VID MEDELHAVET: Efter att inledningsvis ha prioriterat de ekonomiska bekymren – och lagt fram en tuff saneringsbudget – har nye brittiske premiärministern David Cameron nu sökt sig ut i världen.
Nyss var han i Washington för möten med president Obama och i New York för samtal med Ban Ki-moon.
I dag har han varit i Ankara, och i ett anförande inför det turkiska parlamentet - som man med fördel kan ta del av – talat om stödet för Turkiets europeiska ambitioner på ett sätt som jag helhjärtat kan instämma i.
Men jag tror att det är betydelsefullt att det sker just nu.
Turkiet spelar en allt viktigare roll i en rad olika frågor, och relationerna också mellan Bryssel och Ankara är täta och viktiga. Just nu handlar åtskilligt om relationerna till Iran, och alldeles säkert har den frågan diskuterats intensivt under besöket.
Från Ankara kommer han att fortsätta till New Delhi för att ytterligare utveckla relationerna med det Indien som betyder allt mer såväl politiskt som ekonomiskt.
Från Stockholms horisont har vi ju också strävat efter att utveckla en allt närmare relation till Turkiet, och i allt väsentligt har detta också lyckats. Fredrik Reinfeldt och premiärminister Erdogan talades vid för bara någon vecka sedan, och jag träffar min turkiske kollega Davotuglo relativt ofta. Uppe i norra Afghanistan har vi ju nu också utvecklat ett samarbete som jag tror kommer att bli viktigt.
Också Indien tillhör de länder vi försökt att prioritera.
Jag har varit i New Delhi på två besök och skulle varit på ett tredje mot slutet av våren och det hade varit möjligt att koordinera kalendrarna. Det finns en stor potential i den relationen.
”Från Stockholms horisont har vi ju också strävat efter att utveckla en allt närmare relation till Turkiet, och i allt väsentligt har detta också lyckats.”
Vilken relation avses, den politiska eller den kulturella?
Ingen gemensam politik kan bygggas utan gemensam kultur.
Detta är ett enkelt, strikt logiskt faktum.
Turkiet har en fot i öst och en fot i väst. De måste tydliggöra vilket ben de vill stå på.
Ett bankrutt Storbritannien uppvaktar Turkiet. Så patetiskt.
Cameron har intresse av att 1) undergräva Frankrike och Tyskland i EU och 2) skaffa sig en allierad i NATO-kretsen, efter att Obama fråntagit Storbritannien sitt militära bestämmande-inflytande i NATO, och givit det till 2 fransmän och 1 tysk.
Cameron är dessutom utrikespolitiskt oerfaren.
En så kallad ”lame duck” session, där skepnader rör sig över golvet och försöker säga något som betyder något.
Vi får hoppas att det turkiska patriarkatet inser att EU numera är ”money for nothing, bonds for free”.
Ingen tjänar på att dra andra länder med sig i träsket.
Men det ska inte underskattas att Turkiet är en het fråga med tanke på USAs expansiva krigsplaner. Man kommer att slänga så mycket fläsk deras väg som man ser sig behöva. Israels galna-hund-attack på gaza-skeppet har dock orsakat andra prioriteringar hos Turkarna.
Desperata EU krängare som hoppas vinna lite hårvax istället för en ”haircut”. Precis som med Grekland – där EU visste redan vid inträdet hur Grekland fifflade med bokföringen – är det viktigare att ordna geopolitiska strukturer än att se på vad de ska fyllas med.
Och det beror på att agendan inte stannar vid vare sig EU eller USA´s gränser – utan är en del i visionen om en ny världsordning.
” är det viktigare att ordna geopolitiska strukturer än att se på vad de ska fyllas med.”
Visst, där menar jag att kittet som skall hålla ihop Unionen saknas och i brist på samhörig kultur är det högst nödvändigt att använda valutan. Det är ett måste för att ”knyta ihop” Unionen.
”Och det beror på att agendan inte stannar vid vare sig EU eller USA´s gränser – utan är en del i visionen om en ny världsordning.”
Visserligen är det så, men med dollarns fall måste euron stärkas och det är där Carl Bildts lojalitet prövas. Har han en ledande roll i EU, eller är han en ”underdog” i USA.
Agerandet i Iran tyder på att han törs utveckla ett eget tänkande.
Ja, det är verkligen förvånande att EU-medlemmar strävar efter att få in ett land som Turkiet i unionen.
Precis som på Balkan finns det naturligtvis en dold agenda.
Ingen kan på fullt allvar vilja ha en medlem med så främmande värderingar som det muslinska (jo, de är det !) Turkiet.
Ska världsdelarna också ritas om ?
Stora delar av Turkiet ligger ju i Asien.
Jag har aldrig hört Carl Bildt eller någon annan förespråkare för denna oheliga allians ens nämna frågan om Turkiets behandling av Kurder.
Naturligtvis kan vi ju inte ta in länder med inbördeskrig som medlemmar.
Var klämmer skon ?
”Var klämmer skon ?”
Vissa nyckelpersoner har ännu inte insett att de ej längre behöver vara ”underdogs” i Vita Huset.
Europas mer än tusenåriga band med Ryssland är fortfarande starkare än de tvåhundrafemtio årens band med USA.
Jag instämmer helt med ”spanarens” åsikt att ansluta oss till Tysklands/Frankrikes/Italiens hållning mot vårt grannland i Europa.
Kachina,
Du brukar ju inte göra grodor??
”Europas mer än tusenåriga band med Ryssland är fortfarande starkare än de tvåhundrafemtio årens band med USA.”
Har Du någon aning om hur många amerikaner som är svenskättlingar eller hellre europeiska ättlingar?
Nej inte jag heller.
Jag har inte alls svårt att förstå tankegångarna bakom önskningarna att få med Turkiet i EU. På så sätt får man en betydelsefull muslimsk nation som ”gisslan” när det gäller den fortsatta relationen med den islamska världen. En relation där vi sett allt mer anspråksfulla krav och allt större kränkthet under de senaste 20 åren.
Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man naturligtvis på att avdramatisera relationen, kraven och kränktheten. Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man kunna bygga en ”brygga” in mot den islamska världen och på så sätt neutralisera de islamistiska enklaver som inget hellre vill än att starta heligt krig i full skala.
Som en viss FBI-chef sa: Det är bättre att ha dem inne i tältet och pissa ut, än att ha dem utanför och pissa in. (Fritt översatt).
V
Nej, men jag vet att shifferkulturen, handel och samfärdsel på nordkalotten är ca. 10 000 år gammal och att marknaden i Haparanda, där nordkalottens folk möttes, är historiskt dokumenterad sedan 1300-talet.
Min släkt grenar sig, å ena sidan till Tord i Byr, f -992 i Skoklster, å andra sidan till en Hendrikson i Avan, Byske, folkbordförd på 1300-talet och troligtvis härstammande ur de kväner som befolkat nordkalotten i okänd tid.
Vår handel och samfärdsel med Ryssland är historiskt känd i sjuhundra år. Krigen i Europa är otaliga men krigen med Ryssland har knappast varit längre än femtio år.
Fredlig samvaro mellan Ryssland och övriga Europa har existerat i minst sexhundrafemtio år. Med nutidens ledning i Ryssland finns ingen anledning att förvänta sig något annat, vilket Tyskland, Frankrike och Italien tydligen uppfattat.
Vi har större anledning att ta avstånd från Turkiet, än från Ryssland. Med detta menat att Ryssland inte behöver ansluta sig till EU, utan att vi kan bygga oss en fredlig samvaro med Ryssland, på de kulturella grunder som finns sedan 700/ 10 000 år.
Jag bedömer det som att Medvedev/Putin har den mentala kapacitet och kulturella kunskap som krävs för att åstadkomma detta. Det som fattas är ett öppet sinne och ett slut på ”underdog-mentaliteten” mot USA, i vissa av Europas huvudstäder.
Visionären
Turkiet, med sitt befolkningstal. kan visa sig bli ”gökungen” i boet.
Tyvärr, deras religiösa kultur har inget att göra i framtiden. Sharia är ett sågat kapitel och skall utrotas ur världshistorien.
Ryssland ligger där det ligger och är och förblir
vad det alltid varit – en militär stormakt i vårt
närområde.
Ändringar i rysk utrikes/säkerhetspolitik har sedan
Birger Jarls och Alexander Nevskijs dagar alltid
starkt påverkat Sverige och kommer även framledes
göra så även om dagens svenska politiker som
Chamberlain tycks tro att det råder ”fred i vår tid”.
Historiskt har Sverige alltid influerats av Tyskland
och Frankrike. Rysslands store tsar Peter I införde
administration av svensk typ och reformerade den
ryska armen efter den svenska karolinerarmen i sitt
arbete för att modernisera Ryssland utan att för
den skull överge landets egna geopolitiska ambitioner.
Jmf dagens ryska ledare Medvedev/Putins politik.
Det anglosaxiska inflytandet i Sverige är ett fenomen
som uppträdde efter det att USA tagit de facto
kontroll över Västeuropa efter 2VK slut.
USA ser bara till sina egna geopolitiska intressen
som alla militära stormakter gjort sedan pyramiderna
byggdes. Varför tror någon att USA skulle starta
3VK för Baltikum eller Gotland när USAs intresse
alltmer förflyttas till Asien och Stilla Havet
(Pacific rim) och om inte Berlin/Paris/Rom eller ens
Warszawa skulle göra något mer än protestera i FN
OM det skulle vara av ryskt intresse att frambasera
västerut i Östersjöområdet i framtiden. Vilken rysk
politik får vi med en Alexander Dugin i Kreml?
NATOs ”snubbeltråd” i Baltikum är betydelselös och
Sverige saknar nästan helt ett eget existensförsvar.
Ur ett säkerhetspolitisk perspektiv har jag svårt
att förstå att Sverige skall föra den politik vi
för mot Ryssland i USAs ledband istället för att
följa den politik som förs av vårt grannland
Finland och de större kontinentaleuropeiska
makterna.
Torsten,
Blanda inte ihop svenskättlingarna i USA med
den utrikespolitik den västliga militära
stormakten för i avsikt att säkra sina globala
geopolitiska intresse där intresset idag för
det militära tomrummet Sverige torde vara minimalt.
Annat var det på Erlanders tid då Sverige var en
regional stormakt och det svenska flygvapnet var
Norges ryggrad. DÅ var vi av intresse för USA….
Vad gäller ämnet för utrikesministerns inlägg
så närmar sig Turkiet alltmer Iran, Syrien och
Ryssland och fd sovjetrepubliker i Asien medan
intresset i Turkiet för USA/EU/NATO minskar.
Indien har ett nära militärt samarbete med Indien.
Troligen kommer Indien köpa ryska MIG-35 och inte
bla svenska JAS 39 Gripen.
”Vad gäller ämnet för utrikesministerns inlägg
så närmar sig Turkiet alltmer Iran, Syrien och
Ryssland och fd sovjetrepubliker i Asien medan
intresset i Turkiet för USA/EU/NATO minskar.”
Ryssland band till Europa är starka. Knäckfrågan är inte vart Turkiet, Syrien, Iran,……vänder sig, utan vart Ryssland vänder sig och det beror på hur vi bemöter dem.
Tsar-Ryssland har aldrig haft intresse av att erövra, däremot har de förvarat sig ursinnigt,…..med den brända jordens taktik.
Det ligger i vårt, EU:s, intresse att odla goda relationer med Ryssland. De är nyckeln till hotet och freden i Europa. Med deras stöd faller hotet från islam och byggs framtida Europa.
Ryssland är helt enkelt nyckeln till Europas Framtid.
Jag tror att de hellre deltar i den europeiska gemenskapen, än i den islamska galenskapen. Det handlar bara om att öppna dörren för dem och där tror jag att Carl Bildt ännu inte uppfattat Medvedevs mentala spännvidd.
”Sharia är ett sågat kapitel och skall utrotas ur världshistorien.”
Tänk om det vore så enkelt att våra besvärjelser fick sådan inverkan. Tyvärr tror jag att mänskligheten har att leva med sharia ett bra tag framöver. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är så pass gammal att jag slipper se eländet när det står på toppen av sin utbredning.
Om vi överlever nästa år dvs.
V
V,
>Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man naturligtvis på att avdramatisera relationen, kraven och kränktheten. Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man kunna bygga en ”brygga” in mot den islamska världen och på så sätt neutralisera de islamistiska enklaver som inget hellre vill än att starta heligt krig i full skala.
Kanske är det så man resonerar, men varför säger man då inte det ?
Det måste ju vara lättare om man har befolkningen med sig.
”Kanske är det så man resonerar, men varför säger man då inte det ?”
Tja, jag tycker mig nog ha hört Carl Bildt uttrycka bryggresonemanget någonstans. Men jag är för lat att leta källan. :-)
Men jag håller självklart med dig mrmhalland, att det måste vara lättare om man har befolkningen med sig. Carl Bildt och andra, som är för Turkiets anslutning till EU, har därför mkt att göra på denna punkt, eller hur Carl?
V
” Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man kunna bygga en ”brygga” in mot den islamska världen och på så sätt neutralisera de islamistiska enklaver som inget hellre vill än att starta heligt krig i full skala.”
Falska förhoppningar. Det är och förblir en gökunge i boet, så länge de inte deklarerar ett totalt avståndstagande för Sharia.
Visst är det så, Kachina, men iaf. –
”Better have them inside the tent, pissing out, than to have them outside, pissing in!”
Kachina,
Vad gäller Ryssland är vi överens i stort även
om tystnaden här om Ryssland är bedövande.
Varför frågar sig ingen vad förändringar inom
den ryska intressesfären, tex Kaukasus, är ett
svenskt geopolitiskt intresse?
Stalins krigsmål 1939 var 1914 års gräns och
Röda Armen hade inga då inga planer på att tåga
ens till Berlin än mindre till Paris.
Vad är Medvedev/Putins mål för det nya Ryssland – Sovjetunionens gränser 1989?
Om Sverige som visade sig vid Arctic Sea-affären
inte förmår bevaka vårt eget sjöterritorium kan
ryska krav på baser på Gotland komma i framtiden.
Spänningen under Bushregimen i USA berodde på
USAs aggresiva försök till militär och ekonomisk
inringning av Ryssland. Det KUNDE ha blivit en
Kubakris i Östersjön om neocons behållit makten
Washington.
Till ämnet:
Turkiet har som regional stormakt i vardande
en egen geopolitisk agenda.
Varför skulle turkarna flytta huvudstaden till
Bryssel och bli en delstat i EU där Tyskland
och Frankrike motsätter sig Turkiets medlemskap.
”Vi har andra vänner” sade Turkiet för en tid
sedan – som händelser på senare tid också visat.
Indien har som Turkiet en egen stormaktsagenda
i Asien med nära militärt samarbete med Ryssland
och samarbete med Indiens ”nära utland”.
http://www.bbc.co.uk/news/world-south-asia-10742638
Kanske borde EU och vår utrikesminister intressera
sig mer för Europa och mindre för den vida världen
som EU utan större militär förmåga inte kan påverka
särskilt som även EU-ekonomin är i fritt fall.
spanaren,
Sovjet ockuperade Bornholm vid krigsslutet (WW2) men drog sig tillbaka till Kaliningrad. För mig säger det någonting om var Putin kan tyckas tänka sig gränsen mellan Öst/Väst ska vara – och det är inte på den här sidan om Östersjön.
Om ryska intressen skulle vara hotade då kommer en ockupation av svenska territorier i så fall endast att destabilisera situationen ytterligare – med mindre det är Sverige som /är/ hotet. Men det är det ju inte.
un2here,
Överenskommelsen om Europas delning mellan
Reagan och Gorbatjov innebar en rysk reträtt
till Sovjets gränser med de fd sovjetiska
satellitstaterna som neutrala länder -
Rysslands traditionella vallgrav runt ”det ryska huset”.
Vad som skapade spänningen under Bush tid i
Vita Huset är vad Gorbatjov skriver om
Väst hybris efter ”segern” i ”kalla kriget”
och oförmågan att inse att det råder andra tider
efter Putins maktövertagande i Moskva.
Varje land har en arme – sin egen eller någon
annans (Mao Tse Tung). Kan Sverige inte hävda
säkerheten i vår del av Östersjön kommer andra
(ryska östersjöflottan) att göra det för att
bevaka gasledning och oljetransporter.
Hotet från Sverige består i att VI skapat ett
militärt tomrum som kommer att fyllas av den
stormakt som hinner först om relationerna åter
blir som de var med Bush i Vita Huset mellan
USA och Ryssland. (Kubakris i Östersjön)
Med anglosaxarna väst om Brest finns förutsättningar
för ett för både Kontinentaleuropa och Ryssland givande samarbete inte minst ekonomiskt med den påbörjade ”moderniseringen” av Ryssland tex exporten av franska örlogsfartyg.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/i-gorbatjovs-backspegel_5050477.svd
Kanske EU och vår utrikesminister borde inrikta
sig mer på den europeiska kontinenten och mindre
på stormaktspolitiken i resten av världen tex
Turkiet och Indien som hur som helst går sina
egna vägar oavsett vad vi tycker och tänker inom EU.
Kubakrisen var ju f.f. ett resultat av /upprustning/ …
:)
Var inte de nu skrinlagda planerna på USAs
ABM-missiler i Polen och radarn i Tjeckien
liksom Rysslands motdrag med hot om utplacering av ”Iskander”-missiler i ”Oblasten” (Kaliningrad) upprustning/krigshot i vårt närområde?
Har du någon åsikt om länken till BBC om Indiens
utrikespolitik?
Vi bör kanske återgå till ämnet innan vi får
klagomål från bloggägaren…
Låt säga vi går på din linje och uppruster rejält så att vi kan invadera och bomba andra länder än Afghanistan om vi skulle få behov av att försvara oss.
Vad skulle då bli det ryska motdraget mot detta nya hot i deras närområde om inte iskander? Eller något annat jävulskap.
(Men ja, visst, New Delhi var det i dagens text …)
[...] DN, 2, 3, SvD, 2, 3, Gp, Dag, 2, Syd, Svt, 2, Y, Hd, Hn, E24, Sr, 2, 3, M, C [...]
Vi har tidigare utbytt åsikter här om Ryssland
och den svenska utrikes/säkerhetspolitiken.
Kanske är det intresse att ta del av vad en
erkänd säkerhetspolitisk expert skriver….
http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-uppmuntra-ryssland-for-ny-politik-1.1145050
Vi har i en annan tråd diskuterat Korea.
OSI källa uppger att kinesiska flygvapnet organiserade
en flygvapenmanöver med 100+ av de modernaste planen
över Gula Havet samtidigt med den amerikanska
flottmanövern som snabbt flyttades till Japanska Sjön.
Tidigare har Ryssland hållit stormanövern ”Vostok”
i ryska Fjärran Östern.
Det blev snabbt väldigt tyst om USAs manöver…..
Vidhåller min åsikt att EU och i synnerhet Sverige
bör intressera sig mer för det egna närområdet och
mindre för Turkiet och Indien och ”Långtbortistan”
som vi och EU i stort i avsaknad av ekonomiska och militära resurser inte kan påverka på något sätt.
un2here
Svenska krigsmaktens uppgift, när vårt land
organiserade en försvarsmakt, var att i första hand
verka avskräckande på ”Stormakten” och bevara den
svenska neutraliteten och om en stormaktskonflikt
utbröt och vi angreps hålla ut en vecka tills undsättning från USA/NATO anlände.
Inte ens Stalin planerade ett isolerat angrepp
mot Sverige och besegra ryssen med våra egna
stridskrafter klarade inte ens Karl den Tolfte.
Så är det och så förblir det.
Kriget kommer vid en av Väst framprovocerad kris,
som den som var under uppsegling med Bushregimens polska ABM-missil och tjeckiska radarbaser.
Ryssland idag har nog inga planer på expansion västerut längre än vad Stalin hade 1939 om Stormakten inte provoceras på det sätt som skedde 1941
Även idag ställs krav på vårt land att vi skall ha militära resurser att hävda vårt eget territorium vilket vi misslyckades med i fallet Arctic Sea vilket säkert har noterats inte bara i Moskva.
Sverige deltar inte och har aldrig deltagit i några
militära operationer utanför landets gränser som
inte grundat sig på beslut i FN även om våra trupper
invecklats i strider som i Kongo på 1960-talet och
Afghanistan idag.