Viktig kaukasisk resa

STOCKHOLM: Det är ett viktigt besök som USA:s Hillary Clinton nu gjort i Baku, Yerevan och Tblisi.

Vad som händer i södra Kaukasus är viktigt från åtskilliga utgångspunkter, och inte minst därför krävs det en aktiv diplomati från såväl EU:s som USA:s sida för att säkra stabilitet och utveckling i detta volatila område.

Femdagarskriget i augusti 2008 mellan Ryssland och Georgien hade möjligen kunnat förhindras genom ett tidigare och tydligare politiskt agerande i olika avseenden. Vi har all anledning att lära av det misslyckandet.

Den ryska ockuptionen av Sydossetien och Abchasien förblir självfallet oacceptabel, och det är viktigt att vi påminner om vårt principiella och starka stöd för också Georgiens territoriella integritet.

Vi har aldrig svävat på målet när det gällt Rysslands territoriella integritet i norra Kaukasus trots de krig som skett där. Och samma sak gäller för vår del i södra Kaukasus.

Samtidigt har vi skäl att ägna ökad uppmärksamhet åt den ökade spänningen mellan Azerbaijan och Armenien över Nagorno-Karabach.

Och det är viktigt att det inte skapas ett intryck av att EU är mindre ambitiöst när det gäller att medverka till en lösning av dessa konflikter.

I dag hittar jag läsvärda artiklar i såväl Washington Post som Moscow Times om utmaningarna i dessa avseenden.

Vi måste se till att de läses också i Bryssel.

Seger i Polen

STOCKHOLM: Det blev en tydlig seger i presidentvalet i Polen för Bronislav Komorowski.

Och därmed säkras för Polen under kommande år stabilitet i den reformpolitik som under premiärminister Donald Tusks ledning har haft så påtagliga framgångar.

Det är utmärkt även från vår svenska utgångspunkt.

Vårt viktiga Polen

KRAKOW: Här i Polen har nu den spännande andra och avgörande omgången i presidentvalet just inletts – i kväll får vi besked om hur det kommer att gå.

Uppenbart är dock att Jaroslaw Kaczynski gjort en bättre kampanj under de senaste veckorna.

För oss är Polen ett viktigt samarbetsland i en lång rad olika avseende, och vid middagen i går diskuterade Radek Sikorski och jag hur vi kan gå vidare i den strategiska relationen mellan våra bägge länder.

Inte minst landets ekonomiska utveckling är imponerande.

Sedan man kastade av sig det kommunistiska oket och åter blev en europeisk demokrati har landets BNP per capita niodubblats (!), och i den ekonomiska krisen under det senaste året var man det enda europeiska land som uppvisade positiv tillväxt.

Och Polens affärer angår också oss.

Men diskussionerna här i går handlade först och främst om vad vi kan göra för att främja demokrati runt om i världen.

På vissa håll fanns det ett drag av viss dysterhet mot bakgrund av att de respekterade mätningarna från Freedom House nu fyra år i rad visat en negativ global utveckling.

Men jag delar inte den bedömningen.

Det faktum att även de korruptaste och mest auktoritära regimer i världen i dag tvingas hävda att de på ett eller annat sätt är demokratier visar att det inte längre finns något filosofiskt eller ideologiskt alternativ till demokratin.

Och det är med den utgångspunkten som vi diskuterade hur vi på olika sätt skall stärka samarbetet för att stödja dem som konkret och ofta under svåra omständigheter runt om i världen arbetar för frihet och demokrati.

Nu blir det några timmar – också av fortsatta samtal, närmast med Thailands utrikesminister – här i Krakow innan det på lite omvägar bär hemåt mot Stockholm.

Att främja demokrati

ARLANDA: Sitter här ute i Märsta-trakten och väntar på det flygplan som skall föra mig till Wien varifrån jag hoppas på ett senare flygplan till Krakow och eftermidagens och kvällens demokrati-möten där.

Att Sverige nu är aktivt i Community of Democracies är viktigt och värt att understryka.

Utrikespolitiken handlar mycket om officiella statliga relationer – och dem skall och måste vi ha med alla och envar. Vi skall ha korrekta och fungerande förbindelser också med stater vars interna regimer vi ibland t o m kan känna avsky för.

Men det gör det än viktigare att vi i andra sammanhang har ett tydligt engagemang för frihet och demokrati – och för alla nationers utveckling i den riktningen.

Vi tillhör dem som tagit ledningen när det gäller att diskutera friheten på och friheten för Internet.

Säkert kommer både Hillary Clinton och jag att nämna de frågorna när vi senare i dag talar i Krakow. Och jag gläds åt att mina franska och holländska kollegor nu kommit med sina initiativ på dessa områden.

Men det finns mycket annat vi kan göra – och gör.

Mycket gott arbete utförs av de stiftelser som finns anknyta till våra politiska partier. De bygger nätverk, stöder individer, sprider idéer och utbildar morgondagens politiker i länder där demokratin ännu är skör.

Sådana stiftelser fanns tidigt i det som då hette Västtyskland, och i USA finns också betydande sådana i form av National Democratic Institute och International Republican Institute.

För två decennier sedan – det var den tidigare borgerliga regeringen – införde vi detta i Sverige också som ett led i en bredare global demokratiseringsstrategi.

Och sedan dess har t ex Jarl Hjalmarsson-stiftelsen och Olof Palmes Internationella Centrum gjort jätteinsatser – ofta i det dolda – för att bygga demokratins förutsättningar i olika länder.

Så det finns en hel del som jag har möjlighet att tala om i Krakow – samtidigt som jag självfallet är angelägen om att lyssna på och lära av andra.

Men först på programmet när jag landat står nu mötet med Hillary Clinton.

Tillsammans är vi med när demokrartipriset till Bronislaw Geremeks ära delas ut.

Han var en personlig vän – och en framträdande europeisk kämpe för frihet och demokrati.

För demokrati till Krakow

STOCKHOLM: I morgon bitti bär det för min del av till vackra Krakow i Polen för att fira tioårsjubileum för Community of Democracies och diskutera det kommande arbetet.

Under tidigare regeringar var Sveriges intresse för detta arbete rätt minimalt – men nu är vi engagerade fullt ut.

Förutom att diskutera hur vi gemensamt kan främja demokratins framväxt i olika delar av världen – en uppgift som förvisso inte förlorat i betydelse – erbjuder mötet i Krakow möjligheten till olika bilaterala samtal.

Jag kommer att träffa USA:s Hillary Clinton för att beröra bl a aspekter på utvecklingen i Afghanistan, men jag är också nyfiken på hennes intryck från Kiev, och vi har ett gemensamt intresse i utvecklingen i södra Kaukasus.

Till dem jag kommer att ha möten med hör också Thailands utrikesminister Kasit Piromya. Vi har ju av många skäl ett starkt intresse av att den thailändska demokratin skall klara de anspänningar den ju utsatts för.

Men också Canadas utrikesminister Lawrence Cannon. Han har säkert ett och annat att berätta från G20- och G8-diskussionerna i Toronto nyligen. Afghanistan brukar tillhöra också våra samtalsämnen – men också utvecklingen i Arktis.

Och jag kommer också att fortsätta samtalen med min polske kollega Radek Sikorski om det allt djupare strategiska samarbete vi vill utveckla mellan Sverige och Polen.

Kanske får jag också en i alla fall liten möjlighet att njuta lite av den vackra staden.

På kvällen blir det i alla fall en Chopin-konsert i det imponerande Wawel-slottet.

Nytt på Facebook!

STOCKHOLM: Nu har jag försökt att få lite bättre ordning på min digitala värld – inte minst inför de kommande månaderna tror jag det är viktigt.

Nu finns en mer officiell s k fan page – det är inte jag som hittat på beteckningen! – på Facebook på http://www.facebook.com/pages/Carl-Bildt/140354695978330?v=app_9953271133&ref=ts.

Där kommer självfallet inlägg från denna blogg också att finnas – den förblir den viktigaste -  men också stundtals lite mer av länkar, snabba kommentarer och information om olika arrangemang framför allt när vi börjar att komma in i valrörelsen.

Så det kan ju vara klokt – om man vill hänga med – att registrera sig där för kontinuerliga uppdateringar.

Min artikel i DN

”Sahlin har gett vika för Ohlys anti-amerikanism” – DN.se.

De rödrödgröna riskerna

STOCKHOLM: Att släppa in vänsterpartiet till makt och inflytande över Sveriges utrikes, säkerhets- och Europapolitik skulle ge en söndrad regering och ett svagare Sverige.

Någon annan slutsats är inte möjlig när man tar del av de olika dokument som de rödrödgröna efter stånk och stön nu lyckats att presentera.

Och om detta skriver jag en debattartikel i Dagens Nyheter i dag – som jag härmed rekommenderar till läsning.

Fast hand vid rodret krävs

STOCKHOLM: Det går inte att känna annat än djup avsky inför den dubbla terrorattacken mot troende i Lahore i Pakistan. Upp mot 50 personer dog omedelbart, och det talas om flera hundra mer eller mindre svårt skadade.

Det är viktigt att vi fortsätter att på olika sätt ge vårt stöd till Pakistans demokratiska institutioner. Det handlar både om landets ekonomiska utveckling och dess arbete med att bekämpa olika terroristiska och fundamentalistiska organisationer.

Mitt i den vackra sommaren finns det nu en ny osäkerhet i bedömningen av den globala ekonomiska situationen. Vi ser det på de nervösa finansiella marknaderna, och vi ser det också i en viss försvagning i de olika siffror som ständigt väller över oss.

Att Sverige ses som något av ett undantag i denna ekonomiska bild är ingenting som vi har anledning att slå oss till ro med. Senast i dagens Financial Times målas en påtagligt uppskattande bild av vår ekonomiska politik och dess resultat.

Men osäkerheten där ute gör det än viktigare att det fortsatt finns en fast hand vid rodret här hemma. Annars kan osäkerheten snabbare än vi anar börja att mer fundamentalt påverka också oss.

Bra spanskt slut – och belgisk början

STOCKHOLM: Så har då juli kommit, sommaren är ett mer formellt faktum, och i EU har stafettpinnan för det roterande ordförandeskapet nu lämnats över från Spanien till Belgien.

På sin sista dag lyckades det spanska ordförandeskapet visa viktiga framsteg i den viktiga utvidgningspolitiken.

Med Turkiet öppnades ytterligare ett s k kapitel i medlemskapsförhandlingarna – nu är det 14 av totalt 35 kapitel som är föremål för formella förhandlingar.

Det handlar om det tekniskt rätt komplicerade kaptlet om livsmedelssäkerhet. Att det tagit tid innan det kunnat öppnas har berott på att det tagit tid för det turkiska parlamentet att fatta beslut om den lagstiftning som krävs.

Men det var en mycket viktig politisk signal att ett nytt kapitel i dessa viktiga förhandlingar kunde öppnas också under det spanska ordförandeskapet.

Sverige tillhör som bekant ett av de länder som är allra tydligast när det gäller den strategiska betydelsen av Turkiets euroopeiska reformprocess och det kommande medlemskapet.

Landets politiska betydelse torde ha framstått som än tydligare under de senaste månaderna.

Och ekonomiskt är det värt att notera gårdagens besked om att den turkiska ekonomin under det försrta kvartalet i år växte med hela 11%.

Att avvisa Turkiet – och det finns ju de som av mer eller mindre grumliga skäl vill det – vore ett strategiskt misstag av historiska dimensioner för Europa.

Viktigt i går var också att återstående tre kapitel i Kroatiens medlemskapsförhandlingar nu kunde öppnas.

Utan att underskatta de utmaningar som ligger i två av dessa innebär dock detta att vi nu kan börja se fram mot slutet av dessa förhandlingar och konkret kroatiskt medlemsskap. Även här tillhör Sverige de länder som gett det tydligaste stödet.

Nu lämnar Spanien efter en period som inte saknat sina utmaningar över till ett Belgium som under de kommande månaderna kommer att regeras av en expeditionsministär. Men det finns ingen anledning att anta att detta skulle påverka landets möjligheter att leda relevanta ministerråd negativt.

Från belgisk sida har sagts att man kommer att fortsätta att driva utvidgningsfrågorna framåt.

Vi kommer i alla händelser att tillhöra dem som kommer att följa hanteringen av dessa frågor med den allra största uppmärksamhet.