Böcker som bara blir bättre

VID MEDELHAVET: Trots allt annat hinner man i alla fall fördjupa sig i lite böcker under sommaren.

Mycket nyutgivet och spännande – men ofta har man än större behållning av återseende med verk som med rätta blivit klassiska under åren.

Rebecca West’s Black Lamb and Grey Falcon skildrar på närmare 1 200 sidor hennes odyssé på 1930-talet genom ett Balkan som åter började att närma sig ett krig, och räknas med rätta till de verkliga klassikerna när det gäller reseskildringar.

Jag har läst delar av boken många gånger förr, men när en vän gav mig ett vackert exemplar nästan från utgivningsåret var frestelsen att ta sig an verket mer systematiskt övermäktig.

Ibland tar hon ut svängarna ordentligt, då och då skulle väl något ha kunnat utgå, hennes åsikter går det alls inte ta missta sig på, men boken är inte bara ett tidsdokument – i grunden om Europa i dess helhet – utan har också mycket att ge den som i dag ägnar sig åt denna mångfasetterade och fascinerande del av Europa.

Kriget i Europa hade redan brutit ut när boken gavs ut i New York 1940, och Rebecca West missar inget tillfälle att klargöra sin avsky för det som Hitler stod för och sitt förakt – mer var han i hennes ögon knappt värd – för det Mussolini försökte med.

Hennes bok slutar med Hitlers förödande flygangrepp på Belgrad i april 1941.

Till de klassiska äventyrsböckerna men också klassiska skildringarna av viktiga delar av de allierades krig på Balkan hör Fitzroy Maclean’s Eastern Approaches, först utgiven 1949 men sedan dess i den ena nytryckningen efter den andra.

Efter äventyr i såväl Ryssland som Afghanistan och Mellersta Östern släpps Fitzroy Maclean en mörk natt 1943 i fallskärm över Bosnien för att å Winston Churchills vägnar etablera kontakt med den jugoslaviska motståndsrörelsen.

I detta fall var det främst Titos partisaner. Och han kom att spela en betydelsefull roll när det gällde den allierade politikens utveckling i området – och därmed också Titos och hans regims väg till makten.

Också hans bok slutar med Belgrad – med en Tito som tagit makten och med frågetecknen om vad detta skulle komma att innebära.

Inför Fitzroy Macleans skildring av sina år i brittiska Special Operations Executive frestas man be James Bond att slänga sig i väggen – och det som Maclean skildrar är sant och riktigt, och kom dessutom att visa sig vara viktigt.

Att Fitzroy bland mycket annat under sitt liv var en samlare av tidiga utgåvor av James Bond förändrar intet av detta.

Boken är utomordentligt äventyrslitteratur och samtidshistoria på samma gång, och det tillhör inte vanligheterna.

Rebecca West kom jag aldrig att träffa, men väl Fitzroy Maclean någon gång innan han gick bort 1996. Han kom till Sarajevo för att ge sina synpunkter på de nya utmaningarna i en värld han lärt känna utomordentligt väl.

Och hans lady Veronika gick bort bara för några år sedan.

Det finns böcker som inte åldras, utan som egentligen bara blir bättre och bättre.

Dessa är två av dem.