STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm efter kampanjdag i Norrköping och Linköping noterar jag inte bara att de nya mycket bra siffrorna för Sveriges ekonomi utan också att vi gått rejält fram i World Economic Forums årliga bedömning av hur konkurrenskraftiga olika ekonomier är.
Från en fjärdeplats 2009 – inte dåligt det heller! – går vi i dag upp till att bli den näst mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen.
Vi går förbi USA och Singapore och före oss ligger nu bara Schweiz.
Att vi nu ligger på silverplats i världen är självfallet ett gott betyg också åt den politik som alliansregeringen för under de senaste fyra åren. Strukturreformer och stadga i den ekonomiska politiken ger resultat.
Och placeringar som dessa är viktiga.
De riktar världens uppmärksamhet på oss. De främjar investeringar i Sverige och de hjälper våra företag utomlands.
De skapar jobb och de tryggar framtidens välfärd.
Detta att vi intar en så fin position i världen när det gäller vår ekonomi visa med all tydlighet att regeringen har skött sitt arbete bra. En person som i detta fall måste få högsta betyg är vår finansminister Borg. Givetvis är det inte bara en mans arbete utan gäller även övrig i Alliansen. En god sammanhållning har givit ett resultat vi har skäl att applådera.
Nu ska detta “malas” fram till valet så att det kommer alla väljare till del!
Ingen skulle egentligen rösta bort en sådan regering. :-)
Det blir alltså en 5:a av 5 möjliga.
“De riktar världens uppmärksamhet på oss. De främjar investeringar i Sverige och de hjälper våra företag utomlands. De skapar jobb,………”
Ja, det är bara att gratulera, men tro inte att det blir att segla på en räkmacka i fortsättningen.
Det finns alltid något som kan göras bättre, särskilt inom skolan, socialförvaltningen och utbildningen inom den statliga/kommunala tjänstesektorn.
Dessutom får ni sluta upp med megapresenter till förtjänta medarbetare. Ett gymnasium och några hundra apotek är för dyra leksaker att ge bort ur vår samhällsgrund.
Den tillväxtkraft som redovisats i den svenska ekonomin bygger på en kvartalsundersökning.
Omräknat till årsbasis ligger den faktiskt i nivå med Kinas och Indiens.
Dessa länder som påbörjat sin utveckling frå en låg nivå har nu tillväxttal på 7,5 procent.
Den nivån har även vårt land nått, dock att märka med utgångspunkt från den negativa tillväxt som gällde när finanskrisen drabbade vårt exportberoende land som hårdats:
Innan finanskrisen hade vi fått en kraftig ökning av antalet jobb. De disponibla inkomsterna ökade kraftigt. Det totala skattetrycket minskade från drygt 50 procent till genomsnittlig OECD-nivå, alltså 47,5 procent.
Detta kunde ske samtidigt som budgeten visade på ett överskott av 2 procent och att statsskulden minskade.
Bakom detta låg en konsekvent förstärkning av arbetslinjen i svensk ekonomi. Den omfattade en rad inslag, men det viktigaste var förstås jobbskatteavdragen på totalt 70 miljarder.
När finanskrisen kom blev det nödvändigt med en expansiv finanspolitik. Vi gick ned till ett budgetunderskott på drygt 2 procent, ett så låg tal ändå att vi bland EU-länderna klarat oss allra bäst.
Åtskilliga av dem tvingas nu gå igenom en svår skuldkris, en kraftig och växande arbetslöshet samt en försämring av olika sociala förmånader.
Inget av detta gäller vårt land.
Sedan regimskiftet 2006 har socialdemokratin konsekvent avvisat arbetslinjen. Deras politik har i stället gått ut på en rad transfereringar, löften till olika grupper och verksamheter utaan att närmare ange hur allt detta ska finansieras.
Denna politik har ju också som Carl uttryckt det kännetecknas an en röd-grön-röra med en rad olika alternativa lösningar på viktiga frågor. Det man inte kunnat enas om har man dolt.
Några centrala frågor gäller att höja a-kassenivån, att kr<aftigt förändra sjukförsäkringsreformen samt att som det sägs radera bort skillnaderna i disponibel inkomst mellan löntagare och pensionärer.
Detta kan låta trevligt men har olyckliga bieffekter och är därutöver så kostsamma att det inte finns budgettäckning för det.
Väljarna har nu att ta ställning till de båda alternativen.
Vi får hoppas de är kloka nog att genomskåda den röd-gröna löftespolitiken och att man inte förfogar över ett kompetent och samspelt regerunderlag.
Ja, skapa jobb är verkligen något som behövs. Sverige ligger bara kring medel (9 %) när det gäller arbetslösheten. Jämförbara länder som Nederländerna och Österrike ligger på 5 procent!
Arbetslösheten är f n 8.5% och på väg ner om jag fattat siffrorna rätt. Det är en för hög siffra, men vi vet grundorsaken till varför det blivit så – världskrisen 2008.
Jag tror dock att vi är på rätt väg, men det finns mycket som kan bli bättre – skolan är en del, emigrationspolitiken en annan.
Bra att Sverige fortfarande är ett utvecklingsland där det kan hända nya saker hela tiden inom alla områden och sektorer. Mycket mer kan dock göras framöver. Det finns inga gränser för nya saker och förbättringar av “allt”. Världen har aldrig tidigare varit i ett bättre “slagläge” än nu.
Förvånar dock att Schweiz ligger före i ligan? Man är fortfarande lite “insnöade” men WEF är tunga ju där?
Svaret på WEFs undersökning blir bara:
Varför ändra på ett vinnande lag?
[...] imponerande svenska silverplatsen i global konkurrenskraft har redan uppmärksammats i svenska media. Idag skriver också flera polska [...]