Nu bahaierna i Iran

VID MEDELHAVET: Tyvärr finns det tecken på att förföljelser mot individer på grund av deras religiösa övertygelser håller på att öka i olika delar av världen.

Under vårt ordförandeskap i EU var vi aktiva för att ta fram en politik för att med de medel den europeiska diplomatin har försöka att motverka detta.

Då aktualiserades frågan bl a av ett antal fall av övergrepp mot kristna i Indien och Pakistan.

Religiösa minoriteter i olika delar av Mellersta Östern har ofta haft en mycket utsatt situation.

Till de som varit alldeles särskilt utsatta hör bahaierna i Iran.

Med sin religion anses de vara ”kättare” och har därför under den rådande regimen en mycket svår situation som vi har haft anledning att uppmärksamma vid flera tillfällen.

I söndags föll domar mot de sju ledande bahaier som suttit fängslade sedan 2008.

Domen blev 20 års fängelse mot bakgrund av bla anklagelser om att vara agenter för Israel. Sedan slutet av 1800-talet – det var på det osmanska imperiets tid – har ju bahaierna haft sitt religiösa säte på Carmel-berget vid Haifa i det som senare blivit staten Israel.

Förföljelserna av bahaierna i Iran är entydigt ett brott mot de mänskliga rättigheterna, och vi arbetar nu för att EU i dess helhet åter skall ta upp frågan.

Catherine Ashton gjorde ett uttalande om situationen i Iran den 12 juni där frågan också berördes, men söndagens dom har utan tvekan gett den ny aktualitet.

Betydelsen av S300

VID MEDELHAVET: Efter president Medvedevs besök i Abchasien på tvåårsdagen av den ryska invasionen av Georgien meddelas nu att man placerar ut S300-robotar där.

Betydelsen av det skall inte underskattas.

S300 är en långräckviddig och avancerad luftförsvarsrobot. Den har varit en hel del i nyheterna genom ansträngningarna att förhindra att systemet skulle levereras till Iran.

Med S300 i Abchasien handlar det inte om luftförsvar av just det området – det har man redan andra robotsystem på platsen för – utan om ett system som med all sannolikhet kan behärska det georgiska luftrummet i dess helhet.

Att sätta ett sådant system i Abchasien kan utan tvekan ges en offensiv tolkning.

Hur som helst handlar det nu om att man än tydligare bryter mot de åtaganden man gjorde i samband med avslutningen av femdagarskriget i augusti 2008.

Det inger inte förtroende.

Bakåt eller framåt?

VID MEDELHAVET: Att åstadkomma bra valaffischer och budskap på dessa som håller är sannerligen inte det enklaste.

Jag vet vad jag talar om. Under de valrörelser jag varit med om har jag varit med tydliga bottennapp – men också en del hyggliga framgångar. Och sett andra snubbla svårt i denna svåra konst.

Det som allianspartierna presenterat i dag tycker jag är påtagligt bra. Och jag säger detta utan att på minsta sätt har varit inblandad i det hela.

Bakåt eller framåt?

Budskapet är både tydligt och korrekt.

Det rödgröna alternativet handlar ju i allt väsentligt om att försöka vrida klockan tillbaka – eller i alla fall om att förhindra forsatt förändring och förnyelse.

Och affischerna illusterar det på viktiga områden.

Jobbpolitik eller bidragspolitik. Flum eller kunskap. Kolkraft eller ren energi. Sedelpress eller ekonomiskt ansvar. Politisk styrning eller eget val för äldre.

Bakåt eller framåt?

Inte dåligt. Faktiskt riktigt bra.

Borde vara vinnande.

Böcker som bara blir bättre

VID MEDELHAVET: Trots allt annat hinner man i alla fall fördjupa sig i lite böcker under sommaren.

Mycket nyutgivet och spännande – men ofta har man än större behållning av återseende med verk som med rätta blivit klassiska under åren.

Rebecca West’s Black Lamb and Grey Falcon skildrar på närmare 1 200 sidor hennes odyssé på 1930-talet genom ett Balkan som åter började att närma sig ett krig, och räknas med rätta till de verkliga klassikerna när det gäller reseskildringar.

Jag har läst delar av boken många gånger förr, men när en vän gav mig ett vackert exemplar nästan från utgivningsåret var frestelsen att ta sig an verket mer systematiskt övermäktig.

Ibland tar hon ut svängarna ordentligt, då och då skulle väl något ha kunnat utgå, hennes åsikter går det alls inte ta missta sig på, men boken är inte bara ett tidsdokument – i grunden om Europa i dess helhet – utan har också mycket att ge den som i dag ägnar sig åt denna mångfasetterade och fascinerande del av Europa.

Kriget i Europa hade redan brutit ut när boken gavs ut i New York 1940, och Rebecca West missar inget tillfälle att klargöra sin avsky för det som Hitler stod för och sitt förakt – mer var han i hennes ögon knappt värd – för det Mussolini försökte med.

Hennes bok slutar med Hitlers förödande flygangrepp på Belgrad i april 1941.

Till de klassiska äventyrsböckerna men också klassiska skildringarna av viktiga delar av de allierades krig på Balkan hör Fitzroy Maclean’s Eastern Approaches, först utgiven 1949 men sedan dess i den ena nytryckningen efter den andra.

Efter äventyr i såväl Ryssland som Afghanistan och Mellersta Östern släpps Fitzroy Maclean en mörk natt 1943 i fallskärm över Bosnien för att å Winston Churchills vägnar etablera kontakt med den jugoslaviska motståndsrörelsen.

I detta fall var det främst Titos partisaner. Och han kom att spela en betydelsefull roll när det gällde den allierade politikens utveckling i området – och därmed också Titos och hans regims väg till makten.

Också hans bok slutar med Belgrad – med en Tito som tagit makten och med frågetecknen om vad detta skulle komma att innebära.

Inför Fitzroy Macleans skildring av sina år i brittiska Special Operations Executive frestas man be James Bond att slänga sig i väggen – och det som Maclean skildrar är sant och riktigt, och kom dessutom att visa sig vara viktigt.

Att Fitzroy bland mycket annat under sitt liv var en samlare av tidiga utgåvor av James Bond förändrar intet av detta.

Boken är utomordentligt äventyrslitteratur och samtidshistoria på samma gång, och det tillhör inte vanligheterna.

Rebecca West kom jag aldrig att träffa, men väl Fitzroy Maclean någon gång innan han gick bort 1996. Han kom till Sarajevo för att ge sina synpunkter på de nya utmaningarna i en värld han lärt känna utomordentligt väl.

Och hans lady Veronika gick bort bara för några år sedan.

Det finns böcker som inte åldras, utan som egentligen bara blir bättre och bättre.

Dessa är två av dem.

Talibanerna dödar

VID MEDELHAVET: Dagens rapport från FN om antalet oskyldiga civila som dödats i konflikterna i Afghanistan är förvisso dyster läsning.

Men FN är entydigt i sin slutsats att det är ökat våld från talibaner och allierade grupperingar som svarar för den stora ökningen av antalet oskyldiga civila som dödas.

Och också tydlig med att de internationella säkerhetsstyrkorna i ISAF nu väsentligt har minskat antalet osyldiga civila som dödas.

Att det fortfarande sker är ett tragiskt faktum, men att man nu ändrat taktik på ett sätt som lett till en betydande nedgång är ändå viktigt.

Speciellt tragiskt är att av de allt fler som dödas av talibanerna och liknande grupperingar säger FN att det är en mer än 50%-ig ökning av antalet barn.

Världen måste hjälpa!

VID MEDELHAVET: Världen måste nu göra mer för att hjälpa Pakistan i den situation som nu håller på att bli allt mer katastrofal.

Översvämningarna har nu drabbat kring 14 miljoner människor i redan hårt utsatta områden, och det finns påtagliga risker för att situationen kommer att förvärras ytterligare. Cirka 1 600 människor beräknas ha förlorat livet.

Tsunamin 2004 drabbade ca 5 miljoner människor, jordbävningen i Pakistan 2005 ca tre miljoner människor och jordbävningskatastrofen på Haiti i år också ca tre miljoner individer – det som nu drabbar Pakistan är med detta mått mätt betydligt mycket värre.

Just nu handlar det om en humanitär katastrof som kräver ett humanitärt svar.

FN kommer inom kort att komma ut med en s k appell och be om ett antal hundra miljoner dollar.

Sverige har redan bidragit med ca 110 miljoner kr i humanitär hjälp till Pakistan i detta år – varav ca 20 miljoner omedelbart just nu. Men Gunilla Carlsson överväger nu ytterligare bidrag som svar på den vädjan som kommer från FN.

Men även om det nu är en humanitätr katastrof går det inte att bortse från dess politiska aspekter i ett skört samhälle i en konfliktfylld region.

Vi har ett mycket starkt intresse av en stabil och demokratisk utveckling i Pakistan – och det är ytterligare ett viktigt skäl till varför världen nu måste göra mer för att hjälpa Pakistan.

De dödade i Badakshan

VID MEDELHAVET: Under helgen nåddes vi av budet att tio hjälparbetare i Afghanistan mördats i den avlägsna provinsen Badakshan.

Deras organisation International Assistance Mission har varit aktiv i Afghanistan sedan mitten av 1970-talet och på ett eller annat sätt kunnat fortsätta sitt medicinska hjälparbete under alla de dramatiska förändringar som landet gått igenom under dessa decennier.

Hos Afghanistan Analysts Network – en fristående tankesmedja i Kabul som satts upp med bl a svenskt stöd – finns en läsvärd beskrivning av deras insatser för Afghanistan och dess folk under alla dessa år.

Bakgrunden till de brutala morden vet vi inte. Att Talibanerna tagit på sig ansvaret är dock ett faktum.

Men kanske kan denna tragedi vara ett memento för de som fortfarande driver tesen att det räcker med bistånd i Afghanistan och att man inte behöver hjälpa till med säkerhetsfrågorna.

Ett ryskt misslyckande

VID MEDELHAVET: Två år efter den ryska invasionen av Georgien besöker i dag president Medvedev staden Suchumi i Abchasien, och har enligt nyhetsbyråerna lovat ökat stöd i en rad olika avseenden.

Det finns skäl till det.

Vare sig Abchasien eller Sydossetien – de två delar av Georgien som Ryssland efter sin invasion proklamerat som självständiga stater och etablerat mer omfattande militära baser i – skulle klara sig utan Rysslands aktiva närvaro, stöd och kontroll.

Att inte ett enda annat europeiskt eller asiatiskt land erkänt deras självständighet innebär självklart ett massivt misslyckande för den ryska utrikespolitiken.

Förr eller senare måste det komma till någon form av kompromiss om dessa områdens framtid, men besök som president Medvedevs i dag visar att den möjligheten fortfarande är påtagligt avlägsen.

Intill dess är det viktigt att omvärlden – inte minst EU – tydligt står fast vid sitt stöd för Georgiens territoriella integritet. Den framtida kompromissen om dessa områdes status kan bara åstadkommas på den basen.

Det finns anledning att erinra om att detta inte är någon ny politik från vår sida.

Vi har under åren varit lika tydliga i synen på territoriell integritet i norra Kaukasus som vi nu är när det gäller söder Kaukasus. Och för det har det funnits och finns lika goda skäl i bägge fallen.

I ett längre historiskt perspektiv tror jag att man mer allmänt kommer att inse den saken också i Ryssland.

Röst i desperation från Iran

VID MEDELHAVET: I The Guardian i dag publiceras en intervju med Sakineh Mohammadi Ashtiani – kvinnan som dömts till avrättning genom stening i Iran, vars avrättning efter kraftiga protester från inte minst EU skjutits upp, men som fortfarande med största sannolikhetr hotas av avrättning.

Jag har ju skrivit om våra insatser för henne tidigare här.

Det är viktigt att v i håller trycket på Iran uppe i denna fråga. Senast har ju Brasiliens president Lula – som besökte Iran för några månader sedan och har goda kontakter där – erbjudit henne asyl i sitt land.

Förhoppningsvis kan dagens intervju leda till att det internationella trycket ytterligare ökar.

Att försvara Afghanistans kvinnor

STOCKHOLM: Det finns många skäl till varför vi tillsammans med det internationella samfundet i övrigt är engagerade i utvecklingen i Afghanistan.

På många sätt har det brutala förtrycket av kvinnor kommit att bli något av symbolen för det onda som talibanstyre representerar för Afghanistans utvecling.

Och artikeln i senaste numret av Time Magazine – inte minst omslagsbilden – visar att det handlar om en mycket brutal realitet. Att bortse från den och säga att vi skall överge landet kan inte vara ansvarsfullt.

Sverige gör omfattande insatser inom ramen för vårt bistånd för att förbättra kvinnornas situation i Afghanistan. Men dessa insatser handlar till stor del om att ge hjälp och stöd inom ramen för omvandlingen av ett mycket traditionellt samhälle.

Enbart bistånd kan aldrig hålla tillbaka talibanerna från det förtryck av kvinnor som de representerar.

Den insikten är central när vi diskuterar vår framtida politik i området.

65 år sedan Hiroshima

STOCKHOLM: I dag är det 65 år sedan en atombomb fälldes över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare fälldes ytterligare en bomb över Nagasaki.

Man räknar med att ca 200 000 människor dog i de två attackerna. Japans ovillkorliga kapitulation följde.

Att det gått 65 år utan att kärnvapen kommit till användning i någon konflikt måste ses som en framgång, men den långsiktigt enda vägen att garantera att så fortsatt blir fallet är att börja arbetet på att eliminera dessa vapen totalt.

I USA:s senat diskuteras just nu ratificeringen av det nya avtalet om ytterligare reduktioner av USA:s och Rysslands strategiska arsenaler, men därefter är det viktigt att man är beredd att gå vidare på den vägen.

Från svensk sida – tillsammans med Polen – har vi ju speciellt pekat på betydelsen av snabba och stora reduktioner också av s k taktiska kärnvapen. De finns huvudsakligen i Europa, och till en del i vårt omedelbara närområde.

Men just nu är det självfallet arbetet för att förhindra ytterligare spridning av kärnvapen som står i centrum.

Om det har jag skrivit och talat åtskilligt – i aktiviteter inom ramen för Global Zero, på den stora icke-spridningskonferensen i FN i New York och på Nuclear Security Summit i Washington.

Omedelbart efter valet planeras ett nytt möte i New York för att ytterligare intensifiera detta arbete. Jag hoppas att kunna vara där då för att fortsätta våra insatser.

I dag började valet!

STOCKHOLM: Oj, jag glömde ju påpeka att i dag börjar faktiskt valet, för från och med i dag kan man brevrösta från utlandet.

Och det bör man göra – om man har den möjligheten.

Det handlar först och främst om respekten för vår demokrati och den rätt denna ger oss alla – men det handlar också om att ge rätt regeringsalternativ sitt stöd.

En regering med eller utan de f d kommunisterna…

Sverige hjälper!

STOCKHOLM: Med Gunilla Carlsson och Sten Tolgfors diskuterade jag i dag olika svenska hjälpinsatser som är viktiga idag.

Vi ser nu på möjligheterna att hjälpa Ryssland att bekämpa de allvarliga bränder som nu drabbar delar av landet. Det kan röra sig om expertis på speciella områden.

Och vi ser nu på möjligheterna att ytterligare hjälpa Pakistan i den översvämningskatastrof som nu berör omkring sex miljoner människor som redan tidigare var i en mycket utsatt situation.

110 000 fler jobb!

STOCKHOLM: I samband med den lilla pressträffen på Rosenbad i dag hade främst Anders Borg anledning att kommentera de sysselsättningssiffror som publicerats i dag.

Alliansregeringen bildades 2006 med ambitionen att skapa fler jobb i Sverige. Men uppgiften komplicerades massvist av att världsekonomin från hösten 2008 dök ner i sin brantaste och djupaste nedgång sedan 1930-talet.

Men dagens siffror ger ett imponerande facit: vi har ca 110 000 fler jobb i Sverige i dag än vi hade vid motsvarande tidpunkt inför valet 2006.

Och det trots den massiva motvinden från den massiva internationella nedgången!

Jobbpolitiken fungerar – och det är nu viktigt att vi kan fortsätta den vägen under kommande år.

Viktig signal

STOCKHOLM: Eftersom frågan om vår politik visavi Iran – främst vad gäller den nukleära frågan – varit ett tema på denna blogg kan det finnas anledning att uppmärksamma denna lilla artikel i Washington Post.

Den som läst vad jag skrivit blir inte förvånad över påpekandet att ”U.S. intelligence reports indicate that the Iranians have had technical troubles in their nuclear-enrichment program” eller slutsatsen att detta  ”allows more time for diplomacy”.

Att president Obama på det sätt som nu skett signalerat att detta är hans inriktning har vi all anledning att välkomna. Det är en viktig signal.

Ner till Rosenbad

STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm efter ankomst sent i går kväll, och nu blir det cykeln ner mot Rosenbad och sammanträde med ”sommarregeringen”.

Och omedelbart därefter har vi mediafika för att diskutera och informera om olika frågor som står på dagordningen just nu.

Men sedan är det mycket annat som också måste åstadkommas denna dag. Jag återkommer.

Snart mot Stockholm

VID MEDELHAVET: En antydan till någon form av moln på den i övrigt klarblå himlen – men om några timmar börjar jag att steg för steg orientera mig mot Stockholm och bl a morgondagens regeringssammanträde.

Morgonens avstämning med medarbetare dels på UD i Stockholm och dels på olika andra orter handlade knappast om några omedelbara sensationer.

Ärenden i regeringskansliet som behöver stämmas av, gårdagens diskussion i FN:s säkerhetsråd om Kosovo, den humanitära situationen i Pakistan, oförändrad reserekommendation Libanon, diverse brevväxling inom EU i olika ärenden m m.

En dag i början av augusti.

Spänt kring Libanon

VID MEDELHAVET: Fortsatta samtal och kontakter om hanteringen av Kosovo-frågan i New York och möjligheterna att få igång en dialog mellan Belgrad och Pristina.

I dag är det dock militära incidenter vid gränsen mellan Libanon och Israel som inger stark oro. Rapporter talar om att fyra soldater har dödats.

Som jag tidigare skrivit om är situationen i och kring Libanon redan påtagligt nervös – en ny rapport från International Crisis Group talar om ökade spänningar och risker i området.

Och den syriska presidenten Assad talade i tisdags om en ökad risk för krig i området.

Det är viktigt att alla parter visar maximal återhållsamhet. Och det är viktigt att de kontakter mellan Syrien och Israel som tidigare fanns – då förmedlade främst av Turkiet – kan återupptas.

Många dimensioner

VID MEDELHAVET: För dem som är intresserade av den fortsatta diskussionen om politiken gentemot Iran i främst den nukleära frågan finns här dels en förklaring av det turkiska perspektivet och dels synen på sanktioner från den ledande organisationen för iranier i USA.

Om inte annat så illustreras i alla fall frågans komplexitet – och många dimensioner.

Välkommet av FN och Israel

VID MEDELHAVET: Vi har all anledning att välkomna att Israel nu accepterat att medverka i den panel som FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon satt upp för att granska vad som hände med Ship to Gaza.

I panelen kommer nu representanter för såväl Israel som Turkiet att medverka.

Ingen har ett intresse av att de kontroverser som denna händelse utlöste består eller fördjupas t ex när det gäller relationerna mellan Turkiet och Israel.

Också i det avseendet har vi anledning att välkomna dagens besked från FN.