VID MEDELHAVET: För dem som är intresserade av den fortsatta diskussionen om politiken gentemot Iran i främst den nukleära frågan finns här dels en förklaring av det turkiska perspektivet och dels synen på sanktioner från den ledande organisationen för iranier i USA.
Om inte annat så illustreras i alla fall frågans komplexitet – och många dimensioner.
Det turkiska perspektivet har stått klart en längre tid: Att slå en kil mellan Iran och Syrien/Hizballah/Hamas och på så sätt hålla tillbaka Irans regionala ambitioner.
Carl Bildts strategiska ambition har stått klart lika länge. Långsiktig stabilisering av gränsen mellan Europa och Ryssland, genom att inkorporera Turkiet i EU.
I detta spel är Israel-Palestinafrågan toppen på ett isberg. Ur israelisk synvinkel är ”operationen misslyckades men patienten dog” en bra sammanfattning av en hotbild i ett högt spel med landets existens, som yttersta insats.
Kommer Sverige sända soldater till Israels försvar den dagen planen slår slint eller är i själva verket Israels förintelse ett acceptabelt pris? Tyvärr tror jag det senare är fallet ur den Hamas-turkisk-svenska synvikeln. Därav Israels avvaktande hållning till ”den stora planen”.
Vilka ledande organisationer i USA står bakom kravet att Iran ska utsättas för sanktioner?
Det kräver ju den amerikanska administrationen liksom även EU, dock med tveksamhet från svensk sida.
Det visar väl på att Carl egentligen anser att sanktionspolitiken inte är den rätta metoden att förhindra att Iran fortsätter med sitt kärnvapenprogramm.
Vad gäller det senare så saknar ju våst0 självklart med inspektioner och inte heller FN.
Man vräker i ställer ur sig diverse hot om en egen sanktionspolitik som dessvärre kan innebära militära maktmedel.
Det enda som kan bidra till att lösa komplexiteten är väl en demokratisering av Iran i stället för den radikala fundamentalism, som kännetecknas av de vidrigaste former av kränkningar mot mänskliga fri-och rättigheter.
En sådan relativt stark rörelse finns i Iran till skillnad från andra diktaturer.
Den måste stödjas likaväl som man i kontakter med t ex kina ständigt framhåller att Kina måste gå i motsatt riktning än nu.
Sen är det klart att handeln med Iran, nödvändig för Iran själv och även för ett land som vårt, bidrar till komplexiteten
Det centrala problemet i denna fråga är: Vilka avsikter har Israel? Mycket oroande hörs åter tal om ett preemptivt angrepp på Iran, i syfte att slå ut deras nukleära kapacitet. Satsar Israel på iscensätta ett sådant företag — på egen hand? Eller rentav med stöd av USA? Kanske ställa USA inför fullbordat faktum?
En artikel i Washington Post av Craig Whitlock är av stort intresse här:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/07/31/AR2010073103048.html
Det är en ”ljusgardin” som skiljer Universums dimensioner och nivåer från varandra.
Om vi antar att ljus är synonymt med lokalt medvetande, det som inte når utanför samhällets 50-skyltar, med den prägling och de fördomar det innebär, är det inte svårt att förstå varför shiiter inte förstår sunner, kristna inte förstår muslimer,…..etc.
Globalt medvetande, lokalt förankrat, är det enda som kan lösa upp de nationella, kulturella och religiösa ”ljusgardiner” som skiljer oss åt. För att åstadkomma detta krävs kommunikation genom det medium som gör att vi kan tala med varandra i realtid över hela jorden och skicka ett brev på 0,003 sekunder, Internet.
Sanktioner förvärrar bara situationen. Visst är frågan komplex, men enda sättet att lösa upp den är kommunikation mellan alla samhällsklasser i samtliga nationer.
perfo kl 08.00
+1 (som vanligt)
Kachina kl 09.03
+1 (mindre vanligt :-))
V
Det centrala perspektivet är nog svårt att precisera.
Det är emellertid intressant att ambassadören i USA för det Arabiska Emirater vill att USA förstör Irans kärnvapenanläggning ar genom ett angrepp med vapenmissiler.
Detta har han uttalat offentligt.
Det tyder på att övriga arabstater fruktar ett dominerande Iran, som i övrigt skulle föra en aggressiv politik inte bara gentemot Israel utan också i samverkan med Libanon, Syrien samt Hitzbolla.
Detta skulle förskjuta maktbalansen i Mellersta Östern.
Visionären
:-)
perfro
Det ser illa ut just nu, något som kan gå väldigt illa om man inte får igång en kommunikation.
Irans intressen är hotade av ett Turkiet, som vill ta över initiativet i regionen aktivt uppbackat av EU.
Ahmadinejad känner tendensen vara till Irans nackdel.
Om Iran upplever att tiden är på motståndarnas sida, så tvingas man agera. Det var vad Al Assad syftade på nyligen, med sitt uttalande att regionen är på gränsen till krig.
EU/Turkiets framgångsrika strategiska spel med mjuk makt utgör ett existentiellt hot för mullornas Iran. Detta hot kan provocera fram ett regionalt krig. Detta är det ”höga spel” på Israels bekostnad, som jag syftade på i mitt inlägg ovan.
Snart nog kommer Iran att anropa sina allierade Hamas/Hizballah/Syrien och då kommer deras lojalitet att testas.
Är Hizballah villigt att agera, när Iran kallar?
Tillåts man agera av Syrien?
Visserligen är Hizballah rustat till tänderna men kanske är det turkiska alternativet redan tillräckligt övertygande för att Syrien ska släppa alliansen med Iran. Detta skulle i sin tur effektivt hindra Hizballah att agera.
Iran upplever tiden rinna ut. Man står inför frågan ”Om inte nu, så när?”.
Är Iran redan för sent ute? Är Syrien redan i Turkiets garn? Är det som sker ett test på detta?
Det utspelar sig ett högt spel i Levanten.
Iran går inte att kontrollera av den finansiella eliten i USA och detta retar gallfeber på dem.
flyktingar kl 14.01
Mycket intressanta frågor du ställer.
V
Följande artikel av Michel Chossudovsky kan vara bra
att ha läst som förberedelse:
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=20403
flyktingar:
”Kommer Sverige sända soldater till Israels försvar den dagen planen slår slint eller är i själva verket Israels förintelse ett acceptabelt pris?”
Menar du att Sverige skulle skicka sina soldater
för att delta i attacken mot Iran och därmed starta
tredje världskriget?
Vad händer om vi vägrar då?
bildterberg:
Min formulering som du hänvisar till var bara en retorisk vändning. Att Israel skulle få existentiell assistans från Sverige faller på sin egen orimlighet. Det trodde jag alla förstod, men icke.
Ok. Mitt flyktingar-retorikfilter fungerar
kanske lite dåligt. Jag ska ta en titt på det.
flyktingar skriver: … assistans från Sverige faller på sin egen orimlighet
Finns det något du skrivit som inte är orimligt??
un2here:
”Finns det någonting du skriver som inte är orimligt??”
Tyvärr inte. Det är därför jag skriver.
Ta som exempel den skånska staden Malmö, som är diskvalificerat att arramgera Davis Cup matcher.
Malmö satte ner foten mot de israeliska tennisspelarna, hit men inte längre ”unto here”. Det låter orimligt men likafullt är det sant.
Orimligt malplacerat
Varför talar ingen om den dimension som borde
vara styrande för Sveriges säkerhetspolitik
- Östersjöområdet och Ryssland i synnerhet….?
Rysslands militära utgifter har ökat med 600%
sedan 1999 och skal enligt ett nyss taget beslut
öka med ytterligare 60% under de närmaste tre åren.
I bloggosfären förekommer uppgifter om att vår
utrikesminister inte ställer sig bakom den
”strutspolitik” som förordas av Reinfeldt/Borg
med Tolgfors som talesman utåt.
STÄMMER DETTA OCH I SÅ FALL VARFÖR HAR CARL BILDT
EN ANNAN UPPFATTNING OM DET SÄKERHETSPOLITISKA
LÄGET?
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2010/08/alliansen-en-forsvarspolitisk.html
Läs gärna vad som sägs på bloggar om det svenska ”försvaret”:
”Wiseman’s Wisdoms”, ”Sverige och världen”,
”Civilingenjören” mfl.
Har alla skribenterna där helt fel liksom i så fall
naturligtvis även ”Spanaren”?
Diskrepansen mellan Sveriges intressen och
Bilderberggruppens agenda kan skönjas här.
spanaren:
Denna diskussion är fullt relevant för svensk säkerhetspolitik.
Försvaret av Sverige bedöms ske bäst genom upptagandet av Turkiet i EU.
Turkiets strategiska roll är dock i sin tur avhängigt Irans regionala ambitioner.
Kampen mellan Turkiet och Iran har Syriens gunst som trofé. Den som mobbar Israel mest vinner och Sverige står vid sidan av och hejar på.
Nagelsbredden judiskt land och dess 7.5 miljoner innevånare ser pesten komma från ett håll och koleran från ett annat. Ur askan i elden.
Min bedömning att de svenska intressena gynnas oavsett om Iran eller Turkiet tar befälet i Mellersta Östern. Därav Carl Bildts ”Fingerschpitzbefühl” i Iranfrågor. Tärningen är kastad.
flyktingar,
Jag har full förståelse för dina synpunkter som
utgår från Israels utsatta lägen i ett framtida
krig i Mellan Östern. Varför kan inte Israel
istället för att framprovocera kriget leva i MAD
med Iran på samma sätt som Indien/Pakistan gör?
Min oro, och törhända även utrikesministerns,
grundar sig på vad som KAN hända om ett US/israeliskt
angrepp mot Iran utlöser en stormaktskonflikt med
hela västra eurasien inkl. Östersjöområdet inblandat
i all synnerhet som Sverige till skillnad från Israel
organiserar ett trovärdigt existensförsvar.
Före det svenska ”hjärnsläppet” för 15 år sedan
hade Sverige och Israel jämförbara militära förmågor
ehuru anpassade för ”terrängen” i vilken de skulle
verka.
Denna diskussion har också enligt min men stor
betydelse för svensk säkerhetspolitik men det
får inte bli så att ”vi inte ser skogen för
alla träd” där träden är det forcerat upprustande
Ryssland. (Läs bloggarna jag rekommenderade…)
Rättelse: Mitt04 augusti 2010 kl 08:38
Sverige till skillnad från Israel I N T E
organiserar….
spanaren:
Krasst sett var avsaknaden av svenskt existensförsvar skälet till att Sverige ”tvingades” till eftergiftspolitik gentemot Nazityskland, vilket besparade landet offer i 2:a världskriget. Denna anlays ligger till grund för dagens svenska säkerhetspolitik.
MAD gentemot ett Iran som dominerar Mellersta Östern ”is another can of worms”, som amerikanen säger.
Rättelser Mitt inlägg 07:58
—————————
1. ”Sverige står vid sidan av och hejar på.” Tilläggas kan att landet betalar 800 miljoner kr i varje år abonemangsavgift (bidrag till Palestinas folk). Den kan räknas som svensk försvarskostnad.
2. Carl Bildt har Fingerspitzgefühl och inget annat…
flyktingar,
Sverige kunde vid utbrottet av 2VK organisera
sju fördelningar av fotmarscherande infanteri
med gevär m/1896, hästanspänt artilleri.
(totalt ca 400.000 man)
Flottan var förhållandevis slagkraftig med
Sverigeskeppen medan flyget var föråldrat.
Idag organiserar Sverige inte ens sju bataljoner
som har fler generaler än artilleripjäser och
en flotta med fler amiraler än fartyg medan
flyget liksom 1939 har halvmoderna plan.
1939 var Sveriges territorium inte av större
värde för Nazityskland med Finland som allierad
och Danmark/Norge under ockupation.
Imorgon om det utbryter storkonflikt där den
tändande gnistan blir ett US/israeliskt angrepp
mot Iran är det svenska territoriet av största
betydelse för BÅDE Ryssland och USA/NATO.
Frågan är vem som hinner först och då ligger
Pskov närmare än Fort Briggs NC…..
Undertecknad är tacksam för att Carl Bildt
försöker att, om så är möjligt, hålla vårt
land utanför ett framtida stormaktskrig liksom
Per-Albins regering gjorde för 70 år sedan…
———
Det svenska stödet till nationella befrielserörelser
alternativt terroristorganisationer har en lång historia oavsett vem som regerat i Sverige.
Den enes frihetskämpe är den andres terrorist….
———-
Fler bloggar om ”krig och militär”
”Gyllenhaals lästips!”, ”Strategi och krigskonst”
Rättelser mitt 04 augusti 2010 kl 09:49:
1939….. läs 1941 vid angreppet mot Sovjet var….
Pskov…. läs närmare än Fort Bragg NC (US 82nd airborne division)
flyktingar,
Tänk OM detta är sant och inte bara propaganda….
Vad händer då om/när ett amerikansk/israeliskt
flyganfall sätts in mot Iran?
http://rt.com/Politics/2010-08-04/iran-belarus-s300-missiles.html
spanaren:
”Det svenska stödet till nationella befrielserörelser alternativt terroristorganisationer har en lång historia…”
I så fall: Må Sverige för alltid betala 800 miljoner kr/år till palestinska befrielserörelser. Alternativet vore ju Israels förintelse, vilket är uteslutet.
spanaren:
”The Zionist regime” anklagas för mordförsök på Ahmadinejad. Kunde den hypotetiska hotbilden gentemot Irans yttersta ledning utgöra del i svar på din direkta fråga?
http://www.haaretz.com/news/international/ahmadinejad-convoy-attacked-in-suspected-assassination-attempt-1.305959
flyktingar,
Vad gäller det framtida ”sandlådekriget” är jag en
neutral och alliansfri svensk och hoppas bara att
vår statsledning ännu en gång kan hålla det svenska
folket utanför stormaktskonflikterna på samma sätt
som de gjort de senaste 200 åren av fred i Sverige.
Vad gäller Ahmadinejad så avvaktar jag vidare
nyheter från Jerusalem Post/Press TV innan jag har
en uppfattning om vad som verkligen hände.
Min fråga i klartext är: Hur många israeliska
F-15I kommer att överleva ett flyganfall mot
Quom/Natanz/Bushire försvarat av ryska S-300
fjärrluftvärn och Tor-1 närluftvärn?
Det föråldrade inranska flyget kan vi bortse från.
Nog har väl närvaron (om det inte bara är propaganda)
av ryska S-300 förändrat läget inför det planerade
flyganfallet – eller hur?
flyktingar skriver: … vilket är uteslutet.
Med din inställning är det nog tyvärr istället en nödvändighet för fred.
Ni har tagit något som inte tillhör er, och så länge ni girigt håller tag i detta får ni leva med ångesten att ägaren en dag kommer att återvända för att hämnas.
Ha så kul! :)
spanaren:
Vad ”sandlådekriget” anbelangar, så är Sverige djupt insyltat i allt utom den väpnade delen, var så säker. Lika säker som på att när det väl kommer till blodsspillan, så kommer det främst vara andra folk som blöder än ”di svenske”. Med detta sagt är jag väl medveten om Sveriges deltagande i ”den folkliga befrielrörelsen för den afganska kvinnan” och de offer den polisiära styrkan där lidit.
Konfliktkomplexet som har israel-palestinakonflikten som toppen på isberget kostar för närvarande svenska skattebetalarna 800 miljoner kr/år. Jag bedömer att Sverige får valuta för pengarna. Att delta i detta spel med bara pengar som insats är redan det en ”god” affär.
När det kommer till vapensystem och val av strategier i angrepps- såväl som försvarskrig, så finns det militärstrateger som spelar dessa krigsspel dagarna i ända. Om och hur ett blixtanfall mot Iran skulle se ut, vilka syften det skulle ha, vilka konkreta mål man skulle attackera, huruvida med flyg, Volvo PV, SAAB, käppar eller kameler det tycker jag att du ska överlämna åt profsen. De sitter som bekant mitt i smeten (sandlådan) och kan inte smita undan de kritiska besluten och det personliga ansvaret.
Att krig är en sista utväg är man väl medvetna om i Israel. Priset för Israels existens, mätt i stupade israeler i tidigare krig, är talande nog redan innan man inkluderat antalet stupade i motståndarlägren:
Självständighetskriget 1948: 6500 stupade israeler.
6-Dagarskriget 1967: 800 stupade israeler; 2500 skadade (på 6 dagar).
Yom Kippurkriget 1973: 2800 stupade israeler; 7500 skadade.
flyktingar,
Vi är helt överens om att konfliktkomplexet bara
är toppen på isberget vilket är orsaken till
min oro för utvecklingen.
Troligen kommer krigsutbrottet att ske på ett
för oss skrivbordsgeneraler här på CB Blogg
oväntat och överraskande sätt som vi inte
har förmåga att förutspå. Min ”nyhet” om de
MÖJLIGA iranska S-300 lades ut bara för vi
talat mycket om dem här och i andra trådar.
Att det reducerade svenska skyttekompaniet
i Afghanistan, den lilla kroppen under det
stora huvudet av tross och stabspersonal
som utgör huvuddelen, inte agerar som den
danska styrkan beror på de order de har
från insatsledning och regering och avsaknad
av utrustning för verklig krigföring.
Vi skall respektera våra soldater som gör vad de
kan med det lilla de har…..
Med ”sandlåda” menade jag inte något nedsättande
utan bara ”terrängen” i konfliktområdet så länge
det förblir en lokal konflikt.
Faktaboken ”Yom Kippur ’73″ ger en bra bild av
Israels senaste storskaliga krig om man bortser
från skärmytslingarna i Libanon och Gaza.
Borde inte de första dagarna i oktober ’73 vara
en varningsklocka för att ens överväga ett nytt
storskaligt krig denna gång med Israel som
angripare?
Vad gäller USAs stöd så tänk på vad som hände i Georgien. Startade verkligen Saakasjvilij angreppet mot de ryska trupperna utan godkännande från Bush?? Kom det någon hjälp från USA när ryssarna gjorde ett motangrepp som hotade Tblisi efter 48 timmars krig?
Återigen varför inte ett MAD förhållande mellan
Israel och Iran istället för krig?
spanaren:
Ärligt talat förstår jag inte ditt idylliserande över MAD.
Ska MAD vara en generell formel för fred mellan länder, som exempelvis mellan Iran och Turkiet, eller bara mellan Israel och dess fiender? Ska befrielserörelser tillåtas förfoga över MAD? Ska Al Quaida förses med mobil kärnvapenarsenal för fredens skull? Om inte, så hamnar man i dagens ”system” med den ständiga frågan ”hur övervaka?” Nej, generellt sett måste MAD vara något vi vill komma ifrån, inte välkomna.
Er ”fred” är beroende av att era ”fiender” är obeväpnade så att ni obehindrade kan tyrannisera dom. Det är dock ingen annan än Israel som ser detta som enbart positivt – snarare tvärtom skulle jag tro.
flyktingar,
MAD bevarade freden i vår del av världen och
upprätthöll efterlevandet av överenskommelserna
i Jalta och Potsdam om Europas delning mellan
USA och Sovjetunionen efter 2VK trots incidenterna
i Ungern och senare i Tjeckoslovakien som utan
MAD kunde blivit causus belli.
Utan MAD är det inte uteslutet att 3VK inletts
med en kärnvapensalva mot hela Västeuropa följt
av W-paktens pansararmeer vällande västerut genom
Fuldagapet riktning Pyreneerna.
MAD förhindrade att Berlin och Kubakriserna blev
den tändande gnistan till ett tredje världskrig.
Det fjärde hade då utkämpats med stenklubbor…
Är det inte så att Israel drabbades av hybris efter
sexdagarskriget? Därefter har det gått allt sämre
till defactonederlaget mot Hisbollah i Libanon som
nu enligt OSI åter är rustade och förberedda för
ett nytt krig.
Vore det inte klokt för Israel att inse att den tillfälliga perioden i historien som ensam regional stormakt i Mellan Östern är slut liksom USA måste acceptera att dess roll som den enda supermakten i världen är historia?
Är inte hotet från Iran för Israel bara paranoia?
Varför skulle Iran begå nationellt självmord med
ett kärnvapenanfall mot Israel?
USAs robotsköldar har bara i propagandans värld
med Iran att göra. De utgör ett amerikanskt
försök till förstaslagskapacitet mot Ryssland
och därmed upphäva dagens MAD mellan världens
ledande militära stormakter.
Som avslutning på dagens troligen enligt majoriteten
av läsarna tröttsamma utläggningar från ”Spanaren”
länkas till en Time artikel hämtad från bloggen ”Strategi och krigskonst” om krigsrisken
i Mellan Östern.
http://www.time.com/time/world/article/0,8599,2008156,00.html
spanaren:
Maktkampen i Mellersta Östern står mellan Turkiet och Iran. Syrien och palestinaaraberna avgör kampen. Den som sätter åt Israel mest vinner Syrien/Palestinas gunst.
Turkiet stöds av Väst. Iran stöds av Ryssland, som ser det som en möjlighet att störa i USA/EU:s intressesfär (arabiska oljekällorna).