VID MEDELHAVET: Trots allt annat hinner man i alla fall fördjupa sig i lite böcker under sommaren.
Mycket nyutgivet och spännande – men ofta har man än större behållning av återseende med verk som med rätta blivit klassiska under åren.
Rebecca West’s Black Lamb and Grey Falcon skildrar på närmare 1 200 sidor hennes odyssé på 1930-talet genom ett Balkan som åter började att närma sig ett krig, och räknas med rätta till de verkliga klassikerna när det gäller reseskildringar.
Jag har läst delar av boken många gånger förr, men när en vän gav mig ett vackert exemplar nästan från utgivningsåret var frestelsen att ta sig an verket mer systematiskt övermäktig.
Ibland tar hon ut svängarna ordentligt, då och då skulle väl något ha kunnat utgå, hennes åsikter går det alls inte ta missta sig på, men boken är inte bara ett tidsdokument – i grunden om Europa i dess helhet – utan har också mycket att ge den som i dag ägnar sig åt denna mångfasetterade och fascinerande del av Europa.
Kriget i Europa hade redan brutit ut när boken gavs ut i New York 1940, och Rebecca West missar inget tillfälle att klargöra sin avsky för det som Hitler stod för och sitt förakt – mer var han i hennes ögon knappt värd – för det Mussolini försökte med.
Hennes bok slutar med Hitlers förödande flygangrepp på Belgrad i april 1941.
Till de klassiska äventyrsböckerna men också klassiska skildringarna av viktiga delar av de allierades krig på Balkan hör Fitzroy Maclean’s Eastern Approaches, först utgiven 1949 men sedan dess i den ena nytryckningen efter den andra.
Efter äventyr i såväl Ryssland som Afghanistan och Mellersta Östern släpps Fitzroy Maclean en mörk natt 1943 i fallskärm över Bosnien för att å Winston Churchills vägnar etablera kontakt med den jugoslaviska motståndsrörelsen.
I detta fall var det främst Titos partisaner. Och han kom att spela en betydelsefull roll när det gällde den allierade politikens utveckling i området – och därmed också Titos och hans regims väg till makten.
Också hans bok slutar med Belgrad – med en Tito som tagit makten och med frågetecknen om vad detta skulle komma att innebära.
Inför Fitzroy Macleans skildring av sina år i brittiska Special Operations Executive frestas man be James Bond att slänga sig i väggen – och det som Maclean skildrar är sant och riktigt, och kom dessutom att visa sig vara viktigt.
Att Fitzroy bland mycket annat under sitt liv var en samlare av tidiga utgåvor av James Bond förändrar intet av detta.
Boken är utomordentligt äventyrslitteratur och samtidshistoria på samma gång, och det tillhör inte vanligheterna.
Rebecca West kom jag aldrig att träffa, men väl Fitzroy Maclean någon gång innan han gick bort 1996. Han kom till Sarajevo för att ge sina synpunkter på de nya utmaningarna i en värld han lärt känna utomordentligt väl.
Och hans lady Veronika gick bort bara för några år sedan.
Det finns böcker som inte åldras, utan som egentligen bara blir bättre och bättre.
Dessa är två av dem.
Intressant att Fitzroy Maclean var i Sarajevo på 90-talet. Om det verkligen stämmer att det var han som övertalade Churchill att stödja kommunisterna i andra världskrigets Jugoslavien så är han en historisk person i ordets sanna bemärkelse. Det var ju tack vare kommunisternas seger, som “löste nationalitetsfrågan i Jugoslavien” (i enlighet med Kominterns recept), som en “andra halvlek” av inbördeskriget i Jugoslavien blev möjlig på 90-talet.
Carl Bildt;
Vad gör den iransk-svenske moderate riksdagsmannen (den iranska regimens lobbyist i Sverige) Reza Deilemi (M) i Iran? Reza deilemis lön betalas av den svenska riksdagen och av de svenska skattebetalarna men hans uppdrag (från den iranska regimens sida) är att lobba för den grymma regimen i Sverige. Om ni inte tror mig rekomenderar jag att kolla på hans motioner i riksdagen. De flesta är till för Irans fördel!
Se hans bilder från en konferens i Iran. Den iranska regimen har samlat alla sina lobbysiter världen över för att diskutera sanktionerna och gett dem nya direktiv för att bekämpa sanktionerna.
http://baloch-community-sweden.blogspot.com/2010/08/blog-post_3572.html
Vad fint skrivet :) Det är bra böcker du rekommenderar faktiskt…jag gillar dem också…
Underbart! Beställer Black Lamb (inte lamp, enligt adlibris) på momangen. Tack :)
Jag kan bidra med två tips, en äldre bok och en alldeles ny:
1) Norman Mailer, De nakna och de döda. Hans debut, 1948. En krigsoperation i Stilla Havet, sedd både ovanifrån (generalens perspektiv) och, framför allt, underifrån, plutonens slit och helvetiska förhållanden dygnat runt. Märkligt att han kunde skriva detta vid så unga år.
2) Norman Finkelstein, This Time We Went Too Far. We? Jo, bokens titel är hämtad ur en krönika av Gideon Levy i Haaretz. Beskriver bakgrunden och resultaten av IDF:s exempellöst framgångsrika Operation Cast Lead i Gaza dec 2008 – jan 2009. Han visar övertygande, med citat hämtade direkt ur israeliska offentliga uttalanden och dokument att det hela var/är betydligt värre än vad t o m pessimistiska bedömare anser. Israels avsikt var att angripa civilbefolkningen och själva infrastrukturen, för att “lära araberna/palestinierna den läxa som man inte lyckades få fram i Libanonkriget 2006 (då Hizbollah blev en alltför svår motståndare, och Israel inte satsade tillräckligt högt med flygbombardemang, attackhelikoptrar och artilleri mm. Mot denna bakgrund framstår den bisarra blockaden som en rationell och konsekvent åtgärd, och listan över “förbjudna varor” som höjden av zionistisk logik. Inte ens koriander!
Carl Bildt, läs den. Och “Beyond chutzpah” av samme författare.
Låt mig bidra med tre böcker som har anknytning
till ämnen vi diskuterar här på Carl Bildts blogg.
1) Ahmed Rashid, Talibanerna, Islam, oljan och det
nya maktspelet i Centralasien. Boken utgiven år 2000.
2) Catherine Merridale, Ivans krig. Liv och död i
Röda Armen 1939-1945. Ivans Krig är en skakande
skildring av livet som soldat i Röda Armen och
krigets hemska vardag under åren 1939-45.
Boken utgiven 2010 av Historiska Media.
Författarinnan är professor i historia vid
Londons universitet, medarbetare vid BBC.
Talar och läser ryska och gjorde forskningsresor
till Ryssland redan under Sovjettiden.
3)Vasilij Grossman, Reporter i krig. Dagboksanteckningar från andra världskriget.
Innehåll som 2) men med en rysk krigsveteran
som författare. Utgiven 2007 av Historiska Media.
Har utrikesministern läst någon av böckerna?
Tack Carl för en kort summering av några viktiga infallsvinklar hämtade Fitzroy Maclezans bok, på hena 1 200 sidor.
Förståligt att inte ens du med din bakgrund vad gäller försöken att mäkla fred på Balkan bara kan ta del av brottstycken ur detta mästerverk.
Dt skulle vara bra få veta om det har sket mer ingående beskrivningar. En koll i datorn kan måhända ge lite mer besked.
Är han verkligen äventyrare när han samtidigt via kontakt med Churchill tar kontakt med Tito, detta i syfte att hålla ryssarna ockupation av denna del an Europa samt också uppnå den stabilitet mellan de baltiska folken som var partisanledaren Titos historiska bedrivt.
Men tiderna är annorlunda nu.
Det är naturligt att folken på Balkan vill etablera nationella stater, vilket dessvärre förorsakat ökade konflikter.
Det kanske måhända bidra till att vi i ett nutida perspektiv också får del av den historiska bakgrunden till händelseutvecklingen på Balkan, låt vara att den huvudsakligen är inriktad på tiden efter det andra världskriget.
Spanaren: Ahmed Rashid, en mycket viktig författare!
De böcker du nämner är ett måste. Och hans “Descent into Chaos”, 2008, är oumbärlig för den som vill förstå något av problematiken i Afghanistan och Pakistan. Undrar just om President Obama har läst den?
För att bättre förstå vad som verkligen hände
i Jugoslavien, inte bara under andra världskriget,
rekommenderas läsning av faktaboken:
Serber & Kroater i Historien, från 800-talet
till våra dagar. Författare Arvid Fredborg.
Utgiven 1994.
Utdrag som berör händelserna i Carl Bildts inlägg:
“General Mihailovic, å sin sida, fortsatte sin
gamla taktik. Han väntade på den landstigning av
britter och amerikaner som inte endast han utan många med honom ansåg vara ett naturligt steg i den kommande
allierade krigföringen. MEN HÄNSYN TILL RYSSARNA
VÄGDE TYNGRE (min kursivering). Landstigningen kom
ej till stånd.
Vad som skedde var att Churchill övergav den
jugoslaviska kungatrogna exilregeringen i London och allierade sig med kommunisten Titos styrkor i Jugoslavien. Röda Armen befriade Belgrad den 20/10-44
och Tito höll sitt intåg den 27/10 och fick därmed
kontroll över Serbien.
Tito var en stor beundrare av Stalin. Brytningen
senare mellan de två kommunistiska diktatorerna hade helt andra orsaker.
Brytningen med Stalin kom långt senare i det berömda
talet i Fulton Missouri, USA som Churchill höll
den 5 mars 1946.
Perfro,
Låt dig inte förblindas av ryssfobi….
Конец
Vad menar du Spanaren med ryssfobi i detta fall.
Churchill ville stödja Tito under kriget eftersom han visste att Tito trotsade Staling samt på så sätt förhindrade att ryssarna tog även denna del av Europa under sin kontroll.
Detta hade inte kunnat ske utan att Tito även hade haft kontakter utifrån, med stater och politiker som egentligen var hans motståndare.
Maclean, som var konservativ liksom Churchill, fick detta uppdrag både under själva kriget men i än högre grad efter kriget.
Att Maclean var lämplig för denna uppgift berodde också på att han varit diplomat i Sovjetunionen en lång tid och var väl förtrogen hur det politiska spelet fungerade där.
Perfro,
I uppgörelsen om Europas delning mellan Rooseveldt,
Stalin och Churchill tilldelades Stalin Jugoslavien,
Bulgarien, Rumänien medan USA/UK fick kontroll över Grekland. Det blev resultatet även om det fanns ett
visst västmaktsinflytande med i överenskommelsen.
Till följd av denna överenskommelse fick inte
kommunistsidan i det grekiska inbördeskriget
stöd av Stalin vilket var en av anledningarna
till Titos brytning med Stalin.
Jaltaöverenskommelsen höll till Murens fall och medförde bla att Västmakterna inte på något sätt
stödde upprorsmännen i Ungern 1956 utan lät
ryssarna slå ner den ungerska revolutionen.
Churchill hade inga planer före Jalta, där UK
var den minst betydelséfulle deltagaren att
hindra Sovjetunionen att ta över Balkan norr om
Grekland. Varför skulle han agera mot den för
den allierade slutsegern viktigaste makten -
Stalins Sovjetunion och dess Röda Arme?
Claudius49,
Tack för tipset. Har beställt “Descent into Chaos”
på det lokala biblioteket.
Конец
Jag ser i datorn att Björn Kumm har skrivit en bok om Tito, som recensenten menade var den allra bästa.
Den var bekant för mig, men den hade fallit mig ur minnet.
Lite kuriosa.
Björn och jag är jämnåriga. Vi gick båda på HAL i
Motala.
Hans far var chefredaktör på statens socialdemokratisk avvisa , nu förstås nedlagd.
Vi tre träffades vare vecka på kaffe Promenaden ett stenkast från Göta Kanal och där diskuterade vi olika politiska frågor, både dagsaktuella och andra.
Björns pappa såg alltid fram mot detta lilla politiska seminarium.
Jag tror att Björn egentligen inte haft nåt vanligt yrke utan mest skrivit böcker om sin trogna socialistiska vänner”.
Historiska skildringar är alltid intressanta, särskilt de två du omnämner! Tack för bra tips så här i sommarslutet Carl!
Nu är väl jag en person som tagit för vana att betrakta samtiden från 12 bänkraden, men visst; Rebecca West och frågan om varför godhet och makt måste leva åtskilda är för många en brännande fråga. Dock, mindre nu – hävdar en del bestämt – än vad det var när boken skrevs.
Carl! Jag ger ut en egen bok i år. Se till att köpa den!
Tack för bra kommentarer och tips!
Ahmed Rashids olika böcker om konflikterna i regionen kring Afghanistan finns det förvisso anledning att rekommendera.
Björn Kumms bok om Tito har jag faktiskt inte läst men hört omnämnas i positiva ordalag. Annars brukar jag rekommendera Richard West’s utmärkta bok i samma ämne.
Konflikten mellan Tito och Stalin inträffade 1948, mer än tre år efter andra världskriget. Under andra världskriget var Stalin en gudomlig varelse för de jugoslaviska kommunisterna.
Jag vill passa på att rekommendera boken Hitler’s New Disorder: The Second World War in Yugoslavia (2008) av den brittiske historikern Stevan K Pavlowitch. Den boken handlar till stor del om SOE:s aktiviteter (inklusive Fitzroy Macleans) i Jugoslavien och förhållandet mellan britterna, den jugoslaviska exilregeringen i London och Tito.