Israel som senare kom att leda fram till regeringsskiftet och de svårigheter att fortsätta eller åter få igång fredssamtal som detta ju ledde till genom främst bosättningspolitiken.

Låt oss hoppas att det denna gång verkligen kommer att vara möjligt att nå fram till ett avtal.

På ett antal punkter tror jag dessutom att förutsättningarna nu kan vara bättre än vad de var i november 2007.

Mot Ringhals

GRIMETON: Efter torgmöte i ett solig Halmstad – delvis tillsammans med Göran Hägglund, och med ca 500 personer som publik – har det burit vidare norrut mot Ringhals.

För min del var det jobben och ekonomin som stod i centrum.

Högläsning ur den senaste rapporten från Konjunkturinstitutet var bättre än någon valbroschyr.

En intervju i Radio Halland om hembygden och världen hanns dock också med.

Sedan blev det tid för ett kort stoppvud den stora gamla radiostation vid Grimeton som ju faktiskt förklarats vara ett världskulturarv.

Invigd 1924 var denna under kritiska tider en kritisk del av våra möjligheter att komminkcera med omvärlden – inte minst med den stora stationen på Long Island utanför New York.

Och nu styr jag den korta biten ner mot kusten och Ringhals.

Med mer än 1500 permanent anställda är det inte bara Hallands största industri utan också Nordens största kraftverk som producerar ca 20% av vårt elbehov.

Hallänning, svensk och europé

STOCKHOLM: Sjutton dagar kvar till valet, snabbt regeringssammanträde i Rosenbad och sedan blir det planet till min barndoms Halmstad och torgmöte på Stora Torg – framför Tre Hjärtans klassiska konditori och vid Carl Milles berömda staty Euopa och Tjuren.

Jag är ju hallänning, svensk och europé.

Dessa dagar är torgen ofta fyllda av politiker.

I går i Västerås avlöste Mona Sahlin och jag varandra på Sigma-torget.

I dag i Halmstad delar Göran Hägglund och jag på torgmötestiden. Och jag hoppas att Henrik von Sydow också finns där.

Inga problem – en god demonstration av alliansen.

Tillsammans med Anna Kinberg Batra fortsätter jag sedan för att besöka det stora kärnkraftverket i Ringhals i norra Halland.

Gårdagens besök hos Westinghouse i Västerås handlade också om de möjligheter som ligger i kärnkraften. Där arbetar i dag efter kontinuerlig expansion de allra senaste åren mer än 1 000 personer som bl a tillverkar en tredjedel av bränslestavarna i de franska kärnkraftverken.

Och nu skall vi lyssna på hur man i Ringhals ser på framtiden.

Annars håller valrörelsen på att bli kontaminerad av alla dessa opinionsundersökningar om allt möjligt.

Mitt intresse för vad olika personer tycker och tänker om hur valet kommer att utfalla är begränsad – jag vet att ingen vet hur valet kommer att sluta och att 17 viktiga dygn återstår.

Irak, Västerås och Rockbjörnen

STOCKHOLM: Snart bär det av mot Västerås men först förbi UD ett tag för att följa upp olika frågor på den mer reguljära utrikespolitiska dagsordningen.

I dag har president Obama officiellt förklarat den amerikanska stridande rollen i Irak avslutad, men redan när jag var där i början av året var den mycket begränsad.

Det som oroar är att regeringsbildningen efter valet i mars nu verkar ta ännu längre tid än de sex månader premiärminister Maliki nämnde för mig som sin prognos när vi träffades.

Och ju längre den drar ut på tiden desto större är risken för att en ny instabilitet byggs upp.

I vårt land finns ca 170 000 individer som har sina rötter i Irak – sannolikt ca 70 % av dem kurder – och det säger sig självt att vi har ett mycket stort intresse av landets fortsatta utveckling.

På torget i Västerås kommer jag alldeles säkert att diskutera de rödgrönas försök till utrikespolitik – i SvD i dag tar jag upp deras politik om Afghanistan, men det finns åtskilligt mer att säga.

Och i kväll blir det prisutdelning på Rockbjörnen.