Avgörandets dag

STOCKHOLM: Avgörandets dag, men i denna TV-tidsålder noterar jag att alla partiledare fortsätter att sitta i TV och mer eller mindre argumentera för sina respektive ståndpunkter.

Men för mig handlar det om att gå och rösta och därefter stå en timme eller två och dela ut valsedlar.

Det brukar bli ett trevligt umgänge med de olika partiernas företrädare – när valrörelsen är över, och innan vi vet valresultatet.

Lite av en kort mental frizon som det gäller att dra nytta av.

Sedan blir det valvakor och TV och media och kommentarer och allt annat.

Jag börjar kvällen på vår centrala valvaka här i Stockholm, fortsätter till SVT:s stora valstudio och återvänder sedan med all sannolikhet till valvakan.

I morgon vet vi hur det gick – och hur vi skall planera för framöver.

Nästan lite vemodigt

STOCKHOLM: Det kändes nästan lite vemodigt när paraplyet fälldes in och man steg in i bilen för att åka hem efter denna långa valrörelses sista möte.

Det var alliansens fyra partiledare som talade till ett mindre hav av paraplyer vid Åhlens i centrala Stockholm.

Men om delar av publiken huttrade lätt i den plötsliga kylan var det sannerligen inget fel på tempot och humöret hos partiledarna. Det var kraft i argumenten för en stabil regering och fortsatt framgång för Sverige.

Innan dess hade Anna Maria och jag varit med alliansbussen i Uppsala – det var där jag var alldeles i början av denna valrörelse.

Och där kunde jag läsa högt ur Wall Street Journal och The Economist om omvärldens syn på hur bra det gått för alliansregeringen. Måhända lite akademiskt – men det var ju i Uppsala.

Sedan bar det vidare till Skärholmen söder om Stockholm tillsammans också med Andreas Carlgren, och det blev ett appellmöte på torget där jag också passade på att tala om dagens viktiga val i Afghanistan.

Efter det var det Bondens Marknad på Söder som stod på tur, men då öppnades himmelens portar och mer pakistanska förhållanden föreföll ett tag att ligga i riskzonen.

Men det blev i alla fall trevliga samtal, inköp av både inlagd gurka och majskolvar och inmundigande av en strömmingssmörgås innan vi flydde in i alliansbussens skydd och relativa värme.

Något utomhusmöte var knappast aktuellt i Kista, men Andreas och jag vandrade runt bland människorna på köpcentrat under någon timme, delade ut broschyrer, samtalade och svarade på frågor.

Någon enstaka socialdemokratisk valarbetare skådades – men långt fler från alliansen och våra partier.

I ösregnet vid Åhléns samlades allmänhet och kampanjarbetare i salig blandning för att lyssna på de sista orden på det sista mötet från vår sida i denna valrörelse.

Gunnilla Carsson såg smått dränkt ut, medan Alf Svensson under paraplyet i sedvanlig ordning höll stilen uppe.

Och efter snabbt sista besök i den av väderskäl överfyllda valstugan blev det att slå ihop paraplyet, sätta sig i bilen och åka hem.

Oavsett hur det går i morgon kväll har det – för mig från Kiruna i norr till Malmö i söder – varit en kul och inspirerande valrörelse

Lugn valdag i Mazar-e-Sharif

STOCKHOLM: Samtidigt som vår egen valrörelse nu nått sitt slut får jag rapporter om dagens viktiga val i Afghanistan.

I staden Mazar-e-Sharif – i vars utkant ju svensk-finska Camp Northern Light ligger – rapporteras om lugn och ordning och god tillströmning av väljarna till vallokalerna. Samtliga 68 vallokaler har också varit öppna under dagen.

Från andra delar av landet kommer rapporter om att attacker från talibanerna medfört att ca 15 personer dödats. Liksom vid presidentvalet förra året vill man med alla medel stoppa dessa val.

Hur det är med valdeltagandet i landet södra delar – där ju striderna är mer påtagliga – har jag ännu inga rapporter om, men det är inte osannolikt att det där är väsentligt lägre än uppe i norr eller i de lugnare områdena i väster. Från Kabul rapporteras om en normal valdag.

Perfekt kommer detta val inte att vara. Säkert kommer vi att se olika uppgifter om valfusk i vissa områden.

Det har inte funnits tid att åtgärda en betydande del av de brister som observerades vid presidentvalet för ett år sedan, och en viktig uppgift inför presidentvalet 2014 måste nu bli att se till att så verkligen blir fallet.

Men med alla sina brister är det i alla fall viktigt att man på detta sätt får möjlighet att utse ett nytt parlament.

Spurten på spurten

E4 MOT UPPSALA: Sista dagen av valkampanjen. Spurten på spurten.

På väg till Uppsala för spurtmöte där, och sedan vidare med Andreas Carlgren till Skärholmen, Kista och Bondens marknad på Söder i Stockholm.

Svara på frågor, förklara sammanhangen, redovisa alternativen och tala om vikten av att alla faktiskt utnyttjar sin rättighet att rösta senast i morgon.

I sedvanlig ordning ter sig läget inför avgörandet som allt jämnare. Man ser att mobiliseringen börjar att verka. Och under de senaste dygnen har ju dessutom valtemperaturen – efter en lite ljummare valrörelse – höjts högst påtagligt. Och det leder till ökad mobilisering.

En effekt av detta kan vara att Sverigedemokraterna trängs undan en del.

De låg ju i fokus för medias uppmärksamhet intill mitten av denna vecka, men sedan har inte minst de bägge TV-debatterna fört tillbaka fokus till de två huvudalternativen. Bra så.

Nu gäller det att Sverige får en riksdag som kan ge oss en stabil regering för de kommande fyra åren.

Det kommer att behövas i en skakig situation och en långt ifrån  stabil värld.

Beröm åt Sverige – väntan i Afghanistan

STOCKHOLM: Efter trevliga möten i Göteborg - där jag också blev bjuden på kaffe i en socialdemokratisk vaslstuga på ett sätt som nästan blivit tradition – är jag nu tillbaka i Stockholm igen.

Gårdagens arbetsmarknadssiffror bekräftar ju att de nya jobben nu kommer med betydande kraft. Alla siffror på de socialdemokratiska valaffischerna är förbisprugna av verkligheten under de senaste veckorna.

På planet hem från Bryssel i går kunde jag i ansedda Wall Street Journal läsa om vår ekonomiska utveckling som ”the biggest success story in post-recession Europe”.

Och i dag spär ansedda The Economist på i en ledarartikel som ger mycket höga betyg åt regeringen Reinfeldt.

Sådana artiklar märks i världen. Om de märks i vår valdebatt är väl mer tveksamt.

Här begärs det just nu mest att politiker skall överpröva olika svåra fall hos försäkringskassan. Att det är sådant som de definitivt inte skall ägna sig åt är en synpunkt som förefaller att tillmätas mindre vikt.

Om det är två dygn kvar till vårt eget val är det nu bara ett dygn kvar till parlamentsvalet i Afghanistan, och jag kan bara hoppas att det kommer att lyckas att möta talibanernas försök att med våld stoppade det.

Dagen för förra årets presidentval blev ju den blodigaste under den långa konflikten. Talibanerna hatar demokrati.

Men en viss uppmuntran ligger i att de hitintills trots ihärdiga försök bara lyckats att pressa en av de 349 kvinnliga kandidaterna i valet att dra sig tillbaka.

Det mesta tyder på att valet kommer att ge ett parlament med ca 20% kvinnor – mindre än här i Norden, men avsevärt mer än vad som är vanligt i betydande delar av den muslimska världen. Våra insatser har gjort det möjligt.

Valets glömda fråga

STOCKHOLM: Tidig morgon efter sen ankomst i går kväll från Bryssel och EU-toppmötet där.

Och nu bär det iväg till Göteborg för möte med studenterna på Chalmers och torgmöte vid Nordstan. Spurt i den viktiga valrörelsen.

Även om media vid gårdagens möte i Bryssel helt fokuserade på kommissionens kritik av det sätt på vilket Frankrike utvisat romer – och de överord från ömse håll som förvisso förekommit i den diskussionen – blev det ett bra möte när det gällde att rikta in arbetet på Europas strategiska dialoger med omvärlden.

Och vi lyckades för första gången få gehör för att de olika nätfrågor – friheten för och säkerheten på nätet – har en viktig plats i dessa dialoger.

Att det är viktigt att vi är aktiva och närvarande i Bryssel har jag pekat på många gånger tidigare. Och DN har en bra ledare i dag om de risker vad gäller Europa-politiken som en rödgrön regering skulle innebära.

Jag håller med om att detta är valets ofta glömda fråga.

En sammanställning som publicerades i går visade att bl a Andreas Carlgren och jag deltagit i 100% av alla våra ministerrådsmöten i EU under dessa år, medabn Anders Borg ”bara” fick siffran 97% eftersom han tydligen missat ett möte.

Men det visar ju att vi verkligen varit närvarande och aktiva i de verkligt viktiga frågorna – hantera ekonomin, föra fram Europa i klimat – och miljöpolitiken och i freds- och utrikesfrågorna.

Klart med Korea!

BRYSSEL: Efter att vi godkänt och undertecknat det viktiga frihandelsavtalet med Korea har nu det formella toppmötet tagit sin början.

Det är ett mycket viktigt avtal – i sig och som en signal om Europa som den starkaste kraften för fri handel och en öppen global ekonomi.

För media handlar det mesta om diskussionen mellan kommissionen och Frankrike i roma-frågan, men jag betvivlar att den kommer att beröras här på mötet.

Här handlar det i stället om inriktningen av vår strategiska dialoger med andra globala maktcentra.

Sakta men säkert försöker vi att få Lissabon-fördraget att fungera. Alldeles utan problem är det inte.

I går tillkännagavs de första utnämningarna av EU-ambassadörer, och Lars-Gunnar Wigemark fick den under kommande år allt viktigare posten i Islamabad i Pakistan.

Förberedande middag

BRYSSEL: Sitter i middag med ledarna för de olika EPP-partierna för att förbereda morgondagens toppmöte här.

Och här finns dessutom ledarna för partierna i länder som står utanför EU.

Rödgrön EU-oenighet

STOCKHOLM: Jag var inte så lite förvånad när jag på riksdagens EU-nämnd i dag kunde konstatera att de rödgröna inte var eniga om den politik Sverige skall föra på EU-toppmötet i morgon.

Medan socialdemokraterna inte hade några invändningar mot den regeringens uppläggning jag redovisade, anmälde miljöpartiet avvikande mening. Och jag uppfattade inte riktigt var vänsterpartiet trillade ner.

Fem dagar före ett val där de gör anspråk på att ta över regeringsmakten kan de inte ens uppvisa enig front i relativt okomplicerade europeiska frågor!

Mina farhågor om röra i Rosenbad om de skulle vinna valet illustrerades med betydande tydlighet.

Från Ashraf Ghani till Bryssel

STOCKHOLM: Efter dagar ute i valverklighetens Sverige tvingas jag i dag återgå i mer formell tjänst i rikets intresse. Även det måste skötas i dessa den viktiga valspurtens dagar.

I eftermiddag reser jag mot Bryssel för att i Fredriks ställe företräda Sverige vid morgondagens EU-toppmöte.

Och jag börjar dagen med möte med riksdagens EU-nämnd för att informera om toppmötet och vad vi kommer att arbeta för.

Det är viktigt att vi är där, det är viktigt att vi har en klar linje och det är viktigt att vi söker förankring för den också i riksdagen.

Så har det varit under de gågna fyra åren.

Men nästan alltid när vi sökt förankring i riksdagen har vi kunnat konstatera att socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet sinsemellan haft olika linjer och olika åsikter.

Hade de fått bestämma hade Sveriges röst i Bryssel varit svag och splittrad. Vem hade då brytt sig om vad vi möjligen sagt?

Men innan jag ger mig iväg hoppas jag få tid att träffa Ashraf Ghani från Afghanistan.

Han var under en tid landets finansminister, var kandidat i presidentvalet förra året och var en av dem som spelade en central roll för att förbereda Kabul-konferensen i somras.

Därtill kommer att han är en god vän sedan åtskilliga år tillbaka.

Och nu vill jag självfallet höra hans bedömning av läget inför det viktiga afghanska parlamentsvalet nu på lördag – en dag före vårt eget val.

Jobb för Landskrona

LANDSKRONA: En gång en blomstrande industristad är detta en stad där arbetslöshet och andra problem under senare år har bitit sig fast.

Så när Anders Borg och jag kom till torget för vårt möte var frågorna många.

Jag var här i förra valrörelsen också, och hade då möjlighet att träffa också olika invandrarföreningar för att höra deras synpunkter.

Och det kommer man fortfarande ihåg. Att vi är politiker som inte bara talar – vi vill också lyssna.

Nu är det jobben som står i centrum. Naturligt i en stad med Landskronas problem.

Och vi kunde berätta att jobben nu växer snabbare i Sverige än sannolikt i något annat europeiskt land.

Att det betyder mycket inte minst för en stad som Landskrona vet man mycket väl.

Men jag varnade också för att låta ytterlighetspartier få inflytande över Sveriges politik.

Det gäller förvisso vänsterpartiet i den rödgröna konstellationen. Vi har sett vad Ohly kan ställa till med där.

Och det kan också gälla Sverigedemokraterna.

Budskapet är klart: det säkraste sättet att förhindra att de får något inflytande är att se till att alliansen får en egen majoritet.

Och det är också – som Anders påpekade – av stor betydelse för möjligheten att driva en stabil ekonomisk politik.

Vi kan inte veta vilka utmaningar Sverige kommer att ställas inför under de kommande åren. Men vi vet att en stabil regering med en stabil majoritet i riksdagen ger oss bäst möjligheter att hantera de utmaningar vi kan komma att ställas inför.

Lite tittade t o m solen fram i den annars regntunga dagen under vårt möte i Landskrona.

Och efteråt passade vi på att ta en kort promenad ute vid den vackra stranden mot Öresund.

Det var ett bra möte i Landskrona.

Lund, Malmö och Landskrona

LUND: Vart tog solen och den vackra brittsommaren vägen? I dag hänger molnen gråa också över den skånska slätten.

Men nu känns det att valrörelsen håller på att gå in i sin spurtfas.

Strax bär det iväg till Malmö för besök på ett spännande innovationsföretag. Det är viktigt att uppmärksamma det växande framtids-Sverige.

Och sedan blir det stort torgmöte med bk a Fredrik och Anders innsn jag drar vidare till Landskrona.

Mycket – alltför mycket – uppmärksamhet ges nu till Sverigedemokraterna. Det är den spelfixerade politiska journalistiken som riskerar att spela in dem i riksdagen.

Men det allra säkraste sättet att se till att de inte kan få något inflytande är att säkra en egen majoritet för allianspartierna. Omöjligt förefaller det inte att vara.

Inspirerande i Lund

LUND: Det blev ett i sanning härligt möte i solen på Stora Torget i Lund i dag. Öppet torgmöte med frågor och diskussion när det är som bäst.

Och frågorna handlade – som sig bör i Lund – om det mesta mellan himmel och jord.

Afghanistan. Jobben. Privatiseringar. FRA-lagen. Afrika.

Men alldeles uppenbart är att denna valrörelses avgörande frågor rör ekonomin – och om vi skall ha en regering eller en röra i Rosenbad under de kommande fyra åren.

Eftermiddagen tillbringade jag så med nanoteknologins olika möjligheter här i Lund.

Just nu satsas det enormt på nano-teknologi runt om i världen. USA leder. Kina kommer nog två i satsningar. Ryssland har gjort detta till en nyckelsatsning för sin framtid.

Och här i Lund ligger man i vissa avseenden – främst s k nanotrådar – i den absoluta spetsen av internationellt kunnande.

Nanoteknologi handlar ju om någon form av atomslöjd – tillverkning med materiens allra minsta beståndsdelar. Och detta öppnar upp oanade möjligheter på en rad olika områden.

Men vi diskuterade också mer allmänt hur vi måste bli bättre på att göra spetsforskning på olika områden till motorer för innovation – och därmed för nya företag och nya möjligheter.

Ideon i Lund har ju sedan början av 1980-talet varit något av en föregångare på detta – men än återstår åtskilligt innan vi blir så bra som vi måste bli i framtiden.

Innovationssatsningen här vid Lunds Universitet syftar nu till att åstadkomma 100 nya företag som kan ge 1000 direkta nya jobb och 10 000 indirekta nya jobb.

Utmärkt – och om det lyfter finns det ingen anledning att tro att det inte skulle gå att åstadkomma mer.

Så det var en inspirerande eftermiddag!

I morgon fortsätter jag här i Skåne.

Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och jag har gemensamt möte i Malmö.

Sedan måste Fredrik tillbaka till Stockholm för ett av dessa TV-program. Och Anders och jag fortsätter i Landskrona innan också vi återvänder.

Bra i Turkiet

STOCKHOLM: Självfallet var det viktigt att det blev ett så tydligt ja-resultat i folkomröstningen i Turkiet om författningsreformen.

Turkiet gör dessa reformer för sin egen skull, men det är självklart att de också underlättar närmandet till det övriga Europa.

Och det har jag också framhållit i mina kommentarer.

Lund och framtiden

STOCKHOLM: Ny vecka med ny start på valrörelsen.

Det är nu det avgörs – det vi sett hitintills har egentligen bara varit inledningen.

För min del blir det nu två dagar nere i Skåne med diverse möten och aktiviteter.

Jag börjar i dag i Lund med torgmöte mitt på dagen – alltid brukar det bjuda på någon överraskning – och fortsätter sedan med att se vad vi kan åstadkomma på nanoteknologins viktiga område.

Andra länder satsar stort, och det är viktigt att vi gör det också.

Och det är ju dessutom viktigt att frågor om Sveriges framtid som ledande kunskapsnation inte alldeles kommer bort i en valdebatt som ju annars har en ganska påtagligt kortsiktig karaktär.

Felaktigt – och vinklat – om Afghanistan

STOCKHOLM: Jag måste säga att jag reagerade starkt när SVT:s Karin Hubinette introducerade Afghanistan-avsnittet i kvällens partiledarduell genom att tala om vår insats där som ”ett krig som ingen tror går att vinna”.

Det är att formulera saken felaktigt – och vinklat.

Vi är inte i Afghanistan för att vinna ett krig – vi är i Afghanistan för att vinna en fred.

Och i detta ligger hela den avgörande skillnaden.

Jag vet ingen som arbetar med dessa frågor seriöst som ser det som att ”vinna ett krig”.  Vare sig FN eller vi har aldrig formulerat målet för våra insatser på ett så simpelt och förvridet sätt.

Det handlar om en stabilitets- och statsbyggande insats där det militära säkerhetsstödet är av kritisk betydelse men där det är de politiska, ekonomiska och humanitära ansträngningarna som kommer att vara de avgörande.

Ingen tror att det går att ”vinna” i Afghanistan enbart militärt – och det har heller aldrig varit avsikten – men alla med seriöst ansvar i dessa frågor vet att utan de militära insatserna är risken för att vi kommer att förlora freden överhängande.

Och förlorar vi freden, riskerar Afghanistan det verkliga kriget.

Men det finns många – däribland jag – som är övertygade om att vi med långsiktiga och balanserade insatser faktiskt kan vinna freden i Afghanistan.

Det är beklagligt att SVT i en mycket viktig valdiskussion missuppfattar och felinformerar om detta viktiga ämne.

Regering eller röra i Rosenbad?

STOCKHOLM: Söndag en vecka före det stora avgörandet och vi går in i de intensiva dygn som kommer att avgöra hur vårt land kommer att styras här hemma och höras i Europa och världen under de kommande fyra åren.

Och ingenting är avgjort förrän det är avgjort.

Fråga mig – jag har sett mycket betydande svängningar just under valrörelsens sista vecka.

Just när många vill tro att allt redan är avgjort – det är i själva verket då avgörandet inleds.

Splittringen bland de rödgröna i olika frågor går inte att ta miste på. Man kan gå så långt som att säga att valet handlar om huruvida vi skall ha en regering eller en röra i Rosenbad under de kommande åren.

Medias fokus på frågan om Sverigedemokraterna förefaller att ha gett dem starkare stöd.

Under mina resor i landet har jag inte mött dem alls, och heller ingenting alls av de stämningar som 1991 ledde till att Ny Demokrati kom in i riksdagen. Men i media möter jag spekulationer kring dem hela tiden – och det är självklart att det hjälper dem.

Som det nu ser ut är det särklassigt säkraste sättet att se till att de inte får något inflytande att se till att alliansen får en klar majoritet i riksdagen.

Det borde faktiskt osäkra som annars skulle luta åt de rödgröna inse.

Min egen dag blir en blandning av kampanjarbetare och utrikesminister.

I den senare egenskapen tar jag mot Pekings partisekreterare Li Qui som just nu befinner sig på besök i Stockholm för att se på bl a miljöteknologier.

Men att han är här mitt i valrörelsen ger mig ett utomordentligt tillfälle att berätta om hur vår pluralistiska demokrati ger stabilitet och styrka årt vårt lands utveckling.

Också det kan kanske vara en tanke för honom att ta med sig hem.

Om strategiska partnerskap

STOCKHOLM: Tillbaka i Sverige och den mer omedelbara valdebatten efter utrikesministermötet i Bryssel i går och i dag.

Om det var Pakistan – och möjligen Kina – som var i centrum för diskussionen i går var det Turkiet som dominerade i dag.

Utrikesminister Ahmet Davutoglu var på plats för intressant frukostdiskussion om olika gemensamma utrikespolitiska utmaningar.

Vi konstaterade bägge att vi tillbringat den senaste månaden på hemmaplan resande runt i våra respektive länder – jag inför vårt val nästa söndag och han inför deras viktiga folkomröstning i morgon.

Jag hoppas innerligt att det kommer att bli ett ja till de författningsändringar som den folkomröstningen handlar om.

Den kommer inte att ge Turkiet en helt ny författning – den uppgiften ligger bortom nästa års parlamentsval – men den innebär betydande förbättringar.

För inte minst den kurdiska frågan innebär den nya möjligheter.

Och folkomröstningen i sig har nog blivit lite av en förtroendeomröstning om reformpolitiken.

Vi övriga utrikesministrar talade alla om vikten av att fördjupa vårt samarbete med Turkiet på olika områden – och se till att anslutningsförhandlingarna fortsätter framåt.

Enligt min mening har vi i EU i dag två strategiska partners i genuin bemärkelse – USA för i stort sett samtliga frågor, och Turkiet för frågor inom en allt större del av västra och centrala Asien.

Med andra har  vi viktiga strategiska dialoger som syftar till mer genuina partnerskap i olika frågor. Men skillnaden till ett mer genuint partnerskap är ibland betydande.

Efter överläggningarna blev det tid över för lunch i solen på Place Sablon med mina kollegor från Spanien, Frankrike och Finland och våra respektive hustrur.

Och sedan bar det hem till Sverige och den viktiga valdebatten igen.

Minnet av Anna Lindh

BRUSSELS: Mitt i mötena här nere minns jag denna dag som dagen för sju år sedan då Anna Lindh mördades.

Vi var mitt uppe i spurten i follomröstningskampanjen om euron.

Jag hade haft rätt intensiva kontakter
med henne veckan innan om vad vi måste göra i olika avseenden under de avgörande dagarna.

Från en position som tidigare varit annorlunda hade hon kommit att tillhöra de övertygade européerna i vårt politiska liv.

När jag landade i Västerås för ett torgmöte fick jag budet om attentatet i Stockholm. Trevande blev det ett halvt möte innan jag snabbt återvände till Stockholm.

Morgonen därpå kom det förlamande budet om att det inte gick att rädda hennes liv.

Alla som i olika sammanhang hade med Anna att göra genom åren bevarar henne i ljust minne.

Det gäller många kollegor i olika partier i riksdagen, och det gäller förvisso medarbetarna i UD.

Hon var en positiv och inspirerande person med en lyskraft som under hennes tid som utrikesminister var en tillgång för hela vårt land.

Så vi har alla anledning att denna dag sända henne en tanke.

Bra början i Bryssel

BRYSSEL: Alldeles självklart tillhörde Sverige de pådrivande när vi här tidigare i dag diskuterade handelslättnader för Pakistan för att hjälpa landets långsiktiga utveckling – och majoriteten av utrikesministrarna höll med om att det var den signalen vi ville sända till kommissionen i frågan.

Europa är den särklassigt största bidragsgivaren till Pakistan i samband med katastrofen  – mer än dubbelt så stora som näst största USA.

På eftermiddagen fortsatte vi sedan med en bra diskussion om olika strategiska relationer, med en viss tyngdpunkt på Kina.

I sedvanlig ordning underströk jag att vårt globala inflytande börjar hemma – att vi får tillväxt och styrka i de europeiska ekonomierna, och att vi tar ansvar för övriga Europa och vårt närområde.

Och nu hastar vi vidare till middag någonstans i Bryssels utkanter.