VID MEDELHAVET: Efter president Medvedevs besök i Abchasien på tvåårsdagen av den ryska invasionen av Georgien meddelas nu att man placerar ut S300-robotar där.
Betydelsen av det skall inte underskattas.
S300 är en långräckviddig och avancerad luftförsvarsrobot. Den har varit en hel del i nyheterna genom ansträngningarna att förhindra att systemet skulle levereras till Iran.
Med S300 i Abchasien handlar det inte om luftförsvar av just det området – det har man redan andra robotsystem på platsen för – utan om ett system som med all sannolikhet kan behärska det georgiska luftrummet i dess helhet.
Att sätta ett sådant system i Abchasien kan utan tvekan ges en offensiv tolkning.
Hur som helst handlar det nu om att man än tydligare bryter mot de åtaganden man gjorde i samband med avslutningen av femdagarskriget i augusti 2008.
Det inger inte förtroende.
En del av stormaktspelet eller en ökning av spänningen mellan öst och väst, som kan urarta i storkrig med Mellanöstern som tändande gnista? Det inger iaf farhågor.
Låt oss hoppas att vi slipper världskrig den här vintern.
Tog historien inte slut och utbröt inte
fred i vår tid 1989/1991 med inga militära hot
mot Sverige inom överskådlig framtid (50 år)?
Blir nästa besked från Kreml att ryska taktiska missiler typ “Iskander” (NATO SS-26 Stone) frambaserats till södra Kaukasus?
http://en.rian.ru/infographics/20081113/118288712.html
Lägg på en karta in “Iskander” och S-300 “Favorit(räckvidd 200 km) baserade i Visby. Det modernaste
ryska luftvärnet är S-400 “Triumf” med en räckvidd
på 400 km som nu utplacerats kring Moskva.
Arbete med framtagning av S-500 pågår….
Har Gotland ingen militärstrategisk betydelse
i Östersjöområdet vid en stormaktskonflikt med,
som Kachina skriver, Mellanöstern som tändande
gnista?
“Iskander” har i vårt närområde frambaserats
i Leningrads militärdistrikt vid gränsen till
Estland – varför?
Carl Bildt,
Är Du förvånad?
Det illröda kaukasiska lackmuspappret har en längre tid indikerat att läget ter sig rätt surt inom regionen.
Små allianslösa nationer får alltjämt och inom överskådlig framtid finna sig i att – i förhållandet till den regionala stormakten – ta sig i akt.
OSI källor har länge uppgett att ett israeliskt
flygangrepp mot Iran skulle utnyttja georgiska
flygbaser. Georgien har sedan länge ett nära
militärt samarbete med Israel.
Är kanske den ryska frambaseringen av S-300 till
södra Kaukasus och den eventuella försäljningen
till Azerbadjan förberedelser på rysk sida inför
ett kommande storkrig i Mellan Östern?
Leveransen av S-300 till Iran är inte annulerad
utan bara “lagd på is” för närvarande.
Medvedev bestämmer om/när S-300 skall sändas
tex med fartyg över Kaspiska Havet helt utanför
Västmakternas insyn inför ett hotande angrepp
från USA/Israel mot Iran. Om så sker vad händer då?
http://www.en.rian.ru/infographics/20090203/119951881.html
OK.
Ryssland klagar på robotsköldar i Polen, men bygger friskt en i Abchasien? På ockuperad mark!
+
De rödgröna vill ha bort USA från Polen och Sydkorea, men säger de något om ryska S300 i Georgien?
Hyckleri – i båda fallen!
Eyssland vill helt enkelt kuva de Georgiska strävan att gå sin egen väg utan att fråga Ryssland om lov! Det förvånar att ryssarna accepterade det när det gäller en del andra före detta Sovejet republicker såsom armenien och Azerbajan.
Efter att i sedvanlig ordning tröttat läsarna med
mina egna förnumstigheter är törhända en artikel
i den trovärdiga OSI-källan “The Jamestown Foundation”
av intresse om det finns något intresse överhuvudtaget
för geopolitiska frågor upptagna som vi svenskar
är med viktigare frågor som minkfarmerna mm osv
http://www.jamestown.org/programs/edm/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=36734&tx_ttnews%5BbackPid%5D=27&cHash=683b662922
Det finns självfallet en rad aspekter eller låt oss kalla dem om vad som var sant om andra världskriget.
Det är inte så enkelt att man bara kan ställa sig en rad frågor och tro sig om att svaret är givet eller åtminstone så nära man nu kan komma.
Vad som är av stort intresse är självfallet frågor som man ville dölja det som var sant men som ändå var ett faktum.
Dit hörde vår egen “samförståndpolitik” gentemot nazi-Tyskland, som hade de primära syftet att tyskarna skulle ockuperas oss så som man gjorde med Danmark och Norge.
Ibdetta fall kanske det finns mer forskning. Jag vet inte om våra forskare fått tillgång till allt väsentligt källmaterial eller om det ännu anses vara så graverande att man inte vill släppa ut det.
I det avseendet tror jag att Carl vet med någorlunda säkerhet.
Vi har ju också på denna blogg resonerat om en rad viktiga geopolitiska frågor.
Det har t ex hävdats att Churchill förde en eftergiftspolitik gentemot Stalin i samband med att Jaltakonferensen hölls.
Jag har tittat lite på vad detta avtal innehåll. Visseligen är en del formuleringar lite dunkelt formulerade, men de var ändå acceptabla utifrån ett västmaktperspektiv.
Men det som i realiteten var det avgörande var att Stalin sa till sina partifränder i det kommunistiska ledarskicket- glöm det, jag gör ändå som jag vill.
Och så blev det också.
Hur har då historiker tolkat detta.?
Lät man sig duperas av Stalin, vilket delvis var sant eftersom Roosevelt mer litade man att Stalin ville ha en försoning till stånd än vad som var Churcills åsikt.
A J Taylor, som studerat både Jaltaöverenskommelsen och vad som hände därefter har dock kommit fram till slutsatsen: väst hade inte kunnat göra något eftersom Sovjetunionen redan hade Östeuropa under sin kontroll med undantag av Jugoslavien.
Det rörde sig om realiteter.
Vad hade då i vår världsdel av geopolitisk betydelse efter andra världskriget?
Ja, det började ju med att USA via Marshallhjälpen gav Tyskland möjlighet att inte minst utveckla sin ekonomi, söka skapa en dmokrati samt inleda en slags försoningsprocess via Kol-och Stålpakten samt senare sex-statsunionen.
Även NATO hörde förstås dit.
Detta var emellertid något som bara ägde rum på vår sida och med direkt ogillande av Sovjetunionen förstås. Deras svar blev inte minst en egen pakt och en avsevärd militär upprustning.
Nu har SvD i dag en intressant understreckare, som handlar om Brands Ostpolitik, som gav honom fredspriset, och som många menar var inledningen till åtminstone en samtalsdiplomati mellan de forna ärkefienderna.
Den bok som man där refererar till bygger just på granskning av ett hemlingstämplat material, som nu efter 30 år blivit tillgängligt.
Men som så ofta, inte heller i detta fall finns det några entydiga tolkningar.
Hur långt ville t ex Brandt gå gentemot Sovjetunionen?
Ville han nå geoolitiskt stabilititet genom att godta Sovjetunionens kontroll över de länder som man ockuperat? Hade han med sig andra ledare, inte minst Egon Bahr?
Var han beredd dölja detta genom att få med en passus i avtalet om att en återförening skulle vara målsättningen oaktat vid vilken tidpunkt?
Var det som Brandt trodde möjligt att nå en bred europeisk lösning, inklusive amerikanskt godkännande via bildande av en europeisk stormakt?
Svaret på det senare är otvetydigt, nej.
Finns det måhända också någon koppling gentemot vår egen politik under andra världskriget?
Ryssarna har kanske tänkt sig nån slags kohandel.
Våra robotar mot USAs robotar på annat håll.
Detta genomfört i större skala i samband med Cubakrisen.
Kanske dags att överväga en liten missnöjesyttring från EU beträffande läget och utvecklingen inom den kaukasiska regionen. Vad sägs om att, i likhet med de nationer som 1980 manifesterade sin strävan för mänskliga rättigheter och världsfred genom att utebli från Moskva-OS, bojkotta de olympiska sommarspelen i Sotji 2014…
2014 genomförs i Sotji givetvis de olympiska vinterspelen och inget annat – sorry.
@ gathenheilm
Frankrike ska få sälja några stycken dyra fina Mistral-fartyg till Ryssland, därför kommer EU aldrig att missnöjesyttra sig.
Ryssland har precis aviserat att man ska öka sina militärutgifter med 60% nu de kommande åren och vi svenskar fortsätter nedläggningen.. suck..
Ett ganska bra luftförsvarssystem, om än lätt att störa ut med modern teknik.
Synd att Sverige inte har något motsvarande ändå.
Vi får hoppas att en eventuell fiende enbart flyger helikoptrar och väldigt lågt.
Luftvärnssystemet S-300 “Favorit” är idag
liksom det amerikanska systemet “Patriot”
bara “halvmodernt”.
Dagens modernaste ryska system är S-400 “Triumf”
som är överlägset de västliga motsvarigheterna.
Frambaseringen till södra Kaukasus är troligen
ett led i Rysslands försök att ta kontroll över hela
Kaukasus samtidigt som USA/NATO inom ramen för “Det stora spelet” håller militärmanövrer Baltikum och
planerar en ny robotsköld i Öst/Centraleuropa med
Aegis-kryssare i Medelhavet på vilket det ryska
svaret är upprustning av den ryska flottbasen i
Tartous (Syrien) för att kunna basera de Kirovklass
robotkryssare som nu tas ur malpåse och rustas där.
http://www.stratfor.com/analysis/20100812_dispatch_russian_s_300s_abkhazia
Tsolin,
Tänk vad fel vi har -Spanaren, Stratfor,Jamestown,
Atlantic Council, BBC World News, Al Jazeera, Time osv
Var får vi allt ifrån?
“Frambaseringen till södra Kaukasus är troligen
ett led i Rysslands försök att ta kontroll över hela
Kaukasus samtidigt som USA/NATO inom ramen för ”Det stora spelet” håller militärmanövrer Baltikum och
planerar en ny robotsköld i Öst/Centraleuropa med
Aegis-kryssare i Medelhavet på vilket det ryska
svaret är upprustning av den ryska flottbasen i
Tartous (Syrien) för att kunna basera de Kirovklass
robotkryssare som nu tas ur malpåse och rustas där.”
Summan av ett diplomatiskt misslyckande i megaformat.
Faran är överhängande att vi går mot en krigsvinter är överhängande. Nyckeln till att släppa låsningar är som vanligt Ryssland. Utan deras beskydd har Iran inga maktmedel.
Kachinas inlägg verkar gå ut på att det nu finns två geopolitiska regioner, detta i megaformat, vilket ska leda till en “krigsvinter.
Vill du förklara det lite närmare!
Det finns en rad invändningar.
Däremot försöker Ryssland så långt det nu går eftersträva en inringnings politik i Kaukasus.
Deras möjligheter är dock rätt begränsade.
EU finns som en motvikt, men som har har fått en försvagad position.
Georgien ligger utanför.
Svarahavsflottan kan knappast operera mer expansivt.
Länderna i Kaukasus vill vara nationalstater och den tidigare samhörigheten mellan de ledande som företrädare för sina länder försvagas nu.
Det gäller t ex Vitryssland.
Vad som händer i vår egen region har egentligent inte något offensivt syfte utan är närmast en bevakning av att Ryssland försöker stärka sin ställning i bland annat Baltikum.
Kachina,
Det är augusti 2010…….
Vi bör kanske glädja oss åt att USAs president
heter Obama och inte McCain.
Med McCain och en amerikansk politik styrd av
oljeintressen och det militärindustriella
komplexet med målet att utvidga NATO till
Kremls murar och siktet inställt på Tiumen
hade kanske läget varit om möjligt ännu sämre än idag.
Kärnkraftverket i Bushehr laddas, vad än USA säger,
den 21 augusti. Vad händer i Persiska Viken om
ett kärnkraftsverk i drift utsätts för flyganfall?
Noteras bör att leveranserna av S-300 till Iran
inte annulerats utan bara lagts på is.
Används för ryska påtryckningar mot USA/NATO i
“The New Great Game”.
Ett pennstreck från Medvedev räcker för att ändra
på det och transportfartygen löper ut från Astrakhan
riktning Bandar-e-Anzali utan att USA/NATO kommer att underrättas.
http://www.en.rian.ru/world/20100813/160187700.html
Läs gärna högerspalten om planerade nya ryska
hangarfartyg, 5:e generationens ryska stridsflyg mm.
Återstår att se om den beslutade ökningen av det ryska
försvarsanslaget med 60% räcker till detta….
perfro
Jag talar närmare bestämt om två kulturhistoriska regioner i megaformat där Ryssland är Jokern i leken, eller nyckeln som sitter på fel sida om dörren.
Den geopolitiska sfären är rent affärsmässig, medan den kulturpolitiska sfären är känslomässig och överordnad geopolitiken.
Det är religions- och kulturpolitiken som inte kan samordnas utan en föregående militär kraftmätning. Det är i detta jag anser att hanteringen av Ryssland är ett diplomatiskt misstag som försvårar avsevärt en New World Order.
(Lägg märke till att jag inte är negativ till globalisering och New World Order, utan att jag bara lägger andra värderingar i det än kritikerna.)
Kachina/Perfro
Huvudaktörerna i det pågående “The New Great Game”
är fyra av Huntingtons “civilisationer”.
Huvudfiender: Västerlandet – muslimska
Idag neutrala: Östortodoxa – Kinesisk/Konfucianska.
Exakt som Kachina skriver är den avgörande frågan
på vilken sida den Östortodoxa (Ryssland/CSTO) hamnar
i västra Eurasien. I Ostasien tar troligen den
kinesisk/konfucianska över under alla omständigheter.
Varför kan inte USA/EU/NATO sluta upp att blanda
sig i den ryska intressesfärens inre angelägenheter
så länge Ryssland inte hotar Europa väster om
polsk/ryska gränsen utan vill ha samarbete handel och fredlig samfärdsel – vilket är vad även Tyskland, Frankrike och Italien önskar.
Även om jag aldrig läst Huntington, tycks jag och h*n dra samma slutsatser och dela samma världsbild.
Det gamla, unkna, mentalt förvirrade byggt på mer än tusenårig vanföreställning, måste städas ut innan ny värld kan byggas.
Kachina,
Länkar till WIKI om Samuel P. Huntingtons bok
“Clash of civilisations” som kanske är av
intresse även som bakgrund till ämnet S-300.
Som ett alternativ finns Francis Fukuyamas bok
om historiens slut med ett “västernisering” av
en globaliserad värld styrd av judeo-kristna värderingar – Pax Americana.
Båda författarnas verk är mycket kända och
omdiskuterade.
“Spanaren” tror på Huntington…
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Clash_of_Civilizations
Det är mycket mer än ett antal halvmoderna S-300
som står på spel i Kaukasus.
“Jamestown Foundation” har idag en analys av läget
med USA/EU/NATO på reträtt över hela linjen….
Läs särskilt sista stycket i artikeln.
http://www.jamestown.org/programs/edm/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=36747&tx_ttnews%5BbackPid%5D=27&cHash=8e9ed9d579
S-300 “Favorit” är halvmodernt. S-400 “Triumf”
är idag världens effektivaste luftvärnsystem.
Ännu effektivare blir S-500 “Autocrat” som beräknas
vara i tjänst 2015.
Vad har USA/Israel idag/imorgon?
Västdemokratins diplomatiska hållning gentemot Ryssland kan beskrivas med ett enda ord; INKOPMPETENS ORSAKAT AV FÖRSTELNADE TANKEFORMER.
usa/sverige försöker hålla igång det kalla kriget, därför att det är deras livsessens.
Borta i östasien verkar maktbalansen
också ha förskjutits något till nackdel för USA:
http://timesofindia.indiatimes.com/world/us/Carrier-killing-missile-is-Chinas-game-changer/articleshow/6267809.cms
Historien tog inte, som många fortfarande tror,
slut 1998 med Jeltsin som president i ett svagt
ruinerat “demokratiskt” Ryssland och Clinton
som president “i den enda supermakten” USA.
Idag är USA en stormakt på nedgång med sin för
landets globala engagemang helt otillräckliga arme.
Solen går upp i öster och ned i väster…..
Citat från Jamestowns artikel:
NATO also keeps silent in the face of dramatic changes to the status-quo in the Black Sea-South Caucasus region in Russia’s favor in the last two years, accelerating this year. At its July 12 meeting, the North Atlantic Council decided in advance that there would be no meetings of the NATO-Georgia and NATO-Ukraine Commissions at the alliance’s Lisbon summit. Only the three Baltic States supported holding such meetings in keeping with previous practice. Possible arms deliveries to Russia as contemplated by several West European countries are not a topic for discussion among allies. Instead, it has been ruled out of the agenda, implying a green light for Western assistance to the “modernization” of Russia’s armed forces.
Slut citat.
Ingen mer än balterna, och av någon obegriplig
anledning Sverige, ser utvecklingen i Ryssland
som ett problem utan arbetar för att skapa ett
nytt Europa liknande det vi hade före bolsjevikkuppen
och den påföljande kommunistiska parentesen i Ryssland med handel och samfärdsel mellan de europeiska länderna.
Jmf Nobel i Sverige.
Varför skall Sverige som “siste man på skansen” i
Europa hålla fast i den “transatlantiska länken”
som Bildt propagerar för istället för att följa
Tyskland/Frankrike/Italiens politik mot Ryssland?
Efter den första ryska geopolitiska katastrofen på
1900-talet splittrades “Riket” i en stor mängd
“utbrytarstater”. 1940 var alla utom Finland åter
“Heim ins Reich” som det populärt hette på den tiden.
Upprepas detta efter den andra ´ryska geopolitiska
katastrofen på 1900-talet som initialt fick samma
följder som den första?
Är det så att kanske kontinentaleuropeerna liksom
Kachina har framsyn och inser att Rysslands stöd
behövs för att förhindra ett Eurabia i vår del
av världen?
Så sant som sagt. Ryssland är en del av Europa, oavsett vissa krafters vilja att hålla det kalla kriget levande.
Jamestown har ytterligare en i mitt tycke
intressant artikel i ämnet S-300 och den
geopolitiska och militärstrategiska utvecklingen
i Kaukasus/Svartahavsregionen.
Ryska flottan därstädes förstärks de närmaste
åren bla med franska Mistral landstigningsfartyg,
nya ubåtar och korvetter.
Som kanske alla inte vet skall den ryska
militärbudgeten mellan 2011 och 2013 ökas med 60%.
De senaste tio åren har ett påslag av 10-15%
skett ÅRLIGEN.
Skall Sverige framhärda i att föra en politik som gör att vårt land av Moskva betecknas som ett av de mest mot Ryssland avogt inställda länderna i EU, särskilt efter omsvängningen i Polen, borde larmklockorna ringa högt i Rosenbad och på Lidingövägen.
Hur klokt är det att samtidigt som man för denna
politik baserar det svenska flygplanet enligt modell
Egypten juni 1967, lägger hela stridsledningen i
en lada utanför Enköping och all materiel i
centralförråd enligt modell från civila företag?
Väck ej den björn som sover – det räcker kanske inte
för Mors lilla Olle att då räcka fram korgen med bär…
http://www.jamestown.org/programs/edm/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=36746&tx_ttnews%5BbackPid%5D=27&cHash=8d4066ba89
Spanaren 13 augusti 08.32.
Du skrev:
“Tsolin,
Tänk vad fel vi har -Spanaren, Stratfor,Jamestown,
Atlantic Council, BBC World News, Al Jazeera, Time osv
Var får vi allt ifrån?”
Du har nog missförstått min mening med mitt tidigare (och ännu tidigare) inlägg. Jag tror inte alls att Du ha fel i det Du skriver om den ryska militära återuppbyggnaden. Att denna sker är helt logiskt. Och att ryssarna fortfarande försöker projicera makt med mlitära medel är ju helt uppenbart.
Men jag tycker Du har fundamentalt fel när Du skriver:
Den 13 augusti kl. 14.31
“Varför kan inte USA/EU/NATO sluta upp att blanda
sig i den ryska intressesfärens inre angelägenheter
så länge Ryssland inte hotar Europa väster om
polsk/ryska gränsen utan vill ha samarbete handel och fredlig samfärdsel – vilket är vad även Tyskland, Frankrike och Italien önskar”
samt idag 05.07
“Skall Sverige framhärda i att föra en politik som gör att vårt land av Moskva betecknas som ett av de mest mot Ryssland avogt inställda länderna i EU, särskilt efter omsvängningen i Polen, borde larmklockorna ringa högt i Rosenbad och på Lidingövägen”
Vi får aldrig acceptera ryska “intressesfärer” och se detta som “ryska inre angelägenheter”. Det är som jag ser det av ett fundamentalt intresse även för oss själva att vi inte slirar på kopplingen.
Jag tror samtidigt Du och många med Dig som har den bakgrund jag förstår att Du har (militär, analytisk) stitrrar Er blinda på militär hardware. Mycket mer än militär styrka avgör idag tyngden hos ett land: ekonmisk styrka, politisk stabilitet, rättssamhälle eller ej, graden av korruption m.m.
Rysslands styrka återfinns enbart i form av militär styrka och tillgång på råvarur. Kanske inte en dålig start, kan man tycka, men långt, långt ifrån den allomfattande styrka som ex Förenta Staterna har.
Hur många ryssar har under årens lov fått nobelpris (i annat än litteratur)?
Hur många ryska varumärken är kända i väst (jfr Volvo, Elektrolux, IKEA etc)?
Vad gäller soft power är Ryssland en dvärg och torde så förbli under ytterligare några decennier. Den bästa garantin för fred i vår omvärld och i Europa på sikt är att sluta bekaka Rysslands neoimperiala strävan (och sluta tala om “ryska intressesfärer”).
Tsolin,
Tack för ännu ett intressant inlägg i vårt
meningsutbyte om S-300 luftvärnet i Kaukasus.
Vi är helt överens om vad du skriver om “soft power”.
Då mina kunskaper är mindre om “mjuk makt” än vad
gäller militära förmågor kanske Tsolin eller någon
annan intresserad kan belysa denna mycket viktiga sida
av problematiken.
Som jag ser det har Ryssland idag, som historiskt,
alltid styrts auktoritärt med undantag för den
ryska svaghetsperioden under Jeltsin som förvandlade
ordet demokrati på ryska till en svordom.
Korruptionen har alltid varit närvarande i Ryssland
såväl under den kommunistiska parantesen som under
Tsarväldet. (Jmf Peter den Store och Mensjikov).
I Ryssland har alltid kanonerna gått före smöret
ävenså idag med den nu beslutade ökningen av
försvarsbudgeten med 60% under åren 2011-2013.
Bla beräknas inom fem år leverans av det nya ryska
5:e generationens stridsflyg Sukhoi T-50 PakFa
som är jämförbart med USAF F-35 och F-22.
I Europa finns inget som kommer i närheten av
dessa plan.
Även om vi vägrar att acceptera begreppet den “ryska
intressesfären” har det någon betydelse för hur
Putin, Medvedev eller Alexander Dugin ser på saken?
Varför skall Carl Bildts Sverige stå kvar som en
modern Sven Dufva när resten av Västeuropa lägger om sin Rysslandspolitik mot samarbete och förståelse?
Ryssland har nu genom ekonomisk/politiska medel
säkrat Ukraina och kan när som helst med militära
medel erövra rest-Georgien. Vad återstår sedan av
det forna Sovjets territorium i Europa utanför rysk kontroll?
Moldavien och Baltstaterna som även var de sista
“utbrytarprovinserna” efter den första ryska
geopolitiska katastrofen under 1900-talet
som Stalin återtog 1940….
PS
Det nya luftvärnsrobotsystemet under framtagning
kallas S-500 “Autocrat”. Googla gärna den verkliga
betydelsen av ordet på ryska…
DS
Du blandar korten, tsolin.
Den ryska nationalsporten är, schack. De tränar ständigt det logiska sinnet och är idag, tillsammans med Israel, dominanter på mjukvara i databranschen.
Schack, tränar även det abstrakta sinnet, med resultat att den intellektuellt abstrakta basen är bred, med välförtjänta nobelpris som följd.
Vi kan börja med, att sluta med, att negligera den intellektuella kapaciteten i Ryssland.Vi har mycket att vinna på ett kulturellt och intellektuellt utbyte med Ryssland.
Samhörigheten finns där. Vi bor i samma kulturhus. Vi måste bara lyfta upp Ryssland från källarvåningen till festvåningen, där de hör hemma.
Kachina/Tsolin
Framtagandet av det ryska luftvärnsrobotsystemet
S-500 “Autocrat” torde ha krävt en hel del
“hjärnkraft” – eller hur?
http://www.globalsecurity.org/military/world/russia/s-500.htm
Spanaren och Kachina
Tack för intressanta inlägg. Några snabba kommentarer:
Spanaren skriver: “Varför skall Carl Bildts Sverige stå kvar som en
modern Sven Dufva när resten av Västeuropa lägger om sin Rysslandspolitik mot samarbete och förståelse?”
Jag ser det inte alls så.
Sverige är i hög grad intresserat av samarbete med Ryssland. Och jag tror det finns mycket kunskap om Ryssland i Sverige likaså. Men det betyder inte att vi måste bejaka Rysslands neoimperialistiska fasoner. Jag tror inte man vinner någonting i längden med Ryssland med en alltför mjuk/följsam linje. Ryssarna kommer då att betrakta en som “nyttig idiot”. Efter vad jag har kunnat läsa mig till tror jag Bildt åtnjuter en stor respekt i Moskva för sitt konsekventa handlande.
Kachina skriver om schack och spanaren om avancerad militärteknologi. Och det är förstås sant (även om jag nog skulle gissa att vad gäller just schack så är det facinerande att en stor del av historiens stor,mästare i schack är av judisk börd, vare sig de är ryska judar eller amerikanska judar).
Det finns en enorm intellektuell potential i Ryssland. Men den används inte alls i den utsträckning den borde (annat än inom militärindustrin).
Jag upprepar mina retoriska frågor från mitt tidgare inlägg:
- Hur många ryssar har under årens lov tilldelats nobelpris (i annat än litteratur)?
- Hur många ryska varumärken är kända i väst (jfr Volvo, Elektrolux, IKEA etc)?
Svaret på dessa frågor säger ingenting om ryssarna som folk/människor. Men det säger enormt mycket om svagheten i det samhälle de lever i (tidigare Sovjetunionen, numera Ryssland).
Man gör nu försök att skapa ett ryskt Silicon Valley. Jag tror det kommer att misslyckas. Det krävs demokrati, fritt tänkande och ett fritt flöde av ideer för att uppnå en sådan.
En annan retorisk fråga (som avslutning på detta inlägg).
Varför vill inga emigrera till Ryssland (annat än fattigare kusiner från Centralasien, Moldavien etc)? Däremot har ju en enorm mängd begåvade människor lämnat Ryssland för USA/Israel mm under de senaste fyrtio åren. Varför kommer de inte tillbaka till Ryssland (annat än i mycket få fall)?
Säger egentligen inte svaret på denna fråga allt om Ryssland och soft power, spanaren?
Tsolin,
Visst är det så att de breda befolkningslagren i
Ryssland varit “fattiga och förtryckta” alltsedan
Mongolväldets dagar och aldrig, ej heller under
den kommunistiska parantesen, haft en levnadsstandard
i nivå ens med de forna satellitstaterna och ännu
mindre än vad som gällt/gäller i USA/Västeuropa.
Det är en förklaring till dagens emigration.
Även välutbildade svenskar lämnar nettolåglönelandet
Sverige för bättre ekonomiska villkor i bla USA.
( I boken “Ivans krig” omtalas hur de ryska soldaterna
med förvåning noterade överflödet i Polen/Rumänien och det ofattbart rika Nazityskland )
Under Tsartiden levde emellertid den rika jordägande
överklassen på samma nivå som motsvarande delar
av befolkningen i Europa även vad gäller kultur osv..
(se den ryska filmen “Krig och Fred”)
De stora Tsarerna, inte bara Peter den Store som
införde förvaltning och krigsmakt efter svensk modell,
gjorde som Medvedev idag införde västerländsk teknik
och anpassade den till ryska förhållanden.
I Sovjet var mig veterligen skolan på en hög nivå
och gav alla samma möjlighet till studier på alla
nivåer men befordran var avhängigt av partipoken
- medlemskap i kommunistpartiet den nya överklassen-.
Ryssland ÄR ett annat Europa med en annan historia
än vi som lever väster om den järnridå som fälldes
år 1054 och som vi ser i Ukraina finns än i dessa
dagar.
President Bush drömde om ett europeiskt Ryssland
och Alexander Dugin vill ha ett ryskt Europa.
Varför inte sluta upp med att som skedde under Bush
försöka göra inbrott i “det ryska huset” och sätta
ägaren på undantag i ett skjul på gården?
När det nya “ryska huset” är återuppbyggt skall en
ny vallgrav grävas -låt oss hoppas att Östersjön och
inte den genom egen förskyllan totalt försvarslöse
västra strandägaren blir vallgrav….
Länken till S-500 ger en bra översättning på det
ryska ordet “Autocrat” och måhända också en antydan
i vilken verklighet systemet kommer att sättas in
om några år….
“Men det betyder inte att vi måste bejaka Rysslands neoimperialistiska fasoner. ”
Och,….ställa detta i relation till västs imeprialistiska fasoner i Kaukasus.
Det är som att se sig själv i spegeln, tsolin, men inte känna igen sig själv.
tsolin:
Tack för ditt svar till Kachian och spanaren 12:03. Hade själv förfärdigat ett svar fyllt av ironi men ditt är helt klart bättre.
spanaren:
Sven Dufva ska utstråla den ståndaktikhet och övertygelse han äger i sitt hjärta. Han får absolut inte vackla inför hjärnans tendentiösa resonemang och lättköpta ursäkter. Hjärnans taktiska överväganden är kortsiktiga. Det är hjärtat som räknas och hjärtat säger att Rysslands demokrati ska bli som östersjöstaterna. Inte tvärtom.
flyktingar,
Den demokrati som råder i Östersjöländerna
har ett stöd i Ryssland av samma omfattning
som “Peace Now” har bland Israels judar.
Ordet demokrati är efter Jeltsin närmast en
svordom i Ryssland.
Carl Bildts vänner från den tiden anses idag
vara Rysslands mest hatade män mm osv.
Hur skall Ivan och Olga kunna påtvingas vårt
samhällssystem och samtidigt fås avsvära sig tron
på sin “lillefar” Tsaren utan att tillgripa militärt våld?
Hela mänskligheten drömmer inte om att få leva i
“västdemokrati” med judeo-kristna värderingar.
Överklassungdomarna i norra Teheran är INTE representativa för folkmajoriteten i Iran osv.
Varför inte låta oss få läsa dina sarkasmer
eller ännu bättre ge oss “flyktingars” syn på
Ryssland ur historisk/kulturell/världspolitisk
synvinkel gärna med länkar till trovärdiga källor.
Själv uppfattade jag Tsolins inlägg som mycket
läsvärda ehuru med en annan tyngdpunkt än militär
förmåga i resonomanget. Det är även enligt min
mening helt riktigt att inte enbart militär förmåga
är av intresse även om nu bloggägarens inlägg
gäller det ryska luftvärnsystemet S-300.
Hur blev slutet för Sven Dufva och hade incidenten
någon som helst betydelse för krigsutvecklingen i stort eller ens vid Virta Bro?
Kachina,
Våra motdebattörer har inga speglar…..
tsolin
Du glömmer att Ryssland nu befinner sig i samma läge som USA på 1930-talet. Organiserad brottslighet styr landedt från kulisserna.
Du glömmer att Nobelpriset delas ut från andra kriterier än de faktiska forskningsresultaten, där fredspriset ligger längst ned på flumskalan medan litteraturpriset fortfarande håller en viss klass.
Du glömmer att de flesta av NHL-proffsen har flyttat hem igen. Ryssland börjar om från början av den kommunistiska parentesen 1920-1989 och har kvar att genomgå samma process som USA, innan den är västdemokrati. Kanske det sker i något snabbare tempo, men Ryssland tillhör definitivt inte den muslimska kulturen och därför måste vi rannsaka oss själva om orsaken till att vi inte “smälter ihop.”
flyktingar
Jag är aldrig ensidig i min kritik. Jag driver mitt lilla “korståg” både mot islam, sionismen och kristendomen. Två falska och en förstelnad och missförstådd religion, sionismen.
Jag erkänner även de goda sidor som är ett resultat av religionskulturen, i samtliga tre fall. Om judens förmåga att “öppna ett panorama med några få ord” är genetiskt betingat, vet jag inte.
Men, jag har aldrig tidigare, eller senare, upplevt så levande och lärande diskussioner som jag deltog vid i Israel på 1960-talet. Det skall Israel ha credit för.
Någon vänlig själ har dessutom sett till att jag får The Jerusalem Post i min e-mail. Det tackar jag för.
Ett tillägg, flyktingar
Jag diskuterade med och lärde mig av ödmjuka judar som genomlevt ett ofattbart lidande.
Amerikanska flum-sionister har inget att lära mig och de är den största orsaken till att konflikten vidmakthålls.
spanaren:
Personlig övertygelse och personligt mod har vunnit Israel alla dess krig.
Enkla individer lika Sven Dufva.
Till slut handlar det om vem man är mera än om motståndets militära förmågor. Att vara trofast sin identitet, sin kultur, sina nära och kära.
Låt motståndarna krumbukta sig med sina spegelkonster och PSYOPS. Vi fattar inte vad de håller på med och är inte intresserade.
Sven stod lugnt kvar vid den strategiska position han blivit satt att hålla, liksom de israeliska soldater som sattes att hålla Suez under de första dagarna i Jom Kippurkriget, liksom hundratusentals andra män och kvinnor i IDF, som varje gång till slut vänt hotande nederlag till seger.
Sverige gick miste om dess sina guldhjärtan, sina hakkapäliter, i och med att man förlorade Finland till Ryssland. Sven Dufva var och är till denna dag: En Finne.
PSYOPS funkar inte på IDF. Ej heller på Sven Dufva. Men väl på somliga ruotsalainen. Bara man nämner S-500 så sviktar dessa harhjärtade.
flyktingar,
Vad gäller den rent militära sidan av saken
är vi helt överens!
Före det svenska säkerhetspolitiska “hjärnsläppet”
när Sverige organiserade en krigsmakt jämförbar
med Israels ehuru Israels ÄR inriktad på pansarstrid
i ökenterräng och den svenska VAR inriktad på
infanteristrid i skog – som dagens finska krigsmakt.
Finland och Israel har även förmåga till strid i ort.
Sverige har inte ens förmåga att hålla Bromma
flygplats eller Öresundsbrons östra brofäste
i en timme så att som är ansvariga hinner fly.
Min referens till Sven Dufva och Carl Bildts politik
avsåg enbart det futila i att Sverige går sin egen
väg i fråga om den politik länderna i Rysslands
närområde för mot Ryssland.
(Jmf Tyskland och nu även Polen)
spanaren:
Det är förutsägbarheten som är stabiliserande, inte vilken sida man står på. Idag är Sveriges försiktiga hållning gentemot Ryssland lika begriplig som den är väl förankrad.
Återgång till ett oscillerande Sverige skulle utgöra en regional säkerhetsrisk. Hoppar man fram och tillbaka anses man vara oförutsägbar, opålitlig och därmed en regional säkerhetsrisk. Någon av parterna skulle kunna få för sig att tolka vagheten till sin fördel. Ett av Ryssland “befriat” Sverige i samma situation som Vitryssland, Georgien eller Ukraina kan inte vara något att aktivt sträva efter.
Sverige måste uppvisa enighet kring en självbild som dygdigt svårflirtad. Signaler av oseriöst lättsinne drar till sig oönskad uppmärksamhet och blir därmed direkt farliga.
flyktingar,
Sverige förde fram till “hjärnsläppet” efter
Murens fall och upplösningen av Sovjetunionen
Karl den XIV Johans kloka utrikes/säkerhetspolitik
“Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
vid krig i vårt närområde med stöd av ett efter
våra förhållanden starkt försvar samt goda
förbindelser med Ryssland.
Vi tvingades att göra eftergifter till Nazityskland
under VK2 och upprätthöll en länk till Pentagon OM
neutralitetspolitiken skulle misslyckas under det
första “Kalla kriget”.
Denna länk var känd av alla, inte minst av GRU,
medan det svenska folket hölls ovetande.
Stormakterna var införstådda med den svenska
neutralitetspolitiken och GRU hade säkert lämnat
uppgifter till “Stavkan” i Moskva vad ett angrepp
mot Sverige skulle kosta i folk och materiel vilket
gjorde att vi tillsammans med Finland hade stora
möjligheter att hålla våra länder utanför ett storkrig
i vår del av världen mellan USA/NATO och Sovjetunionen
med Warszawapakten.
Sverige organiserade då liksom Israel gör idag ett
värnpliktsbaserat folkförsvar av respektabel styrka.
Befolkningen var då till skillnad från idag inte
från barnsben hjärntvättad av “fredsfostran” mm osv.
Idag har vårt “Dårarnas paradis” förvandlats till
ett militärt tomrum som omedelbart vid en konflikt
mellan USA/NATO och Ryssland/CSTO kommer att fyllas
av den stormakt som hinner först.
Vad gäller oscillerandet så påstår vi oss vara
alliansfria samtidigt som fraterniseringen med
Västmakternas av USA ledda krigsallians NATO drivs
allt djupare där vi tom utan att ha egen militär
förmåga utlovar ett svenskt deltagande på Västsidan
vid en eventuell framtida konflikt i Baltikum -
tex om Ryssland åberopande Putin/Medvedevdoktrinen
ingriper till stöd för den diskriminerade ryska
minoriteten i Baltstaterna.
Om Flyktingar har mer att säga i ämnet S-300 föreslås
att vi flyttar vår dialog till tråden “Vikten av 35
offensiva dagar” och mitt inlägg 15 augusti 2010
kl. 09:36. Annars säger jag конец.
spanaren:
Vi är överens om att tomrum är destabiliserande.
Sveriges allians med NATO, till allt utom namnet, ska ha som effekt att fylla sagda tomrum.
Att idag börja tala i termer av ny allians med Moskva är obegripligt utgående från skenet av svenskt NATO-samarbete.
Att sen Moskva och NATO har gemensamma intressen där Sverige ska medverka, det är lika självklart som det är stabiliserande.
Upplever man att Sveriges situation är instabil trots ovan nämnda, så finns en allmängiltig sanning – Sitt stilla i ranka båtar.
Säkerhetspolitik handlar om att vara förutsägbar – vara en Sven Dufva.
Med detta vill jag tacka spanaren för att ha fått ta del av dennes perspektiv på svensk säkerhetspolitik.
flyktingar,
Du missförstod vad jag står för…
Jag vill ha ett neutralt och alliansfritt Sverige
utan fraternisering med vare sig USA/NATO eller
Ryssland/CSTO och en egen militär förmåga att
som före “hjärnsläppet” hävda landets territorium.
Länkar till en artikel skriven av en militär expert
som delvis behandlar vad vi diskuterat oss emellan.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/08/vad-har-vi-att-lara-av-israel.html
Tack för visat intresse för säkerhetspolitiken.
Kanske utrikesministern återkommer med inlägg
i ämnet….
“Klart slut” eller som det kanske idag skall sägas
“Over and Out”. “Konec” blir förhoppningsvis aldrig
aktuellt.