STOCKHOLM: En dag i början av juli i Stockholm känns oftast rätt angenäm.
Tempot är inte överdrivet högt, även om världens ärenden gör sig påminda och kräver agerande.
I dag handlade det – som jag skrev om – mest om Iran och om Gaza.
Viktigt nog – i bägge fallen.
Men en snabb utflykt till Claes Ohlsson några hundra meter bort för att köpa en badtermometer avslöjade icke oväsentliga delar av utrikesförvaltningen irrande omkring på samma ställe – delvis i exakt samma ärende.
I morgon eftermiddag bär det i alla fall även för min del över till Visby och olika arrangemang i samband med Almedalsveckan.
Ryktet gör gällande att det skall ses på fotboll på TV på kvällen.
Och det kan förvisso ha sitt intresse.
Vi kommer ju att få bevittna antingen ett spanskt eller ett tyskt nationellt trauma i samband med förlust. Hela turneringen är ju en serie av dessa nationalla trauman – med det slutgiltiga stora undantaget.
Men skälet till skuttet till Visby är nu inte främst detta – TV finns lite varstans.
Utan att vi har regeringssammanträde där på torsdag och dessutom en del alliansevenemang i Visby den dagen.
Badtermometer? Snacka om att släpa på onödiga accessoarer. Så länge som SMHI anger en vattentemperatur lägre än 26 grader, stannar man på land.
Så enkelt är det.
Jag läste precis om Littorins avgång.
När skall skvallerpressen lära sig att skilja på yrkespersonen och privatpersonen, vare sig det gäller politiker eller artister?
Jag kan häckla och kritisera yrkespolitiker i det offentliga rummet, men jag tar ALDRIG kontakt privat eller snokar i deras privatliv. Vill de något får de själva ta kontakt.
Jag stod nyligt, i en stad vid Mälaren, öga mot öga med en mycket hög politiker, men han inledde ingen kontakt och då blev det inte kontakt eftersom jag inte visste om han var ute privat eller i tjänsten.
Herregud, svenska folk och skvallerpress, har ni inget annat att göra än att snoka i andras privatliv?
Fotboll kan också skapa nationell enighet.
Det är lärdomen från det multi-etniska Afrika.
Se t.ex. Steve Bloomfields: ”Africa United – How Fotball Explains Africa.”
När det gäller Turkiets utrikespolitik så hade Shlomo Avineri, politisk chef för Israeliska UD under Yitzhak Rabin, en intressant artikel på där han pekar på inbyggda motsägelser i politiken.
Å ena sidan vill man genom att lösa interna motsättningar mellan etniska grupper underlätta relationer med grannar som Armenien, Azerbajdzjan och Irakiska Kurdistan. Politikens mål ska vara “zero conflicts with our neighbors and in our neighborhood.”.
Å andra sidan har en islamistisk konfrontationspolitik fått ett ökat inslag.
Det skapar friktioner med arabstaterna,Israel,EU och USA som inte vill se att Turkiet ikläder sig en kolonial neo-ottomansk roll i regionen.
Knappast en politik för ”zero conflicts”.
Turkey’s Frontline Foreign Policy
Ett lyckat varpa (kast). Det är bra mycket bättre för utvecklingen i Gaza att Du Carl tittar på fotboll med en öl i handen i Almedalen än om Du skulle åka till Gaza och försvåra fredssträvanden där.